Beskrivning och analys av fokusgruppsamtalen

Det här avsnittet innehåller en sammanfattande beskrivning och analys av fokusgruppsamtalen utifrån Wilhelms (2016) dimensioner. En mer utförlig beskrivning och analys som behandlar alla grupper och samtal separat återfinns i bilaga 5, och samtalsfrågorna i bilaga 2 och 3. Wilhelms dimensioner redogörs för i teoriavsnittet och är kursiverade i analysen som följer.

Eftersom grupperna var fler än facilitatorerna så roterade vi och läraren mellan grupperna för att lyssna, se till att samtalen gick rätt till och svara på eventuella funderingar. Vi behövde dock knappt yttra oss under samtalen eftersom grupperna självständigt lyckades gå igenom de flesta frågorna och diskutera novellen utifrån dem. Majoriteten av grupperna gick igenom frågorna kronologiskt men dröjde kvar olika länge vid respektive fråga. Överlag verkade eleverna engagerade i samtalen, men vissa tog mer talutrymme än andra. Någon elev i varje grupp uttalade sig väldigt sparsamt.

Frågorna i det avslutande samtalet motsvarade innehållsmässigt de frågor som användes vid första tillfället, men var modifierade så att eleverna skulle kunna väga in sina erfarenheter från workshopen samt reflektera över förändringar i synen på novellen. I det avslutande fokusgruppsamtalet finns det tecken på att vissa elever inte känner att verket fyller ut samtalen längre: jämfört med det första samtalet hoppade de exempelvis över en del frågor med hänvisning till att de inte hade några nya reflektioner och refererade mycket till det första samtalet. Andra samtalet var också avsevärt kortare för samtliga grupper.

För att exemplifiera det vi har fått syn på i analysen finns utdrag ur elevernas samtal transkriberade. Vi har valt att göra transkriberingarna relativt talspråkliga och ordagranna för att ge läsaren en känsla för elevernas språk samt för att detta synliggör hur eleverna tänker och omvärderar medan de talar. Kursiv text har använts för att indikera att något är starkt betonat. Tre punkter har använts i ett uttalande för att indikera en paus och i slutet av ett uttalande för att indikera att en annan talare tar vid eller avbryter. När en del av ett uttalande står inom citattecken innebär detta att vi tolkar det som att eleven här talar utifrån någon annans perspektiv. Information om hur en elev säger något finns ibland infogat inom parentes. Några elever talade danska och då indikeras även detta inom parentes, varpå det eleven säger är transkriberat till svenska för att underlätta för läsaren. Parenteser används också för att infoga kommentarer om att andra elever bekräftar genom medhåll eller skratt. Det nummer eleverna tilldelas i transkriberingen kan vara olika i olika samtalsutdrag. Alltså kan ”Elev 1” vara olika personer på olika ställen i texten och samma elev kan ha tilldelats olika nummer i olika transkriberingsutdrag.

6.2.2.1 Första fokusgruppsamtalet

I det första samtalet kunde vi se att grupp A och B ägnade en stor del av tiden åt att arbeta i de framkallande dimensionerna medan grupp C och D gick snabbare och mer omfattande in i kopplingsskapande och även reflekterande dimensioner.

I grupp A och B kunde vi se många exempel på hur eleverna beskriver

visualiseringar. Däremot i grupp C är konkreta beskrivningar av elevernas

visualiseringar helt frånvarande och i grupp D förekommer endast en kort, konkret beskrivning av miljö. Grupp A fokuserade mer på visualiseringar av karaktärer, medan grupp B fokuserade på visualiseringar av miljön. Följande två utdrag får tjänstgöra som exempel på hur elevernas visualiseringar blivit synliga i samtalen:

Utdrag 1, Grupp A

Elev 1: Två medelålders män, den ena är typ såhär, typ såhär som en cool pappa typ... Asså som har typ såhär märkeskläder och liksom…

Elev 2: Snobbiga. Eller...

Elev 1: Ja. mmm… och den andra känns som en liten nörd som aldrig asså som liksom har haft såhär lite problem med vänner och sånt innan och har liksom asså är med i... typ när han var liten var med i den populära gruppen, men var inte den... var liksom den som var utanför, fast med.

