4 Gällande rätt
4.9 Beslag
4.9.1 Inledning
Beslag är ett straffprocessuellt tvångsmedel som innebär att en brotts- utredande myndighet under en viss tid tar hand om egendom som tillhör någon annan.
Beslag kan avse lösa saker (föremål) eller en skriftlig handling.48 Den som äger föremålet har, efter att föremålet tagits i beslag, kvar rätten till det, men har inte längre möjlighet att förfoga över det som 47 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
han eller hon vill. Beslag regleras i 27 kap. rättegångsbalken och i viss specialstraffrättslig lagstiftning.
4.9.2 Ändamål i rättegångsbalken
Föremål får enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken tas i beslag för fyra olika ändamål.
För det första kan ett föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott tas i beslag (bevisbeslag). Beslag är alltså möjligt om ett föremål exempelvis kan antas komma att åberopas som bevis i ett mål eller om föremålet utgör en ledtråd som kan leda en förundersökning framåt.49 Ett föremål får också tas i beslag om det kan vara avhänt någon genom brott (återställandebeslag).
Vidare får ett föremål tas i beslag för att säkra verkställigheten av förverkande (förverkandebeslag). Förverkande av föremål regleras i 36 kap. brottsbalken och specialstraffrätten. Av 36 kap. brottsbalken framgår bl.a. att utbyte av brott enligt brottsbalken, och vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott får förklaras förverkat, om det inte är oskäligt. Vidare ska t.ex. hjälpmedel vid brott enligt brottsbalken och i fråga om andra brott i vissa fall förklaras förverkade. Förverkande får även exempelvis beslutas i fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.
Slutligen får beslag beslutas för föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om förverkande av utbyte av sådan allvar- lig brottslighet som specificeras i 36 kap. 1 b § brottsbalken, bland annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse fyra år eller mer.
För att ett föremål ska kunna tas i beslag med stöd av rättegångs- balkens regler krävs det alltså att det har begåtts ett brott samt att något eller några av de beslagsgrunder som anges i det föregående föreligger. Det bör noteras att de angivna ändamålen är de enda som får ligga till grund för ett beslut om beslag enligt rättegångsbalken. Ett föremål får t.ex. inte tas i beslag för att hindra en misstänkt från att förfoga över egendom på ett visst sätt50 eller i syfte att förebygga nya brott.51
49 Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m. [1 oktober 2018, Zeteo], kommentaren till 27 kap. 1 §. 50 JO 1993/94 s. 79.
4.9.3 Ytterligare förutsättningar för beslag enligt rättegångsbalken
En grundläggande förutsättning för att över huvud taget få använda tvångsmedel enligt rättegångsbalken är att en förundersökning har inletts.52 Om en förundersökning inte har inletts formellt, anses ett beslut om tvångsmedel av en behörig myndighet innebära att en förundersökning inleds.53 I 23 kap. rättegångsbalken anges fyra undan- tag från huvudregeln att straffprocessuella tvångsmedel endast får användas inom ramen för en förundersökning. Exempelvis får beslag användas vid en förenklad utredning, vilket innebär att brottsutred- ningen i okomplicerade fall får genomföras på ett enklare sätt än genom en formell förundersökning.54 De övriga undantagen rör inte beslag.55
Ytterligare en förutsättning för beslag enligt rättegångsbalken är att egendomen måste vara tillgänglig.56 Det är alltså inte möjligt att använda beslag som ett sätt att söka efter föremål. För det ändamålet tillämpas i stället husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesikt- ning.
4.9.4 Proportionalitetsprincipen
Beslag enligt rättegångsbalken får beslutas endast om skälen för åt- gärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.57 Denna proportionalitetsprincip innebär en skyldighet för den som beslutar om tvångsmedel att göra en avvägning mellan skälen för åtgärden och de olägenheter som åtgärden kan förorsaka den miss- tänkte eller något annat motstående intresse. Regeln är utformad på
52 23 kap. 16 § första stycket rättegångsbalken.
53 Se JO 1993/94 s. 92. 54 23 kap. 22 § rättegångsbalken.
55 En polisman får i omedelbar anslutning till ett brott ta med en person till förhör, även om en behörig tjänsteman ännu inte har tagit ställning till om förundersökning ska inledas 23 kap. 8 § rättegångsbalken. En polisman får också med stöd av 23 kap. 9 a § rättegångsbalken till- fälligt omhänderta kommunikationsutrustning som förhörspersonen bär på sig eller med sig, om det kan antas att utredningen annars försvåras. Slutligen får tvångsmedel användas utan att förundersökning har inletts vid brott som har begåtts inför rätten (23 kap. 22 § och 45 kap. 2 § rättegångsbalken).
