Rättvis stadskärna: en jämförelsestudie av stadsform mellan norrcity och södercity i Örebro

EXAMENSARBETE

Rättvis stadskärna

en jämförelsestudie av stadsform mellan norrcity och södercity i Örebro

Ida Andersson

2013

Civilingenjörsexamen

Arkitektur

Luleå tekniska universitet

RÄTTVIS STADSKÄRNA

Titel: Rättvis stadskärna- en jämförelsestudie av stadsform mellan norrcity och södercity i Örebro

Författare: Ida Andersson

Publikation: Examensarbete

Program: Civilingenjör Arkitektur

Omfattning: 30 högskolepoäng

Luleå tekniska universitet

Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser Avdelningen för arkitektur och vatten

Sammanfattning

Den rättvisa i staden är en utopi, något som alltid bör eftersträvas och prioriteras vid stadsplanering. Genom att analysera staden och dess ut-veckling utifrån stadskvalitéerna demokrati, mångfald och rättvis för-delning så kommer också de beslut som tas få mer rättvisa utfall. Örebro stadskärna har sedan 70-talet och framåt behandlats som två skilda områden, norr- och södercity. Detta har under åren förstärkts och majoriteten av resurserna har lagts på södercity, stadens handelscen-trum. Nu pågår ett utvecklingsarbete där Örebro kommun tillsammans med fastighetsägarna vill utveckla norrcity till en mer attraktiv stadsdel som kan komplettera södercity.

Arbetets syfte är komplettera utvecklingsarbetet genom att jämföra och analysera norr- och södercity utifrån perspektivet rättvisa och stadskva-litéerna demokrati, mångfald och rättvis fördelning. Argumenten för den rättvisa staden bygger på en teorigrund som ifrågasätter dagens uti-litaristiska synsätt som styrs av majoritetens åsikter, något som utesluter minoritetsgrupperna i samhället.

Områdesplaner och intervjuer har använts som informationskälla för att förstå hur Örebro centrum utvecklats de senaste 50 åren. Sedan har en inventering genomförts som beskriver dagens stadsrum och hur de påverkar.

Norrcity har systematiskt sedan 70-talet åsidosatts till förmån för ut-vecklingen i södercity och inventeringen visar att det finns skillnader mellan områdena som gör Örebros stadskärna mindre rättvis. Andelen allmännytta, offentliga platser och lokaler, tillgängligheten med cykel och bil, var alla lägre i norrcity. Under gåturen beskrev deltagarna att de upplevde sig mer otrygga i norrcity än i södercity. För att Örebro cen-trum ska bli mer rättvist bör norrcity bli mer tillgängligt med cykel och anpassas bättre efter de målpunkter som finns. Det bör också planeras fler offentliga platser och ha fler fastigheter som ägs av allmännyttan. Invånarnas socio-ekonomiska egenskaper samt fastigheternas upplåtel-seformer och funktionsindelning var lika mellan områdena och detta bör bevaras för att uppfylla rättvis fördelning.

Abstract

The just city is a utopia, it should always be considered and prioritised in urban planning and policy making. When urban qualities such as democracy, diversity and equity are considered in decision making it will lead to more just outcomes. The city will become more available for both residents and visitors.

Örebro city centre has since the 70’s until today been considered as two different areas, the north and the south city. This has been amplified over the years and the majority of resources have been put on the south city, the city’s commercial centre. The municipality in Örebro are now together with the property owners in the north city starting to develop-ment the area into a more attractive neighbourhood, not to compete but to supplement the south city.

The aim of this study is to compare the south and north part of the city centre and analyse them from the perspective of justice and the qualities democracy, diversity and equity. The study is based on a theoretical basis arguing that the utilitarian approach which is the normative stan-dard for planning and policy making ”the greatest good for the greatest number of people”. This excludes minority groups in society. The just city is a utopia but it should always be considered in urban planning to make it as fair as possible. To be able to understand the development of the city centre in Örebro over the past 50 years, interviews and old plans have been researched. After that an inventory of the urban space was conducted to describe today’s urban spaces and how they affect justice. This study shows that since the 70s, the municipality have chosen to prioritise the north city over the south city. The result from the inven-tory shows that there are differences between the areas when it comes to public housing, availability by car and bicycle and the amount of public spaces. All of these aspects where worse or lower in the north than in the south city which and make the city centre of Örebro unjust. Another conclusion is that there are aspects that should be preserved in the renewal of the north city. There are no or small differences when it comes to types of tenure, citizen socio- economic characteristics and building features.

Förord

Det här examensarbetet som omfattar 30 högskolepoäng, utför-des under sommaren och hösten 2012 som en avslutande kurs på programmet Civilingenjör Arkitektur med inriktning stadsbyggnad vid Luleå Tekniska universitet.

