Beskrivning ytvatten

I efterföljande avsnitt ges en detaljerad bild av nuläget i berörda ytvatten avseende föroreningar och naturvärden. Sammantaget kan sägas att Monarkbäcken är det ytvatten som uppvisar de högsta föroreningshalterna och lägsta naturvärdena i höjd med järnvägen.

Även Lassabackabäcken är tydligt påverkat av föroreningar och har låga naturvärden i höjd med befintlig och planerad järnväg.

Uppmätta näringsämneshalter i Lassabacka- och Monarkbäcken är mycket höga vilket troligtvis beror på lakvattenpåverkan från närliggande deponimassor. Dessa vattendrag mynnar i Getteröns fågelreservat genom Monarkbäcken vars nedre delar därmed har höga naturvärden.

Hamnbassängen, vilken är recipient för dagvattnet från en stor del av hamnområdet och centrala Varberg, uppvisar generellt lägre föroreningshalter än Lassabacka- och Monarkbäcken vilket troligtvis kan hänföras till effekten av utspädning och den korta omsättningstiden.

Söder om planerad järnvägstunnel passerar två större ytvatten: Breareds- och Vrångabäcken, vilka har varierande naturvärden längs olika sträckor. Vissa delar har höga naturvärden och utgör lämpliga leklokaler för öring. Här återfinns dock även partiella vandringshinder vilket begränsar fiskars rörlighet. Ytvattenkvaliteten i dessa bäckar är betydligt bättre än för Lassabacka- och Monarkbäcken men viss påverkan från olika typer av föroreningar har påvisats. Breareds- och Vrångabäcken, samt dagvattendiken i söder, är tydligt näringsämnespåverkade från omgivande jordbruksmark, dock är uppmätta halter lägre än för Lassabacka- och Monarkbäcken.

Samtliga dagvattendiken längs sträckan uppvisar låga flöden och har bedömts ha låga naturvärden. Vid de provtagningstillfällen då dikena inte varit torrlagda har något förhöjda förorenings- och näringsämneshalter påträffats men generellt bedöms

föroreningsgraden vara begränsad.

I Figur 5.7 redovisas var inom projektet genomförda referensprovtagningar gjorts.

Himleån (ej klassad)

Strax norr om ny järnvägslinje passerar den befintliga järnvägen det större vattendraget Himleån, se Figur 5.6. Ån berörs av såväl befintlig som den nya järnvägen vid utsläpp av dagvatten till ett dagvattendike som mynnar i ån. Himleåns avrinningsområde är 201 kvadratkilometer med ungefär lika stora delar skog som åker. Andelen sjöar i systemet är lågt och de som finns är koncentrerade till de övre, skogsdominerade delarna.

Sträckan från biflödet Spånggårdsbäcken till åns mynning cirka 6 kilometer längre nedströms är en preliminär vattenförekomst och är i dagsläget klassad med måttlig ekologisk status. Åsträckan är påtagligt övergödd, främst på grund av närhet till jordbruksmark. Mot bakgrund av mätningar av kvicksilver som utförts i närliggande sjöar bedöms vattendraget vara påverkat av kvicksilver. Halterna av särskilda förorenande och prioriterade ämnen bedöms vara låga.

Hela vattensystemet har varit försurat men tack vare omfattande kalkningsåtgärder sedan mitten av 1980-talet är försurningen inget akut problem längre. Åns fiskfauna är rik med mellan 13 - 15 arter. Det finns riksintressanta

bestånd av lax och öring. Dessa bestånd har etablerat sig i sen tid. Här finns även några främmande, invasiva arter. De som riskerar att hota åns mångfald är främst signalkräfta och laxparasiten Gyrodactylus salaris.

Sedan 1989 har ett omfattande restaurerings- och fiskvårdsprogram utförts i Himleån och dess biflöden. Detta har omfattat åtgärder såsom att riva vandringshinder, återskapa lekbottnar, plantera alridåer utmed vattendraget med mer.

