Elev 1: Den starkaste scenen jag tyckte, det var den hära när han var så himla glad över att se honom igen andra gången de träffades på fiket typ, när han var så liksom, han berättade för om hur ensam han var med sin fru liksom som hade alla sina vänner där och blablabla. Jag tyckte det var jättefint att han blev så glad liksom…
Elev 2: Ja så, ja… Jag kände att den var lite sorglig, kände inte ni det? (Medhåll från många)
Elev 1: Jag kände… jag tyckte det var så synd, han sa ju det att, vad var det hans fru? eller flickvän eller så ba hon var ju verkligen glad över att han äntligen typ så här en vän, ehh och sen så slutade det med att även om de typ uppenbarligen klickade så bara för att de inte kände varandra sen innan och att det var ett misstag så blev det…
Elev 2: Fe… ja det var det som var så synd. Nu kanske vi hoppar här lite mellan frågorna men ja vet inte om det gör nånting. Jag såg det lite som ett budskap typ, att vi är så rädda för främlingar.
(Medhåll från flera).
Kopplingsskapande dimensioner: Det sista uttalandet i ovanstående utdrag visar hur
elev 2 kopplar litteratur till livserfarenhet genom att använda karaktärens erfarenhet för att skapa generaliserbar mening. Till exempel diskuterar eleverna vuxnas sociala
mönster jämfört med ungdomars. Eleverna funderar också över hur de själva hade agerat i huvudkaraktärens situation. De skapar alternativa händelseförlopp och fyller i luckor:
Elev: Jag fick upp lite konstiga tankar om så här att han kanske hade ändrat utseende, kanske egentligen var nån tjej som han hade känt innan eller som hade typ, alltså typ en transperson, eller nånting som hade hänt, jag vet inte…
Reflekterande dimensioner: Gruppen går tidigt i samtalet in i ett metaperspektiv och
rör sig i större utsträckning än grupp A och B i de reflekterande dimensionerna. Eleverna värderar sig själva som läsare genom att diskutera sin egen förståelse av karaktärerna utifrån sociala normer och normer för manligt och kvinnligt:
Elev 1: Jag tror det är väldigt enkelt att se det stereotypiskt också, asså hur vi ser människorna som är där, för att eh… berättaren själv säger ju ingenting om kön o.s.v. så man får ju egentligen inte veta riktigt om det är en man, fast vi kopplar det till det eftersom rösten är manlig, då för...
Elev 2: Jag tänkte på det under tiden.
Elev 1: Det hade ju kun… jag tänkte också på det, det hade ju kunnat vara en kvinna. Det hade ‘ ju kunnat vara hennes flickvän hon ringde och sådära. (medhåll) Men det är ju som
stereotyperna kopplas till en man så tror jag att de flesta om inte alla där inne såg det som att det var en man.. asså att det va två män som träffades och var så här
småbarnspappor typ.
De fundera över också tidigare litterära erfarenheter påverkar deras läsning (“Jag trodde han skulle vara någon mördare (...) har lyssnat på för mycket mördarpodcasts”) och identifierar drag i texten som engagerar dem:
Elev: Jag satt och tänkte på det, asså mycket av det vi gör i skolan kan uppfattas som tråkigt och att man kopplar bort och sådär hela tiden, för mig i alla fall, jag har jättelätt att koppla bort. Men denna berättelsen tyckte jag var intressant. Asså, jag märkte själv hur jag följde med och det var såhär - varför tycker jag denna är intressant, det är inte en berättelse som jag själv kanske skulle läsa på fritiden, varför är detta nånting som fångar min uppmärksamhet liksom? Och jag tror att det beror mycket på ehm just det som du sa, att det är nånting som ska hända, att man blir nyfiken, vem är denna Håkan liksom att det väcker spänning.
En elev talar även om hur ljudboksuppläsningen påverkar läsarens tolkning:
Elev: Hade jag bara läst den här, nu hörde ju jag vilken såhär, hur han satt... han sätter ju ändå en känsla på det han säger (medhåll). Hade jag läst lite så här som “vem fan är du” - alltså svordomar är ganska starka ord. Och det kan ju menas ganska aggressivt som “vem fan är du” (med argt tonfall) men det kan ju också vara “vem fan är du?” (med skämtsamt tonfall).
Eleverna överväger textens innebörd genom att konstruera karaktären Håkan som en spegling av huvudkaraktären.