56 Se NJA II 1943 s. 359.
samma sätt som motsvarande regler för andra tvångsmedel (24 kap. 1 §, 25 kap. 1 §, 26 kap. 1 § och 27 kap. 1 § rättegångsbalken).
4.9.5 Vem får besluta om beslag?
Beslut om beslag regleras i 27 kap. 4 § rättegångsbalken. Beslag blir vanligtvis aktuellt i samband med en annan tvångsåtgärd, exempelvis när ett föremål påträffas i samband med ett gripande, anhållande eller en kroppsvisitation. Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får ta föremål som påträffas i beslag. En polis- man får alltså själv besluta om beslag i samband med verkställighet av andra tvångsåtgärder som är lagligen grundade om föremålet på- träffas i samband med tvångsmedelsanvändning, t.ex. när han eller hon griper någon för att verkställa ett häktnings- eller anhållnings- beslut eller vid verkställighet av ett beslut om kroppsvisitation.
En undersökningsledare eller åklagare får besluta att ta ett föremål som påträffas under förundersökningen i beslag.58 Vidare får en polisman, även i andra fall än i samband med verkställighet av andra tvångsåtgärder, besluta om beslag när han eller hon påträffar något som kan tas i beslag och det är det fara i dröjsmål.59 Det kan alltså bli aktuellt i situationer då det är inte är möjligt att vänta på ett beslut från åklagare eller annan undersökningsledare utan att risk för att beslaget går förlorat. Beslaget ska då anmälas skyndsamt till under- sökningsledare eller åklagare som genast ska pröva om beslaget ska bestå.
Enligt 27 kap. 5 § rättegångsbalken får rätten i vissa fall förordna om beslag.
Om någon begått ett brott som kan leda till fängelse och påträffas på bar gärning får han eller hon gripas av envar, s.k. envarsgripande.60 Den som med stöd av denna bestämmelse griper någon, får också ta föremål som hittas vid gripandet i beslag. När den gripne överlämnas till polisen ska också föremål som tagits i beslag lämnas över. Det 58 27 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken. Det gäller inte bara om en förundersökning leds av en undersökningsledare inom Polismyndigheten, utan även undersökningsledare inom Tull- verket och Kustbevakningen.
59 27 kap. 4 § andra och tredje stycket rättegångsbalken. Undantag gäller för brev, telegram eller annan försändelse som finns hos ett post- eller telebefordringsföretag enligt 27 kap. 3 § rättegångsbalken.
kan nämnas att det är bestämmelsen om envarsgripande som ligger till grund för ordningsvakters och väktares befogenhet att ta föremål i beslag, dvs. samma rätt som tillfaller alla (se avsnitt 4.6 och 4.7).
4.9.6 Vem får verkställa beslag?
Att ett föremål tas i beslag innebär att ett föremål rent faktiskt tas om hand. Rättegångsbalken innehåller inga uttryckliga regler om vem som får verkställa ett beslag. Det framgår i stället indirekt av andra bestämmelser i rättegångsbalken, t.ex. de generella reglerna om för- undersökning i brottmål i 23 kap. rättegångsbalken.
Av 23 kap. 3 § rättegångsbalken framgår att Polismyndigheten61, Säkerhetspolisen och åklagaren har behörighet att inleda förunder- sökning, och med det följer också en rätt att ta ett föremål i beslag, om det finns laglig rund för det.
Om ett beslag har verkställts av någon annan än en förunder- sökningsledare eller åklagare ska beslaget underställas den som leder förundersökningen.62 Den som leder förundersökningen ska då ta ställning till om beslaget behövs för utredningen eller för att säkra verkställigheten.
4.9.7 Mot vem kan beslag riktas?
Ett föremål kan som huvudregel tas i beslag från vem som helst, om förutsättningarna för beslag föreligger. Beslag kan således riktas mot någon annan än den som är misstänkt för det brott som är under utredning, t.ex. ett vittne eller målsäganden. Beslag kan vidare genom- föras oavsett om det finns någon misstänkt för brottet eller inte.
61 Gäller även Tullverket eller Kustbevakningen i de fall dessa myndigheter har rätt att inleda förundersökning. Skatteverket får verkställa beslut om beslag enligt 27 kap. 1 § rättegångs- balken i de fall våld mot person inte behöver användas.
4.9.8 Ändamål i specialstraffrättslig lagstiftning
Avslutningsvis ska det sägas att det inom specialstraffrätten före- kommer att föremål och handlingar kan tas i beslag på andra grunder än vad som anges i 27 kap. rättegångsbalken. Det är exempelvis, vid misstanke om intrång i immaterialrätt, möjligt att beslagta olovligt framställda varukännetecken produkter och exemplar.63 Ett annat exempel är 7 och 8 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, som möjliggör beslag av ett fordon som har använts vid brott enligt lagen i syfte att genom förverkande förebygga fortsatt brottslighet.