Dagvattendiken i norr (ej klassade) I den norra delen av projektet berör befintlig och framtida järnväg tre dagvattendiken, varav det norra mynnar i Himleån och de andra två i Getteröviken, se Figur 5.6. Dikena avleder dagvatten från befintlig järnväg samt avvattnar omgivande marskland.

Det mittersta diket, som är aktuellt avseende vattenverksamhet, är även recipient för kommunalt dagvatten. Referensprovtagning har inom projektet utförts vid fem tillfällen i detta dike. I detta dike är vattenverksamhet aktuellt i samband med omläggning av trummor samt anläggande av utlopp från dagvattendamm. Dagvattendiket har generellt ett litet flöde, nästan stillastående, se Figur 5.8 .

Mätningar i vattnet avseende på turbiditet, färg och konduktivitet visar värden

som motsvarar ett naturligt vattendrag.

Näringsämnen i form av kväve och fosfor är förhöjda i vattendraget, vid vissa tillfällen.

Kopparhalter har uppmätts något över Naturvårdsverkets gränsvärden vid två tillfällen, vid fyra av fem tillfällen låg halterna över Kanadensiska riktvärden vilka är något lägre satta. Zink uppmättes vid tre tillfällen i halter något över Naturvårdsverkets gränsvärden. Kadmium uppmättes vid ett tillfälle i halt över kanadensiska riktvärdet men i halt som är en tiondel av miljökvalitetsnormen. Övriga metallhalter låg under bedömningsgrunder. Analys har också utförts med avseende på petroleumämnen och PAH:er, men utan att överstiga detektionsgränsen för respektive ämne.

Microtox utfördes under hösten 2015, men gav inget utslag. Ingen bottenfaunaundersökning har utförts. Ingen tidigare vattenprovtagning är känd i diket.

Figur 5.7 Översikt referensprovtagningspunkter

Lassabackabäcken (naturvärdesklass 3) I höjd med Lassabackadeponin berör den nya järnvägen Lassabackabäcken, vilken mynnar i Monarkbäcken cirka 200 meter uppströms Monarkbäckens mynning i Getteröviken. Lassabackabäcken påverkar vattenkvalitet i Monarkbäcken och därigenom vattenkvaliteten i Natura 2000-området Getteröns fågelreservat, som är mycket känsligt för föroreningsutsläpp.

Lassabackabäcken är kraftigt påverkad av mänsklig aktivitet och uppvisar morfologiska förändringar som rätning, samt påverkan från föroreningar och syrefria bottnar. Strax ovanför korsningen med järnvägen är den ett öppet dike.

På sin väg ner till sammanflödet med Monarkbäcken rinner vattnet i huvudsak över finsedimentbottnar av organiskt material med låg strömningshastighet. Vid referensprovtagning identifierades även oljeluktande sediment nedströms befintlig järnväg och Lassabackadeponin. På en sträcka, cirka 50 meter lång, strax nedströms järnvägen finns dock grusig botten med strömmande vatten, vilket är en möjlig lekmiljö för till exempel öring.

Stora delar av tillrinningen sker från det kommunala dagvattensystemet, samt Valendiket vid högre vattenstånd. Två dagvattentrummor mynnar i bäcken cirka 10 meter nedströms befintlig järnväg och

strax uppströms ansluter Valendiket, som löper i kulvert längs med järnvägen mellan Lassabackabäcken och Monarkbäcken.

Bäcken belastas även av lakvatten från Lassabackadeponin, vilket uppskattningsvis uppgår till cirka 2 l/s. Det är i samma storleksordning som medellågvattenflödet i Lassabackabäcken, se Tabell 5.1.

Inom Lassabackabäckens avrinningsområde har det under många år bedrivits industriell verksamhet. Det är troligt att bäcken är utsatt för miljöfarliga utsläpp eftersom återkommande problem med fiskdöd har rapporterats. Elfisken, utförda 2013, visade att förekomsten av fisk var mycket begränsad. På grund av detta har en del undersökningar redan utförts och andra är planerade. VIVAB har under 2015 påbörjat kontinuerliga mätningar av kemiska ämnen i Lassabackabäcken, exempelvis syre och grumlighet, för att kunna observera plötsliga förändringar i ytvattenkvaliteten.