Jag vill tacka Sweco Architects i Örebro och Jonas Kjellander för att du svarade i telefonen, bjöd mig på lunch och erbjöd mig ett intressant upp-slag till mitt examensarbete samt dina goda Örebrokunskaper. Tack Öre-bro Kommun och Anne Pettersson för hjälp med material, kartor, statis-tik och kloka råd. Ett stort tack vill jag också rikta till mina två handledare Björn Ekelund på LTU och Bertil Malmström på Sweco för alla upp-muntrande, kloka ord under arbetets gång och snabba korrespondens, Björn över mailen och Bertil över kontorslandskapet. Sist men inte minst vill jag tacka Hanna Bäckgren och Arsenjie Vladisavljevic för tips och råd med layouten till mitt arbete.

Ida Andersson

Innehåll

1.

Inledning

9

Bakgrund 9

Problemformulering

11

Syfte

12

Frågeställning

12

Metod

12

Avgränsningar

14

2.

Teori

16

Definition

16

Demokrati och kommunikation

17

Demokratiska beslut i dagens samhälle 17

Kommunikation 18

Rättvisa

i

stadsbyggandet

20

Rätten till bostad 20

Privatisering av allmännytta 20

Rätten till det offentliga rummet 22

Mångfald 22

Mångfald i det offentliga rummet 23

Påtvingad mångfald 25 Utesluta beteenden 25 Gentrifiering 26

Att

mäta

rättvisa 27

Fastighetsägande och upplåtelseform 27

Offentliga platser och lokaler 28

Tillgänglighet med olika trafikslag 31 Cykel 31 Bil 32 Kollektivtrafik 33 Trafiksystemets utveckling i Örebro 35 Trygghet 35 Byggnaders funktionsindelning 36 Socio-ekonomiska egenskaper 37

3.

Empiri 43

Processer och utveckling, vägen till den

tudelade stadskärnan

43

Generalplan för Örebro centrum -1962 45

Stadskärnans framtid-utvecklingen,

förändringsprocessen- hur skall den formas? 46

En jämförelse av cityområden 48

Områdesplan -76, Södra city 49

Åhléns varuhus kom till Örebro 50

Områdesplan -78, Norra city 52

Örebro city 2000- Satsning i samverkan 54

Stadsliv Örebro- En vision om hur Örebros

stadskärna skulle kunna se ut i framtiden 56

Dagens stadsform-

58

Fastighetsägande 58

Upplåtelseformer 60

Offentliga platser och lokaler 61

Tillgänglighet med cykel 63

Tillgänglighet med bil 65

Trygghet 67

Byggnaders funktioner 70

Socio-ekonomiska egenskaper 72

Skillnader mellan norrcity och södercity

74

4.

Slutsatser

75

Fastighetsägander och upplåtelseformer

76

Offentliga lokaler och platser

77

Tillgänglighet till Örebro centrum

78

Trygghet

80

Byggnaders funktioner

82

Socio- eknomiska egenskaper

82

5.

Diskussion 85

Förväntningar och fortsatta studier

85

Examensarbetet

88

Referenser

90

Bilagor

Bilaga A-Intervju Lars Edenskär

Bilaga B- Intervjuanteckningar Sören Svensson

1. Inledning

Bakgrund

Begreppet den rättvisa staden ifrågasätter den stadsutveckling som skett under efterkrigstiden och fram till idag i många västerländska städer, framför allt i USA. I de städer där den fria ekonomiska marknaden varit ideologin och som lett till att sociala värden fått stå till sidan för den ekonomiska tillväxten. Under åren har dessa städer sett en ökning av sociala klyftor och ökad andel fattigdom vilket inte stämmer överens med den målbild som ideologin framställt. I andra städer där staten haft större inflytande har ekonomisk tillväxt ändå lyckats skapas, samtidigt som de negativa konsekvenserna varit färre och förekommit i mindre utsträckning. Trots detta går utvecklingen de senaste 10 åren åt att fler länder väljer att anamma den fria marknaden för att stimulera ekono-misk tillväxt och ge de sociala värdena mindre utrymme.

Den rättvisa staden handlar om hur människors behov kan tillgodoses samtidigt som sociala värdena i staden inte försakas. Rättvisa kan upp-nås om demokrati, mångfald och rättvis fördelning värderas på samma sätt som ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska tillväxten i städer blir istället en konsekvens av att staden är rättvis och inte tvärt om. Målet är att utveckla städerna till att bli mer attraktiva för alla som bor i staden, att fördela tillgångarna så fler kan dra fördel från dem och att inte låta socio- ekonomiska förutsättningar avgöra möjligheten för människor att påverka.

Fallstudieområde

Örebro centrum har urbaniserats och koncentrerats längs Storgatan och Drottninggatan och med bilismens inträde på 50-talet har stadskärnan definierats av omringande trafikleder (se karta 2.1). När staden fortsatte växa ökade också bilismen i stadskärnan vilket ställde högre krav på trafiksystemet. Plankontoret i Örebro såg detta som en möjlighet, att med hjälp av utökade trafikleder begränsa och kontrollera stadskärnan och på så vis undvika att centrum blev mer utspritt (Örebro kommun, 1971).

