Efter jullovet i årskurs 2 börjar B-kursen för NV-eleverna. Jag följer ett undervisningsförlopp fram till sportlovet där eleverna ska arbeta med dramatik från olika tidsepoker. Inför den första lektionen har Bo efter klasslistan delat in eleverna i fyra grupper som får ansvara för var sin gestaltning, ett ”uppspel”, av ett utdrag ur ett klassiskt drama samt en teaterhistorisk presentation av författaren, dramat och tiden. De fyra texter som eleverna ska arbeta med är ”Spådomen” ur Sofokles Kung
Oidipus (420-talet f.kr.), slutscenen ur Shakespeares Hamlet (1603), akt 3
ur Strindbergs Fadren (1887) och en scen ur Arrabals Picknick på slagfältet (1959). I de skriftliga anvisningar som eleverna får för sitt arbete finns uppgifter om aktuella texter, författare och sidhänvisningar till Dikten och
vi (Brodow m.fl. 1991a), Drama & teater (Brodow 1984) och I en akt
(Holm 1976). Där presenteras också gruppindelningen och tidsramarna samt några få uppgifter om hur Bo tänker sig att arbetet ska genomföras: eleverna ansvarar själva för arbetsfördelningen inom gruppen och ”upp- spelet” ska ske med så mycket inlevelse som möjligt. Däremot är det inte nödvändigt att de kan sina repliker utantill.268
Fadren
– ”Revolver, psalmbok, tvångströja ... ”Den första lektionen följer jag den grupp som fått uppgiften att dramati- sera ett utdrag ur Fadren. Gruppen består av Tina, Ann, Björn, Amr, Ja- kob och Jane. De går till ett angränsande materialrum där det finns lite mer yta att röra sig på än i de mindre grupprummen. Lite trevande börjar
268 Instruktion ”Dramatiskt längdsnitt”.
191
de läsa texten och diskutera hur långt avsnitt det är rimligt att spela upp och Ann föreslår att de ska välja de sista sidorna för att få med slutet. Diskussionen blir genast livligare då de övergår till att diskutera rollbe- sättningen och Tina tar initiativ till att anteckna alla beslut som fattas. Rollen som ryttmästare faller på Jakob. Han är först tveksam eftersom det blir mycket text att läsa in men säger att han gärna vill försöka. Dis- kussionen om rollbesättningen fortsätter och gäller nu främst hur de kvinnliga rollerna ska fördelas mellan Ann, Jane och Tina. Under tiden bläddrar Björn förstrött i Dikten och vi. Han har bett att få vara den som redovisar fakta om epoken och författaren eftersom han inte gillar att spela teater. Björn ska spela Berta och gruppen går nu igenom Bertas repliker för att reducera och förenkla eftersom Björn vill ha så lite som möjligt att säga.
Redan under den första lektionen blir eleverna uppmärksamma på att de måste anpassa uppspelet till sina mottagare. Det sker genom att Tina föreslår att de ska införa en berättare:
Björn: Vaddå berättare?
Tina: Ja, om man ska få en förförståelse!
Förslaget visar på en insikt om att det kan bli svårt för klasskamraterna att förstå gruppens framförande av slutscenen om de inte har samman- hangen klara för sig. För att förklara för Björn vilken funktion en berät- tare kan ha använder Tina begreppet förförståelse.
Det är flickorna i gruppen som redan från början tar den drivande rollen i arbetet och verkar ha klart för sig vad som krävs för att klara uppgiften medan pojkarna intar en mer passiv roll. Flickorna tar initiativ, lägger fram förslag, förhandlar om olika möjligheter och antecknar över- enskommelser. Tidsramarna för arbetet är knappa men under Tinas led- ning beslutar gruppen att ambitionen ändå ska vara att de ska försöka kunna allting utantill och att de sista veckan före ”uppspelet” ska repete- ra utan manus. Bo gör på sin rundvandring ett första besök hos gruppen. Han konstaterar att de kommit igång med arbetet med dramat men på- pekar att det inte enbart handlar om att spela teater, de ska också redovi- sa epoken. Han hänvisar till den skriftliga instruktionens sidhänvisningar till avsnitt i läromedel där de kan finna fakta om författaren och epoken. Gruppen förklarar att Björn tagit på sig ansvaret för detta eftersom han vill ha en mindre roll i pjäsen.