Utdrag 2, Grupp B

Elev 1: Så tänkte jag typ såhär var de befann sig, vilken... om de befann sig i en stad eller såhär, så tänkte jag typ att de befann sig typ i Malmö. Jag vet inte, det kändes nice bara, såhär Malmö vibe.

Elev 2: Det kändes typ Stockholm...

Elev 3: Ja eller hur. Jag tänkte säga samma sak.

Elev 1: Stockholm? Jag tycker liksom… liksom Malmö fast de rikare delarna, nere vid hamnen. Elev 4: Ja precis!

Elev 3: Fast jag tror inte riktigt nån i Malmö med den dialekten. Det lät mer som stockholmare. Elev 1: Ja men, nu skiter vi i dialekten.

Elev 4: Fast de e de… dom som bor nere i hamnen pratar stockholmska.

Alla grupperna visar att de relaterar till karaktärer, men går nästan uteslutande in i huvudkaraktärens perspektiv. Grupp A, B och C ägnar alla mycket tid åt att bestämma dennes sociala status (sorglig eller inte sorglig, cool eller töntig, etc). De funderar över vad karaktärerna tänkt, trott och upplevt och varför de handlade som de gjorde, och de sätter sig in i huvudkaraktärens känslor och sociala situation.

Utdrag 3, Grupp C

Elev 1: Den starkaste scenen jag tyckte, det var den hära när han var så himla glad över att se honom igen andra gången de träffades på fiket typ, när han var så liksom, han berättade för om hur ensam han var med sin fru liksom som hade alla sina vänner där och blablabla. Jag tyckte det var jättefint att han blev så glad liksom…

Elev 2: Ja så, ja… Jag kände att den var lite sorglig, kände inte ni det? (Medhåll från många)

Elev 1: Jag kände… jag tyckte det var så synd, han sa ju det att, vad var det hans fru? eller flickvän eller så ba hon var ju verkligen glad över att han äntligen typ så här en vän, ehh och sen så slutade det med att även om de typ uppenbarligen klickade så bara för att de inte kände varandra sen innan och att det var ett misstag så blev det…

Elev 2: Fe… ja det var det som var så synd. Nu kanske vi hoppar här lite mellan frågorna men ja vet inte om det gör nånting. Jag såg det lite som ett budskap typ, att vi är så rädda för främlingar.

(Medhåll från flera).

Även grupp D relaterar till karaktärerna och går samtidigt in i ett metaperspektiv genom att diskutera bakomliggande normer som formar karaktärernas handlingar:

Utdrag 4, Grupp D

Elev 1: Asså de inser ju eh att Håkan, heter han då, att han har helt tagit fel person. Han tror att huvudpersonen, som jag har glömt vad jag skulle kalla… Kalle va? (medhåll) Kalle inte är den han tror att han är. Han tror att det är Magnus Gabrielsson, vilket det tydligt inte är (medhåll). De inser att de inte har några band alls egentligen, (medhåll) att de tror att de hade massa saker gemensamt… eh men nu är de bara främlingar… istället (medhåll). Elev 2: Ja. det kan ju va på grund av normen som dom splittrades liksom, att det är helt outside

the box att liksom (medhåll) att umgås med nåns främling typ.

Elev 1: Att det är så… ovanligt och att det blir asså, det blir väldigt konstigt för man tror att en människa är en annan människa eh… så… och liksom ändå börja en relation… med dem.

I utdrag 5 ovan kan vi också se att grupp D skapar sig en uppfattning om handlingen genom att sammanfatta händelser och deras samband. Samtliga grupper, och särskilt grupp A och B, lägger mycket tid på detta moment i första samtalet, vilket de gör till stor del utifrån huvudkaraktärens perspektiv:

Utdrag 5, Grupp A

Elev: Men jag kände typ lite att de inte kände varandra, och det var ju ändå liksom, även fast de hade klickat så var det… det var ju ändå stelt att han inte asså visste vem han var, asså han visste ju inte vad han hette förrän han liksom skrev det SMSet. Eh… och sen så men annars det var ju inte stelt mellan dem förrän de insåg att de faktiskt inte kände varandra.

