Vad eleverna i BF-klassen upplever att de primärt ägnar sig åt när de läser litteratur i A-kursen är att utveckla sin förmåga att läsa och skriva, att öva sig i att muntligt och skriftligt redovisa det lästa och i viss mån att förstå och använda litterära begrepp. Att läsa litteratur blir ett led i den
114
färdighetsträning som dominerar A-kursen. Jennys färdighetsinriktade A- kurs stämmer väl överens med det ”lägre” svenskämnet. Undervisningen i BF-klassen är elevcentrerad och motivationsinriktad. Färdighetsträning- en är central och splittras upp på olika moment utan att kopplas till något enhetligt kunskapssammanhang. Eleverna hålls sysselsatta med varierade arbetsuppgifter för att inte tröttna. Litteraturläsningen sker ibland i te- man men i övrigt är det den fria läsningen som tillämpas. Kapitlets sista avsnitt behandlar hur det ”lägre” svenskämnet får sin förlängning i BF- elevernas B-kurs.
När Jenny beskriver sitt arbete gör hon gärna jämförelser med sin egen gymnasietid som inte ligger så långt tillbaka i tiden. Under sin gym- nasietid läste Jenny romaner som Dvärgen (1944), Processen (1925) och
Brott och straff (1866), böcker som hon inte skulle drömma om att sätta i
händerna på BF-eleverna. ”Man får ju försöka hitta kultur som är lite mer lättillgänglig för dom, sen hinner man ju inte så mycket, man gör nedslag i litteraturen.”102 I B-kursen arbetar Jenny kronologiskt med epo-
ker, författare och verk och med språkhistoria. Litteraturhistoria och språkhistoria är det ämnesinnehåll hon själv finner mest intressant i svenskämnet men det är också ett innehåll som är svårt att engagera BF- eleverna i. Hon gör därför kurserna enklare och mindre omfattande, vilket är en strategi som också Göran och Bo använder på yrkesförbere- dande program.103 Resultatet blir ett svenskämne som med sin reducer-
ing och förenkling av de litteratur- och språkhistoriska momenten och ett fortsatt fokus på färdighetsträning stämmer väl överens med beskriv- ningen av det ”lägre” svenskämnet (Malmgren, G. 1991:112).
Precis som i A-kursen försöker Jenny göra arbetsformerna så lustfyll- da och varierade som möjligt och anknyta stoffet till något eleverna kan känna igen sig i. Eleverna dramatiserar antika dramer och tittar på filma- tiseringar av Shakespeares pjäser. Lärarledda genomgångar alterneras med grupparbeten, vilket oftast innebär att eleverna gör s.k. ”arbeten” om t.ex. en författare som de sedan redovisar för klassen.104 Det krono-
logiska upplägget kan också kombineras med ett tematiskt som i temat ”Kärlek genom tiderna”. Jenny tycker att det litteraturhistoriska stoffet är
102 Jenny, Intervju 1:9.
103 Se s. 125. 104 Jenny, Intervju 1:9.
115
viktigt och därför får det, trots enkelheten och reduceringen, relativt stort utrymme i B-kursens undervisning.105
I B-kursen gör eleverna ”arbeten” då de studerar litteratur- och språkhistoria, en arbetsmetod som används mycket i karaktärsämnena på BF. Eleverna söker då på egen hand fakta kring ett ämne, sammanställer och redovisar på olika sätt, muntligt och/eller skriftligt. Ibland får de själva formulera frågor till sina arbeten som sedan läses av alla i klassen. Det kan bli prov på frågorna men oftast blir det bara redovisning, berät- tar Anna-Karin.106 Under en period i åk 2 läser de bl.a. momentet medel-
tidens litteratur på det här sättet. I grupper har eleverna fått ansvar för var sin författare och text. Enligt den instruktion som eleverna följer ska de först utifrån fem frågor om samhällsskick, religion och kultur samla fakta om epoken medeltid. Därefter ska de sammanfatta innehållet i den text de tilldelats eller valt, ge bakgrundsfakta, kommentera textens inne- håll, språk, karaktärer, budskap och ge exempel på tidstypiska drag samt samla fakta om författaren.107
När Anna-Karin berättar om sitt arbete om heliga Birgitta uppehåller hon sig främst vid de färdigheter som tränas i arbetet. Hon berättar att hon lär sig söka fakta i artiklar, i böcker och på nätet, att hon lär sig vara noggrann med och hänvisa till källor och att redovisa.108 I början kändes
det trist att arbeta med medeltiden och heliga Birgitta men det vände när de hittade intressant material på nätet, säger hon.109 Också Jens talar
främst om färdighetsträningen i arbetet med medeltiden. Jens och Fred- riks uppgift har varit att skriva om författaren Boccaccio:
LB: Vad tycker du om att jobba med detta då?