Provtagningen sker nedströms punkten där bäcken rinner samman med Monarkbäcken.

Vid bottenfaunaundersökningen hösten 2015 påträffades inga rödlistade eller fridlysta arter. Generellt var bottenfaunan artfattig och utarmad på känsliga arter. En ovanlig snäcka, av släktet Anisus, påträffades dock.

Bottenfaunan i vattendraget bedöms dock sammantaget utifrån låga värden avseende artantal och diversitet samt avsaknad av rödlistade eller fridlysta arter inte ha några förhöjda naturvärden. Individtätheten varierade stort i vattendraget. Uppströms befintlig järnväg var individtätheten mycket låg medan den var måttligt hög vid lokalen strax nedströms korsningen med befintlig järnväg.

Tidigare provtagning av vattenkvalitet samt provtagning utförd inom projektet visar på att alkaliniteten i Lassabackabäcken jämfört med bakgrundsvärden är något låg och vattnet relativt grumligt, se Figur 5.9.

Bäcken är påverkad av näringsämnen såsom kväve (mycket högt) och fosfor (måttligt), enligt Naturvårdsverkets tillståndsklassning (rapport 4913). Näringsämneshalterna är betydligt högre längre nedströms efter att Lassabackabäcken runnit ut i Monarkbäcken. Ammoniumhalterna nedströms järnvägen är låga men där bäcken rinner ut i Monarkbäcken har halter uppmätts som är ungefär dubbelt så höga som

Figur 5.8 Dagvattendike norr om planerad godsbangård.

Vattnet är lugnflytande och grumligt.

Metallhalterna för bly uppmättes vid två av fem mättillfällen strax över

miljökvalitetsnormen för årsmedel. Kadmium uppmättes vid fyra tillfällen i halter en bit över kanadensiska riktvärden för ”ingen effekt på biota”, dock under miljökvalitetsnormen för årsmedel. Zink och koppar uppmättes vid fyra tillfällen i halter över Naturvårdsverkets gränsvärden. Zink förekommer i avsevärt högre halter än gränsvärdet och överskrider dessutom Göteborgs stads riktvärden vid tre tillfällen.

Petroleumämnen, vilket är ett samlingsnamn för olika oljekolväten, och PAH har

analyserats men inga prover har haft halter över detektionsgränsen. Klorerade kolväten har analyserats, och här överskrids för flera parametrar det holländska värdet för ”ingen påverkan”. För cis 1,2-dikloreten, vilket är ett klorerat klorväte, är halterna vid två tillfällen högre än jämförvärdet ”kraftig påverkan”.

Provtagning i Lassabackabäckens sediment, utförd inom projektet, visar på måttligt till höga halter av metallerna koppar, nickel och zink, samt mycket höga halter PAH och PCB. I sedimenten återfinns även petroleumämnen.

Monarkbäcken (naturvärdesklass 1-3) I höjd med det planerade läget för tråget berör den nya järnvägen de övre delarna av Monarkbäcken, se Figur 5.10. Monarkbäcken kommer även påverkas längre norrut

(nedströms) vid ombyggnad av Getteröbron.

Monarkbäcken mynnar i Getteröns

fågelreservat och har de första hundratalen meter karaktären av en mynningsvik och är sålunda saltvattenspåverkad. Biflödet Lassabackabäcken ansluter cirka 150 meter nedströms befintlig Getteröbro.

Monarkbäcken är till stora delar omgrävd och rätad och har uteslutande ett tillflöde av urbant dagvatten från de norra delarna av Varbergs stad.

Inom Monarkbäckens avrinningsområde har det, precis som för Lassabackabäcken, under många år bedrivits industriell verksamhet.

Bäcken rinner genom ett område där avfall deponerats vilket innebär att ytvattnet har lakvattenkaraktär och innehåller förhöjda halter av petroleumämnen och metaller.