192
Förberedelserna fortsätter och Ann föreslår nu att Björn istället ska spela Nöjd eftersom han har ännu mindre att säga än Berta, vilket accep- teras. Rollbesättningen är klar och gruppen börjar nu läsa sina repliker mot varandra. Denna första läsning blir prövande. De smakar på repli- kerna, fnissar åt konstigheter i texten och hjälps åt med förståelsen. Jakobs repliker är långa och han stakar sig betänkligt på långa ord och ord som verkar vara främmande för honom. Under läsningens gång dy- ker spontant frågor om rekvisita upp och efter läsningen gör eleverna en första genomgång av vad som behövs och hur det ska ordnas:
Amr: En revolver måste vi ha!
Ann: Skriv upp allt som vi behöver. Revolver, psalmbok, tvångströja, en trång tröja.
Jane: Ja, men den ska på snabbt. (till Tina) Skriv upp vem som tar med vad! Björn: Böcker!
Amr: Bjällra från musiken!
Tina: Vi behöver en soffa! … Det finns en soffa utanför aulan … ett fotoal- bum!
Ann: (till Jakob) Klarar du det? Tycker du det är roligt att spela teater? Jakob: Nej, men det går bra. Jag får lära mig.
Tina: Vapenrock!
Jakob: Jag får läsa ur boken. Tina: Ska vi ha dom här rollerna? Ann: Jag har en sjal hemma!
Jakob: Fy fan vad vi får ta med grejer! Tina: Ska vi ta det igen?
Jane: Vi kan lika gärna ta det här med att gå in och ut!269
Arbetet flyter på utan stiltje. Det ena momentet leder naturligt över i det andra. Eleverna är inne i en process och verkar inte rädda för att fritt kommunicera sina associationer och idéer. Flickorna är mest entusiastis- ka och ivriga att komma framåt medan Jakob oror sig för hur han ska klara sin roll. Ann och Tina har också börjar oroa sig för om Jakob verk- ligen ska klara den roll han fått. Kanske finns det ett vagt ifrågasättande av rollbesättningen i Tinas fråga ”Ska vi ha dom här rollerna?”, men ing- en nappar på hennes fråga.
Inför en andra läsning vill Jane att de redan från början övar med en- tréer och sortier. De bestämmer sig för att försöka agera lite men blir mest stillastående med näsan i boken för att hitta sina repliker och lägga dem rätt. Ann, i sin roll som Laura, försöker röra sig i rummet, sträcker
269 Rekonstruktion ur Observation 1, NV.
193
fram handen, provar gester och miner. Jane laborerar med olika attityd i rösten och försöker röra sig naturligt på scenen i sin roll som Doktor Östermark. Flickorna är i centrum. De kan, har blick för gestaltningen och visar hur man kan pröva sig fram för att hitta sin rollkaraktär. Spelet avbryts emellanåt för diskussioner om replikers innebörder och hur den sceniska gestaltningen ska se ut. Plötsligt står Nöjd på tur. Björn rusar upp och levererar sin replik för att sedan snabbt återgå till läroböcker- na.270
Hamlet
– ”Vi kan inte bara stå rakt upp och ner och läsa”Nästa lektion följer jag Amal, Ida, Ola, Tomas, Nina och Gregory som arbetar med Shakespeares Hamlet. Gruppen har hunnit fördela roller och påbörjat arbetet med gestaltningen. Utan att spilla någon tid sätter de igång att läsa replikerna mot varandra. Ida som fått rollen som Hamlet kan redan sina repliker utantill. Eleverna uppmanar varandra att vara tydliga i sitt tal så att alla ord kan höras ut i publiken. De läser sina repli- ker snabbt, som om det gällde att komma till punkt så fort som möjligt.
