Betydelse av att dödsorsak saknas

Vilken betydelse domstolen tillmäter det faktum att en dödsorsak inte gått att fastställa varierar i de granskade rättsfallen. Vid granskningen av rättsfallen har studerats vilken inverkan domstolen har bedömt att avsaknaden av en dödsorsak har i skuldfrågan och uppsåtsfrågan avseende åtal för mord. I åtta av de tolv studerade rättsfallen har domstolen bedömt att avsaknaden av en dödsorsak inte har någon inverkan på möjligheten att pröva skuldfrågan i målet. I sex av dessa åtta rättsfall har domstolen även bedömt att oklarheten kring dödsorsaken saknar 175 Se avsnitt 1.3.3.

56

inverkan på möjligheten att pröva uppsåtsfrågan i målet. Detta medför att domstolen i två av dessa åtta rättsfall har bedömt att det går att pröva skuldfrågan i målet, men att avsaknaden av en dödsorsak har viss inverkan på möjligheten att pröva uppsåtsfrågan. I fyra av de tolv studerade rättsfallen har domstolen bedömt att avsaknaden av en dödsorsak påverkar möjligheten att bedöma skuldfrågan i målet, vilket i förlängningen medför att uppsåtsfrågan inte kan prövas. Detta innebär att rättsfallen i relation kan sorteras i tre olika undergrupper; ingen inverkan

på skuld- eller uppsåtsfrågan, ingen inverkan på skuldfrågan men inverkan på uppsåtsfrågan

samt inverkan på både skuld- och uppsåtsfrågan.

6.2.1.1 Ingen inverkan på vare sig skuld- eller uppsåtsfrågan

Vad som föranlett att domstolen bedömt att avsaknaden av en dödsorsak inte har någon inverkan på skuld- och uppsåtsfrågan varierar i de olika rättsfallen. I två av fallen har domstolen bedömt att avsaknaden av en tydlig dödsorsak inte haft någon betydelse för möjligheten att pröva skuldfrågan då den tilltalade erkänt det dödliga våldet och således beskrivit dödssättet. En förutsättning, vilken domstolen i båda fallen påtalat, för detta resonemang har dock varit att erkännandet överensstämt med de fynd som gjorts vid den rättsmedicinska obduktionen. Domstolen konstaterade i dessa fall att det, trots avsaknaden av dödsorsak, var möjligt att göra en uppsåtsbedömning i och med den tilltalades klargörande av dödssättet.177

I ett av fallen kunde en dödsorsak inte fastställas då brottsoffrets kvarlevor legat i naturen en tid efter brottet, vilket resulterat i en långt gången förruttnelseprocess. I detta fall konstaterade dock domstolen att blodbilden på brottsplatsen vittnade om att brottsoffret sannolikt berövats livet genom upprepat och kraftigt våld av en annan person. Domstolen bedömde således att det faktum att en dödsorsak inte kunnat fastställas saknade betydelse för bedömningen av skuldfrågan då den kriminaltekniska utredningen bedömdes utesluta självmord och olyckshändelse. Vad gäller uppsåtsfrågan konstaterade domstolen att det i och med blodbilden på brottsplatsen gick att dra slutsatser om det dödliga våldets omfattning och att den tilltalade måste ha förstått att det förelegat en risk för att effekten döden skulle inträda till följd av det omfattande våldet.178

I ett annat av fallen anträffades brottsoffrets kropp svårt brännskadad, varför rättsläkaren inte med säkerhet kunde fastställa dödsorsaken. Rättsläkaren kunde dock konstatera förekomsten av en s.k. snörfåra runt offrets hals, varför det bedömdes som sannolikt att dödssättet varit mord genom strypvåld mot halsen. I detta fall konstaterade domstolen att avsaknaden av en dödsorsak inte hade någon direkt betydelse för bedömningen av skuldfrågan då stålvajern runt offrets hals samt det faktum att kroppen eldats upp medförde att självmord och olycka kunde uteslutas. I fallet hade de två tilltalade innan brottet skickat sms-177 Rättsfall 1 och 9.