Jens: Det är rätt roligt, man lär sig rätt mycket i och med att det är ett sånt arbete man ska jobba i grupp och så får man en grej man ska göra.
LB: Ja! Vad lär man sig?
Jens: Man lär sig att hitta saker och slå i uppslagsböcker och internet och så.110
Emilia däremot framhåller hur intressant hon tycker det är att få lära sig om författare och att få läsa och försöka förstå t.ex. Dantes texter:
105 Ibid.:10f.
106 Anna-Karin (BF), Intervju:8.
107 Arbete om medeltiden och en medeltida text. 108 Anna-Karin (BF), Intervju:7f.
109 Ibid.:7.
116
LB: Är det svårt att läsa dom här gamla texterna, tycker du?
Emilia: Ja, jag tycker det är svårt men jag tycker det är kul när man väl kommer på … vad dom egentligen menar när man översätter det till vår svenska nu. Då … ja då betyder det ju nånting för en, när man väl förstår det. Annars är det ju bara som en text nästan som man läser.111
Emilia tycker det är viktigt att kunna läsa och tolka äldre texter även om det ibland är svårt men hon tror inte att det är kunskaper som hon kommer att ha nytta av på samma sätt som t.ex. att kunna tala inför andra. Den muntliga färdigheten är ”jätteviktig”, säger hon.112 Pernilla
har ett intresse för historia men tror inte hon kommer att få nytta av sina litteraturhistoriska kunskaper. ”Det är ändå viktigt att veta hur det var förr i tiden. […] Om man skulle bli politiker eller nåt då kan man ju se tillbaka hur det var ju.”113 Men Pernilla har liksom Emilia svårt att svara
på frågan varför man ska läsa litteraturens historia i gymnasiesvenskan. ”Jag kan faktiskt inte se nån mening i att lära sig nåt sånt.”114 Även om
Pernilla lärt sig något om heliga Birgitta så ligger glädjen och det me- ningsfulla i redovisningsformerna och hon tycker det är bra att Jenny uppmuntrar dem att fritt välja hur de vill redovisa. ”Vi ska redovisa ge- nom att spela upp. Jag ska vara den heliga Birgitta och sitta där och få en uppenbarelse.”115
Eleverna är sedan A-kursen vana vid att färdigheterna är det viktiga och att innehållet kan vara vad som helst bara de får rikliga tillfällen att öva. I enlighet med den uppfattningen blir kunskapen om litteraturens och språkets historia underordnad färdigheterna. Eleverna tycks inte uppfatta att studier i litteraturens historia är viktiga i sig eller att det i den äldre litteraturen kan finnas teman, frågor och problem som angår dem här och nu. När Pernilla gör jämförelsen med ämnet historia pekar hon just på förhållandet att den historiska förståelsen är viktig för förståelsen av nuet. När det gäller litteraturen ser hon inte på samma sätt att också den kan sättas in i sammanhang där den kan bli en värdefull erfarenhet och därför upplever hon inte de litteraturhistoriska studierna som viktiga. Färdighetsträningen, att söka information, att skriva rapport, att sam-
111 Emilia (BF), Intervju:9. 112 Ibid.:8. 113 Pernilla (BF), Intervju:10. 114 Ibid.:9. 115 Ibid.:8.
117
manfatta, att redovisa muntli116gt, blir för eleverna överordnat också i
Jennys B-kurs. Däremot uttrycker Jenny en uttalad ambition att också förmedla kunskaper om ett kulturarv.