Ola påpekar att de måste ha en bra ”spelteknik”. ”Vi kan inte bara stå rakt upp och ner och läsa”, säger han:
Ida: Vi måste läsa med inlevelse!
Ola: Ja, och det är lättare när man har en situation att tänka sig. Nina: Vi måste ta en bit i taget, det är onödigt att sitta här då. Ola: Jo, men det är ju så mixat.
Tomas: Ska vi spela upp i aulan? … Ja, det är ju idealiskt! Ida: Ja, det är roligast!
Gregory: Ska vi ha speciella kläder?
Nina. Ja, så långt möjligt … så att man ser vem som är kung och så. Ida: Vi spelar upp i vecka 6 och nu är det vecka 3.
Tomas: Ska vi köra en gång till? Ola: Ja, men på riktigt!
Ida: Ja, så vi vet hur det ska se ut.271
Eleverna diskuterar och funderar. Hur ska det gå till? Hur ska det se ut? De rör sig i rummet, flyttar möbler, provar sig fram, diskuterar igen. Ida och Ola provar nu att spela helt utan manus och de försöker också tala och agera med inlevelse. Eleverna noterar liksom jag att Ida, som i klass- rummet är en tyst elev, går in för arbetet med iver och lust. Hon får upp-
270 Observation 1, NV.
194
muntrande kommentarer av sina kamrater som är imponerade av att hon redan kan allt utantill. ”Jamen jag tycker det här är skitroligt”, säger Ida. Amal och Gregory har fått mindre roller med få repliker men de verkar entusiastiska för arbetet och deltar aktivt i byggandet av en gemensam föreställning om hur scenen ska se ut, hur de ska röra sig, stå, gå, handla och säga.
Ola vill diskutera slutet och det visar sig att där finns en del oklarhe- ter att reda ut. Eftersom eleverna inte läst hela pjäsen är det svårt att få klarhet i vad som egentligen händer och i vilket förhållande personerna står till varandra. Någon undrar om det alltså är så att Hamlet dödar sin far. Tillsammans försöker de reda ut händelseförlopp och vem som är vem. Ida är den som kan pjäsen och hon får också här en ledande roll. Efter att de gjort en genomgång av rekvisita som måste ordnas, brev, hatt, kläder, svärd etc., dyker fler oklarheter om slutet upp. Tillsammans läser de texten för att reda ut vem som dör och av vad. Svärdet är alltså förgiftat och det ligger en giftpärla i glaset. Laertes och kungen är i mas- kopi med varandra men … De läser tyst, samtalar och läser igen. Till- sammans bygger de i ett intensivt socialt samspel upp en gemensam för- ståelse av pjäsens slutscen. Slutligen förstår alla hur personer, händelser och ting hänger samman. Tomas summerar och konstaterar att det slutar med att Fortinbras tar över tronen. Innan de skiljs åt uppmanar Amal alla att kunna sina repliker utantill till nästa gång.272
Kung Oidipus
– ”Ska vi spela teater eller ska vi bara läsa”Den grupp som arbetar med Kung Oidipus har haft svårigheter att komma igång med sitt arbete. Gruppen, som består av Jerri, Marc, Meliha, Emi- ra, Dino, Kenan och Krister, har ägnat två lektioner åt att försöka läsa och förstå texten och stämningen är irriterad den tredje lektionen. ”Vi måste bestämma oss för nåt”, säger Jerri bekymrat. Gruppen har insett att texten måste bearbetas innan de kan börja repetera. Repliker behöver arbetas om till enklare språk och Dino föreslår också att vissa repliker kan strykas utan att innehållet går förlorat. Jerri tar genast itu med omar- betningen av texten. Marc protesterar och menar att de som har långa repliker själva får ta ansvar för att skriva om och stryka. Här uppstår en oenighet om hur arbetet ska organiseras. Två förslag, ställda av två av de
