Lars Edenskär, fd. stadsarkitekt Örebro. Han började arbeta på stadsbyggnadskontoret 1980 Lars: Tjänstemannavälde eller att goda idéer överlever och sätter spår, och då tänker jag att det hade varit roligt att skriva något om det själv. Och vad skulle man då skriva om? Ja, det kanske kokar ner till det där, att det är det fysiska. Satte den planen spår fysiskt i hur det ser ut nu? Eller höll den öppen för den utveckling som ska komma. Och det här när man hamnar i diffusa begrepp, demokrati tycker jag ändå är entydigt för det är det politiska, de som sitter i Rådhuset är politiken, de styrande som äger byråkratin alltså, och det innefattar ju tjänstemännen. Politiken förkastar eller ”går hem och gör om”, det var inte riktigt svar på den frågan som vi ställde osv.
Ida: Men demokrati tänker jag att man kan se som att man bryter ner begreppet och tänka att: visst vi har ju ett system med folkvalda politiker som ska ta beslut och som ska styra och leda oss åt det hållet som vi vill, de är ju folkvalda av oss. Men man kan ju ta det ett steg längre, driver de folkvalda de frågorna som vi vill och faktiskt tar staden dit vi vill? Blir det så i slutändan? Man kan diskutera egenintressen osv.
Lars: Hur kommer du åt den opinionen?
Ida: Ja det är ju det vi ska diskutera lite här idag, att man trots den demokratiska … Lars: Hur hittar du det mer än folkstormar? ”Ta inte det trädet nu, låt det ruttna?”
Ida: Jag tänker ju att det är din expertis kommer in i bilden, som kan hjälpa mig! Men vi kanske kan börja i alla fall …
Lars: Ja men det var väl det i den begreppsapparaten så att jag inte alldeles ser ut som nå- gon fågelholk. Men det finns i alla fall en fråga som jag kan svara på, och det är att jag har jobbat i Kommunen sedan 1980. Innan dess har jag varit på K-konsult, vi satt där nedanför Krämaren och konkurrerade med Brink på den tiden. För vi hade sån där byggprojektering på vissa delar och då fick vi jobb av landstinget. Men brink var ju 99 % på landstinget på den tiden, de var finansierade, goda uppdragsgivare. Sedan hade vi en planeringsdel, som jag jobbade på, vi gjorde planer åt Hällefors, Nora, Lindesberg, Ljusnarsberg, lite grann åt Askersund, Hallsberg ganska mycket. Men Örebro fick man sällan något jobb ifrån, för de hade tjänstemän och utredare upp över takåsen. Och det är ju bra att kommunen har egen kompetens, det är väl en slutsats av 30 år inom kommunen.
Ida: Att de fortfarande finns kvar på kommunen?
Lars: Ja, jo det tycker jag när jag bläddrar sådär, mitt minne av gamla planer och sådär att det är ju ändå bra att ha inventerat, sen blir det massa helomvändningar som Jag kallar det,
gamla planeringsidéer blir föråldrade, ja man kommer på nya lösningar. Funktion, att den inte alltid har en entydig form, att den inte kan fungera i en annan form
Ida: Du måste ju ha varit med, eller du började precis efter det har hänt väldigt mycket i Örebro, som du började på plankontoret
Lars: Ja
Ida: Ganska stora drastiska saneringsprojekt?
Lars: Ja, jo rivningarna skedde väl på 50-talet egentligen, 60-talet gick väl ut lite på att lappa ihop där man hade skapat hål i stadsbilden.
Ida: Då kom hela söder, man byggde väldigt mycket på söder. Lars: Det kom ju i början på 60-talet.
