7 En lag om kontroll vid högskoleprovet föreslås
7.2 Inledande bestämmelse
Utredningens förslag: I lagens inledande paragraf anges att kon-
troll får ske av provdeltagare vid högskoleprovet. Vidare anges det övergripande ändamålet med kontrollverksamheten. Detta är att motverka förekomsten av fusk som sker genom användning av elektroniskt hjälpmedel. Med ett elektroniskt hjälpmedel avses i lagen elektronisk utrustning som kan lagra, innehålla, sända eller ta emot information.
Utredningens bedömning: Det finns med ett undantag inte an-
ledning att i lagen undanta vissa kategorier av provdeltagare. Undan- taget avser personer under 15 år som inte får kroppsvisiteras.
Som beskrivs i kapitel 6 finns det behov av att utföra kontroller med radiovågsdetektor under pågående prov och kontroller med kropps- visitation vid inpassering eller utpassering till provlokaler för ända- målet att motverka förekomsten av fusk som sker genom användning av elektroniskt hjälpmedel. Tyngdpunkten bör, enligt vår bedömning, ligga på kontroll med radiovågsdetektor, samtidigt som det ska finnas en möjlighet att utföra kroppsvisitation av en viss mindre andel av provdeltagarna. De olika typerna av kontroller bedöms ha avskräck- ande effekt, men på olika sätt och i olika omfattning (se avsnitt 6.3.5). Vi menar att det är den tillämpande myndigheten som är bäst skickad att bedöma vilken typ av kontroll som är mest effektiv i det konkreta fallet.
En omständighet som bör beaktas i detta sammanhang är att hög- skoleprovet genomförs i lokaler som disponeras tillfälligt för ända- målet. Provet genomförs i många olika typer av lokaler, t.ex. klass- rum på grundskolor och föreläsningssalar på universitet, och antalet provdeltagare i en provlokal och andra förhållanden kan därför vari- era. Frågan om det i en specifik lokal är mest lämpligt att utföra en kontroll med radiovågsdetektor, en inpasseringskontroll eller en utpasseringskontroll är beroende av faktorer som t.ex. provlokalens utformning, hur många provdeltagare som skriver provet i lokalen och om det ligger flera provlokaler i samma byggnad eller i närheten av varandra. Dessa omständigheter innebär att det vore olämpligt att utforma lagstiftningen på ett sådant sätt att en viss typ av kontroll ska utföras på ett visst sätt i ett visst antal lokaler. Det förhållandet att in- eller utpasseringskontroller med kroppsvisitation endast ska tillåtas utföras på en viss andel av anmälda provdeltagare gör det också olämpligt att närmare reglera om en kontroll ska utföras som en in- eller utpasseringskontroll eller var sådana kontroller ska ut- föras. I stället föreslår vi en reglering som, inom vissa givna ramar, gör det möjligt för de ansvariga myndigheterna att använda sig av de olika åtgärderna på det sätt som de finner mest effektivt och lämpligt i övrigt. Den föreslagna lagen bör inledas med en bestämmelse där det slås fast att kontroll enligt lagen får ske av provdeltagare vid hög- skoleprovet. Utförandet av de olika kontrollerna kan då anpassas efter hand, när de ansvariga myndigheterna genom erfarenhet kan avgöra vilken uppsättning parallella åtgärder som är mest effektiv, och som också är praktiskt genomförbar.
Ändamålet med kontrollerna är att verka långsiktigt avhållande på provdeltagare och försvåra för den typ av organiserad och kom- mersiell fuskverksamhet som blivit känd på senare år. Att det sam- lade ändamålet med kontrollerna är att motverka förekomsten av fusk totalt sett bör framgå i lagens inledande paragraf. Den blir där- med ett slags portalparagraf som talar om vad kontrollverksamheten i stort går ut på. Det är en annan sak att de olika typerna av kontroll som får utföras enligt lagen i sin tur har varierande omedelbara syften och funktionssätt.