Elev 1: (På danska) Jag tror Kalle han skriver… han skriver om att Håkan som om att Håkan faktiskt är en version av Kalle som Kalle gärna vill vara (Medhåll från flera). Om alla de eh… kännetecken, egenskaper som Håkan har eehm... som Kalle helt enkelt nog inte har…(medhåll) eh… så ser han nog skickligt (betydelse verkligen) upp till honom. Elev 2: Mm, precis det är väl lite det eh… önskan om att va nån annan, (medhåll) och att det
Framkallande dimensioner: En elev börjar beskriva sin fysiska visualisering av
huvudkaraktären, men nästa person som tar vid övergår till att beskriva och tolka handling och relationer. Följande meningsutbyte visar att eleverna tror att detta är vad som förväntas av dem:
Elev 1 (Läser frågan på pappret) Vad ser du framför dig när du tänker på novellen?
Elev 2 Eh jag ser… eh… jag ser en man. Jag ser Kalle och eh… han… han är osäker (...) Jag ser Kalle. Han e medelålders man med kort hår och… Blont hår, tänker jag mig honom.
Elev 1 Ja. Eh… Jag ser eh… asså när jag tänker på novellen eller att ser jag väl typ två individer som klickade ganska bra men gav upp det på grund av rädslan av det okända. (medhåll)
Elev 2 (Skrattande) Jag bara beskrev personen. (Skratt från gruppen)
Gruppen relaterar till karaktärer och går då mycket mer utförligt in i att fundera över karaktären Håkans tankar och motiv än i första samtalet, där fokus var på
huvudkaraktären. De reflekterar över Håkans personlighet, och hur de språklig handlingarna i gestaltningarna påverkar deras bild av karaktären så att han blivit “kaxigare och “snobbigare”, men också hjälpt dem att se (visualisera) och relatera till
karaktären mer konkret:
Elev: (På danska) Jag tror att de där gestaltningar som vi lavde (gjorde) i nu ehm.. De… för mig så fick jag en klarare eh bild av hurdant Håkan reagerade när han sån… caught of guard. Asså för det han är en mycket sån chill person, snackar riktigt mycket med förskilda (olika) människor, men sekunden där sker nåt som han inte, som oväntat, det var nåt han inte var klar (beredd) på, så blir han helt förargad och backar tillbaka.
Kopplingsskapande dimensioner: Gruppen kopplar till egen livserfarenhet genom att
reflektera över sina egna erfarenheter av vänskapsrelationer och diskrepans till vuxenvärlden och förankrar sedan resonemanget genom att återknyta till textens karaktärer:
Elev 1: Nä men jag tänker att det är ju inte så ofta man får en inblick i hur typ så här vuxna mäns vänreltioner fungerar. Det är ingenting jag är nåt proffs på, liksom om man tänker så här våra föräldrar kanske bara “amen nu ska jag till den här” eller så, så att det är ingenting jag tänker på hur de tänker. Eh…
jag lite grand, för att det var ju… eh… så fort eh Kalle inser att Håkan liksom inte va nån han kände, eller så fort Håkan inser att han inte kände Kalle så stack han liksom och blev arg, typ och det så här svårt för att skaffa nya vänner känner jag. Man måste va öppen för att kunna träffa nytt folk.
Elev 3: (På danska) Men jag tror det stämmer, intressant att se hurdan vuxna människors liv faktiskt eh… påverkar de nya ting som de som man som måske (kanske) som teenager själv kun (bara) kan se från ens eget perspektiv (medhåll). Em… Sen när man ser det från vuxnas perspektiv så för mig är det riktigt intressant eh… att se hurdant de reagerar i situationen (medhåll).
Elev 4: Man kan se liksom likheterna eh, likheter och skillnader, att man liksom kan känna igen sig, men sen också ba… huh.
Elev 1: Ja, det känns som att vi så här, “men har du träffat mina kompisar, och deras kompisar?” och så kommer det folk och...
Elev 4: Ja precis.
Elev 2: På fester och sånt bara bjuder in vänners vänner och sånt (medhåll). Åsså bara blir, så bara får man fler vänner. Men det känns inte som att det är samma utbredning i vuxnas…
Elev 4: Nä men man kände ju att Håkan kanske var kvar lite i det där med att “ja men det är kul att träffa nya människor och se gamla vänner som jag inte har sett på jättelänge” och så träffas de och sådär, medans Kalle var lite så här osäker på ba “hm, okej, jag är lite rädd och sånt” typ (medhåll).’
De reflekterar över de olika dramatiska tolkningarna, konstaterar att de var
innehållsmässigt lika. Liksom grupp A ser de dock att grupp Ds gestaltningarna har
utökat berättelsevärlden och gett den “mer bredd”. De diskuterar alternativa
händelseförlopp och funderar på deras sannolikhet baserat på det de vet om karaktärerna.