Filmen inleds med att vi får följa en antiterroriststyrka då de attackera ett gömställe som tillhör den tjetjenska maffian. De misstänks inneha en dödlig gas som senare säljs till arabiska terrorister. Tidigt in i filmen får vi reda på att ett flygplan på väg mot USA har kapats av muslimska fundamentalister. Detta för att deras ledare har tillfångatagits av amerikaner. Terroristexperten David Grant (Kurt Russel) kallas in för att hjälpa till att lösa situationen. Betraktaren får en snabb återblick till varför de har kapat planet, dock ges ingen bild av var de kommer ifrån, bara att de är araber. Samma gäller i en stark scen då en arab går in på en restaurang, talar ett par ord på arabiska och spränger sig själv och hela restaurangen med sig i förloppet. Det ges ingen översättning av vad det var han sa, ett koncept som genomsyrar hela filmen förutom under en scen då ett samtal lyssnas av. Som ett traditionellt tema får vi bara en generaliserad bild av araberna, när det inte ges någon översättning blir representationen av araberna än mer främmande. Dikotomin blir då starkare i min mening.
Amerikanerna inser att de inte kan låta planet landa i USA då de misstänker att planet komma sprängas och utlösa den dödliga gasen. Lösningen blir att låta en specialstyrka med hjälp av en Stealth bomber smygfästa sig på planet och infiltrera det. De lyckas och Grant följer med. Väl på planet försöker de komma upp med en plan på hur de ska lösa situationen. De inser att de måste desarmera en bomb, dock ligger problemet i att det är någon på planet som kontrollerar det med en minidator. Denna individ måste oskadligöras innan de kan gå vidare. Åskådaren får reda på att individen är en kärnvapeningenjör som är fransk-algerier.
150 Dagens Nyheter, 230994 151 Göteborgs Posten, 230994 152 Aftonbladet, 230994
47
För att identifiera mannen behöver det amerikanska teamet hjälp av en flygvärdinna (Halle Berry). När hon talar med dem i en telefon lägger ledare märke till detta och slår henne och sedan hotar henne med en pistol mot ansiktet. Stereotypen av att muslimer inte respekterar och slår kvinnor är något som speglas i filmen flera gånger. I allmänhet något som genomsyrar filmen är common-sense antaganden att islam är något negativt, något som kan accosieras med övergrepp.153 I en scen då ledaren på planet talar med den tillfångatagna huvudledaren säger han: ”I am your flame. The sword of Allah. And with it I will strike deep into the heart of the infidel.” Efter samtalet berättar han för de andra terroristerna att de har lyckats, alla börjar skrika och ropar ”Allahu Akbar”. Följande scen får vi se då andremannen kommer fram till ledaren och påpekar att de har lyckats, de kan nu flyga tillbaka till Algeriet. Detta nekas då ledaren menar att de ska fortsätta med att flyga in i USA och släppa gasen. ”We are the true soldiers of Islam. Our destiny is to deliver the vengence of Allah into the belly of the infidel.” Andramannen håller inte med: ”This has nothing to do with Islam. This is not Allah’s will”. Ledaren blir rasande och han mördar andramannen brutalt framför alla. Khatib påpekar att detta är ännu ett exempel på hur araben måste ses ur en kollektiv synvinkel, när en terrorist vill bryta sig ur den kollektiva länken, mördas han.154 Det annorlunda mellan ”oss” och ”dem” blir då än en gång uppenbar, ”de” måste vara ett kollektiv och ”vi” som fungerar som individer (Russel), belönas med att vara hjälteidealet. Denna tes bevisas speciellt i slutet av filmen då Grant måste själv landa planet när piloterna har dödats. Han har precis lärt sig att flyga men aldrig ett sådant stort plan, dock lyckas han ändå utan någon riktig hjälp från någon annan.
Representationen blir att individen är stark, så länge det är en smart amerikan som kan tänka snabbt. Belöningen blir att han får en date med en vacker kvinna och blir hjälten i allas ögon. Tillskillnad från representationen av araberna, de behöver kollektiviseras, börjar de tänka själva straffas de omedelbart. Att människor från Mellanöstern ska ses ur ett kollektivt perspektiv är också ett stöd för orientalismen.
Intressant att lägga märke till är i sluttexterna, där Nagi, ledaren på planet, står det att han spelas av David Suchet, dock när det gäller de flesta av hans kompanjoner står det bara ”terrorists”. Ordet var kollektiviseras.
153Shaheen, Jack G. Reel bad Arabs, 207
48 3:6:1 Mottagandet
Varken New York Times, Washington Post eller San Fransisco Chronicle anmärkte nästintill något på den negativa representationen av araber. New York Times och Washington Post hänvisar till att filmen försöker vara politiskkorrekt då flertalet skådespelare hade olika etniciteter.155 ”Accompanied by a crew of actors with a careful ethnic mix (including John Leguizamo, B.D. Wong, Joe Morton and Oliver Platt /…/”156. Detta finner jag är en motsägelse då det finns inga arabiska namn i den meningen och inga araber om spelade någon av de ledande rollerna. Det nämns i kortaste laget att filmen hade arabiska klichéer, samt att de arabiska grupperna som klagade över True Lies kommer nu ha ännu mer att gnälla på.157
Förvånad blir jag då jag analyserar de tre svenska recensionerna. Då jag ansåg att recensenterna i föregående film hade varit relativt uppmärksammade blev resultatet mindre i denna film. Alla tre recensenter förefaller imponerade av filmen och anser att även om den ger en negativ bild av araber är det en film värd att se.158 ”Amerikanernas rädsla för svartmuskiga muslimska terrorister når nya svindlande höjder i actiondramat Beslut utan återvändo. Rasistisk är bara förnamnet./…/Jag lovebombar Beslut utan återvändo, förutsättningslöst.”159