Under åren har sedan Drottninggatan och området på den södra sidan av Svartån, kallat södercity, genomgått en omfattande bostadssanering och byggnader har moderniserats med verksamhetslokaler i bottenvå-ning, i vissa fall har bostäder sanerats bort till förmån för att endast inrymma verksamhetslokaler.

Idag definieras området som stadens handelscentrum med tre större shoppinggallerior och ett bilfritt handelsstråk, samtidigt har utveckling-en av norrcity stått relativt still. Under 70-talet påbörjades utveckling-en föränd-ringsprocess och istället för att se stadskärnan som en enhet började cen-trum behandlas som tudelat, fortfarande med samma syfte, med Svartån som avgränsande barriär. Denna uppdelning har under åren förstärkts och idag behandlas Örebro centrum som två, i stort sett skilda områden med olika syften när kommunen genomför utvecklingsprojekt.

Fördelningen av satsningar mellan norr- och södercity i de projekt som genomförts de senaste 20 åren i Örebro centrum har lett till att tre större fastighetsägare på norrcity sett ett behov av att det i framtiden behöver sättas större fokus på utvecklingen av norrcity som idag upplevs som en outnyttjad resurs. Tillsammans med Sweco Architects påbörja-des arbetet med att ta fram en utvecklingsplan för området och idag fortgår det arbetet, på uppdrag av Örebro Kommun.

Problemformulering

Utvecklingsplanen för norrcity bygger på det visionsarbete som Örebro Kommun tagit fram för hela Örebro centrum och i denna vill de att stadsdelen fram till år 2025 ”… ska ha utvecklats med fler tjänsteföretag,

kultur, småskalig handel, caféer, restauranger och nöjesliv… man ska även kunna finna små affärer, loppisar och bokaffärer i området”. Örebro

Kom-mun vill att norrcity ska få sin egen inriktning men med högre tillväxt och attraktionsvärde än området har idag. (Örebro kommun, 2012) En förutsättning för den ekonomiska tillväxten i norrcity är urbanise-ring, koncentrationen av stad och branscher, trots att det kan leda till högre arbetslöshet, segregation, ökad kriminalitet (Sveriges kommuner och landsting, 2007) och ökade markpriser (Myndigheten för tillväxt-politiska utvärderingar och analyser, 2010). Tillväxtfokus är inte bara vanligt förekommande i Sverige utan i många västerländska städer och för att undvika eller lindra negativa konsekvenser som påverkar stads-kvalitéerna så behöver perspektiven i utvecklingsarbetet vidgas. Ett vik-tigt perspektiv som ofta glöms bort i dagens urbaniseringsprocess som kan minska negativa effekter är att samtidigt sträva efter att skapa en rättvis stad (Fainstein, 2010).

Därför finns det nu när Norrcity står inför förändring goda möjligheter för mig att komplettera utvecklingsarbetet med en komparativ studie över söder- och norrcity i Örebro centrum utifrån perspektivet rättvisa- demokrati, mångfald och rättvis fördelning. Målet är att analysera hur stadens centrum ser ut idag och se vilka slags kvalitéer som bör tas tillva-ra på i norrcity när Örebro kommun planetillva-rar att förnya stadsdelen, för att undvika att centrum upplevs som än mer tudelat och istället arbeta för en homogen stadskärna där norrcity kan komplettera södercity.

Syfte

Syftet med arbetet är att med en jämförelsestudie mellan norr- och sö-dercity undersöka vilka stora processer och planer som sedan 60-talet och framåt skapat Örebros tudelade stadskärna. Syftet är också att i samband med det utvecklingsarbete som sker med norrcity undersöka och föreslå vilka kvalitéer som bör bevaras och vad som bör förbättras i framtiden för att skapa ett mer rättvist Örebro centrum.

Frågeställning

1. Vilka är de stora, omfattande planeringsprocesserna och – utredningar från 1960-talet och framåt som lett till att

Örebro centrum ser ut som det gör idag? Vilka rumsliga kvalitéer i Örebro centrum gör staden mer rättvis?

2. Vad finns det för rumsliga skillnader mellan norr- och södercity sett utifrån ett rättviseperspektiv?

3. På vilket sätt kan den fysiska utformningen av Örebro centrum utvecklas för att bli mer rättvis?

Metod och genomförande

Litteraturstudie

För att skapa en bättre uppfattning om ämnet rättvisa i städer och stads-byggande genomfördes en litteraturstudie. Litteraturstudier är viktiga för att de stödjer målet och gör det möjligt att bygga vidare på befintlig kunskap, den gör det också lättare för en oberoende granskare att förstå utgångspunkten (Höst, Regnell, & Runeson, 2008). Litteraturstudien utgår från en huvudkälla som sedan kompletterats med relevant littera-tur på ämnet rättvisa, framför allt rättvisa i staden. För att hitta ytterli-gare relevant litteratur har källhänvisningen från huvudkällan använts, även sökmotorerna Lucia och Libris på biblioteken vid Luleå tekniska Universitet, Örebro Universitet och på Stadsbiblioteket i Örebro där sökord såsom Urban justice, justice in city planning och social justice an-vänts. Den mesta litteraturen är skriven av internationella författare då ämnet är relativt outforskat i Sverige.

