5.1.2 Rättssäkerhet vid rättsmedicinska undersökningar
Den rättsmedicinska obduktionen läggs till grund för åklagarens bevisning och måste därför genomsyras av objektivitet.161 Rättsläkarens uppgift är således att undersöka, dokumentera och tolka medicinska fynd utan att påverkas av egna känslor, värderingar eller annan bevisning i målet. Denne får alltså inte utgå ifrån andra faktorer än undersökningsfynden vid bedömning av bland annat dödsorsak och dödssätt.162
Till följd av att den rättsmedicinska obduktionen genomförs på uppdrag av åklagare eller polis är det ofta oundvikligt att rättsläkaren har viss kännedom om de omständigheter som omgärdar dödsfallet. Det kan således förekomma att ett tänkbart händelseförlopp angivits inför obduktionen. Exempelvis kan rättsläkaren ha upplysts om att det på brottsplatsen återfunnits en blodig kniv, och att utredningen således tycks tyda på att dödssättet är mord genom stickvåld.163 Det är av denna anledning av vikt att rättsläkaren innehar ett falsifieringstänkande vid obduktionen. Med falsifieringstänkande avses att rättsläkaren innehar ett kritiskt förhållningssätt till den vetskap denne har om omständigheterna kring dödsfallet. Detta förhållningssätt innebär i praktiken att det angivna händelseförloppet kan accepteras först efter att det kan konstateras att fynd som talar emot detta händelseförlopp inte finns. Motsatsen till falsifieringstänkande är verifieringstänkande, vilket innebär att rättsläkaren vid obduktionen söker efter fynd som bekräftar det angivna händelseförloppet.164 Detta benämnas ofta som konfirmeringsbias, innebärande att den som undersöker någonting letar efter sådant som bekräftar dennes hypotes.165
5.2 Kriminalteknikens roll i brottsutredningen
5.2.1 Generellt om den kriminaltekniska undersökningen
Den del av förundersökningen som resulterar i teknisk bevisning kallas ibland för den forensiska processen. Denna process kan delas in i två faser: en utredande fas och en värderande fas.166 Under den utredande fasen är målet att göra en slutlig bedömning av bevisvärdet hos varje enskilt spår. Under den värderande fasen å andra sidan är målet att bestämma värdet hos ett enskilt resultat i ett givet sammanhang. För att tillförsäkra att resultatvärderingen sker på objektiva grunder ska de två faserna isoleras från varandra och den som genomför 161 Thiblin och Michard, Rättsmedicin, s. 24.
162 Ibid, s. 25.
163 Ibid, s. 66.
164 Ibid, s. 81.
165 Thiblin och Michard använder begreppen verifieringstänkande och bekräftelsetänkande synonymt med konfirmationsbias. Se Thiblin och Michard, Rättsmedicin, s. 80 f.
51
värderingen ska varken ha kunskap om vem det är som är misstänkt för brottet eller vilka omständigheter som föranlett att denne kan misstänkas.167
Den utredande fasen med själva brottsplatsundersökningen, vilken syftar till att observera och säkra fynd på brottsplatsen. Syftet med brottsplatsundersökningen är att besvara frågorna vad, var, när, hur och av vem ett brott begåtts.168 Brottsplatsundersökningen ska mynna ut i en brottsplatsanalys där varje enskilt fynd, exempelvis blodstänk eller potentiella mordvapen, ger upphov till frågeställningar om vad som orsakat fyndet. Dessa frågeställningar genererar i sin tur hypoteser om vad som hänt på platsen. Hypoteserna ska sedan bekräftas eller motbevisas genom fortsatt brottsplatsundersökning och analys av enskilda fynd.169 I detta stadie är det kriminalteknikern själv som formulerar de frågeställningar och hypoteser som ligger till grund för bedömningen av fynden på brottsplatsen.
