Vilka åtgärder har redan vidtagits och vilka

Utredningens bedömning: Trots senare års vidtagna åtgärder

mot fusk som sker med elektroniska hjälpmedel har sådant fusk fortsatt. Det är därför motiverat att tillåta åtgärder som gör det möjligt att hitta elektronisk utrustning som är avsedd att användas för att fuska.

En fråga som också är av betydelse för att bedöma behovet av kropps- visitation, är vilka åtgärder som redan har vidtagits för att komma till rätta med användningen av otillåtna hjälpmedel vid högskoleprovet och vilka resultat åtgärderna har gett.

Vi konstaterar i avsnitt 3.3.2 att flera olika åtgärder har vidtagits. UHR:s föreskrifter och riktlinjer kan, om de efterlevs, försvåra för fuskligorna att ta del av provets innehåll i förväg eller under provet och försvåra användandet av otillåtna hjälpmedel under själva provet. UHR och universitet och högskolor arbetar kontinuerligt med att minska riskerna vid hantering av provet innan, under och efter provets genomförande. Införandet av strängare sanktioner och krav på san- ningsförsäkran har lett till att personer blivit utan resultat på provet, blivit avstängda och i vissa fall fått en straffrättslig påföljd på grund av osant intygande. Dessa åtgärder kan antas ha generellt avskräck- ande effekt.

Individualisering av högskoleprovet?

UHR har, som beskrivs i avsnitt 3.3.2, i vissa fall använt sig av flera versioner av ett provpass. Analys av hur provsvaren stämmer överens med de olika versionerna av provet har i vissa fall indikerat att provdeltagare använt sig av otillåtna hjälpmedel och vilselett vid provet. Denna metod för att avslöja fuskare bygger på att provligorna endast meddelar provdeltagana de korrekta svaren på frågorna och inte själva frågorna i sig. Under utredningstiden har det emellertid framkom- mit att ligorna övergått till att läsa upp hela provfrågan med tillhör- ande svar och på så sätt kan kringgå problemet med att frågorna kom- mer i olika ordning i de olika versionerna av provpasset.22

Ett sätt att, i teorin, komma till rätta med denna problematik skulle kunna vara en individualisering av proven, dvs. att det finns ett större antal versioner av provet vid samma provtillfälle. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att inte alla provdeltagare får samma frågor, men att ett större antal likvärdiga frågor fördelas mellan olika versioner av provet. Ytterligare ett alternativ är att frågorna kommer i olika ordningsföljd i olika versioner av provet.

22 _{Uppgifterna i detta avsnitt bygger på information från Per-Erik Lyrén, institutionen för} tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet, 2019-02-01.

En individualisering av provet, utöver vad som redan har prövats, begränsas emellertid av tillgången till provfrågor. Det är en grund- läggande princip inom provkonstruktion att en provfråga ska ha be- svarats av provdeltagare under ett utprövningspass för att kunna användas vid ordinarie prov. Det är ett sätt att anpassa frågorna så att provet är ungefär lika svårt från en gång till en annan. Utpröv- ningsfrågorna måste vidare ha testats på ett visst antal provdeltagare för att det statistiska underlaget ska vara tillräckligt stort. Eftersom antalet provdeltagare sjunkit under flera år kan allt färre frågor prövas ut. Det är med hänsyn till detta svårt att ta fram den mängd frågor som skulle krävas för en ytterligare individualisering av provet. Därtill kommer problemet att det alltid kan uppfattas som orättvist om provet blir helt individualiserat, då vissa frågor framstår som enklare än andra. Det har också bedömts som olämpligt att åter- använda tidigare frågor, då frågorna och de rätta svaren offentliggörs efter högskoleprovet.

När det gäller frågan om det är möjligt att kasta om frågorna i större utsträckning än vad som prövats tidigare, och därigenom få flera versioner av provet, innebär principerna för provkonstruktion en viss begränsning. Provfrågor bör komma i en viss ordning, med lite enklare frågor inledningsvis. Det är därför inte lämpligt att kasta om ordningen på frågorna hur som helst. Ett delprov som inleds med flera svåra frågor kan uppfattas som mycket svårare för provdel- tagaren än ett som inleds med ett antal enklare frågor. Med en sådan lösning är således risken att en version av ett prov upplevs som svårare än en annan, även om frågorna är desamma.

Vidare har det framkommit att det vid de tillfällen då UHR an- vänt sig av olika versioner av ett delprov uppkom problem kopplade till distributionen, vilket ledde till att det i vissa fall var oklart vilken version av delprovet som en viss provdeltagare hade skrivit. Dessa problem skulle visserligen gå att minska genom administrativa för- bättringar, men med hänsyn till den masshantering som högskole- provet innebär kommer risker för misstag vid distributionen av provet troligtvis alltid att kvarstå.

Det system som nu finns för rättning av provet bygger på att det bara finns en version av provet. Flera unika prov kräver en helt annan struktur på datasystemet, och det är i dagsläget svårt att överblicka vilken konstruktion en ytterligare individualisering av provet skulle kräva och hur rättssäkerheten skulle kunna garanteras.

Sammanfattning

Någon samlad utvärdering av vilka resultat vidtagna åtgärder har givit när det gäller att minska fusk som sker med elektroniska hjälp- medel finns inte och det finns uppenbara svårigheter att göra en sådan. Det saknas, av naturliga skäl, uppgifter om hur omfattande fusket var innan åtgärderna vidtogs. Det är därmed också omöjligt att av- göra om fuskets omfattning har minskat, ökat eller är oförändrad. Vi kan dock konstatera att de åtgärder som har vidtagits under senare år, bl.a. metoden att använda olika versioner av ett delprov, möjligheten till avstängning från provet och kravet på sanningsförsäkran, inte har eliminerat förekomsten av fusk. Ett antal ligor har, trots förebygg- ande åtgärder och strängare sanktioner, fortsatt den organiserade fuskverksamheten.

Vår slutsats i denna del är därför att adekvata insatser har gjorts för att förebygga och stävja användningen av otillåtna hjälpmedel vid högskoleprovet med hänsyn till de metoder som står till buds enligt gällande rätt. Trots det har det inte i tillfredsställande utsträckning gått att motverka det fusk som sker med hjälp av elektronisk utrust- ning. Det är därmed motiverat att tillåta åtgärder som också gör det möjligt att faktiskt hitta elektronisk fuskutrustning före dess använd- ning eller avslöja en fuskare som har använt sådan utrustning.

6.3.5 En jämförelse mellan kroppsvisitation