Intervjustudie

Intervjustudie har använts som ett komplement till de områdesplaner som stadsbyggnadskontoret i Örebro tagit fram och som informations-källa till det brotts- och trygghetsförebyggande arbetet som sker i Öre-bro centrum. Svaren har använts för att undersöka vilka

konsekven-serna av stadsutvecklingen i staden blivit utifrån perspektivet rättvisa. Intervjuerna är halv-strukturerade och berör olika delområden som in-tervjupersonen är benägen att prata om, metoden ger öppna svar och kan förutom de berörda delområdena ge information inom helt andra områden än vad intervjun initalt handlade om (Höst et al., 2008). Lars Edenskär bjöds in att medverka i sin roll som före detta stadsarkitekt i Örebro och den intervjun spelades in och har därefter transkriberats (se bilaga A). Vid den andra intervjun deltog Sören Svensson som är samordnare för ÖreBrå (Örebro Brottsförebyggande råd), vid det in-tervjutillfället fördes stödanteckningar som därefter transkriberats (se bilaga B). Lena Källström är f.d kommundirektör i Örebro kommun och har bidragit med fakta som rör de politiska processerna kring stads-utvecklingsarbetet som skett de senaste fem åren, vid det tillfället togs inga anteckningar.

Trygghetsvandring

För att komplettera litteraturstudien, inventeringen och intervjustu-dien genomfördes en trygghetsvandring för att samla in data om hur människor upplever forskningsområdet utifrån trygghet. Trygghets-vandringen byggde på Suzanne De Lavals metod för gåtur (Laval, 1998). Gåtur är en metod för att samla in olika människors åsikter och tankar och med den kunna utvärdera ett specifikt område i staden. Gåturen strävar efter att belysa skiljaktigheter, olika åsikter och intressen, inte enighet (Laval, 1998). Därför är metoden bra vid trygghetsvandringar då trygghet är en subjektiv upplevelse. Gåturen som utgör resultatet till aspekten trygghet arrangerades vid ett tillfälle i november och innehöll elva stopp på platser som anses vara intressanta för projektet. Inbjudan skedde genom sociala medier och vid tillfället medverkade sex personer, en man och fem kvinnor, mellan 23 och 58 år gamla.

Inventering av stad

Under några veckor i september och oktober månad har en inventering och observationer av stadens offentliga- och gaturum genomförts. Vid inventeringen har antalet cykel- och bilparkeringar, verksamheter, of-fentliga platser och ofof-fentliga lokaler räknats för att sedan kategoriseras och sammanställas på kartor. Detta för att sedan kunna jämföra de två områdena med varandra.

Inventeringen kompletterades därefter med GIS-data som tillhandahål-lits av Stadsbyggnadskontoret i Örebro Kommun samt data från rap-porten Parkering för ett attraktivt stadsliv i Örebro (Johansson, 2012).

Avgränsningar

Analytisk avgränsning

Den här studien har avgränsats genom att göra ett urval av parametrar. De som ingår ska kunna analyseras utifrån stadskvalitéerna demokrati, mångfald och rättvis fördelning. Detta gör att vissa parametrar som är intressanta ur en stadsanalytisk synvinkel har valts bort, exempelvis bul-ler, grönstruktur och arkitektoniskt- och kutlturhistoriskt värde. Arbetet fokuseras på stadens offentliga rum och lokaler och tillgänglig-heten till dem. De platser som ingår i arbetet definieras som allmänna och ska således kunna nyttjas av alla invånare i staden. Extra fokus läggs därför på dessa då de är viktiga för att en stad ska uppfattas som rätt-vis. Arbetet kommer inte att innefatta tillgänglighetsfrågor för personer med funktionsnedsättning.

Historisk avgränsning

Örebros stadsutvecklingsprocesser från 1960-talet och framåt utgör grunden i empirin och har varit betydande för att förstå varför staden ser ut som det gör. Även om staden fick stadsprivilegier på 1260-talet så kommer de processer som skett innan att uteslutas för att arbetet inte ska bli för omfattande. Den historiska beskrivningen som handlar om tiden innan år 1960 är endast informativ för läsaren och ingår inte som en del i analysen.

