Besläktad talan

Insolvensförordningen reglerar utöver behörigheten att inleda ett in-solvensförfarande även behörigheten att pröva en talan som är direkt hänförlig till ett insolvensförfarande och har ett nära samband till detta enligt insolvensförordningen art 6.155 När det gäller 2000 års insol-vensförordning saknas en uttrycklig reglering om detta, men behörig-heten att pröva en sådan talan följer ändå enligt EU-domstolen av

151 Ordets ursprung från latinet diskuteras vidare av Mellqvist i Ds 2007:6 s 11. Se även Wood (2007) s 11-12, Welamson och Mellqvist (2013) s 14 f., Goode (2011) s 2 samt Fletcher (2009) s 1.

152 Se Mellqvist i Ds 2007:6 s 11-12, Welamson och Mellqvist (2013) s 13 ff., Gratzer och Stiefel (2008) s 5-6 samt Gelpi och Julien-Labruyère (2000) s 1. Se även Goode (2011) s 2, 9, Fletcher (2009) s 2, 5 samt Regis Noel (2012) s 3 ff.

153 Jfr Welamson och Mellqvist (2013) s 13 ff., Gratzer och Stiefel (2008) s 5-6 samt Gelpi och Julien-Labruyère (2000) s 1. Se även Goode (2011) s 2, 9, Fletcher (2009) s 2, 5 samt Regis Noel (2012) s 3 ff.

154 Jfr insolvensförordningens ingresspunkt 22.

64

”fast rättspraxis”.156 EU-domstolen benämner en sådan typ av talan för en besläktad talan. I 2015 års insolvensförordning art 6 exemplifie-ras en talan om återvinning såsom en besläktad talan.

Både domstolar som inleder huvudförfaranden och domstolar som inleder sekundära förfaranden eller självständiga territoriella för-faranden har behörighet att pröva en besläktad talan.157 Eftersom ett sekundärförfarande enbart omfattar just tillgångar i landet torde den nationella domstolen dock enbart vara behörig att pröva en besläktad talan som avser tillgångar i landet.158 Detta torde däremot inte hindra exempelvis en återvinningstalan i samband med ett sekundär-förfarande, även om tillgången inte längre finns inom det medlems-lands jurisdiktion där sekundärförfarandet inleds.

När det gäller 2000 års insolvensförordning har EU-domstolen tydligt markerat att behörigheten att pröva en besläktad talan inte ska tolkas som att insolvensförordningens tillämpningsområde är vitt om-fattande.159 Behörigheten begränsar sig enbart till just sådan talan som faktiskt har ett nära samband till insolvensförfarandet.160

EU-domstolen menar att det avgörande kriteriet för en domstol när den fastställer vilket område en talan tillhör är vilken rättslig grund talan har, men däremot inte det processuella sammanhang som talan

156 Se EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 31 och EUD mål 213/10 F-Tex p 27 och EUD mål 295/13 H p 17 samt EUD mål C-339/07 Seagon p 21. Jfr Bogdan (2011) s 925.

157 Se EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 32-35, där EU-domstolen konstaterar att det framgår underförstått av 2000 års förordning art 25.1 och 3.2 att detta även gäller sekundärförfaranden.

158 Vad gäller att den nationella domstol som har inlett ett sekundärförfarande är behörig att pröva en besläktad talan som avser tillgångar i landet, se EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 32-33. Domstolens uttalande torde även vara relevant för att tolka den reviderade förordningen eftersom förord-ningarna anger att verkförord-ningarna av ett sekundärförfarande eller självständigt territori-ellt förfarande enbart får omfatta egendom som tillhör gäldenären i landet där förfa-randet har inletts, jfr 2000 års insolvensförordning art 3.2.

159 Se EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 27. EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 22-23.

160 Se EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 27. EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 22-23. Jfr även McCormack (2014) s 309 ff.