Jenny upplever sitt arbete med svenskämnet som konfliktfyllt. Hon talar om yttre hinder i form av brister i skolans organisation och om sviktande engagemang från skolledning vilket leder till att hennes vision om ett annat svenskämne inte kan förverkligas. Hon känner sig pressad av kursplanens mål och tycker inte att hon hinner med det som före- skrivs där, ”man hinner inte allt man vill hinna eller ska hinna”.117 Att
Jenny tvingas praktisera ett svenskämne som hon inte riktigt kan stå för leder till inre motsättningar. Hon känner sig bunden till formella kunska- per och färdigheter samtidigt som hon är medveten om vikten av helhet och sammanhang och att kunskapen blir personligt förankrad hos ele- verna. Jenny berättar att lärarna på hennes skola för en diskussion om att arbeta mer ämnesintegrerat och i enlighet med programmålen:
Jenny: Så när vi läser texter så försöker vi välja texter som är inriktade på program och det är väl dels för att man hoppas att just dom texterna ska in- tressera dom. […]
LB: Man anpassar till programmålen och programmets inriktning … så här blir det mycket då sånt som har med barn och barns utveckling.
Jenny: Ja, precis!
LB: Samhällfrågor också då?
Jenny: Ja … sen tycker jag ändå att dom ska ha nåt hum om klassiker, kanon och, alltså lite, känna till lite så att dom inte tappar helt.118
[---]
Jenny: Ja det kan jag sakna att man inte hinner fram till nutiden lite mer. Men jag känner att jag är lite för kronologisk … Jag vill gärna att man kör lite från början så att dom …
LB: Du menar att dom ska få en känsla för …
Jenny: Ja för annars så fattar dom inte alls … ja om man hoppar över nåt känns det som. Jag tycker det finns ju saker dom behöver ha med sig hela vägen. Visst man behöver inte göra nåt stort av det. Upplysningen t.ex. kan ju vara bara att jag pratar om det lite och vi läser nån text så att vi kommer snabbare fram och så.119
116 Se s. 288.
117 Jenny, Intervju 2:9. 118 Ibid.:5.
118
Jenny tycker det är viktigt att också hennes elever får lite litteraturhistoria med sig.120 Bakom hennes utsagor anar jag en föreställning om att för-
medlingen av kulturarvet är en fråga om rättvisa, att det är alla elevers rätt att möta den kulturen i skolan. Samtidigt är hon rädd att hon lägger för stor vikt vid det litteraturhistoriska stoffet och att det därigenom kommer i konflikt med annat som är angeläget. Framför allt är det den nya litteraturen som hon inte tycker att hon hinner fram till. Hon försö- ker kompensera bristen på läsning av nutida författare genom att då och då läsa en novell tillsammans med eleverna. I BF-klassen har eleverna bl.a. läst och diskuterat noveller av författare som Katarina Mazetti och Mikael Niemi. ”Ja, det blir liksom punktinsatser. Det blir inte att man hinner fram så att man hinner arbeta med det så mycket som man skulle vilja, tycker jag.”121
Jenny vacklar mellan olika möjligheter och bekymrar sig över de kon- sekvenser olika val av innehåll får för eleverna och deras utbildning i svenska. Precis som hos Jenny finns hos undersökningens övriga lärare en rad ambivalenser kring undervisningens innehåll och kring de tradi- tioner och värderingar som präglar ämnet. Som vi ska se i nästa kapitel kan dessa ambivalenser också vara en bidragande orsak till konfliktfyllda möten mellan lärare och elever.
120 Jenny, Intervju 1:11.
119