Ida: Jag har ju gamla områdesplaner…
Lars: Det tycker jag är jättebra, att kolla tillbaka på dem och se vad de tänkte för att, det har ju tänkts så väldigt mycket genom åren. Kommunplan -74 kan du ju bläddra lite i också. Ida: Den har inte jag hittat, det finns en generalplan från -62 som jag har hittat…
Lars: Ja för när jag bläddrar tillbaka så, 1944 gör de någon generalplan som de sedan omar- betar -55, Så den tar väl upp mycket av rivningarna och saneringarna av det där som man tyckte var ingenting att spara, ohälsosamt eller hur man utryckte det.
Ida: Om man tittar i den här då, för södercity, så la man fram en områdesplan, det är det som är lite tanken, att det här är förslagen och sen går…
Lars: Ja men kommunplan -74, jag vet inte om vi ska hålla oss till frågorna och så får vi se om jag kan svara på dem?
Ida: Det är inte jätteviktigt, det är bara att vi ska ha något att förhålla oss till, det är mer som ett samtal än som en intervju. De frågorna jag tar upp på pappret är de milstolparna, eller vad man ska säga som jag använder mig av.
Lars: Ja men vi kan väl se, för jag bläddrade lite och försökte hitta något, liksom hur man tänkte mer socialt och man jobbade ju en hel del med att försöka se sambandet mellan bo- städer och arbetsplatser. Ja det var ju, det måste ha varit efter kommunplan -74 som man följde upp olika utredningar…
Ida: Här (plan för söder) så trycker man ju på kontorsytorna, att det behövs mer verksam- hetsytor, är vad jag förstår det som, inne i staden. Den är ju väldigt ingenjörsmässigt fram- tagen.
Lars: Jo det är väldigt mycket statistik och det var väl så man jobbade då, för då fanns det ett utredningskontor som bara producerade typ sådana här utredningar, vart befolkningstyngd-
punkten låg. Och sedan brottades man ju med genomförandefrågor som den här kartan speglar, lite om det här, man hade ju möjlighet att sätta tvärstopp i kvarter som man tyckte var problematiska som måste förnyas för man ville ju ha in mer verksamhet i centrum. Och då slog man till med sådana här byggnadsförbud så fort det dök upp någon byggnadsfråga. Bland annat det du pratade lite om med Gillet och parkeringsanläggningarna. Järntorget, vi hade ju haft de där Erik och Tore Ahlsén som hade ritat Krämaren och medborgarhuset, och sedan var det väl förslag till nytt bibliotek och förslag även till stort varuhus på Järntorget, och därav väl de här norrtankarna, man byggde ju en källarnedfart som ett underjordiskt distributionssystem, det finns ju kvar.
Ida: Och de har man byggt?
Lars: Ja, men sedan så fullföljde man ju inte planen utan man lät ju Riksbyggen bygga bo- städer i kvarteret Gillet, intill Gamla gatan.
Ida: Men man byggde ju Lucullus och Markurells?
Lars: Ja det var ju det som blev så att säga. Och så tyckte man väl att det räckte väl då, tiden gick och handel fick väl andra idéer om hur folk skulle handla i framtiden.
Ida: I en utredning här ger man tre förslag på sanering. Som skulle, till och med det första förslaget är ganska omfattande.
Lars: Jo men det var väl så man tänkte på den tiden. Ida: Att man ville rensa upp ganska mycket i staden?
Lars: Nej men på den frågan då att varför har man inte tagit någon helhet? Man har väl alltid haft helheten för centrumområdet, det har väl inte varierat särskilt mycket i avgränsning genom tiderna, men däremot det där med genomförande, vart det var framkomligt, om fastighetsägarna var med på noterna eller hur man kunde komma åt, för mycket gick ju ut på att kommunen skulle behärska marken.
Ida: Men tycker du att man har tagit et helhetsbegrepp? För jag tänker att många av utred- ningarna handlar ju antingen om södercity eller om norrcity.
Lars: Ja jo men sedan är det ju det att man inte orkar bita över större område, det är inte bara praktiska motiv, som det blivit. Sedan kan man ju säga att de där förnyelserna vid, runt 1990, de med, där spelade det nog en viss roll att fastighetsägarna på norr var motigare när det kom till att hjälpa till med finansieringen, jag tror att det var så enkla, det var enklast att jobba på söder för att det var där man ändå fick lite hjälp. Det är den minnesbilden jag har utav det.