57

meddelanden till varandra där de diskuterade att de behövde ta med ”koppel till åsnan”, vilket domstolen bedömde ha ett direkt samband med den snörfåra som fanns på offrets hals. Dessa sms-meddelanden i förening med övriga omständigheter i målet föranledde att domstolen bedömde att avsaknaden av en dödsorsak även saknade bäring på möjligheten att bedöma uppsåtsfrågan då det med tydlighet framgick att gärningen var planerad.179

I två av fallen saknades det teknisk bevisning som kunde binda den tilltalade vid brottet. I det enda fallet hade den tilltalade erkänt att denne varit närvarande vid dödstillfället samt att denne hanterat den döda kroppen, men vidhöll att brottsoffret begått självmord genom att slå sig själv i huvudet med en hammare. Offrets kropp återfanns styckad i en bil en tid efter dödsfallet. Till följd av kroppens långtgående förruttnelse kunde rättsläkaren inte fastställa en entydig dödsorsak eller utesluta en naturlig dödsorsak som sjukdom. Det gick dock att konstatera att offret hade omfattande skallskador vilka uppstått till följd av slag mot huvudet. Rättsläkaren konstaterade dock att skallskadorna talade emot att den avlidne tillfogat sig själv dessa, då denne måste ha varit medvetslös vid det sista slaget. I detta fall bedömde domstolen att det trots avsaknaden av en dödsorsak samt teknisk bevisning gick att pröva skuldfrågan i målet. Domstolens bedömning i detta avseende grundade sig i stor utsträckning på att den tilltalade erkänt att denne befunnit sig på brottsplatsen, samt att dennes invändning om självmord kunde motbevisas av den rättsmedicinska obduktionen. I och med att domstolen kunde dra slutsatsen att någon annan än offret själv utdelat hammarslagen mot dennes huvud bedömdes det inte heller föreligga några svårigheter att pröva uppsåtsfrågan i målet.

I det andra fallet återfanns brottsoffrets kvarlevor styckade och eldade i skogen ett år efter dödstillfället. Hanteringen av kroppen medförde att rättsläkaren inte kunde fastställa en dödsorsak. I fallet saknades det till stor del teknisk bevisning som hade ett samband med det dödliga våldet. Däremot fanns det omfattande teknisk bevisning som talade för att den tilltalade styckat och undanskaffat offrets kropp. Domstolen konstaterade att det, trots avsaknaden av en dödsorsak, gick att utesluta andra dödssätt än mord. Denna bedömning grundade sig i att den tilltalade sedan 20 år tillbaka hade ett tydligt våldsmönster mot kvinnor och att denne tidigare hotat att döda offret och gömma hennes kropp i skogen. Vad gäller uppsåtsfrågan anförde domstolen att den omständigheten att den tilltalade under många år brukat våld av livsfarligt slag mot ett antal kvinnor medförde att denne i vart fall varit likgiltig inför att effekten död kan uppstå till följd av sådant våld. Domstolen bedömde således att avsaknaden av en dödsorsak saknade betydelse för bedömningen av uppsåtsfrågan.180

179 Rättsfall 10.

58

6.2.1.2 Ingen inverkan på skuldfrågan men inverkan på uppsåtsfrågan

I de två fall där domstolen bedömde att avsaknaden av en dödsorsak saknade inverkan på skuldfrågan men påverkade möjligheten att bedöma uppsåtsfrågan har domstolen fört snarlika resonemang. I båda fallen har domstolens bedömning till stor del grundat sig i den kriminaltekniska undersökningen av brottsplatsen. I ett av fallen kunde dödsorsaken inte fastställas till följd av att brottsoffrets kvarlevor hade omfattande brännskador. Rättsläkaren kunde dock konstatera att brottsoffret hade skador på skallen, vilka kunde vara förenliga med trubbigt våld. Det framgick även av blodbilden på brottsplatsen att brottsoffret utsatts för upprepat trubbigt våld. Den tilltalade erkände att denne eldat upp offrets kvarlevor men förnekade att denne dödat offret. Domstolen konstaterade att avsaknaden av en dödsorsak inte hade någon betydelse för bedömningen av skuldfrågan i målet. Detta då det ansågs klarlagt att brottsoffret antingen dött till följd av det trubbiga våldet, eller till följd av eldningen och att den tilltalade var den enda möjliga gärningspersonen. Det faktum att dödsorsaken inte kunde fastställas ansågs dock ha viss bäring på uppsåtsfrågan. Domstolen anförde att graden av uppsåt kunde variera beroende på om dödssättet varit misshandel eller eldning, då eldning av en person bara kan ske med avsiktsuppsåt, medan misshandel kan vara impulsstyrt. I det aktuella fallet var dock blodbilden så omfattande att domstolen kunde konstatera att misshandeln varit utdragen och att gärningspersonen kunnat besinna sig, varför åtminstone likgiltighetsuppsåt kunde konstateras.181

