Body of lies i min bemärkelse är den mest komplexa film av de nio jag valt att analysera. Filmen är en spionthriller som försöker reflektera över USA:s Mellanösternpolitik. Filmen inleds med att en terrorist ledare vid Namn Al Saleem deklarerar sitt hat mot USA och hur det är hög tid för USA att lida såsom muslimska människor ha fått göra. Tämligen snabbt får betraktaren en bild av att islam återigen är en våldsam och fanatisk religion. Efter ett antal terroristaktioner framfört av Al Saleem får agent Ferris (Di Caprio) i uppgift att leta reda på Saleem.
Filmen tar en runt i flertalet olika länder men handlingen koncentreras till Amman i Jordanien. Ferris chef Hoffman (Crowe) är i sig själv en stereotypisk modell av en amerikansk patriot. Representationen av denna individ är att han bryr sig bara om en sak och det är att slutföra uppdraget kosta vad det vill. Vi ges en bild av att han anser sig rädda världen. Orientlistiska koncept tar sig i utryck då han hela tiden rättfärdigar hans beteende genom att poängtera att han gör det för allas bästa. I en scen då hans fru frågar honom vad han håller på med när han talar i telefon kl sex på morgonen svarar han "Saving civilization honey".
I en scen fick jag en tanke om Scott hade studerat Saids orientalismen och citerat honom när Ferris debatterar med Hoffman angående USA:s utrikes politik: "/…/ you’re million fucking miles away, I’m here and every day I see the unessercery travesty /…/ that the rest of you backstabbers political fucking bureaucrats only look at pictures of /…/” Som nämnt tidigare är filmen mer komplex än föregående filmer, USA:s utrikespolitik är en viktig diskurs i filmen. En annan viktig karaktär i filmen är den som speglar den jordanska underrättelsetjänstens chef Hani Salaam (Strong). Representationen av honom är intressant, det är en principfast individ som inte viker sig för den amerikanska agendan och pressen. Hani har samma mål som Ferris, att tillfångata Saleem, likväl ska det ske på hans premisser. För att han och Ferris ska ha möjlighet att samarbeta betonar han tydligt till Ferris att en regel måste följas: ”Never lie to me!”. I denna bemärkelse med fler anser jag att betraktaren får en relativt positiv representation av en arabisk individ. Trots det återkommer samma dilemma
58
som alltid, varför denna karaktär inte spelas av en arabisk skådespelare. Mark Strong är en brittisk skådespelare med italiensk bakgrund. Återigen verkar det ytterst ovanligt att ge en större roll till en arabisk skådespelare även om rollen innefattar en arabisk karaktär. Det är svårt att inte dra slutsatsen att samhället påverkar Hollywood, i avseendet att arabiska skådespelare inte får representera sig själva i filmerna.
Där finns även ett par scener där Scott försöker skildra den vanliga muslimen. Ferris börjar uppvakta en sjuksköterska med persiskt ursprung, detta efter att hon har behandlat honom efter av att ha blivit biten av hundar. Relativt snart får Ferris träffa hennes familj, åskådaren får här en chans att se muslimer ur ett mer individualiserat perspektiv. Med min egen erfarenhet anser jag även att själva uppvaktningen mellan Ferris och sjuksköterskan är verklighetsförankrad i relation till hur en man uppvaktar en muslimsk kvinna i ett muslimskt samhälle. Det går långsamt fram och respekt för familjen är vital. Detta är även något som Robert Ebert argumenterar för.189 Därav vill jag påstå att filmen visar mer sympati för ”de andra” än föregående filmer.
Dock ska det inte misstolkas att ”den andra” inte existerar i denna film. ”Skillnaden” är något som poängteras flera gånger i filmen. I en scen påpekar Hoffman att “de” skapade enväldet. Detta koncept förstärks i en scen då Hani, Hoffmann och Ferris diskuterar politik, Hani yttrar att amerikanare inte kan behålla hemligheter p.g.a. att USA är en demokrati. Common-sense antaganden här består av att ”vi” lever i ett fritt samhälle och ”de” vår motpol är en despotism. I samma scen får vi ännu en gång reda på att araber är “primitiva” då Hoffman anmärker på att CIA är duktiga på att hitta information: ”Now you guys might have invented algebra, but we’re the guys who found out how to use it.” Liknande allegorier påträffas i flera scener i filmen, det tycks att skillnader är ännu ett viktigt och vinnande koncept i Hollywood. Filmen har även ett antal brutala scener, från tortyr till sprängningar av oskyldiga. Det går att urskilja att tyngdpunkten av dessa handlingar sker från arabernas sida, även ”de goda” araberna.
Som nämnt tidigare går det att urskilja att Scott faktiskt försöker skapa en mera neutral bild av problemen i Mellanöstern likt hans föregående film Kingdom of heaven. Det går att konstatera att filmen skapar en positivare representation av araber än föregående behandlade filmer. Dock kvarstår min uppfattning att common-sense, de dolda antaganden är att islam och araber kopplas ihop med våld. I analys av stereotypiseringar är Hoffman den karaktär som
59
mest bidrar till stereotypisering av människor från Mellanöstern, i flera scener. Trots det anser jag att karaktären bidrar även till stereotypisering av amerikanska män från Texas.
Frågan är bara om Scott och Hollywood har valt i denna film att skildra en bättre bild, eller är det att Hollywood har blivit smartare i bemärkelsen att leverera de dolda antaganden?
3:10:1 Mottagandet
Nästan inget i de tre amerikanska recensionerna behandlar representationen av araber i filmen.190 Det närmsta jag kan hitta är i Las Vegas Weekly där författaren påvisar hur filmen har mer affintet för USA än Mellanöstern. ”For all its humane aspirations, Body of Lies ultimately seems to identify more with the fat dude back in America, viewing the Middle East as just so many puny objects to manipulate at will.”191
Två av de tre svenska recensionerna kommenterade inget angående bilden av araber eller muslimer.192 Likväl hade GP:s recensent mer än nog att kritisera filmen om. I bemärkelsen av själva representationen anser skribenten att karaktären Hani porträtteras med en negativ ton. Det fås även en tanke om kännedom till Saids arbeten: ”Ändamålen helgar medlen för Hoffman, som med all sin övervakningsapparatur får representera den välmående, blundande västvärlden där majoriteten tvår sina händer inför världens stinkande krigshärdar och hellre beställer ännu en caffè latte.”193 Skribenten tar även upp konceptet att filmen förmedlar ett budskap om att det inte går att lita på någon i Mellanöstern.194