I inledningen av filmen får åskådaren bevittna olika nyhetsreportage som är centraliserade till Mellanöstern och ett antal olika illgärningar. Därefter får vi se ett reportage där president Clinton påpekar att det ser ut som att terrorister ligger bakom dessa dåd. Detta ger filmen i sin tur en starkare trovärdighet. Tidigt i filmen får vi bevittna när den amerikanska armén kidnappar en muslimsk religiös ledare. Denna händelse är det som bland annat speglar resten av filmens händelseförlopp.
Filmen försöker skapa en bild av arabernas dagliga liv i New York. Vi får se dem i hemmet, i moskén medans en muslim står i minaret och ropar ut böner. Detta förstärker stereotypen att alla araber är muslimer. Det skapar en generaliserande bild av människor från
155 New York Times, 150396, Washington Post, 150396 156 New York Times, 150396
157 Ibid, 150396
158 Expressen, 100596, Göteborgs Posten, 100596, Aftonbladet, 100596 159 Göteborgs Posten, 100596
49
Mellanöstern, speciellt då denna scen kom direkt efter nyhetsreportagen. Detta i min mening är skapat med dolda antaganden, common-sense vilket skulle innebära att islam och araber är direkt länkade till terrorism. Varför kan vi inte få se då arabiska barn leker, går i skolan eller helt enkelt hur alldagliga araber umgås och lever sina liv?
Tämligen fort får vi se en massa olika händelseförlopp där palestinska terrorister utför olika makabra dåd. Utredningen leds av FBI agenten Anthony Hubbard (Washington) och hans kollega Frank Haddad (Shaloub). Snart leder spåren till en CIA operation som i sin tur leds av Elise Kraft (Benning). Kraft är en intressant karaktär i filmen, då hennes lojalitet verkar vara tvetydig. Vi får relativt fort reda på att hon har en stor erfarenhet av Mellanöstern och porträtteras som något av en expert. I full enlighet med Saids orientalism får vi en bild av att Kraft har stora kunskaper om Mellanöstern. Det är hon, en från Occidenten som är individen med all kunskap. Wilkins & Downing påpekar även detta faktum och poängterar att Haddad, den arabamerikanska kollegan förstärker Kraft position då han säger ”She’s good!”.160 Detta i min åsikt legitimerar tanken om att “vi” har mer kunskap om “deras” egna hemländer, då en arab själv uppmärksammar det.
De olika händelseförloppen såsom sprängningen av en buss, gisslandramat i en skola, bombningen av en teater med stadens kultureliter, samt när fanatikerna kör in en bil med sprängämnen i FBI:s högkvarter, skapar en bild av att islam är en våldsam och farlig religion. Stereotypen stärks med hjälp av dessa scener. Likt många andra filmer av samma genre, är det nästintill bara amerikanernas sida vi får bevittna. Hemskheten och lidandet, de oskyldiga offren. När vi väl får små snuttar om hur den arabamerikanska befolkningen lider i New York, får vi se dem i stora burar då de samlats in likt ett koncentrationsläger. Detta för att lättare ha möjlighet att kontrollera situationen, det är för deras ’eget bästa’. Dock i min mening får åskådaren återigen en generaliserande bild av araberna när kameran snabbt visualiserar ”dem” i burarna. Khatib anmärker även på denna scen att vi får se en folkmassa med liknande drag, gällande ansikten och kläder. Budskapet kan tolkas som en kritik mot militären och en antitotalitär politik. Dock kan den likväl tolkas som en mening att skydda jaget från en sjukdom.161 ”Jaget” som är ’vi’ och ”sjukdomen” som är ’dem’ skapar än större distans och påvisar ’skillnad’.
Zwick väljer att framhäva en enkelsidig version av krissituationen, åskådaren får inte en verklig förklaring till varför terroristgrupperna agerar. Med andra ord väljer regissören att
160 Wilkins, Karin, Downing, John. Mediating terrorism: text and protest in interpretations of The Siege, 423-424 161 Khatib, Lina. Filming the modern middle east, 30
50
bortse från den komplicerade verklighet som muslimer och araber påverkas av i relation till komplexiteten i Mellanöstern. I filmen får vi varken någon djupare förståelse av Israels politik i Palestina eller USA:s oljeintresse.162 Som Lippmann påpekade byggs stereotypiseringar p.g.a. att det är för komplicerat att behandla i våra hjärnor.
Det är min tro att Zwick försöker skapa en mera neutral position då vi får se arabamerikanarna i burarna, då Haddad reagerar starkt p.g.a. att hans son har blivit inspärrad. Haddads karaktär förstärker stereotypiseringen enligt mitt resonemang. Då Zwick själv hävdade att Haddads karaktär ger en mera rättviss och balanserad porträtt av araber i filmen,163 är det min tro att Haddads karaktär påvisar att om en arab väljer att anamma den västliga normen blir man accepterad. Än mer när denna individ själv sedan förstärker stereotypen av sitt eget folk, ’de andra’ som ännu inte lever efter den ”korrekta” normen.
Filmen reflekterar över den moraliska konsekvensen av att bevara demokratin i ett land. Vad är priset för att bevara friheten, är det att inskränka friheten för ett mindre antal i hopp om att den ska existera för den större delen?
I slutändan kvittar det vad budskapet är, i min mening är det klart uppenbart att filmen livnär sig på orientalisms grundprinciper i frågan om att det behövs ”vi” ”the good guys” vs ”de” ”the bad guys”. Det samma gäller common-sense antagandena, muslimer och araber är något som ”vi” ska frukta.
3:7:1 Mottagandet
I denna film märks en klar skillnad på hur de amerikanska recensenterna observerar bilden av araberna. Utan tvekan läggs det betydligt mer fokus och energi på den negativa representationen i alla tre tidningarna. ”Given how vulnerable our cities are to terrorism, and how vulnerable Arab-Americans are to defamation, was this movie really necessary?”164
Skribenten för San Fransisco Examiner observerar de klassiska motpolerna i filmen, samt påpekas det att även om filmen försöker skapa en neutral ståndpunkt genom att påpeka att de flesta arabamerikanarna är ” loyal and law-abiding citizens” räcker det inte för att araber inte ska känna sig kränkta.165 Liknande poäng skriver New York Times ” Well-intentioned words
162 Wilkins, Karin, Downing, John. Mediating terrorism: text and protest in interpretations of The Siege, 429 163 Shaheen, Jack G. Reel bad Arabs, 462
164 Chicago Sun-Times, 061198 165 San Fransisco Examiner, 061198
51
don't change either the film's visual demonizing of Arab characters or its way of titillating the audience with terrorist stunts.”166 Det går att utläsa fler exempel i dessa tidningar som tyder på ett uppvaknande.
De svenska resecentrerna är återigen förhållandevis vakna, dock lite mer lågmäld är man i SvD, det poängteras framförallt att filmen simplifierar verkligheten.167 I både Expressen och GP visas det tydligt att de anser att filmen ger en negativ bild av araber. Rubriken i GP inleder med ”Öppet rasistisk actionfilm”168, medans Expressen rättar sig efter liknande koncept som jag utläste i de amerikanska tidningarna: ”’Men alla muslimer är ju inte terrorister’, kan knappast ses som nåt annat än ett genomskinligt rättfärdigande av att elaka araber med bomber än en gång ställs mot rättrådiga amerikaner.”169