65 ingår i.161 Det som är avgörande är enligt domstolen om den rätt eller skyldighet som ligger till grund för talan hänför sig till undantagsregler som är specifika för insolvensförfaranden, och som omfattas av EU:s insolvensförordning, eller till andra rättsregler som gäller i allmänhet, exempelvis privat- och handelsrättsliga regler.162 Det faktum att en viss talan skulle kunna väckas utan en talan om insolvensförfarande är enligt domstolen dock inte i sig ett hinder mot att den ska kunna anses ha nära samband med förfarandet om talan faktiskt har väckts i sam-band med förfarandet.163 Om talan däremot väcks utan samband med ett insolvensförfarande ska behörigheten dock istället bedömas enligt andra regelverk inom den internationella privat- och processrättens område.164

Bedömningen av vad som utgör en besläktad talan torde vara densamma enligt den reviderade förordningen som enligt 2000 års insolvensförordning.165 Skälet för detta är att regleringen i 2015 års insolvensförordning art 6 framstår som just en kodifiering av EU-domstolens praxis gällande 2000 års förordning.

När det gäller mer specifikt vad en besläktad talan kan vara anges till att börja med som nämnts direkt i 2015 års insolvensförordning art 6 att en talan om återvinning kan vara en besläktad talan. Detta följer även av EU-domstolens praxis gällande 2000 års förordning och kan inte vara särskilt överraskande eftersom en talan om återvinning nor-malt härrör från insolvensrättslig lagstiftning, om den inte redan ingår i själva insolvensförfarandet i enlighet med nationell rätt.166 Talan om återvinning måste dock vara väckt i samband med

161 Se EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 28. EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 27.

162 EUD mål C-649/13 Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. p 28, EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 26 och EUD mål C-295/13 H p 18. Jfr förklaranderapporten p 196 som är överspelad åtminstone i denna fråga eftersom EU-domstolen har utvecklat kriterierna för vad som utgör en besläktad talan i sin praxis.

163 EUD mål C-295/13 H p 20.

164 Jfr EUD mål C-295/13 H p 25.

165 Jfr den reviderade insolvensförordningen art 6, ingresspunkt 35. Jfr även ingress-punkt 16.

66

det för att insolvensförordningen ska bli tillämplig för att reglera domsrätten.

Medlemsländernas nationella lagstiftning gällande återvinning skiljer sig dock åt, i likhet med nationell materiell insolvensrätt gene-rellt. Persson beskriver hur återvinning regleras olika i olika länder och menar att det finns en risk att alla typer av nationell lagstiftning, som visserligen kan ses som återvinning i nationell rätt, kanske inte alltid ska förstås som återvinning i insolvensförordningens mening.167 Syftet med återvinning vid exempelvis en svensk konkurs är att återfå betal-ningar, som gynnar en viss borgenär framför andra och har skett på ett oegentligt sätt, till konkursboet, jfr konkurslagen 4 kap. En svensk talan om återvinning i samband med en konkurs torde således ha sitt ursprung i rättsregler om insolvensförfarande och det är därför opro-blematiskt att konstatera att åtminstone en svensk talan om åter-vinning utgör en besläktad talan.

Vidare framgår i den reviderade förordningens ingresspunkt 35 att en talan som avser skyldigheter som uppkommer under insolvens-förfarandet, såsom förskottsbetalning av förfarandekostnaderna, kan vara en besläktad talan. Insolvensförordningen kan därför reglera be-hörigheten att pröva en sådan talan.

När det däremot gäller en talan om att fullgöra skyldigheter enligt ett avtal som gäldenären ingick före det att förfarandet inleddes utgör det enligt vad som framgår av insolvensförordningens ingresspunkt 35 inte en talan som är besläktad med ett insolvensförfarande. Skälet för detta anges vara att talan inte utgör en direkt följd av insolvens-förfarandet. Behörigheten att pröva en sådan talan regleras således inte genom insolvensförordningen.168

167 Se Persson (2010) s 269 ff. Jfr även Bogdan (2010) s 75.

168 Behörigheten lär istället regleras av Bryssel I-förordningen. Det framgår dock vidare av insolvensförordningen art 18 att verkningarna av ett insolvensförfarande på en pågående rättegång regleras uteslutande av lagen i det land där rättegången pågår när det gäller egendom eller rättigheter som ingår i den egendom som insolvens-förfarandet avser. I den svenska konkurslagen regleras exempelvis i 3 kap. 9 § att konkursboet får ta över gäldenärens talan om det pågår en rättegång mellan gäldenä-ren och någon annan om egendom som hör till konkursboet. Jfr även 10 §.