Geografisk avgränsning

Centrumområdet innefattas av norr- och södercity enligt karta 1.1 och 2.1. Området mellan Rudbecksgatan och Änggatan på Södercity är re-levant för projektet men den statistik som presenteras i arbetet under

socio-ekonomiska egenskaper behandlar endast området Östra bangatan-

Rudbeckssgatan- Trädgårdsgatan/Alnängsgatan- Södra Grev Rosenga-tan/Östra Nobelgatan, se karta 2.1. Det framgår tydligt när arbetet be-handlar statistik där inte hela projektområdet ingår.

Då tillgänglighet med kollektivtrafik rör sig utanför den geografiska av-gränsningen i arbetet har den aspekten inte inventerats och kommer endast behandlas i slutsatser och diskussion.

Arbetet kommer inte innefatta utvecklingen av Resecentrum vid Öre-bro Central, Södra stationen eller det centrumnära industriområdet kallat CV-området utan endast diskutera kopplingarna till Örebro från de två centrumdelarna till de centrumnära bostadsområdena.

2. Teori

Definition

Rättvisa beskrivs av filosofen John Rawls (2001/2005) som ”en utopi som

alltid bör eftersträvas i demokratiska samhällen”. Han menar att

begrep-pet utgår från en demokratisk regim som kommer från en gemensam grundstruktur som överenskommits mellan fria och jämlika människor och tillsammans förverkligar denna grundstruktur deras politiska vär-den fullständigt. För att rättvisa ska uppfyllas krävs det att medborgarna är fria från sociala och ekonomiska ojämlikheter såsom klassbakgrund, medfödda anlag, utbildningsmöjligheter samt tur och otur i livet. Ett fritt marknadssystem är en förutsättning för en politiskt långsiktig ut-vecklingsriktning. Det undviker överdriven koncentration av egendom och förmögenhet, framför allt sådan förmögenhet som leder till politisk dominans. (Rawls 2001/2005)

Rawls (2001/2005) definition av rättvisa utmynnar i två principer som bör uppfyllas, den första principen har företräde framför den andra vil-ket medför att om den andra principen är uppfylld, är även den första det.

”Första principen: Varje person har lika rätt till det mest vidsträckta system av lika grundläggande friheter som är förenligt med ett likartat system av frihet för alla.

Andra principen: Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska arrangeras så att de båda: a) till största möjliga nytta för de sämst ställda, såvitt förenligt med principen om ett rättvist sparande [dvs. om ett tillräckligt samhälleligt sparande för kommande generationer], och b) fästade vid befattningar som samhällsställningar som är öppna för alla med lika chans till tillträde.”

Den första principen syftar till människans rätt att rösta, yttrande-, mö-tes- och religionsfrihet samt rätten att äga personliga tillhörigheter. Den andra principens huvudsakliga syfte är att endast sociala- och ekono-miska ojämlikheter får förekomma. (Rawls, 2001/2005)

Fainstein(2010) tolkar rättvisa utifrån en filosofisk synvinkel som en fördelning av statlig materia och ickemateriella förmåner som inte gyn-nar de redan välbärgade. Det betyder inte att alla människor ska bli be-handlade lika men att fördelningen ska vara lämplig. I hennes tolkning är marknadsaktiviteter inkluderade då de anses vara inom den allmänna ordningens värld eftersom valet att lämna fördelningen till marknaden är politiskt beslutat. I förhållande till detta kan nackdelar definieras vad gäller klass- eller gruppegenskaper. För att mäta och studera rättvisa i staden analyseras tre olika typer av stadskvalitéer; demokrati, mångfald och rättvis fördelning. Att uppfylla samtliga kvalitéer maximalt är en utopi och omöjligt men att sträva efter att uppfylla kvalitéerna leder ändå till att staden blir mer rättvis. (Fainstein, 2010)

Demokrati och kommunikation

Demokratiska beslut i dagens samhälle

Grunden i att fatta demokratiskt rättvisa beslut bygger på den liberalpo-litiska teorin, utilitarism som är den vanligaste formen av politisk ana-lys. Målet med teorin och begreppet rättvis fördelning är att den politiska situationen bör förbättras för de ekonomiskt sämst ställda människorna i samhället. Dock är teorin i konflikt med definitionen av rättvisa då utilitarism står för den största lyckan till det största antalet och berör därför endast majoriteten vilket leder till att de politiska beslut som tas, inte nödvändigtvis påverkar de som är i störst behov av resurserna. (Fainstein, 2010)

Ett sätt att se på den utilitaristiska teorin är att dagens regeringar i väst-världen strävar efter att skapa opartiska myndigheter som har som mål att förlika allas åsikter i samförstånd men Chantal Mouffe (2009) anser att det här är fel väg att gå. Istället bör det skapas en plattform för olik-tänkande där människor får möjlighet att konfrontera varandra. När målet med dagens dialog och förhandling är samförstånd så finns inga tydliga valmöjligheter och det försvårar arbetet för människor när det kommer till att ta viktiga beslut. Vidare menar Mouffe att för att uppnå ett demokratiskt samhälle så krävs det att det förs en debatt om olika möjliga alternativ, det måste också finnas möjlighet att identifiera sig med politiska partier som har olika ståndpunkter. Det är nödvändigt att de olika parterna kan komma överens om att etiska värden såsom frihet och jämlikhet ska finnas men samtidigt ha olika åsikter om vad de betyder och hur de ska implementeras.