Alla grupper talade om texten i någon mån i de kopplingsskapande dimensionerna redan i första samtalet, men grupp C och D gjorde detta i något större utsträckning än grupp A och B.

Alla grupperna kopplar litteraturen till egen livserfarenhet genom att sätta sig själva i karaktärens situation och dra paralleller till liknande upplevelser, och Grupp C även genom att använda karaktärens erfarenhet för att skapa generaliserbar mening, som vi kan se i det sista uttalandet av elev 2 i utdrag 3. Nedan följer exempel från övriga tre grupper.

Utdrag 6, Grupp A

Elev 1: Jag kan ju tänka mig att om man själv trodde att det var en person och så visade det sig att det inte alls var det så blir man ju så klart bara eeh… om man tänker att det skulle hända en i den situationen. Asså om man själv skulle hamna i den situationen. Elev 2: Det skulle ju vart riktigt fel.

Elev 1: Tänk att jag skulle tänka mig att jag satt på fiket med dig, XXX, så visade det sig att det var nån annan, typ såhär Berit Karlsson (fniss från annan elev) istället. Okej förlåt.

Utdrag 7, Grupp B

Elev 1: Alltså varför gör man ens nåt så dumt? Varför inte bara ”eh jag känner inte igen dig.” ”Jo men det är Håkan.” ”Jag känner ingen Håkan.”

Elev 2: Var det?

Elev 1: Asså jag hade ju dött om jag hade varit med. Elev 2: Ja. ja, jag hade verkligen dött.

Elev 1: Det känns som nånting jag hade kunnat göra, på riktigt asså. Sen när man träffar en människa som han, som på kolla asså, jag har ju varit på kollo många gånger, så kommer det fram människor till mig liksom, som jag har träffat på kollo, som jag inte kommer ihåg (medhåll). Så vet jag inte vem det är.

Framför allt grupp C, men även i viss mån grupp D och B utökar berättelsevärlden med sådant som inte återfinns i texten genom att fylla i luckor och skapa alternativa händelseförlopp:

Utdrag 9, Grupp C

Elev: Jag fick upp lite konstiga tankar om så här att han kanske hade ändrat utseende, kanske egentligen var nån tjej som han hade känt innan eller som hade typ, alltså typ en

transperson, eller nånting som hade hänt, jag vet inte…

Utdrag 10, Grupp B

Elev 1: Sen vet vi ju faktiskt inte hur det sluta sen efter detta. Elev 2: Nej.

Elev 3: De kanske blev bästisar.

Elev 1: men kanske, för tänk om han Håkan hade svarat så här bara efter han sa ”vem fan är du själv”...

Elev 2: Så bara börja skratta eller nånting. Elev 1: Ja precis, det vet vi ju inte. Elev 4: Han bara ”Kom då!”, nej… Elev 1: Ja men typ.

Elev 2: Jag tror nog nån av dem blev flaskad i huvet, men det kanske inte... Elev 4: Nä, ja eller han asså: ”du bjuder va?” ”Helvete heller!”

Grupp C är den enda av grupperna som rör sig i de reflekterande dimensionerna, vilket de gör i ganska stor utsträckning och i flera av de reflekterande dimensionerna

Eleverna värderar sig själva som läsare genom att diskutera sin egen förståelse av karaktärerna utifrån sociala normer och normer för manligt och kvinnligt:

Utdrag 11, Grupp C

Elev 1: Jag tror det är väldigt enkelt att se det stereotypiskt också, asså hur vi ser människorna som är där, för att eh… berättaren själv säger ju ingenting om kön o.s.v. så man får ju

egentligen inte veta riktigt om det är en man, fast vi kopplar det till det eftersom rösten är manlig, då för...

Elev 2: Jag tänkte på det under tiden.

Elev 1: Det hade ju kun… jag tänkte också på det, det hade ju kunnat vara en kvinna. Det hade ‘ ju kunnat vara hennes flickvän hon ringde och sådära. (medhåll) Men det är ju som

stereotyperna kopplas till en man så tror jag att de flesta om inte alla där inne såg det som att det var en man.. asså att det va två män som träffades och var så här

småbarnspappor typ.