Lagen möjliggör alltså kontroll med radiovågsdetektor och in- eller utpasseringskontroll med kroppsvisitation. Det bör i detta sam- manhang föras fram att kontroll med radiovågsdetektor och in- eller utpasseringskontroll med kroppsvisitation är två åtgärder som är
fristående från varandra. Avsikten är alltså inte att kontroll med radiovågsdetektor ska ske och att, vid indikation på att en eller några specifika provdeltagare använder elektronisk utrustning under prov- passet, utpasseringskontroll med kroppsvisitation utförs på just dessa provdeltagare på vägen ut ur lokalen. Om dessa har använt sig av elektroniska hjälpmedel för att vilseleda vid provet, och skrivit under den sanningsförsäkran som avslutar varje provpass7, kan han eller hon ha gjort sig skyldig till brott, nämligen osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken. Det framstår inte som lämpligt att kroppsvisita- tion genom utpasseringskontroll i detta fall ska kunna användas som ett instrument för att utreda om brott har begåtts. Detta gäller sär- skilt då visitationen, enligt vårt förslag, ska utföras av ordningsvakt (se avsnitt 7.4.4). En ordningsvakt får med stöd av 19 och 29 §§ polislagen (1984:387) utföra provisorisk skyddsvisitation i samband med ett frihetsberövande. Det innebär att han eller hon av säker- hetsskäl får undersöka om den omhändertagne bär på skjutvapen, verktyg eller andra farliga föremål. En ordningsvakt får däremot inte enligt gällande rätt kroppsvisitera en person i syfte att konstatera om ett brott har begåtts. Det vore systemfrämmande, menar vi, att i detta sammanhang föreslå en ordning som skulle innebära att en ordnings- vakt får till uppgift att – vid sidan av rättegångsbalkens bestämmelser om kroppsvisitation som ett straffprocessuellt tvångsmedel – utföra kroppsvisitation på en person som är skäligen misstänkt för brott, i syfte att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utred- ningen om brottet. Brottsutredande uppgifter bör förbehållas Polis- myndigheten, Åklagarmyndigheten och andra brottsutredande myndig- heter. Kontroll med radiovågsdetektor och utpasseringskontroll med kroppsvisitation bör därför inte systematiskt kunna kombineras på ett sådant sätt att vissa specifika provdeltagare väljs ut för kroppsvisita- tion. Det skulle vara ett sätt att kringgå de vanliga reglerna om kropps- visitation i rättegångsbalken, och innebära helt andra, lägre, krav för användningen av ett straffprocessuellt tvångsmedel i samband med högskoleprovet. Vidare förutsätter ett sådant tillvägagångssätt en mobi- litet hos dem som ska utföra kroppsvisitationen som vi bedömer inte är praktiskt möjlig. Dessa båda åtgärder, kontroll med radiovågs- detektor och in- eller utpasseringskontroll med kroppsvisitation, bör i stället genomföras oberoende av varandra. I enstaka fall kommer det naturligtvis ändå kunna styras så att utpasseringskontroll med 7 35 a § UHR:s föreskrifter om högskoleprovet.
kroppsvisitation sker i en lokal där man vid en kontroll med radio- vågsdetektor har detekterat pågående radiokommunikation. Men då ska utpasseringskontrollen genomföras som en allmän utpasserings- kontroll av samtliga provdeltagare i provlokalen.
Vilka får kontrolleras?