272 Observation 2, NV.
195
mest framgångsrika och dominerande pojkarna i klassen, står mot var- andra.273 Det verkar som om Jerri genast viker sig för Marcs förlag och
han svarar: ”Ja, då bestämmer vi det!”. Jerri blir här avpolletterad från den ledande roll han tagit på sig i arbetet med texten vilket kan tolkas som ett uttryck för en maktkamp mellan klassens två ledande pojkar. För att förstå vad som händer måste bilden kompletteras. Eftersom Bo har gått efter klasslistan har det slumpat sig så att både Dino, Meliha, Kenan och Emira som har ett annat modersmål än svenska hamnat i den här gruppen. Jerri inser att de behöver hjälp med att förstå innehållet i texten och att det skulle innebär stora svårigheter för dem att själva göra even- tuella strykningar och förenklingar. Därför erbjuder han sig att leda det arbetet. Det visar sig också att Marc inte är speciellt intresserad av pro- jektet och under de tidigare lektionerna har han dragit sig undan från gruppen. Bo förklarar Marcs missnöje och bristande engagemang i en uppföljande intervju där han menar att NV-elevernas starka betygsinrikt- ning styr onödigt mycket ibland:
Nej, Marc han känner att han har ett hårdare tryck på sig hemifrån och jätte- bra betyg och så där. Det går rätt bra för honom men inte särskilt i just mina ämnen kanske. Så han är väl kanske lite småsur vad vet jag. Man kan vara väldigt instrumentell. Du vet vad jag menar med det?274
Eleverna arbetar tysta, var för sig, med sina repliker. Meliha och Emira är osäkra på vilka sidor som gäller men får hjälp av Dino. Både Marc och Jerri lämnar plötsligt klassrummet. Under deras frånvaro försjunker både Krister och Kenan i uppgiven sysslolöshet. Deras böcker ligger uppslag- na på bänken men de läser inte. Kenan lutar huvudet i händerna och stirrar ner i golvet. Lika plötsligt som de försvann är både Jerri och Marc tillbaka och får genast frågor om vad som ska göras. Det visar sig att Jerri av någon anledning ändrat sig. ”Jag ska gå igenom repliker, vad som ska strykas!”, säger han. Kenan som har problem att förstå sina repliker får nu hjälp med bearbetningen av Jerri medan Marc försvinner ut ur klass- rummet för att arbeta ostört med lärobokstexten. Liksom Björn har han tagit på sig uppgiften att ansvara för den teaterhistoriska presentationen.
273 Enligt obeservationsanteckningar och vad som framgår av intervjuer med Bo och eleverna tillhör både Marc och Jerri den lilla grupp elever i NV-klassen som gör sin stämma hörd på lektionerna. Båda är också, enligt kamrater och lärare, framgångsrika i sina studier.
196
Också Meliha och Emira får hjälp med oklarheter i texten och kan sedan själva arbeta vidare med sina repliker. Jerrie kämpar vidare med omar- betningen av några långa repliker. Dino erbjuder sin hjälp men Jerri tack- ar nej. Han är snart klar, säger han. Kenan och Dino diskuterar istället olika förslag till huvudbonad för Kung Oidipus.
Den passivitet som tidigare präglat gruppen har släppt. Nu arbetar Emira tillsammans med Jerri och ger förslag till förändringar. Efter en stund signalerar Jerri att omarbetningen är klar och han lägger fram ett förslag om hur de ska gå till väga. Den diskussion om läsning kontra gestaltning som följer avbryts av Meliha som är angelägen om att komma igång med repetitionerna. Hon tycker att de ska spela teater, inte bara läsa, och att de definitivt ska ha ambitionen att kunna allt utantill. Meliha har tidigare under lektionen i ett kort samtal med mig uttryckt sin oro för att det inte går så bra i hennes grupp. I arbetet med texten har hon tving- ats inta en passiv roll. Hon har svårt att förstå texten och kan inte bidra så mycket i själva bearbetningen. Men nu vill hon snabbt komma igång. Kenan ställer återigen frågan: ”Ska vi spela teater eller ska vi bara läsa?” Dino föreslår att de ska spela in alla repliker och sedan mima men han får inget gehör för sitt förslag. Då 15 minuter återstår av lektionen börjar de läsa repliker mot varandra. Det går trögt och läsningen måste gång på gång avbrytas då ord och sammanhang blir oklara. Återigen blir det Jerri som förklarar och ger anvisningar för att gruppen ska komma vidare. Gruppen får också hjälp av Bo som kopierat en kort sammanfattning av pjäsens handling.