Monarkbäcken är även recipient till det kommunala avloppsreningsverket vilket innebär att delar av Monarkbäcken är påverkat av uppvärmt vatten från reningsverket och hyser därför stora mängder med varmälskande fiskar såsom mört och benlöja, vid elfisket observerades ett stort stim. Den södra delen av bäcken är påverkad av mänsklig aktivitet, både morfologiskt samt på grund av utsläpp från industriell verksamhet. Huvuddelen utgörs av lugnflytande vatten på leriga bottnar med stora mängder organiskt material. Vid bottenfaunaundersökning påträffades oljiga sediment i provpunkten strax nedströms järnvägen och utsläppspunkten för det kommunala dagvattennätet.

Uppströms järnvägen är bäcken

kulverterad dels mot Lassabackabäcken, det så kallade Valendiket, och dels in under industriområdena. Området nedströms reningsverket har vissa fiskeribiologiska värden eftersom det sannolikt finns uppväxtmiljöer för ål och plattfisk där. På sträckan fångades vid elfiske ål och skrubbskädda. Vid bottenfaunaundersökningen hösten 2015 påträffades inga rödlistade eller fridlysta arter. Generellt var bottenfaunan artfattig och utarmad på känsliga arter. Artantalet var det lägsta av samtliga undersökta vattendrag.

Bottenfaunan i vattendraget bedöms utifrån låga värden avseende artantal och diversitet samt avsaknad av rödlistade eller fridlysta arter inte ha några förhöjda naturvärden.

Figur 5.9 Lassabackabäcken nedströms korsningen med järnvägen. Vattnet är lugnflytande och grumligt.

Då det vid ett flertal gånger uppkommit fiskdöd i vattendraget så har en del undersökningar redan utförts och andra är planerade. Punktvisa undersökningar i Monarkbäcken, med avseende på

vattenkvalitet har bland annat utförts inom projektet.

Sammanfattningsvis visar

referensprovtagningarna i bäcken på att alkaliniteten är något låg och att vattnet är mycket grumligt. Det är påverkat av näringsämnen såsom kväve (mycket högt) där den dominerande komponenten utgörs av kväve i ammoniumform. Därtill innehåller vattnet extremt höga halter fosfor, enligt Naturvårdsverkets tillståndsklassning

(rapport 4913). Ammonium har vid två av fem tillfällen uppmätts i halter som är ungefär dubbelt till tre gånger så höga som riktvärdet för negativa effekter på laxfiskar. Vid ett tillfälle (september 2016) uppmättes en betydligt högre halt som var nästan 20 gånger så hög som riktvärdet för negativa effekter på laxfiskar.

Ytvattnet innehåller dessutom förhöjda halter av ett antal metaller. Bly har vid ett tillfälle uppmätts strax över miljökvalitetsnormen för årsmedel. Kadmium uppmättes vid fyra tillfällen i halter något över kanadensiska riktvärdet och vid ett tillfälle även över miljökvalitetsnormen för årsmedel. Koppar har vid tre tillfällen uppmätts i halter över Naturvårdsverkets gränsvärden och vid samtliga tillfällen över kanadensiska

riktvärdet. Zink uppmättes vid samtliga mättillfällen i halter över till mycket över Naturvårdsverkets gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Till skillnad från övriga vattendrag uppmäts i Monarkbäcken även nickel i halter över eller mycket över miljökvalitetsnormen för årsmedel. Vid ett tillfälle uppmättes en halt över miljökvalitetsnormen för maximal tillåten koncentration. TOC uppmättes vid tre tillfällen i halter över Göteborgs stads riktvärden för dagvatten.

Petroleumämnen och PAH har analyserats men visar generellt på halter under detektionsgränsen. Summan av tyngre alifatiska kolväten har vid två tillfällen uppmätts över detektionsgränsen, dock i låga halter. Klorerade kolväten har konstaterats i vattnet vid ett flertal tillfällen. Halten av cis 1,2-dikloreten överskrider vid ett tillfälle det holländska riktvärdet för ”kraftig påverkan”.

Vid provtagning i Valendiket, som idag avvattnas till Monarkbäcken, har också förhöjda halter av bland annat klorerade kolväten. Microtox utfördes under hösten, men gav inget utslag.