De enda som har anledning att komma in i en lokal där högskole- provet skrivs är provdeltagare, provledare och annan personal på provet. Det finns inget skäl att generellt undanta någon grupp prov- deltagare från att genomgå kroppsvisitation. Kontrollen bör således vara allmän, dvs. omfatta samtliga provdeltagare som är på väg in i eller på väg ut ur en provlokal eller som befinner sig i en provlokal. Det kan finnas medicinska hjälpmedel som kan ge utslag i en metalldetektor eller annan sådan utrustning. Vidare finns det medi- cinska hjälpmedel som är utrustande med radiovågsteknik, t.ex. bluetooth. Provdeltagare kan också vara i behov av andra typer av berättigade hjälpmedel för att kunna skriva högskoleprovet, som antingen kan ge utslag i en metall- eller magnetdetektor eller avge radiovågor. Det kan av vissa upplevas som kränkande att i samband med inpasseringskontroll eller utpasseringskontroll behöva visa upp sitt hjälpmedel eller förklara sig i en kö med väntande provdeltagare. Detsamma gäller för den som har hjälpmedel som avger radiovågor och som därmed kan detekteras med en radiovågsdetektor. På mot- svarande sätt kan det upplevas som störande och kränkande att redo- göra för behovet av hjälpmedel under pågående prov. Det är dock inte befogat att helt och hållet undanta de personer som är i behov av hjälpmedel som kan ge utslag i en metall- eller magnetdetektor från att genomgå en sådan kontroll. Inte heller finns det skäl göra undantag från kontroll med radiovågsdetektor för den som har något medicinskt hjälpmedel som avger radiovågor. I stället bör man följa de rutiner som redan finns t.ex. för den som har en synskada, en funktionsnedsättning eller diabetes och därför är i behov av an- passning av provet. Provdeltagaren ska i sådana fall kontakta det läro- säte som han eller hon har anmält dig till, eller UHR i de fall provet genomförs av den myndigheten, och styrka behovet av anpassning
av provet med läkarintyg eller motsvarande, senast sista anmälnings- dag.8 På motsvarande sätt bör den som har ett medicinskt hjälpmedel eller är i behov av något annat hjälpmedel som kan ge utslag i en radiovågsdetektor, metalldetektor eller annan utrustning som kan komma att användas i kontrollerna, vara ålagd att ta kontakt med UHR och senast sista anmälningsdag styrka behovet av hjälpmedel med läkarintyg eller motsvarande intyg eller utlåtande. Uppgiften om vem som har ett sådant hjälpmedel kan då förmedlas till den personal som ska utföra kontrollen och till aktuella provledare, så att de är förberedda på att det i provlokalen finns provdeltagare som är i behov av hjälpmedel. Provdeltagaren bör också kunna uppmanas att ta med sig intyget till provtillfället, för att kunna visa upp det innan provpasset och en eventuell kontroll. Personalen är då för- beredd på vilka provdeltagare som har sådana hjälpmedel som kan ge utslag vid kontrollen, och kan hantera situationen på ett diskret sätt. Genom förberedelse och tydliga rutiner bör man kunna undvika att provdeltagare med behov av medicinska och andra hjälpmedel känner sig utpekade eller upplever kontrollsituationen som särskilt kränk- ande. En ytterligare åtgärd som kan minska exponeringen för prov- deltagare är att portabla skärmväggar används för att skapa avskildhet när mer ingående visitationer behöver göras eller medicintekniska hjälpmedel behöver visas upp, se avsnitt 7.4.7.
Enligt våra direktiv ska vi också mot bakgrund av Förenta nation- ernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) särskilt beakta att provdeltagare kan vara minderåriga. I dagsläget förekom- mer mycket unga personer, ner till 11-årsåldern, som skriver provet. Det kan konstateras att provet är en frivillig handling och att mål- gruppen för provet är en helt annan än barn och ungdomar i skolåldern. Mot denna bakgrund kan det argumenteras för att inga särskilda hänsyn bör tas avseende underåriga som skriver högskoleprovet. Så ser vi på det när det gäller kontroll med radiovågsdetektor och beträffande in- eller utpasseringskontroll av barn som fyllt 15 år och därmed är straffmyndiga.
Det är känsligt att utsätta barn, särskilt de som är under 15 år, för integritetsintrång i form av kontroller med kroppsvisitation. Vår bedömning är att det skulle vara alltför ingripande att utsätta barn 8 4–8 §§ UHR:s föreskrifter om högskoleprovet och https://www.studera.nu/hogskoleprov/ hogskoleprovet-funktionsnedsattning/hogskoleprovet-for-dig-med-funktionsnedsattning/ (2019-05-23).
under 15 år för in- eller utpasseringskontroller med kroppsvisitation i samband med högskoleprovet. Personer under 15 år bör alltså undan- tas från sådana kontroller. I sammanhanget kan nämnas att det den 1 januari 2022 i högskoleförordningen införs begränsningar som bl.a. innebär att den som vill delta i högskoleprovet ska ha fyllt eller fylla 18 år det kalenderår då provet genomförs samt att den som börjar gymnasieskolan tidigare än det kalenderår då han eller hon fyller 16 år får delta i högskoleprovet första gången på vårterminen då han eller hon går årskurs två.9 Ändringen innebär att det efter detta datum kommer att vara ytterst få personer under 17 år som skriver högskole- provet.