Ida: Jag tänker att, nu ska väl inte jag dra några slutsatser men jag tänker att man på grund av att man arbetat så konsekvent med antingen norr- eller södercity att man har förenklat. Det har blivit enklare att dela upp områdesplanerna för idag så pratar man ju antingen om norrcity eller södercity. Det är ju en konsekvens av hur man har arbetat tidigare.
Lars: Ja det är det väl inte någon som vet. Jag tog med mig bara lite här ur planaktuellt bara för att se lite diskussionerna kring detaljhandeln här. Det var väl planverket som gett ut några småskrifter i aktuellt -69, tänkte jag att du kunde få.
Ida: Tack
Lars. Jag gick och spanade lite utifrån dina frågor. Det centrala i de här utredningarna har ju varit att Sören Bergström och Björn Gunnarsson på utredningskontoret då i början på 70-talet och hjälpte en hejjare som hette Axel Assarsson. Han var duktig men hade stor hjälp av sina hjälpredor. Båda blev ju stadsbyggnadschefer ett tag, så de har väl mera grepp om det här med utredningar och det, Sören särskilt har varit inkopplad i många utredningar när det gäller externhandel och de frågorna. Jag bara rotade fram här bland gömmorna hur Sören skrev till planutskottet i samband med den här city. Nu var det viktigt att centrum gjorde ett lyft för att stå sig i konkurrensen för att centrum tappade ju mer och mer och sedan blev ju centrum inte dominerande på handel utan det är ju externområdena som dominerar över city. Det tyckte jag var lite. Men annars gjordes ju en inventering och uppföljning mellan -77 och -95 och då är det ju helheten man tittar på.
Ida: Ja precis
Lars: Men sen ser ju staden ut som den gör, att realistiskt så sönderfaller det väl i kompo- nenterna i Svartån och söder och norr. Karaktärerna har ju förstås blivit mera tydligt sedan Åhlén kom, det brann ju i det kvarteret som gjorde att det projektet kunde förverkligas. Ida: Ja men precis för jag tänkte att vi kanske kunde.. jag har läst lite om Åhléns just och det tar de ju upp -76 i områdesplanen och jag får den uppfattningen att hela det här arbetet är för att man ville förverkliga Åhléns att byggas.
Lars: Ja där har du ju karta, det kommer från kommunplan -74, och det är också någon slags helhetstänk kring centrumområdet, hur man tänkte sig. Det var mycket trafik, en del av de grejjerna har man väl förverkligat, bra eller dåligt. Man kan undra varför man gör sådana planer, om de ska vara styrande eller bra avskräcka.
Ida: Här är ju då lite förslag på vad man ville förändra och återigen är det ganska mycket som man vill förändra.
Lars: Ja vad ska en kommun säga om handelns företrädare säger att såhär ska det vara i fram- tiden. Ja, kommunen kan säga ifrån att ja ni behöver bygga parkering då så att det klarar sig i de här kvarteren.
Ida: Men det var ju ganska vad jag förstår ganska oenigt i byggnadsnämnden huruvida man skulle godkänna Åhléns att få bygga eller inte. Det finns med lite protokoll här.
Lars: Ja men det är ju bra att du läser protokoll, det har inte jag koll på hur den demokratiska diskussionen gick där, det är ju klart att de tar på sig att tycka vad som är bra för Örebroarna. Politikerna säger mycket.
mer på södercity? Att man satsade mer på handel? Man hade ju redan Krämaren, Domus- huset på stortorget.