I det andra fallet kunde dödsorsaken inte fastställas till följd av att endast brottsoffrets huvud återfunnits. Genom obduktionen av huvudet kunde rättsläkare dock fastställa att offrets utsatts för upprepat trubbigt våld mot huvudet både före och efter döden. Även i detta fall framgick det av blodbilden på brottsplatsen att offret utsatts för omfattande våld, vilket resulterat i blodstänk och att vävnadsbitar skiljts från kroppen. Domstolen anförde att dessa omständigheter ”med avsevärd styrka” talade för att döden inte inträffat till följd av självmord eller en olyckshändelse. Av den anledningen bedömde domstolen att det var möjligt att göra en prövning av skuldfrågan i målet. Gällande uppsåtsfrågan konstaterade domstolen att avsaknaden av en dödsorsak medförde att det var svårt att uttala sig om avsikten med våldet. Domstolen konstaterade således att det utan en dödsorsak var svårt att göra en bedömning av graden av uppsåt. Dock anförde domstolen att det måste ha rört sig om ett inte helt kort händelseförlopp, där gärningspersonen haft möjlighet att besinna sig, varför åtminstone likgiltighetsuppsåt måste ha förelegat.182

6.2.1.3 Inverkan på både skuld- och uppsåtsfrågan

I fyra av de tolv studerade rättsfallen har domstolen bedömt att det, till följd av att en dödsorsak saknas, inte är möjligt att göra någon bedömning i vare sig skuld- 181 Rättsfall 2.

59

eller uppsåtsfrågan. Detta har följaktligen resulterat i att den tilltalade i respektive rättsfall frikänts från åtalet om mord.

I två av dessa fall hade brottsoffrets kvarlevor inte återfunnits under utredningen, vilket medförde att någon rättsmedicinsk obduktion inte kunde genomföras. Till följd av detta fäste domstolen i dessa fall stor vikt vid den övriga tekniska bevisningen. I båda fallen konstaterade domstolen att det utöver avsaknaden av dödsorsak även saknades teknisk bevisning som kunde vittna om något dödssätt. Till följd därav bedömde domstolen i båda fallen att det var omöjligt att göra någon bedömning av skuldfrågan då det var omöjligt att skapa sig en uppfattning om hur brottsoffret dött, vilket i förlängningen innebar att det inte gick att utesluta självmord eller olyckshändelse bakom dödsfallet. Domstolen konstaterade att det till följd därav saknades möjlighet och anledning att pröva uppsåtsfrågan i dessa fall.183

I ett av fallen hade den tilltalade erkänt brott mot griftefriden men nekat till mord och anfört att brottsoffret dött till följd av en olyckshändelse. Till följd av att den tilltalade styckat och eldat upp stora delar av kvarlevorna kunde någon dödsorsak inte fastställas. Det saknades även teknisk bevisning som kunde vittna om något dödssätt. Domstolen anförde i detta fall att det inte gick att pröva skuldfrågan då det inte var möjligt att konstatera huruvida döden uppstått till följd av brott eller till följd av olyckshändelse i enlighet med den tilltalades förklaring. Även i detta fall konstaterade domstolen att det inte var möjligt att göra en bedömning i uppsåtsfrågan då skuldfrågan inte gått att bedöma.184

I det sista av dessa fall nekade den tilltalade till all inblandning i brottsoffrets död. Offrets kvarlevor anträffades i skogen en tid efter att denne försvunnit, och var då i så pass dåligt skick att rättsläkaren inte kunde fastställa någon dödsorsak. Rättsläkaren kunde dock konstatera att kroppen inte utsatts för grovt våld. I fallet saknades helt och hållet teknisk bevisning som vittnade om brottsplats och dödssätt. Domstolen anförde att det till följd av avsaknaden av dödsorsak inte gick att utesluta självmord eller en naturlig dödsorsak. Av den anledningen konstaterade domstolen att det inte heller var möjligt att göra en bedömning av skuldfrågan eller uppsåtsfrågan.185