De funderar också över hur tidigare litterära erfarenheter påverkar deras läsning (”Jag trodde han skulle vara någon mördare (...) har lyssnat på för mycket mördarpodcasts”) och identifierar drag i texten som engagerar dem:

Utdrag 12, Grupp C

Elev: Jag satt och tänkte på det, asså mycket av det vi gör i skolan kan uppfattas som tråkigt och att man kopplar bort och sådär hela tiden, för mig i alla fall, jag har jättelätt att koppla bort. Men denna berättelsen tyckte jag var intressant. Asså, jag märkte själv hur jag följde med och det var såhär - varför tycker jag denna är intressant, det är inte en berättelse som jag själv kanske skulle läsa på fritiden, varför är detta nånting som fångar min uppmärksamhet liksom? Och jag tror att det beror mycket på ehm just det som du sa, att det är nånting som ska hända, att man blir nyfiken, vem är denna Håkan liksom att det väcker spänning.

En elev talar även om hur ljudboksuppläsningen påverkar läsarens tolkning.

Utdrag 13, Grupp C

Elev: Hade jag bara läst den här, nu hörde ju jag vilken såhär, hur han satt... han sätter ju ändå en känsla på det han säger (medhåll). Hade jag läst lite så här som ”vem fan är du” - alltså svordomar är ganska starka ord. Och det kan ju menas ganska aggressivt som ”vem fan är du” (med argt tonfall) men det kan ju också vara ”vem fan är du?” (med skämtsamt tonfall).

faktiskt är en version av Kalle som Kalle gärna vill vara (Medhåll från flera). Om alla de eh.. kännetecken, egenskaper som Håkan har eehm... som Kalle helt enkelt nog inte har…(medhåll) eh… så ser han nog verkligen upp till honom.

Elev 2: Mm, precis det är väl lite det eh… önskan om att va nån annan, (medhåll) och att det blir lite att han har träffat sin egen drömperson, asså hur han själv vill va liksom, (medhåll) och då fastnar han för honom och det är därför han fortsätter träffa honom, fast han inte vet vem han är (medhåll).

6.2.2.2 Andra fokusgruppsamtalet

I det andra samtalet efter det gestaltande arbetet gör samtliga grupper nya saker inom de framkallande dimensionerna. Dock ser förändringen lite olika ut i de olika grupperna.

Både grupp A och B menar inledningsvis själva att gestaltningarna har stämt överens med deras ursprungliga bild av berättelsen, men tar efter en stunds samtal upp diskrepans mellan gestaltning och ursprungstexten. De påpekar att fler detaljer har ”urskiljt sig” och visar även på utökade visualiseringar av berättelsevärlden, exempelvis genom att definiera bilder av miljön utifrån gestaltningarna. Eleverna visar också att de utvecklar sina visualiseringar av karaktärerna utifrån de drag gestaltningarna har bidragit med (exempelvis beskrivs karaktären Håkan ha blivit mer snobbig och kaxig, och huvudkaraktären mer social och ”bad ass”). Grupp A ger dock samtidigt uttryck för de betraktar förändringarna som brister i gestaltningarna, och författarens avsikt som den rätta tolkningen. I grupp C (som helt saknade konkreta beskrivningar av visualiseringar i första samtalet) börjar en elev beskriva sin fysiska

visualisering av huvudkaraktären, men nästa person som tar vid övergår till att beskriva

och tolka handling och relationer. Följande meningsutbyte visar att eleverna i denna grupp tror att detta är vad som förväntas av dem:

Utdrag 15, Grupp C

Elev 1 (Läser frågan på pappret) Vad ser du framför dig när du tänker på novellen?

Elev 2 Eh jag ser… eh… jag ser en man. Jag ser Kalle och eh… han… han är osäker (...) Jag ser Kalle. Han e medelålders man med kort hår och… Blont hår, tänker jag mig honom.

Elev 1 Ja. Eh… Jag ser eh… asså när jag tänker på novellen eller att ser jag väl typ två individer som klickade ganska bra men gav upp det på grund av rädslan av det okända. (medhåll)

I grupp D (som endast visade på visualisering genom en kortfattad miljöbeskrivning) visar eleverna nu att de visualiserar miljö och karaktärer (exempelvis genom att diskutera deras hårfärg). Fler aspekter av hur de föreställt sig berättelsevärlden framkommer, bland annat har exempelvis har gestaltningarna tillfört en idé om att berättelsen utspelar sig i Stockholm.