Provtagning i Monarkbäckens sediment, utförd inom projektet, visar på måttligt till mycket höga halter av metallerna koppar, krom, nickel och zink, samt mycket höga halter PAH. I sedimenten återfinns även PCB och höga halter av petroleumämnen.

Generellt är sedimenten i Monarkbäcken mer förorenade än i Lassabackabäcken.

Hamnbassängen (ej klassad)

Hamnbassängen i Varbergs industrihamn (hädanefter benämnd hamnbassängen) har ett djup på mellan 5 - 8 meter, en uppskattad volym på 6 miljoner kubikmeter och en beräknad omsättningstid på mellan 2,5 och 7 dagar. Den är även recipient för dagvatten från stora delar av centrala Varberg, uppskattningsvis avvattnas ett cirka 185 hektar stort område.

Tidigare utförd sedimentprovtagning (Marine Monitoring, 2012), strax utanför inloppet till hamnbassängen, visar på att det finns måttliga halter av tributyltenn (TBT) i sedimenten.

Referensprovtagning i hamnbassängen har skett inom projektet på tre olika platser.

Vid fyra tillfällen under perioden juli 2015 - september 2016 har provtagning utförts intill

Figur 5.10 Monarkbäcken strax nedströms korsningen med befintlig järnväg. Vattnet är lugnflytande och grumligt.

befintligt dagvattenutlopp. Vid ett tillfälle har provtagning utförts i två punkter längre ut i hamnbassängen.

Ytvattnet i bassängen vid utloppspunkten för dagvatten visar på mycket höga värden för turbiditet och pH är något över den ”naturliga variationsbredd” som Naturvårdsverkets handböcker anger. Provtagningen har visat på låga näringsämneshalter. Uppmätta halter av metaller är generellt låga. Vid ett tillfälle (juli 2015) var kopparhalten något över miljökvalitetsnormen för årsmedel, men under Naturvårdsverkets gränsvärde. Vid samtliga tillfällen uppmättes arsenik i halter över miljökvalitetsnormen för maximal tillåten koncentration. Zink uppmättes i halter över miljökvalitetsnormen för årsmedel vid samtliga tillfällen. Petroleumämnen och PAH har analyserats men är under detektionsnivåerna för dessa parametrar.

Microtox utfördes under hösten 2015, men gav inget utslag.

I den andra provpunkten en bit ifrån dagvattenutloppet analyserades endast organiska föroreningar och klorerade ämnen men inga ämnen förekom i halter över detektionsgräns. I den andra provpunkten som ligger i höjd med vågbrytaren vid bassängens yttre område analyserades även metaller. Här uppmättes precis som vid dagvattenutloppet en hög arsenikhalt, över miljökvalitetsnormen för maximal tillåten koncentration, samt en zinkhalt över miljökvalitetsnormen för årsmedel. Inga organiska föroreningar eller klorerade ämnen uppmättes över detektionsgräns. Det finns ingen tidigare provtagning av vattenkvaliteten i hamnbassängen.

De marinbiologiska värdena i den inre delen av hamnbassängen har inte undersökts.

Området är relativt djupt, utgörs av mjukbotten och trafikeras regelbundet av större fartyg, vars propellerrörelser gör att vattnet sätts i rörelse. Utifrån detta antas att marinbiologiska värden saknas eller är låga.

Brearedsbäcken (naturvärdesklass 1-3) Strax söder om bergtunneln korsar den nya järnvägen Brearedsbäcken som ingår i Brearedsmossens dikningsföretag.

Brearedsbäcken har sina källflöden sydost om Varbergs sjukhus och mynnar i Vrångabäcken strax uppströms Västkustvägen, söder om

Breareds bostadsområde. Bäckens totala längd är 1,5 kilometer, varav cirka 550 meter är kulverterat. I Figur 5.11 visas Brearedsbäcken strax nedströms kulverteren under Breareds bostadsområde.