Jag har ett kort samtal med Marc och Jerri efter lektionen där de ut- trycker olika uppfattningar om arbetet. Marc tycker att arbetet med pjä- serna är trist, ytligt och meningslöst. Han förstår inte varför de ska spela teater i skolan, säger han. ”Det blir ju bara högläsning”. Jerri lyfter fram de problem gruppen haft med arbetsfördelningen men hoppas att ”det ska lossna nu” när texten är omarbetad. Han är optimistisk men önskar att de kunde få mer tid till repetitionerna för att öva in det hela ordent- ligt.275
275 Observation 4, NV.
197
Picknick på slagfältet
– ”Det blir en knallsuccé”Den fjärde gruppen har hunnit långt i sitt arbete med Picknick på slagfältet när jag första gången besöker dem. Gruppen, som består av Helen, Si- mon, Qi och Maritza, har en del av sin rekvisita på plats och har också ordnat en ljudupptagning med explosioner och anfallande flygplan som ska användas i det parti av pjäsen de valt. De börjar med att roat lyssna på bandet och nickar godkännande. Därefter går de igenom vad som saknas av rekvisita och bestämmer vem som tar med vad. Efter att ha rett ut några smådetaljer om när och hur saker och ting ska ske sätter de igång med repetitionerna. Jag noterar att i den här gruppen löser eleverna problem och fördelar arbetsuppgifter snabbt och lätt. De är märkbart roade av sitt arbete och förhåller sig kreativt till uppgiften. Att arbetet har flutit på så bra gör att de ser fram emot uppspelet. De är övertygade om att resultatet kommer att bli roligt och bra.
Också i den här gruppen har eleverna insett att de måste ge publiken en förförståelse för att de ska kunna hänga med. De löser problemet genom att inleda med några kommentarer om den enkla scen de byggt upp. Karaktärerna får sedan presentera varandra och slutligen får publi- ken en kort resumé av handlingen fram till gestaltningens början. Ele- verna kan sina repliker och kan nu koncentrera sig på inlevelse och age- rande; att inte prata för fort, att få med sina kroppar i spelet, att lyssna på varandra och ha publikkontakt. Arbetet är intensivt och eleverna hinner dra igenom avsnittet flera gånger. De repeterar, löser praktiska problem, diskuterar olika alternativa sätt att säga repliker och röra sig, provar igen, gör nya överenskommelser. Mot slutet av lektionen stämmer de av sitt arbete mot de tidsramar som gäller, planerar inför nästa lektion och på- minner varandra om rekvisita som ska tas med.
I ett kort samtal efter lektionen berättar eleverna att det är första gång- en under gymnasietiden som de fått möjlighet att arbeta på det här sättet. Det är roligt och annorlunda, säger de, till skillnad mot de lärarledda lektioner som de är vana vid i alla ämnen på NV. Att de nu får samarbeta kring en gemensam uppgift ser de som värdefullt också för relationerna i klassen. De har kommit närmare varandra. Någon elev påpekar att de borde ha arbetat så här i årskurs 1.
Då jag åter igen besöker de olika grupperna noterar jag att det, förutom att ett intensivt repetitionsarbete pågår, har skett en del förändringar i
198
positioner och roller i ett par av grupperna. I den grupp som arbetar med
Fadren har Tina tagit över rollen som ryttmästare och får nu kämpa med
de långa replikerna. Jakob spelar Amman. Björn som från början inte alls ville spela teater visar sig ha lätt för att leva sig in i sin roll och spela övertygande. Kung Oidipus regisseras nu av Krister som vid mitt första besök i gruppen till en början hade svårt att engagera sig i arbetet med omarbetningen av texten. Krister tar också ansvar för att ta upp frågan