I det avslutande samtalet lägger grupperna lite eller ingen tid på att skapa sig en

uppfattning om handlingen, med undantag av grupp D som börjar ägna sig åt detta

moment precis i slutet av andra samtalet. Dock nämner grupp A att grupp D:s gestaltning har tillfört ett nytt perspektiv till deras läsning och börjar därefter utöka sin uppfattning om handlingen utifrån innehållet i denna gestaltning.

Samtliga grupper lägger under det här samtalet mycket fokus på att relatera till

karaktärer, grupp D dock i något mindre utsträckning än övriga grupper. Det är i den

här dimensionen vi ser en stor förändring från första samtalet: Eleverna utgår inte längre bara från huvudkaraktärens perspektiv, utan sätter sig även in i karaktären Håkans perspektiv, vilket de nästan inte gjorde alls i första samtalet. De funderar utförligt över hans tankar, känslor och reaktioner och reflekterar över hur gestaltningarna påverkat deras bild av karaktären.

Utdrag 16, Grupp B

Elev 1: Men sen när han fatta att det inte va asså den personen han trodde han va, så dömde han honom som som han typ…

Elev 2: Fast jag tror nog mer han…

Elev 3: Asså för att de inte kände varann så liksom kände han att han inte kunde va kompis med honom

Elev 2: Jag tror inte riktigt han typ dömde honom utan han liksom ba... han bara kände Elev 1: Det gör vi ju omedvetet.

(Ohörbart, pratar i mun på varandra) Elev 2: Han kände sig besviken.

Elev 1: Han kände sig lurad… Elev 2: Ja exakt.

Elev 1: ...åsså trott att det är en annan människa än vad det är.

så fick jag en klarare eh bild av hurdant Håkan reagerade när han sån… caught of guard. Asså för det han är en mycket sån chill person, snackar riktigt mycket med olika människor, men sekunden där sker nåt som han inte, som oväntat, det var nåt han inte var klar på, så blir han helt förargad och backar tillbaka.

I de kopplingsskapande dimensionerna ser vi i andra samtalet exempel på hur elever i samtliga grupper utgår från karaktärernas upplevelser och kopplar litteraturen till egen

livserfarenhet, exempelvis genom att fundera över hur de hade agerat i karaktärens

situation.

Utdrag 18, Grupp B

Elev 1: Det kan ju va så att Kalle blir typ så desperat eller nånting så liksom han kontaktar honom igen, ba sväljer sin stolthet. (skratt)

Elev 2: Men kanske, kanske… kanske Håkan har redan blockerat han eller något Elev 1: Ja det är mycket möjligt

Elev 3: Asså, Håkan känns inte som en sån som blockerar folk. Elev 1: Han verkar snäll. (medhåll)

Elev 3: Som en liksom som en liten jultomte.

Elev 2: Jo, men även dom snälla har sina gränser. Hade nån snubbe låtsats va nån annan, jag hade blockerat dem direkt.

I utdraget nedan kan vi se hur grupp C utifrån texten reflekterar över sina egna erfarenheter av vänskapsrelationer och diskrepans till vuxenvärlden och förankrar sedan resonemanget genom att återknyta till textens karaktärer.

Utdrag 19, Grupp C.

Elev 1: Nä men jag tänker att det är ju inte så ofta man får en inblick i hur typ så här vuxna mäns vänreltioner fungerar. Det är ingenting jag är nåt proffs på, liksom om man tänker så här våra föräldrar kanske bara “amen nu ska jag till den här” eller så, så att det är ingenting jag tänker på hur de tänker. Eh…

Elev 2: Och den här säkerheten med att ha gamla vänner, men rädslan för att skaffa nya, känner jag lite grand, för att det var ju… eh… så fort eh Kalle inser att Håkan liksom inte va nån han kände, eller så fort Håkan inser att han inte kände Kalle så stack han liksom och blev arg, typ och det så här svårt för att skaffa nya vänner känner jag. Man måste va öppen för att kunna träffa nytt folk.

Elev 3: (På danska) Men jag tror det stämmer, intressant att se hurdan vuxna människors liv