Lars: Ja Krämaren var ju ett köpmannahus, Domus var ju kooperativet, det fanns väl inte de där Axfoodgruppen som det har hetat ett tag. Det har ju funnits tre drakar, Ica osv. Det är en slags rättvisa att man släppte in alla konkurrenter i centrum i förhoppning att det drar mer folk till stan. Det är ju intressant om du hittat något politisk rävspel i det där. Det har jag inte någon koll på, då jobbade jag på K-konsult, jag var inte så himla intresserad av det, jag såg det bara tvärs över gatan när de byggde upp de där spännbetongbjälklagen och tyckte att det var intressant att se ett sådant bygge från grunden.
Ida: Men var det stort för Örebro att det kom de här stora varuhusen eller var det att man inte kunde säga nej, vad tror du?
Lars: Det fanns ju inte lokaler som uppfyllde de krav från de stora grossisterna, det har man ju alltid klagat på, att fastighetsägarna var så dåliga på, det var inte plana ytor och svåra in- lastningsförhållanden. Inte särskilt ändamålsenlig för så som handeln skulle vara så att säga. Ida: Det var ju Mats Sjöström och den socialdemokratiska gruppen i byggnadsnämnden som la in en reservation för att man skulle bygga Åhlénshuset.
Lars: Hade de någon fakta mer än att de var emot?
Ida: Ja det var ju på grund av länsstyrelsens yttranden där de inte tyckte att man inte gjort tillräckliga utredningar kring buller och man hade inte funderat kring antalet bilar inne i centrum som det skulle medföra och hur man ville att den utvecklingen skulle ske. Så de byggde sitt yttrande på länsstyrelsen.
Lars: Ja det var kul, jag tänker på att under den tiden hade man ju 70 decibel som gräns för vad man tyckte var acceptabelt i stan och det är ju mer än vad man tycker är lämpligt idag men det förstås det var ju en tradition mellan länsstyrelse och kommun att allt skulle utredas ordentligt.
Ida: Ja det ville dem. Men det som blev av då? Det var ju de här som var förslagen, och åhléns blev ju av. Och här är ju en bit på Köpmangatan…
Lars: Ja det var ju Behrn som byggde där sedan, strax efter. Det var en stor arkeologisk ut- grävning där
Ida: Ok
Lars: Det var ju hela genomfarten på medeltiden gick snett genom det kvarteret, så hittade man mynthus från Magnus Ladulås tid och sådant. Behrn behärskar ju stora delar här så att han kunde göra den där lite halvgalleria där genom Hennes & Mauritz
Ida: Den blev också av, och sen Stortorget och Kungsgatan, det här är också en galleria… Lars: Det är ju Oscar C, har ju blivit det men där låg ju Sjögrens järnhandel och de var väl inte pigga på att, eller de fick flytta över från Behrns kvarter, Sjögrens järnhandel låg här tvärs genom med några förråd inne på gården och så hade de lokal ut mot Drottninggatan så man kunde gå genom där och köpa spikar och skruvar, de flyttade över här och senare.. så kom
systembolaget och ville ligga, det var det som hände först och så småningom lite på hörnet och så slutligen har det här blivit galleria.
Ida: Och så byggde man över kvarteren, gårdarna kan man ju säga?
Lars: Tja gårdarna var ju nästan fullbyggda, det var ju den här Sjögrens järnhandel som gick tvärs över. Det var ett hus mot Drottninggatan och så var det gårdshus och förråd inne på gården som man kunde gå över. Stortorget, ja det är hållstugan det ja, den gluggen är kvar fortfarande. Och repslagarkvarteret och polishuset som senare blev länsstyrelsen, där hände det ju så småningom men det hände ju inte förrän sekelskiftet när Holmquist och Rolf Gö- ran Söderberg och ja det där hände ju, Färgeriet blev ju ett parkeringshus med SF-biografen men det blev ju inte renodlat parkeringshus. Så det hände delvis men inte helt sådär. Och så fyllde man i några gluggar där.
Ida: Så ganska mycket av den här områdesplanen blev faktiskt verklighet? Lars: Ja det är bara det där som återstår, den hade ju varit tacksam att fylla igen Ida: Jasså?