Bedömningarna av de fynd som görs under den utredande fasen ska graderas utifrån fyra värdeuttryck, vilka kan beskrivas som en skala för sannolikhet, vilken har följande utformning:
Värdeuttryck Förklaring
Visar att Resultaten är omöjliga om det gått till på något annat sätt än vad
som anges i slutsatsen
Ger starkt stöd för Resultatet är synnerligen konstiga, men inte helt omöjliga om det
gått till på något annat sätt än vad som anges i slutsatsen
Ger stöd för Resultaten är inte förväntade om det gått till på något annat sätt än
vad som anges i slutsatsen
Talar varken för eller emot Resultaten är fullt möjliga om det gått till på något annat sätt än vad
som anges i slutsatsen Källa: NFC, Faktablad om värdeuttryck, s. 1.
Fynden på brottsplatsen ska alltså värderas i relation till de hypoteser som har formulerat under undersökningens gång. Exempelvis kan hypotesen vara att en person har utsatts för misshandel med trubbigt våld i en lägenhet. Resultatet att det finns blodstänk på väggarna i lägenheten kan då anses ge starkt stöd åt denna hypotes. Brottsplatsundersökningen och övrig utredning av brottet resulterar sedan förhoppningsvis i att en eller flera personer kan misstänktas för brottet. När sådana misstankar uppstår väcks frågor om den misstänktes koppling till fynden på brottsplatsen. Exempelvis kan det röra sig om att kriminaltekniker funnit blodstänk på brottsplatsen eller ett skoavtryck avsatt i blod i anslutning till brottsoffret. Sådana spår måste komma från en eller flera personer, varför det blir aktuellt att i laboratorium undersöka om blodet på brottsplatsen kommer
167 NFC, Resultatvärdering i teori och praktik, s. 5.
168 Olsson och Kupper, Kriminalteknik, s. 12.
52
från den misstänkte och om skoavtrycket är avsatt med en sko som den misstänkte äger.
De undersökningar som görs i NFC:s laboratorium utgör den värderande fasen av den forensiska processen. I detta skede är det förundersökningsledaren som ansvarar för hypotesformuleringen. Går det exempelvis genom brottsplatsundersökningen att misstänka att ett skoavtryck har avsatts med en sko som beslagtagits hos en misstänkt person ska denna misstanke omformuleras till hypotesen ”Skon har avsatt skoavtrycket”. Denna hypotes utgör då huvudhypotesen mot vilken undersökningen av skoavtrycket ska värderas. Den forensiska undersökningen av skoavtrycket ska resultera i att resultatet av undersökningen tolkas och värderas i förhållande till en huvudhypotes och en alternativ hypotes. Alternativhypotesen kan utgöras av påståendet ”huvudhypotesen stämmer inte”, men kan med fördel ange hur något förhåller sig, istället för att ange hur något inte förhåller sig. Således kan alternativhypotesen i detta fall lyda ”en annan sko med samma sulmönster har avsatt skoavtrycket”.170 När skoavtrycket sedan jämförs med avtrycken från den misstänkta skon ska resultatet tolkas och värderas mot dessa två hypoteser. Resultaten värderas här mot en annan skala än den skala av värdeuttryck som används i den utredande fasen. Den skala som används för att ange graden av sannolikhet i det värderande skedet av utredningen kallas för NFC:s utlåtandeskala och har följande utformning:
Källa: NFC, Faktablad utlåtandeskala, s. 1.
170 NFC, Resultatvärdering i teori och praktik, s. 6 ff. Skalsteg Uttryck i utlåtandet Förklaring
Grad +4 Resultaten talar extremt
starkt för att…
Det bedöms vara extremt mycket mer sannolikt att få dessa resultat om huvudhypotesen är sann än om alternativhypotesen är sann
Grad +3 Resultaten talar starkt för
att…
Det bedöms vara mycket mer sannolikt att få dessa resultat om huvudhypotesen är sann än om alternativhypotesen är sann
Grad +2 Resultateten talar för att… Det bedöms vara mer sannolikt att få dessa resultat om
huvudhypotesen är sann än om alternativhypotesen är sann
Grad +1 Resultaten talar i någon
mån för att…
Det bedöms vara något mer sannolikt att få dessa resultat om huvudhypotesen är sann än om alternativhypotesen är sann
Grad 0 Resultaten talar varken för
eller emot att…
Det bedöms vara ungefär lika sannolikt att få de erhållna resultaten om huvudhypotesen är sann som om alternativhypotesen är sann
Grad -1 Resultaten talar i någon
mån för att … inte….