67 I insolvensförordningens ingresspunkt 36 framgår också att en domstol som är behörig att inleda ett huvudförfarande även bör ha rätt att besluta om interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder från den tidpunkt då det begärdes att förfarandet skulle inledas. Behörigheten omfattar således åtgärder för såväl tiden före som tiden efter att för-farandet har inletts och bör enligt ingresspunkten även omfatta till-gångar i andra medlemsländer. Förvaltare som utses interimistiskt bör också enligt vad som framgår av samma ingresspunkt kunna begära säkerhetsåtgärder innan förfarandet inleds i de medlemsländer där gäl-denären har ett driftställe i den mån det är möjligt enligt dessa med-lemsländers lagstiftning. Syftet med detta anges vara att garantera för-farandets effektivitet.

Det framgår inte uttryckligen om dessa typer av talan ska ses som en talan inom insolvensförfarandet eller en besläktad talan. Det får dock ingen avgörande betydelse för domsrättsfrågan eftersom den domstol som inledde huvudförfarandet torde vara behörig att pröva talan i alla fall. Detta innebär att exempelvis en fråga om kvarstad eller gäldenärens reseförbud enligt konkurslagen 2 kap. 11-13 och 6 kap. 6-13 §§ torde utgöra åtminstone en besläktad talan, om den inte omfat-tas av insolvensförfarandet i sig enligt insolvensförordningen.169

I fallet Nortel Networks konstaterade EU-domstolen att en talan med yrkande om fastställelse av att vissa tillgångar ska omfattas av ett sekundärt förfarande utgör en besläktad talan.170 Domstolarna i den medlemsstat där ett sekundärt insolvensförfarande har inletts är följ-aktligen enligt EU-domstolen behöriga att avgöra vilka av gäldenärens tillgångar som omfattas av verkningarna av förfarandet i enlighet med insolvensförordningen. EU-domstolen uttalade vidare att domstolar-nas behörighet i denna fråga är alternativ med den behörighet som domstolarna i det medlemsland där huvudförfarandet har inletts. Detta innebär att dessa senare domstolar också är behöriga att avgöra

169 Jfr även insolvensförordningen art 8 vad gäller tillämplig lag samt Europa-parlamentets och rådets förordning (EU) nr 655/2014 av den 15 maj 2014 om in-rättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig natur samt prop. 2015/16:148 om kvarstad på bankmedel inom EU. Se även Berglund (2017) s 63 ff. Beträffande tvångsåtgärder vid konkurs, se vidare i Heuman (2014) s 214 f.

68

vilka av gäldenärens tillgångar som omfattas av verkningarna av det sekundära förfarandet och således inte omfattas av huvudförfarandet.

EU-domstolen fick även tillfälle att pröva om en talan kan anses utgöra en besläktad talan i fallen H och Kornhaas.171 Frågan rörde en talan som väckts av konkursförvaltaren mot en företagsledare för en gäldenär, ett bolag, gällande ersättning för betalningar som hade ut-förts efter det att bolaget blivit insolvent eller överskuldsatt. Domsto-len konstaterade då att även om den aktuella regeln som behandlades i målet ska ses som en bolagsrättslig bestämmelse kan en talan som baseras på regeln utgöra en besläktad talan om den har väckts inom ramen för ett insolvensförfarande. Detta eftersom regeln avviker från privaträttens allmänna regler på grund av gäldenärens insolvens.172

För svenska förhållanden kan noteras att EU-domstolens tolk-ning av insolvensförordtolk-ningen i fallen H och Kornhaas torde innebära att exempelvis en talan angående styrelseledamöters eller aktieägares personliga ansvar vid tvångslikvidation vid kapitalbrist enligt aktie-bolagslagen (2005:551) 25 kap kan utgöra en besläktad talan, om den väcks av förvaltaren i samband med ett insolvensförfarande. Det-samma torde gälla en talan om återbäring eller bristtäckningsansvar vid en olovlig värdeöverföring enligt aktiebolagslagen 17 kap respektive en talan om återbäring vid olagligt lämnande av lån eller ställande av sä-kerhet enligt aktiebolagslagen 21 kap.

