3. Avvecklingen av de ozonnedbrytande ämnena
4.2 Hur har de globala drivkrafterna och påverkan förändrats?
4.2.2 Global produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen29 Den kemiska industrin har sedan 1976 via en oberoende kontrollinstans frivilligt rapporterat produktion och försäljning av fluorkarboner (CFC, HCFC och HFC) till AFEAS30. Syftet med kontrollen är att förse forskarvärlden med data för att uppskatta utsläppen av CFC och dess alternativ. Av samma anledning har UNEP´s ozonsekretariat sammanställt uppgifter om produktion och konsumtion under Montrelprotokollet31. Produktionen av CFC fortsätter att minska och var enligt AFEAS år 2000 nere på samma nivå som år 1948. Summan av all CFC-produktion som rapporterades till AFEAS år 2000 var endast 3 % av produktionen år 1988 då CFC nådde sin kulmen. Enligt den samman- ställning som gjorts av UNEP´s ozonsekretariat är produktionen av CFC drygt 7 % av produktionen 1988. Anledningen till skillnaden mellan UNEP´s och AFEAS beräkningar är att AFEAS endast tar med en del av de företag som har en produktion av ozonnedbry- tande ämnen. Produktionen av alternativen till CFC ökade snabbt när de introducerades
28 Naturvårdsverkets rapport 3718
29 Report of the Technology and Economic Assesment Panel, Ozone Secretariat UNEP 2002 30 Production and Sales of Fluorcarbons (AFEAS 2002, http://www.afeas.org)
31 Production and Consumption of Ozone Depleting Substances under the Montreal protocol 1986-2000, Ozone Secretariat UNEP 2002
46
men har i vissa fall avstannat. Ökningen var störst i början av 1990-talet. Produktionen av HCFC nådde en kulmen år 1999 och har sedan minskat. Den totala produktionen av ozonnedbrytande ämnen har minskat med ca 95 % från år 1988 till är 2000 (fig. 4.2).
0 0.2 0.4 0.6 0.8 1 1.2 1.4 1.6 1.8 2 1989 1990 1993 1997 2000 CFC HCFC Haloner Koltetraklorid 1,1,1-trikloretan Metylbromid
Global produktion av ozonnedbrytande ämnen (106ODP-ton)
Källa: Production and Consumption of Ozone Depleting Substances under the Montreal protocol 1986-2000, Ozone Secretariat UNEP 2002
Figur 4.2 Global produktion av ozonnedbrytande ämnen 1986-2000.
0 0.2 0.4 0.6 0.8 1 1.2 1.4 1.6 1.8 1989 1990 1993 1996 2000 CFC HCFC Haloner Koltetraklorid 1,1,1-trikloretan Metylbromid
Global konsumtion av ozonnedbrytande ämnen (106 ODP-ton)
Källa: Production and Consumption of Ozone Depleting Substances under the Montreal protocol 1986-2000, Ozone Secretariat UNEP 2002
47
Globalt har användningen (konsumtionen) av ozonnedbrytande ämnen minskat i takt med förbuden för produktion och användning enligt Montrealprotokollet. Användningen av CFC har minskat med 91 % från år 1988 till år 2000. Även användningen av HCFC och övriga ämnen som regleras under Montrealprotokollet har minskat under de senaste åren (fig. 4.3). Totalt har användningen minskat med ca 90 % under 1990-talet.I industriländerna domineras CFC-användningen av användningen i inhalatorer (6 000 ton CFC 2001) som tillhör de undantagna områden. Behovet kommer dock att minska allteftersom alternativ till CFC introduceras. För år 2002, 2003 och 2004 ansöktes om undantag för nödvändig användning med 7000, 6000 respektive 5000 ton totalt per år. Detta är en signifikant minskning jämfört med 1996 (16000 ton) vilket visar att också u- länderna börjat övergå till andra tekniska lösningar.
Inhalatorer som använder CFC och är tillåtna i Europa och Nordamerika töms när de är förbrukade på sitt innehåll och den omhändertagna CFC:n har i vissa fall sålts vidare till kyl- och luftkonditioneringsföretag. Den återvunna mängden är vanligtvis relativt liten jämfört med de mängder som emitteras vid användandet av inhalatorerna. Stora mängder finns potentiellt tillgängliga att användas om företagen skulle få svårt med produktionen eller överväger att sälja ut sina lager. Förrådet för nödvändig användning i inhalatorer är 4 000 ton. Jämförbara möjligheter finns för övergången till icke kritisk användning av metylbromid för karantän och skeppningsändamål eller för nödsituationer eller kritisk användning.
I dagsläget går det inte att föreslå alternativ till alla de laborativa och analytiska metoder där man idag fortfarande måste använda ozonnedbrytande ämnen. Undantagna områden begränsas dock kontinuerligt. Mängderna som används på detta område är relativt litet och för år 2002 tilläts en sammanlagd användning om totalt ca 24 ton (CFC- 113 och koltetraklorid).
Metylbromid använd efter skörd, lagring och vid transport erbjuder den bredaste potentialen för insamling och destruktion. Acceptansen för alternativ till metylbromid beror på ekonomiska faktorer, ämnenas effektivitet och den lokala infrastruktur för att tillämpa den nya tekniken. En bromskloss för införandet av alternativ vid för- och efterbehandling av skörd är också den relativt omfattande förgranskning som sker innan ett nytt bekämpningsmedel kan sättas på marknaden.