Det är på den översta sträckan av bäcken och i viss mån vid den öppna åkermarken som de mest värdefulla delarna av bäcken finns, med mycket fina öringbiotoper och reproduktionsbottnar för öring. Ytterligare reproduktionsbottnar finns nedströms kulverten under Breareds bostadsområde.

Denna öringbiotop bedöms dock vara sämre på grund av lugnflytande vatten. Vid elfisket fångades såväl smolt som äldre öring på båda lokalerna, tätheterna var dock betydligt högre vid den uppströms liggande öringbiotopen.

Elfisken har visat att Brearedsbäcken har nyttjats under lång tid som reproduktionslokal av den havsvandrande öringen, men efter utbyggnaden av Breareds bostadsområde har öringens uppvandring varit begränsad till år med rätt vattenföring, sannolikt kan den långa kulverten utgöra ett åtminstone partiellt vandringshinder. EnviroPlanning anger i sin rapport ”Biotopkartering och elfiske i fyra vattendrag i Varberg” från 2013 att förutsättningarna för öringlek och smoltproduktion bedöms som goda uppströms järnvägens framtida sträckning förutsatt att vattenföringen är tillräckligt stor.

Figur 5.11 Brearedsbäcken strax nedströms kulverten under Breareds bostadsområde.

Ytorna av lämpliga öringreproduktionslokaler uppströms den planerade järnvägspassagen har beräknats till 300 m². Det är

enligt Enviroplanning ett relativt litet reproduktionsområde som kan producera mellan 30 och 50 öringsmolt per år, de år då flödessituationen under vandringsperioden är gynnsam. Liksom i de flesta bäckar som mynnar i havet finns ål.

Nedströms järnvägskorridoren och inom korridoren är Brearedsbäcken kraftigt påverkad av mänskliga aktiviteter såsom kulvertering, rätning, omgrävning och rensning. Referensprovtagning har visat att vattendragets fysikaliska parametrar såsom pH, konduktivitet och turbiditet ligger över den ”naturliga variationsbredd” som anges i Naturvårdsverkets handbok.

I höjd med den nya järnvägens sträckning har kväve och fosfor uppmätts i måttliga till höga halter enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913). Längre nedströms, efter dagvattendammen och den långa kulverten, visar analyserna på generellt högre halter av kväve och fosfor än vid punkten uppströms dessa anläggningar.

Både kväve och fosfor överskrider Göteborgs stads riktvärden för dagvatten vid ett par tillfällen. Ammoniumhalterna låg vid samtliga mättillfällen under riktvärdet för negativa effekter på laxfiskar.

I Brearedsbäcken uppmättes kadmium i halter över det kanadensiska riktvärdet vid tre mättillfällen. Bly uppmättes i halt över det kanadensiska riktvärdet vid ett tillfälle men under miljökvalitetsnormen för årsmedel. Koppar uppmättes i halter över det kanadensiska riktvärdet vid två tillfällen samt över Naturvårdsverkets gränsvärde vid ett tillfälle. Zink uppmättes vid tre tillfällen i halter över Naturvårdsverkets gränsvärde.

Sammantaget visar referensprovtagningen att bäcken är påverkad av föroreningar som normalt uppmäts i urbant dagvatten.

Petroleumämnen och PAH har analyserats men var under detektionsnivåerna för dessa parametrar. Analyser av Microtox utfördes under hösten, men gav inget utslag. Ingen industriell verksamhet är känd inom området, dock avvattnar bäcken sjukhusområdet och påverkas därmed av urbant dagvatten. Risken för industriella föroreningar bedöms som liten.

Vid bottenfaunaundersökningen påträffades inga rödlistade eller fridlysta arter.

Bottenfaunan i vattendraget bedöms utifrån måttligt höga värden för artantal och diversitet samt avsaknad av rödlistade eller fridlysta arter inte ha några förhöjda naturvärden.

Dagvattendiken Breared och Vrånga (ej klassade)

I höjd med den nya järnvägen löper två grenar av Brearedsmossens dikningsföretag.

I höjd med den nya järnvägen löper två grenar av Brearedsmossens dikningsföretag.