Ytterligare en konflikt i dagens politiska klimat är det stora fokuset på tillväxt framför rättvisa, oftast har politik som berör stadsplanering i tillväxtregimer gynnat de välbärgade framför grupper som inte har sam-ma ekonomiska förutsättningar. Detta syns när beslut ska tas som gäller centrum eller bostadsområden, riva eller bevara, stabilitet i samhället eller befolkningsförändringar, statlig tillväxt och subventionerad upp-förande av sportanläggningar eller investeringar i allmännyttan, utbild-ning eller kommunala anläggutbild-ningar och motorvägar eller kollektivtra-fik. Argumentet för rättvisa tar ofta det andra påståendets sida i dessa dikotomier. I kapitalistiskt styrda städer tävlar dessa mot varandra om investeringar och om beslutsfattarna inte visar något intresse för den första sidan av dikotomierna så väljer investerarna istället grannstäder eller andra områden utan förlora särskilt mycket satsat kapital. Det ger dem mycket makt och de kan i hög grad påverka stadsutvecklingen. Rättvisebegreppet menar istället att fördelningen av överskottet bör fördelas efter medborgarna och till vilken utsträckning de gynnas. För-delningen gäller inte bara ekonomiska incitament utan också politiska, sociala och rumsliga (geografiska).

Politiker tenderar att gynna hårda utgifter som t.ex. byggnader och in-frastruktur snarare än mjuka t.ex. mänskligt kapital eftersom deras an-strängningar visualiseras och är genomförbara inom korta tidsperioder. Politiker känner att det behöver något att visa upp, något demonstrativt för deras väljare. I Europeiska städer är de flesta offentliga utgifterna finansierade av regeringen och de är mycket mer benägna att påkosta sociala utgifter än deras amerikanska motsvarigheter, men de konkur-rensdrivna argumenten ökar och leder till privatisering.

Genom att definiera varje stadsutvecklingsbeslut i form av termer som utgörs av den mest rättvisa lösningen så kommer det också leda till rätt-visa följder. Därför bör alltid rätträtt-visa preciseras som ett kriterium vid beslutsfattande och sättas i prioritetsordning då det leder till att statusen för de svagare, fattigare grupperna i form av inflytande höjs. (Fainstein, 2010)

Kommunikation

I flera länder i Europa och i USA har kommunikativa modeller blivit norm i de beslutsfattande planeringsprocesserna (Fainstein, 2010). I Sverige är samråd en form av kommunikativ modell och är idag lag-stadgat genom Plan och bygglagen som infördes den 1 juli 1987. Till samråden ska alla berörda myndigheter, kommuner, sakägare och Läns-styrelsen bjudas in för att ge möjlighet till yttrande i den aktuella frå-gan. De synpunkter som framförs under samråden skall redovisas i en gemensam samrådsredogörelse. (Plan- och bygglagen (SFS 2010:900)) För att komplettera samrådet används ibland medborgardialog med

syf-tet att föra diskussioner på en mer allmän nivå än vid samrådet och ska-pa ett bättre underlag till de beslut som tas på kommunnivå. Målet med medborgardialog är också att genom olika typer av diskussionsforum få människor som i vanliga fall inte deltar i diskussioner att engagera sig och framföra sina åsikter för att på så vis undvika att det bara är de som

skriker högst som får möjlighet att påverka. (Sveriges kommuner och

landsting, 2009)

Idealet är att alla röster hörs och att ingen specifik grupp prioriteras. Medborgardeltagande ska se till medborgarnas åsikter och sträcka sig utöver valdeltagandet, stå emot ekonomiska och institutioners intres-sen och samtidigt se till minoriteters rättigheter. Trots att industriserade länder rör sig mot en mer öppen planeringsprocess och decentraliserat myndighetsutövning så minskar rättvisan och detta beror delvis på stat-liga åtgärder. Därför är det viktigt att rättvisa är ett kriterium när viktiga beslut ska fattas. (Fainstein, 2010)

Trots att de kommunikativa modellerna leder till att fler människor engagerar sig i stadsutvecklingsfrågor är det inte självklart att ett högt medborgardeltagande leder till mer rättvisa resultat. Forskning visar att medborgardeltagande vid stadsomvandlingsprocesser kan resultera i att det i slutändan påverkar medborgarna och minoritetsgrupper negativt genom att resurserna fördelas på så vis att de inte gynnar de som är i störst behov. Beslutsfattare kan ta fördelaktiga beslut även utan särskilt högt medborgardeltagare. (Fainstein, 2010)