Undantaget från in- eller utpasseringskontroll med kroppsvisita- tion för personer som är under 15 år bör framgå i lagen vilket vi åter- kommer till i avsnitt 7.4.2.
I övrigt bör kontrollerna omfatta samtliga provdeltagare som är på väg in i en provlokal, befinner sig i en provlokal eller är på väg ut efter ett avslutat provpass. Det är en annan sak att provets fasta tids- ramar för de olika provpassen medför att det vid enstaka tillfällen kan inträffa att alla helt enkelt inte hinner kontrolleras trots noggrann planering och förberedelser.
Provlokaler utomlands
Högskoleprovet genomförs i det ansvariga universitetets eller hög- skolans egna lokaler och i lokaler som universitetet eller högskolan hyr tillfälligt för genomförandet. Kontroll enligt den föreslagna lagen ska få utföras i samtliga sådana provlokaler i Sverige. Vidare genomför UHR högskoleprovet i lokaler på vissa orter utomlands. När det gäller kontroll med radiovågsdetektor torde sådan undersök- ning kunna göras, om det utgör en tillåten aktivitet enligt lagstift- ningen i det land som kontrollen vidtas. In- och utpasseringskon- troller med kroppsvisitation utgör en form av myndighetsutövning. En annan stats möjlighet att utöva myndighet inom det egna terri- toriet är i de flesta länder begränsad på olika sätt. För att bedöma om det är möjligt att genomföra kontroll med radiovågsdetektor eller in- eller utpasseringskontroller med kroppsvisitation i en provlokal utomlands krävs alltså en analys av lagstiftningen i det aktuella landet. 9 21 § förordning om ändring i högskoleförordningen (2018:1503).
Begreppet elektroniskt hjälpmedel
Vi har i avsnitt 5.1 konstaterat att vårt övergripande uppdrag är att föreslå åtgärder som motverkar att den sortens fusk vid högskole- provet som sker organiserat och i stor skala med hjälp av mobiltele- foner och andra elektroniska hjälpmedel. Det är enligt vår bedömning betydelsen av att motverka denna omfattande och kommersialiserade typ av fuskverksamhet som motiverar ett ingrepp i grundlagsskyddet mot kroppsvisitation. Det bör därför framgå tydligt av inlednings- bestämmelsen att syftet med kontroll av provdeltagare i samband med högskoleprovet är att motverka fusk med hjälp av just elektro- niska hjälpmedel på provet.
En lag som den föreslagna bör vara så specifik som möjligt. För att avgränsa vilken typ av föremål som ska eftersökas vid kontrollerna bör lagen därför innehålla en definition av vad som avses med ett elek- troniskt hjälpmedel.
Vid det fusk på högskoleprovet som har uppdagats under senare tid har tillvägagångssättet varit att den fuskande provdeltagaren har haft med sig en dold mobiltelefon och trådlösa hörselsnäckor på provet, och fått de korrekta svaren upplästa under pågående prov. Det har alltså rört sig om utrustning som kan inhämta information. Man skulle också kunna tänka sig att en provdeltagare kan vara hjälpt av elektronisk utrustning som kan lagra och innehålla information. Det är alltså inte enbart sådan utrustning som kan användas för kom- munikation under pågående prov som kan användas vid fusk, utan även sådan elektronisk utrustning som kan tillföras information innan provet och som kan användas på ett diskret sätt under pågående prov som kan utgöra fuskhjälpmedel. Kontroll av provdeltagare för att motverka fusk på högskoleprovet bör därför vara inriktad på sådana elektroniska hjälpmedel som kan lagra, innehålla eller ta emot infor- mation. Kontrollen bör också omfatta elektroniska hjälpmedel som kan sända information, t.ex. en dold kamera som sprider vidare ett delprov.