Samtalets längd: 16.53 min.
Framkallande dimensioner: Gruppen lägger mycket tid på att skapa sig en uppfattning
om handlingen och de talar utförligt om sina visualiserar av karaktärerna och den miljö
novellen utspelar sig i genom att hämta bilder från sin egen erfarenhetsvärld. Även ljudboksuppläsarens dialekt får relevans för deras tolkning eftersom den för någon elev förlägger berättelsen i Stockholm:
Elev 1: Så tänkte jag typ såhär var de befann sig, vilken... om de befann sig i en stad eller såhär, så tänkte jag typ att de befann sig typ i Malmö. Jag vet inte, det kändes nice bara, såhär Malmö vibe.
Elev 2: Det kändes typ Stockholm...
Elev 3: Ja eller hur. Jag tänkte säga samma sak.
Elev 1: Stockholm? Jag tycker liksom… liksom Malmö fast de rikare delarna, nere vid hamnen. Elev 4: Ja precis!
Elev 3: Fast jag tror inte riktigt nån i Malmö med den dialekten. Det lät mer som stockholmare. Elev 1: Ja men, nu skiter vi i dialekten.
Elev 4: Fast de e de… dom som bor nere i hamnen pratar stockholmska.
Gruppen relaterar till huvudkaraktären genom att fundera över vad karaktärerna (oftast huvudkaraktären, men vid något tillfälle även Håkan) tänkt, trott och upplevt och varför de handlade som de gjorde. De diskuterar huvudkaraktären utifrån sociala
förutsättningar.
Kopplingsskapande dimensioner: Eleverna försöker också förstå karaktärerna
genom att reflekterar över regler och normer i vuxenvärlden och kopplar texten till
egen livserfarenhet genom att fundera över hur de själva hade handlat i karaktärens
ställe:
Elev 1: Alltså varför gör man ens nåt så dumt? Varför inte bara “eh jag känner inte igen dig.” “Jo men det är Håkan.” “Jag känner ingen Håkan.”
Elev 1: Sån tur så är jag inte andra människor.
Elev 3: Det var också det är att de är så ensamma. Det var också det att de var ensamma så de kände väl att de kanske att de ändå kunde få ihop.. få ihop det.
Elev 2: Han var så stolt när han ringde sin fru. Elev 3: Ska vi gå vidare?
Elev 4: Det är som lite på dagis “Hej kan vi leka, kan vi bli kompisar”. Elev 2: Ah typ.
Elev 4: Man e vuxna är det lite mer komplicerat.
Elev 3: Det är det, asså det är ju svårare att få kompisar när man är vuxen, för då har man, asså eller, alla vuxna runt omkring en har redan kompisar liksom, om man inte själv har...”
Elev 2: Har du… har du inga så blir det jävligt svårt, å skaffa för... Elev 1: Bara bjud nån på en öl så blir de dina kompisar.
Elev 3: Tänk om man inte dricker då? Elev 1: Då köp dem en cola. Eller vatten.
Elev 4: Jag gillar inte läsk heller… (skrattar) vatten? Elev 1: Då får du vatten.
Elev 5: (Höjer rösten) Ja då går vi vidare.
...och de utökar berättelsevärlden genom att bygga vidare på berättelsen och skapa alternativa händelseförlopp:
Elev 1: Sen vet vi ju faktiskt inte hur det sluta sen efter detta. Elev 2: Nej.
Elev 3: De kanske blev bästisar.
Elev 1: men kanske, för tänk om han Håkan hade svarat så här bara efter han sa “vem fan är du själv”...
Elev 2: Så bara börja skratta eller nånting. Elev 1: Ja precis, det vet vi ju inte Elev 4: Han bara “Kom då!”, nej… Elev 1: Ja men typ.