Dessa typer av talan enligt aktiebolagslagen har visserligen, precis som talan som var aktuell i målen ovan, inte nödvändigtvis samma processuella sammanhang som ett insolvensförfarande och är inte heller beroende av att det samtidigt sker ett insolvensförfarande. Talan torde dock ändå ha ett direkt samband med insolvensförfarandet.173

Den syftar nämligen till att öka eller återföra tillgångar till gäldenären i

171 EUD mål C-295/13 H och EUD mål C-594/14 Kornhaas. Fallet har även kom-menterats av Wessels i Wessels (2016) s 82-83.

172 Se EUD mål C-594/14 Kornhaas p 16 samt EUD mål C-295/13 H p 23-24. Se liknande resonemang i EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 24 och EUD mål C-133/78 Gourdain v Nadler p 4–6.

173 Jfr EUD mål 157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 24 och EUD mål C-133/78 Gourdain v Nadler p 4–6.

69 borgenärernas intresse och har således ett samband med gäldenärens insolvens.

Intressant att notera är att fallet Kornhaas rörde en tysk bolags-rättslig bestämmelse som ansågs omfatta företagsledningens ansvar i bolag generellt och inte enbart bolag bildade enligt tysk rätt.174 En talan enligt de ovan nämnda regleringarna i den svenska aktiebolagsla-gen omfattar endast svenska aktiebolag och inte andra bolagsformer eller utländska bolagsformer, även om det inleds ett insolvensförfa-rande i Sverige. Det torde därför inte vara möjligt att utkräva ansvar med stöd av den svenska aktiebolagslagen beträffande en företagsled-ning i ett utländskt bolag eller svenskt bolag som inte är ett aktiebolag. I fallet German Graphics konstaterade EU-domstolen vidare att en talan rörande en klausul i ett avtal gällande ett äganderättsförbehåll inte är tillräckligt direkt hänförlig till ett insolvensförfarande eller har ett tillräckligt nära samband med ett sådant förfarande för att utgöra en besläktad talan. Talan var inte heller beroende av att det hade in-letts ett insolvensförfarande och kunde därför inte utgöra en besläktad talan enligt EU-domstolen.175

EU-domstolen har också fått tillfälle att pröva en komplicerad fråga beträffande en talan rörande fordringar på tredje man som här-rörde från en förvaltarens rätt att begära återvinning men som hade överlåtits av förvaltaren till en borgenär, i fallet F-tex.176 Frågan var om talan utgjorde en besläktad talan då borgenären krävde betalning från tredje man. EU-domstolen konstaterade dock att detta inte heller ut-gör en besläktad talan. Domstolen menar nämligen att borgenärens utövande av sin förvärvade rättighet styrs av andra regler än de som gäller inom ramen för ett insolvensförfarande.177

Ett annat fall där EU-domstolen ansåg att talan inte skulle ses som en besläktad talan är fallet Nickel & Goeldner Spedition som rörde en talan angående betalning för tillhandahållande av tjänster till följd

174 EUD mål C-594/14 Kornhaas vs Dithmar p 9. Jfr även Wessels (2016) s 83.

175 EUD mål C-292/08 German Graphics p 30-32. Se även EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 25.

176 EUD mål C-213/10 F-Tex.

177 EUD mål C-213/10 F-Tex p 41-42. Jfr även EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 25.

70

av ett transportavtal.178 Talan hade väckts av en förvaltare i ett insol-vensförfarande och i borgenärernas intresse. EU-domstolen konstate-rade dock att gäldenären hade kunnat väcka talan angående betalning-en innan gäldbetalning-enärbetalning-en fråntagits rådighetbetalning-en över sin egbetalning-endom och att de ordinarie bestämmelserna om domstols behörighet på privaträttens område i så fall hade gällt i målet. Att talan om betalning väckts av för-valtaren påverkade enligt domstolen inte fordrans karaktär, som fort-farande styrdes av samma materiella regler, och domstolen menar där-för att talan inte har ett direkt samband med insolvensdär-förfarandet.