Andra problem med den kommunikativa modellen som rör relationen mellan tal och att agera visar att kommunikation inte är tillräckligt för att skapa rättvisa, den bästa metoden har istället visat sig vara när miss-nöje uttryckts både i form av känslor och i form av mål för hur proble-men bör lösas. För att lyckas med detta krävs det ledarskap och makt, det räcker inte med att människor resonerar tillsammans (Fainstein 2010). I Minneapolis genomfördes ett projekt som kallas The Neighborhood Revitalization Program (NRP), där offentliga medel tillfördelades olika samhällsorganisationer under en 20-årsperiod (Fagotto & Fung 2005, refererad i Fainstein, 2010). Efter perioden redovisades både styrkor och svagheter med modellen för medborgarinflytande och två slutsatser kan dras från detta projekt. Den första är att rättvisa utfall från medborgar-inflytande är oförutsägbara och varierar beroende på vilka som är mest aktiva, den andra är att planerare kan påverka förhandlingarna med en-gagemang för att nå rättvisa utfall. (Fainstein, 2010)

Konsekvenserna av att myndigheter utövar medborgarinflytande leder ändå till att informationen når beslutsfattare och till att politikers lokala kännedom ökar. Det gör att beslutsfattarna blir mer demokratiska och

öppna men inte nödvändigtvis mer rättvisa. Den lokala kännedomen kan leda till lokalpatriotism och korruption men det behöver inte vara farligare än ett traditionellt demokratiskt ledarskap. Arnstein (1969, re-fererad i Fainstein, 2010) anser att om de beslutsfattandes makt inte omfördelas så kommer det inte heller leda till någon omfördelning av resurser.

Rättvisa i stadsbyggandet

Rätten till bostad

När urbaniseringen är fortsatt stor möter dagens planerare oftast frågor som rör rättvis fördelning när det kommer till att utforma strategier för den framtida bostadsutvecklingen. En viktig fråga i strategiarbetet handlar om att avgöra vilken typ av upplåtelseform som är mest lämp-lig vid utformning av nya bostadsområden då bostaden anses vara en mänsklig rättighet i västvärlden. (Fainstein, 2010) Sveriges kommuner har planmonopol och ska enligt Plan- och Bygglagen främja en god och jämlik samhällsutveckling på ett långsiktigt och hållbart sätt. Detta stri-der mot dagens stadsplaneringsutveckling när utförsäljning av offentliga platser, såsom torg och gator, och allmännytta blir allt vanligare och bostadsbyggandet är snedvridet. (Bradley, 2005)

I Sverige är efterfrågan på bostäder, företagslokaler och offentliga plat-ser stor, framför allt i storstadsregionerna. Regeringen hade som mål att under mandatperioden 2002-2006 bygga 120 000 nya bostäder, majoriteten av de bostäder som byggdes var exklusiva bostadsrätter trots att det enligt Boverket var störst brist på små lägenheter som i förlängningen drabbar unga, äldre och ensamstående. Skanska som är ett av de största byggbolagen i Sverige har beslutat att 70 % av de-ras bostadsbyggande ska vara riktat till medelinkomsttagare och för att sänka kostnaderna har företaget arbetat fram en kategorisering av befolkningen och sedan tagit fram konceptboenden som passar kate-gorierna. De människor som inte passar in i kategorierna är studenter, unga familjer, låginkomsttagare och bidragstagare, de representerar 40 % av befolkningen och enligt Skanska bär allmännyttan störst ansvar för dessa. Men när allmännyttan inte gjort sitt jobb har Skanska till-sammans med Ikea arbetat fram ett koncept som heter BoKlok. Kon-ceptet går ut på att bygga billigt boende för dessa människor men som fortfarande ger god lönsamhet för Skanska. BoKlok går ut på att bygga prefabricerade bostäder på billig mark i perifera lägen och de bostäder som byggts är väldigt populära och säljer slut snabbt. (Bradley, 2005)

Privatisering av allmännytta

Att överge statligt ägda bostäder, som Europa gjort betyder inte nödvän- digtvis ett steg från att se bostaden som en grundläggande rättighet. Om tillgången till hyresrätter är tillgodosedd och det finns enheter lediga där det kan tillämpas, då får efterfrågan stå till sidan och erbjuda mot-tagaren större valmöjlighet än när det bara var allmännytta. (Fainstein, 2010)