Lars: Ja det tycker jag, det hade varit fint. Ida: Ja kanske? Där är det ju parkering idag.
Lars: Det är bättre att fylla ut den där fula lastgården (pekar på annan plats), bygga in den på något sätt. Jo, jag har för mig också att det är ganska mycket som ändå har hänt, man hade rätt så bra, i och med att man inventerade så mycket så hade man ju koll på var det stod hus som kommer att falla ihop. Sedan var man väl väldigt sådär, såg inte att det gick att hålla liv i gamla hus. Om det var lite snett och lite sprucket sa man att det kommer så småningom. Men mycket utav det har inträffat också och man har bytt ut husen, det berodde väl just på det att man hade inventerat, man hade väldigt mycket underlag, på den nivån i alla fall. Visioner om hur staden skulle fungera, det var mer det trafikmässiga, stänga gator, inte ha genomfartstrafik, det skulle bli bilfritt så man kunde gå, sen om det passade in på den vision man har och det kanske har hjälpt till att strypa stadslivet också.
Ida: Jag har hört mycket om att vi har ett så dåligt kollektivtrafiksystem i Örebro, något som jag inte alls harupplevt för jag är uppväxt här. Tycker du att man har missat att kompensera med bättre kollektivtrafik för man vill ha fler gående och mindre bilar och det arbetet har pågått ganska länge.
Lars: Det är ju svårt, det handlar ju om att dra in busshållplatser och då får man folkstorm i tidningarna och det är ju liksom om man ska köra färdtjänst med bussarna, folk ska levereras vid trappan. Men centralt så borde väl inte bussarna stanna så ofta som de gör. Om man tänker på de som bor perifert för de får ju förskräckliga restider och konkurrenskraften blir sämre på bussen. Så jag vet inte, vi har daltat lite för mycket med folk. Vet inte om man ska köra upp på våghustorget med bussarna men det är ju för att vi har för trång Rudbeckstun- nel men nu påstås det ju att bussarna, de flesta stads- och länsbussarna går att köra i tunneln så man kan ju undra varför de ska stå däruppe.
man planerade väldigt mycket för parkeringar och för bilar i de här planerna från -76 och -78 och det var ju väldigt mycket parkeringshus, men man tog ju bort mycket parkeringar, man byggde över med bostäder.
Lars: Men jag tänkte som att det skulle vara som förr att man skulle köra alla bussar på Drottninggatan och Storgatan på det som är det attraktiva stråket att gå, nu har visserligen bussarna blivit snällare med avgaser men då var det ju dieselbussar, att det är något principi- ellt fel. Att bussarna ska släppa av folk där och där och där ska det vara attraktivt att gå, det tillför inte något roligt. Är det affärerna eller miljön, folkvimlet? Där tycker jag att ett och annat kan göras. Sedan är det ju jobbigt med centrum på en ås att om man släpper av folk här så blir det uppförsbacke, men ja.
Ida: Ja det är ju speciellt på det viset
Lars: Det är svårt att få ihop det där fysiska. Nej sen tänker jag ju att Gunnar Kinnenberg höll ju på med norrcity 1995, det kanske du har sett?
Ida. Ja det var ju rätt nyligen, det här var ju -76 med södercity och sen helt då -78 så tog man fram en liknande utredning för norrcity, och det är ju ett väldigt gediget arbete, och man hade väldigt stora planer och tankar kring norrcity. Idag känns det som att man ska hjälpa området upp från bottens botten men den utredningen känns inte så. Man ville att det skulle bli en konkurrerande del med södercity. Här finns t.ex. ett förslag på vart man skulle bygga cykeltunnlar efter SCAFT-principen och trafiksäkerhetssystemet skulle ju förbättras, nu är det ju som tur var inte så många som har blivit av.
Lars: Jo men där är den under centralstationen och sen den till vasatorget och sedan har det