Förslag på reglering av användningen av n-propyl bromid (nPB) i EU och USA kommer att begränsa användningen där och motverka användningen även i andra länder. Trots det har ett italienskt företag utvecklat kemtvättsutrustning som använder sig av ozonnedbrytande pNB istället för perkloretylen.
4.2.3 Hur mycket ozonnedbrytande ämnen finns upplagrat globalt?32
Den tekniska panelen under Montrealprotokollet bedömer användningsmönster, därtill hörande emissioner och frågor rörande insamling och lagring av ozonnedbrytande ämnen från alla relevanta sektorer. Det är idag tekniskt möjligt att samla in och återvinna all CFC och HCFC i skumplast, kyl- och frysmöbler, luftkonditioneringsanläggningar och halon i brandsläckningsutrustning. Man uppskattar att:
48
• den installerade mängden CFC i kylutrustning år 2002 är mellan 350 000 och 400 000 ton CFC,
• 45 000 ton halon 1301 och 110 000 ton halon 1211 är installerad i brandbekämp- ningsutrustning år 2002 och
• 1,25 miljoner ton CFC-11 kommer vara installerad i skum år 2002.
Årlig mängd kylmedia som kan beräknas kunna destrueras är 9 000 ODP-ton. Mellan 10 000 och 11 000 ODP-ton uppskattas kunna återvinnas ur isoleringsmaterialet i hushållskylar. Icke försumbara mängder halon 1211 kan också samlas in för destruktion.
Hälften av de installerade mängderna CFC i kylutrustning finns i u-länder och i länder med övergångsekonomi. Medan de installerade mängderna i i-länderna nu minskar kontinuerligt förväntas minskningen i u-länderna ta fart först om några år. En större andel system i u-länderna förväntas användas till systemen är slutkörda. Insamling och
återanvändning av en stor del av denna mängd ozonnedbrytande kommer att göras först när en produkt tas ur bruk. Begränsade ekonomiska incitament för återtagande och återanvändning gör att intresset från företagen i dessa länder är litet för att starta projekt för att samla in ozonnedbrytande ämnen.
4.2.4 Uppskattningar av de globala utsläppen av ozonnedbrytande ämnen Korrekta uppskattningar av historiska och framtida utsläpp av ozonnedbrytande ämnen är mycket viktigt. Förbättrade data över utsläppen innebär bättre möjligheter att kvantifiera och förutsäga atmosfärens respons på åtgärder under Montrealprotokollet. Dessutom får parterna under protokollet möjlighet att utvärdera existerande styrmedel och överväga nya. Det möjliggör också en återkoppling mellan koncentrationen av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären och utsläppen som ett verktyg för att verifiera protokollets verk- ningskraft. Mängderna ozonnedbrytande ämnen i varor och produkter är så stor att styrmedel för att förhindra utsläpp när produkterna tas ur bruk är av stor nytta för ozonskiktet.
Inom GEIA33 fokuserar man på att producera högupplösta globala utsläppsdata för hela världen. Olika forskargrupper ansvarar för de olika inventeringarna. För att beräkna utsläppen av ozonnedbrytande ämnen måste man ta hänsyn till det faktum att såväl ozonnedbrytande ämnen upplagrad i plaster som ozonnedbrytande ämnen som används som köldmedia emitteras dels direkt vid tillverkningen/påfyllningen dels gradvis under tiden som produkten används. Slutligen avgår en del då produkten tas ur bruk och kasseras. Därför måste man vid beräkning av utsläpp från tidsserier av produktions- och användningsdata ta hänsyn till olika emissionsfunktioner34,35.Även inom AFEAS uppskattas utsläppen baserat på produktion och användning. GEIA:s uppskattningar omfattar endast CFC-11, CFC-12 och HCFC-22. Därför har utsläppssiffror från AFEAS
33 Global Emissions Inventory Activity
34 McCulloch A., P. Ashford and P.M. Midgley, Historic Emissions of Fluorotrichloromethane (CFC-11) Based on a Market Survey Atmos. Environ., 35(26), 4387-4397, 2001.
35 Midgley P.M. and D.A. Fisher, The production and release to the atmosphere of chlorodifluoromethane (HCFC 22), Atmos. Environ., 27A (14), 2215-2223, 1993.
49
databas för CFC-113, -114 och -115 samt HCFC-124, 141b och -142b viktats för att komplettera de totala mängderna (fig. 4.4). De totala utsläppen av CFC har minskat med ca 65 % från år 1988 till år 2000. Minskningen har dock planat ut från 1994 och framåt. Utsläppen av HCFC stiger fortfarande.0 0.2 0.4 0.6 0.8 1 1.2 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000
Globala utsläpp av ozonnedbrytande ämnen (106 ODP-ton)
CFC
HCFC
Källa: GEIA Data Management and Communication Center, (http://weather.engin.umich.edu/geia/), Emission data (AFEAS 2003, http://www.afeas.org)
Figur 4.4 Globala utsläpp av CFC och HCFC 1984-2000