Europakonventionen

Genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angå- ende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har Europakonventionen inkorporerats i svensk rätt och gäller därmed som lag i Sverige. Av 2 kap. 19 § RF följer vidare att en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Grundlagsbestämmelsen riktar sig i första hand till lagstiftaren, som har det primära ansvaret för att nationell rätt överensstämmer med konventionen. Vidare kan domstolar och andra myndigheter med stöd av bestämmelsen tillämpa reglerna om lagprövning (11 kap. 14 § och 12 kap. 10 § RF), dvs. underlåta att tillämpa en föreskrift på den grunden att denna inte är förenlig med Sveriges åtaganden enligt kon- ventionen.11

Den artikel i Europakonventionen som har störst relevans i detta sammanhang är rätten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8. Den har följande formulering.

1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nöd- vändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättig- heter.

11 _{Holmberg m.fl., Grundlagarna [13 maj 2016, Zeteo], kommentaren till 2 kap. 19 § RF.}

Artikel 8 medför i första hand en förpliktelse för staten att avhålla sig från ingrepp i den skyddade rättigheten.12 _{Sådana ingrepp består} vanligen av åtgärder i enskilda fall, men kan också gälla generella in- skränkningar i människors frihet att forma sin tillvaro.

4.3.1 Ingrepp i skyddade rättigheter

För att en inskränkning i skyddet för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens ska vara förenlig med artikel 8:2 måste följande tre villkor vara uppfyllda:13

1. Ingreppet ska vara lagligt,

2. ingreppet måste vara ägnat att tillgodose något av de uppräknade allmänna eller enskilda intressena som anges i artikel 8:2: statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skydd för hälsa eller moral eller skydd för andra personers fri- och rättigheter, och

3. ingreppet måste vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta intresse.

Kravet på att ingreppet ska vara lagligt innebär i första hand att in- skränkningen måste ha stöd i nationell lag och att nationell lagstift- ning uppfyller rimliga villkor på rättssäkerhet. Lagstiftningen ska vara tydlig och tillgänglig för allmänheten. Laglighetskravet innebär vidare att lagstiftningen ska vara utformad med tillräcklig precision, så att medborgarna har möjlighet att anpassa sitt beteende efter gäll- ande rätt. Det medför också att staten är skyldig att se till att det finns tillräckliga garantier för att individens rättigheter enligt arti- kel 8 respekteras.

De allmänna och enskilda intressen som anges i artikel 8:2 är om- fattande och allmänt formulerade. Det innebär att det i de flesta fall är möjligt att hänföra ett ingrepp i rättighetsskyddet till något av de angivna ändamålen.

12 _{Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2015, s. 365 f. och Guide on Article 8} of the European Convention on Human Rights, uppdaterad 31 augusti 2018 s. 7 ff.

13 _{Danelius, s. 369 f., Guide on Article 8 of the European Convention on Human Rights, upp-} daterad 31 augusti 2018 s. 9 f.

Att ingreppet ska vara nödvändigt begränsar vilka inskränkningar som är tillåtna enligt artikel 8. Europadomstolen har i sin praxis slagit fast att begreppet nödvändigt i detta sammanhang inte är synonymt med ”oundgänglig” (indispensable). Det ska dock finnas ett ”angeläget samhälleligt behov” (pressing social need).14 _{Varje konventionsstat har} viss frihet (margin of appreciation) att avgöra om en inskränkning är nödvändig, men en inskränkning måste vara proportionerlig. Europadomstolen förbehåller sig rätten att övervaka om inskränk- ningarna uppfyller dessa krav. En begränsning av en konventions- rättighet kan aldrig vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle om det inte också är proportionellt i förhållande till det eftersträvade målet med lagstiftningen.

Vid prövningen om huruvida ingreppet är nödvändigt i ett demo- kratiskt samhälle behöver domstolen ofta balansera sökandens skyddade intresse enligt artikel 8 mot andra konkurrerande intressen såsom allmänna intressen eller en tredje parts intresse som skyddas av andra bestämmelser i konventionen.15

4.3.2 Kränkning av fysisk integritet

En del av skyddet för privatlivet avser den fysiska integriteten.16 _All- varliga kränkningar av den fysiska integriteten kan utgöra tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling och därför stå i strid med artikel 3 i Europakonventionen. Är det i stället fråga om mindre allvarliga kränkningar av den fysiska integriteten kan de strida mot artikel 8.

Rättsfallet Gillan och Quinton mot Förenade kungariket (dom 12.1.2010) rörde fråga om rätt till respekt för privatliv enligt arti- kel 8. Målet gällde 2000 års brittiska lag mot terrorism, enligt vilken polisen hade rätt att kroppsundersöka personer utan skälig miss- tanke om brott.17 _{Polisen kunde kräva att en person tog av sig huvud-} bonad, skor, ytterkläder och handskar och fick med händerna söka efter innehållet i fickor, runt kragar, sockor och skor samt i personens

14 _{Danelius s. 370, Guide on Article 8 of the European Convention on Human Rights, s. 11.} 15 _{Guide on Article 8 of the European Convention on Human Rights, s. 7 f.}

16 _{Danelius, s. 371 ff., Guide on Article 8 of the European Convention on Human Rights, 2018} s. 39 f.

hår. Åtgärderna fick vidtas på offentlig plats, och vägran att under- kasta sig åtgärderna var straffbar.

Europadomstolen konstaterade att det var fråga om ingrepp i privatlivet och att dessa ingrepp inte kunde jämföras med t.ex. kon- troller på en flygplats där passagerarna kunde anses ha lämnat sitt samtycke genom att välja att resa med flyg. Inte heller hade befogen- heterna enligt lagen mot terrorism förbundits med tillräckliga rätts- liga garantier mot godtycklighet i tillämpningen eller missbruk. Bl.a. stod det en polisman fritt att handla helt efter egen bedömning. Den enda begränsningen var att syftet måste vara att söka efter föremål som kunde användas i samband med terrorbrott, men detta var en vidsträckt kategori som innefattade även många vardagliga föremål. Det fanns också risk för att befogenheterna utövades på ett diskri- minerande sätt mot personer med viss hudfärg eller visst etniskt ursprung. Slutsatsen blev att åtgärderna inte var tillräckligt specifi- cerade och inte omgärdade med adekvat rättsligt skydd och att det därför förelåg en kränkning av rätten till skydd för privatlivet enligt artikel 8.18

Mycket ingående kroppsbesiktningar av besökare i ett fängelse ansågs i Wainwright mot Förenade kungariket och Jaeger mot Estland ha genomförts på sådant sätt att de, trots att de syftat till att hindra införsel av narkotika och tobak i fängelset, stred mot arti- kel 8.

Det finns fall då ingrepp i den fysiska integriteten sker för nyttiga ändamål och därför får anses omfattade av undantagsbestämmelsen i artikel 8:2. Detta gäller under förutsättning att de står i rimligt för- hållande till det syfte man vill uppnå. Hit hör till exempel skyldighet att använda säkerhetsbälte vid bilkörning eller hjälm vid körning av motorcykel samt vissa obligatoriska hälsokontroller. Till tillåtna in- skränkningar hör även t.ex. skyldighet att lämna blodprov eller andra prov, t.ex. i samband med nykterhetskontroll vid bilkörning.19

18 _{Gillan and Quinton v. United Kingdom 4158/05, 12 January 2010 punkt 82 och 87.} 19 _{Danelius, s. 371 ff.}