EU-domstolens praxis innebär följaktligen att vad som utgör en besläktad talan ska tolkas snävt. Hur en talan ska klassificeras måste dock avgöras från fall till fall. Ett insolvensförfarande kan ge upphov till många olikartade rättsliga frågeställningar, men enbart det faktum att ett insolvensförfarande har inletts innebär inte att samtliga frågor rörande gäldenären utgör en besläktad talan till insolvensförfarandet och således omfattas av insolvensförordningens tillämpningsområde. Den avgörande frågan för om talan är besläktad med insolvens-förfarandet är vilken rättslig grund talan har, men inte talans processu-ella sammanhang. Det förutsätts även ett faktiskt samband med förfa-randet.

Exempelvis torde frågor gällande bevakning av fordringar i en konkurs, förutsättningarna för kvittning och förmånsrättsordningen omfattas av insolvensförordningens tillämpningsområde. En talan gäl-lande en sådan fråga torde utgöra, om inte en talan inom själva insol-vensförfarandet, så åtminstone en besläktad talan. En talan angående exempelvis huruvida ett visst förmögenhetsobjekt tillhör gäldenären, om en viss bevakad fordran är ogiltig eller har preskriberats på civil-rättsliga grunder eller om en säkerhetsrätts giltighet, exempelvis huruvida en panträtt har tillkommit på ett giltigt sätt, torde däremot inte utgöra en besläktad talan. Skälet för det är att de inte torde ha ett direkt samband med insolvensförfarandet, även om talan har väckts i samband med förfarandet.179 Behörigheten att pröva en sådan talan

178 EUD mål C-157/13 Nickel & Goeldner Spedition p 26-32.

179 Jfr Bogdans diskussion i Bogdan (1997) s 39 ff som visserligen inte gäller insol-vensförordningens tillämplighet, men dock om distinktionen mellan insolvensrätt och allmän privaträtt. Jfr även förklaranderapporten p 196. Se även Bogdan (2011) s 925.

71 torde istället prövas i enlighet med andra regelverk inom den internat-ionella privat- och processrätten.180

Insolvensförordningen innehåller också regler som anger att en besläktad talan kan väckas även i ett annat medlemsland än det där insolvensförfarandet har inletts. I art 6.2 stadgas att när en besläktad talan har samband med en talan på privaträttens område mot samma svarande kan förvaltaren väcka talan i båda målen inför domstolarna i det medlemsland där svaranden har sin hemvist, även om insolvens-förfarandet har inletts i ett annat medlemsland.181 Om talan väcks mot flera svaranden kan talan väckas vid domstolarna i det medlemsland där någon av dem har hemvist om domstolarna är behöriga enligt Bryssel I-förordningen.182 En talan anses ha samband med en annan talan om det är påkallat med en gemensam handläggning och ett ge-mensamt avgörande för att undvika att det meddelas oförenliga av-göranden i separata förfaranden enligt art 6.3. Som exempel på ett sådant fall anges i ingresspunkt 35 att förvaltaren kan kombinera en talan om ställföreträdaransvar på grundval av insolvenslagstiftning med en talan grundad på bolagslagstiftning eller allmänna skadestånds-regler i den medlemsstat där svaranden har sin hemvist, om förvalta-ren anser det mer effektivt.

180 Se Bryssel I-förordningen exempelvis art 1, 4, 63, jfr art 24. Se även EUD mål C-212/97 Centros p 29, EUD mål C-208/00 Überseering, EUD mål C-167/01 Inspire Art. Se Van Den Braak (2008) s 232.

181 Jfr insolvensförordningens ingresspunkt 35.

182 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 decem-ber 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

72

Internationell domsrätt när insolvensförordningen