Elev 2: Jag tror nog nån av dem blev flaskad i huvet, men det kanske inte... Elev 4: Nä, ja eller han asså: “du bjuder va?” “helvete heller!”
de komma på saker som gestaltningarna har bidragit med och tar upp diskrepans mellan gestaltningarna och originaltexten. Liksom grupp A relaterar denna grupp till
karaktären Håkan och utforskar berättelsen ur hans perspektiv mycket mer ingående än
i första samtalet och de ger fler konkreta exempel på saker de tror att karaktärerna tänker:
Elev 1: Men sen när han fatta att det inte va asså den personen han trodde han va, så dömde han honom som som han typ…
Elev 2: Fast jag tror nog mer han…
Elev 3: Asså för att de inte kände varann så liksom kände han att han inte kunde va kompis med honom
Elev 2: Jag tror inte riktigt han typ dömde honom utan han liksom ba... han bara kände Elev 1: Det gör vi ju omedvetet.
(Ohörbart, pratar i mun på varandra) Elev 2: Han kände sig besviken.
Elev 1: Han kände sig lurad… Elev 2: Ja exakt.
Elev 1: ...åsså trott att det är en annan människa än vad det är.
Elev 4: Men nu dömer han honom för det här är en människa som har lurat mig… När det egentligen inte var det.
Kopplingsskapande dimensioner: Gruppen utökar berättelsen genom alternativa
händelseförlopp:
Elev 1: Jag tror ändå att hade Håkan vetat om att Kalle var så ensam så hade han ju inte blivit sur på honom.
Elev 2: Eller så kanske hade han ba typ blivit helt freaked out av honom eller nåt (skratt från annan elev) typ så här… “jag ska bara på toa”. Så hade han försvunnit. (skratt från flera elever).
...och genom att gemensamt integrera andra kunskapskällor i sin förståelse av karaktärernas handlande:
Elev 1: Han typ visste, low key, att detta är en helt ny person och att den här personen tror att... (ohörbart)
Elev 2: Han har det liksom i bakhuvudet. Elev 1: Ja precis.
Elev 2: Men sen kom han ju fram till att… det kan inte stämma typ.
Elev 1: Så istället… istället för att faktiskt säga ut “jag tror nog du e... du kanske misstar mig för nån annan, men om du vill vi kan fortfarande hänga som best buddies” så gjorde han nåt så dumt och bara spelade med allting.
Elev 4: Men det finns faktiskt forskning som visar att om man övertygar en person om nånting så kan det faktiskt liksom… personen kan börja tro det. Det var liksom… Det var nån forskning där det var en person som tog in människor som aldrig hade begått nåt brott och sa… och berättar om att de har begått ett brott för länge sen. Och de liksom hade samlat ihop såhär falskt bevis på det också, och tillslut började dom personerna tro att de faktiskt hade begått det här brottet (medhåll) och började snacka om det liksom (fnys från annan elev) “jo men det var så här det hände… det var då det skedde” .
Elev 1: Intressant information.
Elev 3: Lite så vi har kommit lite off topic. (Flera pratar, ohörbart, skratt)
Elev 1: Den forskningen kanske stämmer men som du säger så failade Kalle med det där, väldigt väldigt mycket, så, eller väldigt väldigt illa.
Eleverna funderar över möjliga scenarion efter novellens slut (vilket efterfrågas explicit i fokusgruppsfrågorna) och kopplar till egen livserfarenhet genom att fundera över hur de själva hade agerat i karaktärernas situation:
Elev 1: Det kan ju va så att Kalle blir typ så desperat eller nånting så liksom han kontaktar honom igen, ba sväljer sin stolthet.
(skratt)
Elev 2: Men kanske, kanske… kanske Håkan har redan blockerat han eller något Elev 1: Ja det är mycket möjligt
Elev 3: Asså, Håkan känns inte som en sån som blockerar folk. Elev 1: Han verkar snäll. (medhåll)
Elev 3: Som en liksom som en liten jultomte.
Elev 2: Jo, men även dom snälla har sina gränser. Hade nån snubbe låtsats va nån annan , jag hade blockerat dem direkt.