Det bedöms vara något mer sannolikt att få dessa resultat om alternativhypotesen är sann än om huvudhypotesen är sann
Grad -2 Resultaten talar för att …
inte…
Det bedöms vara mer sannolikt att få dessa resultat om alternativhypotesen är sann än om huvudhypotesen är sann
Grad -3 Resultaten talar starkt för
att … inte…
Det bedöms vara mycket mer sannolikt att få dessa resultat om alternativhypotesen är sann än om huvudhypotesen är sann
Grad -4 Resultaten talar extremt
starkt för att … inte…
Det bedöms vara extremt mycket mer sannolikt att få dessa resultat om alternativhypotesen är sann än om huvudhypotesen är sann.
53
Detta innebär att värderingen av undersökningens resultat beror på huvud- och alternativhypotesens utformning. Ett annat sätt att beskriva detta är att huvudhypotesen och alternativhypotesen förklarar resultaten av undersökningen olika starkt. Undersökningen syftar således till att undersöka det blodiga skoavtrycket i förhållande till huvudhypotesen ”skon har avsatt skoavtrycket” och alternativhypotesen ”en annan sko med samma sulmönster har avsatt skoavtrycket”. Detta innebär att om det exempelvis inte kan observeras några avvikelser mellan det blodiga skoavtrycket och sulan på den misstänktes sko, vilken ligger till grund för huvudhypotesen, bedöms det som ett sannolikt resultat att huvudhypotesen är sann. Samtidigt kan det förhålla sig så att både avtrycket och sulan på den aktuella skon i stor utsträckning saknar särskiljande detaljer. Avsaknaden av sådana detaljer kan då medföra att resultatet är lika sannolikt om skoavtrycket avsatts med en annan sko med samma sulmönster. I sådana fall är det alltså lika sannolikt att huvudhypotesen är sann som om alternativhypotesen är sann och resultatet av undersökningen ska värderas som ”grad 0, resultaten talar varken för eller emot…”.
Skulle huvudhypotesen istället ha en annan utformning, exempelvis ”en annan sko har avsatt skoavtrycket”, innebärande att vilken annan sko som helst kan ha avsatt skoavtrycket, resulterar undersökningen med största säkerhet i att sannolikheten för att den alternativa hypotesen är sann sjunker avsevärt. Detta beror på att det vid användandet av en sådan alternativhypotes rimligtvis finns ett oändligt antal skor som inte har samma sulmönster som det som framgår av skoavtrycket på brottsplatsen. Till följd av att alternativhypotesen blir mer osannolik blir huvudhypotesen per automatik mer sannolik, vilket leder till att resultaten kan framstå som att de talar mycket starkt för att huvudhypotesen är sann, trots att sannolikhetshöjningen för huvudhypotesen beror på alternativhypotesens utformning och inte likheten mellan skoavtrycket och den misstänktes sko har ökat.171
5.2.2 Konfirmeringsbias vid kriminaltekniska undersökningar
Avgörande för tillförlitligheten i den kriminaltekniska utredningen av ett brott är att denna genomsyras av objektivitet. Det är dock ett ofrånkomligt faktum att brottsutredningar bedrivs av människor, varför det inte går att utesluta att en brottsplatsutredning i viss mån innehåller subjektiva komponenter.172 Det finns således alltid en risk att utredningen påverkas av konfirmeringsbias, innebärande att den som genomför en utredningsåtgärd söker efter sådan information som stödjer den egna uppfattningen om vad som har hänt. Konfirmeringsbias innefattar även en benägenhet att tolka tvetydig information på ett sätt som stödjer den egna uppfattningen.173 Förekomsten av konfirmeringsbias riskerar 171 NFC, Resultatvärdering i teori och praktik, s. 12.
172 Ask & Granhag, Psykologiska påverkansfaktorer vid utredningsarbete, s. 161 f.
54
således medföra att utredningen fokus blir att söka efter sådana fynd som bekräftar huvudhypotesen på bekostnad av sådana utredningsåtgärder som skulle kunna falsifiera denna hypotes. Har utredningen exempelvis inriktats på en specifik misstänkt kan detta innebära att utredningen centreras kring att söka efter fynd som bekräftar hypotesen att denne är skyldig.174
55