Allmännyttans utveckling i industriländerna har under de senaste åren karaktäriserats av enformighet, byråkrati och stagnation och den har varit svår att undvika. När det fanns tillräckligt många anhängare för att röra sig mot blandade boende- och upplåtelseformer så välkomnades det av många. (Fainstein, 2010) En större del av befolkningen strävade efter ägarskap och den stora del av befolkningen som förut efterfrågat allmännytta hade minskat. Det här betyder bara att rätten till bostad som det förut hade implementeras behövde förändras och tillgodoses på nya sätt. De nya idéerna och principerna behöver inte betyda att länderna rör sig från målet som är att tillgodose anständigt boende till alla. Inte heller att de misslyckats med sitt åtagande att förse boende på en icke produktifierad basis, men det öppnar upp normen av rättvis bo-stadsförsörjning och gör den mer sårbar. Kritiker efterfrågar större vari-ation och fler oberoende upplåtelseformer och menar att allmännyttans sätt att tillgodose befolkningen inte uppfyller deras önskemål. Kanske att ett mer decentraliserat och flexibelt system skulle kunna tillgodo-se dessa kriterier utan att behöva vara helt privatitillgodo-serat. Att uppmuntra ägarskap till de relativt välbärgade äventyrar den omfördelade egenska-pen som subventionerat boende tillför. (Fainstein, 2010)

En av anledningarna till att bostäderna skiftades om från allmännytta till att vara icke statligt ägda var att fastighetsägarna hade större rättighe-ter att diskriminera problematiska hyresgäsrättighe-ter. Att ha en störande gran-ne med psykologiska problem eller som är krimigran-nell är inte önskvärt och därför stödde även hyresgästerna ett uteslutande. Men dessa perso-ner måste bo någonstans och rättvisa betyder att alla har rätt till ett hem. Å andra sidan betyder demokrati att hyresgästerna bör ha någon form av kontroll över vilka deras grannar är även om beslutsfattare anser att sociala tjänster är viktigare för att uppnå integrering. (Fainstein, 2010) Andra frågor handlar om hur mycket subventionerad hyra som ska för-ses? Ska subventionerat hushåll ha råd med ett bättre boende än ett som inte är subventionerat bara för att de har rätt till hjälp? Ett annat dilemma är var gränsen för subvention ska dras? En familj vars inkomst är en dollar eller euro mer än vad de får tjäna känner sig säkert orätt-vist behandlad. Bostäders ökningar i värde under efterkrigstiden gör att ägarskap ses som mer fördelaktigt, och rätten till sin eget boende ger en

större frihet när det kommer till användande. Frekvent erbjuds ägarskap skattelättnader även om Storbritannien och Frankrike har eliminerat skattelättnader för bostadsägare så har det fortsatt i USA och i de flesta Europeiska länderna. Detta har lett till att ägarna i dessa länder får sig-nifikanta ekonomiska fördelar och ju rikare ägare, desto större fördelar. (Fainstein, 2010)

Rätten till det offentliga rummet

Det offentliga rummet blir i allt större utsträckning privatiserat med uteserveringar, marknadsföringsplatser och andra intäktsgenererande tillställningar. Ett exempel är Kungsträdgården i Stockholm som admi-nistreras av ett aktiebolag och hyr ut platser i parken för underhållning. Enligt Mats Enander som arbetar som projektledare på Vasakronan be-ror privatiseringen inte på påtryckningar från fastighetsägarna utan på att kommunerna inte har tillräckligt med resurser att längre investera och förvalta offentliga miljöer. Han menar att det inte ligger i bolagens intresse att förvalta dessa platser då det bidrar till extra kostnader men att de accepterar kommunernas utförsäljning då den leder till större in-flytande på utformning och på användning. En konsekvens av den här typen av privatisering leder till att människor och verksamheter som inte anses bidra till lönsamhet utestängs. (Bradley, 2005)

Mångfald

Mångfald kan upplevas på olika sätt, det refererar till både den fy-siska miljön och till sociala relationer. Mångfald är eftersträvansvärt för det betyder att beslutsfattare inte bara uppmuntrar utan kräver att människor trots olika social bakgrund ska visa acceptans gentemot var-andra då de interagerar med varvar-andra. (Fainstein, 2010)

Historiskt sett har den marknadsdrivna utvecklingen varit den som skapat det mångfacetterade landskapet. Mångfald grundade sig i lokala traditioner, mindre ägarskap och minimal reglering och stegvis utveck-ling. Under modernismen förespråkades funktionsindelning och homo-genitet och mångfald var inte längre eftersträvansvärt. Under 1960-talet uppstod röster som i motsats till modernismen förespråkade mångfald i form av fysiska och sociala olikheter. Den mest inflytelserika bland planerarna anser Fainstein (2010) vara Jane Jacobs. Jacobs (1961/2005) resonerar kring en mångfacetterad användning av stadsbilden och ar-gumenterar för att fysiska olikheter leder till ekonomisk och social mångfald och uppmanar planerare att se på de riktiga städerna som människor älskar och som karakteriseras av trängsel, interaktioner mel-lan främlingar, korta gator och bmel-landad användning. Mångfald gör inte bara städer mer tilltalande utan är källan till ekonomisk produktivitet. Idag är arkitektur och stadsbyggande insnärjt i en globaliserad marknad som bygger på stor skala och upprepning av framgångsrika koncept.

Paradoxen är att städernas marknadsplatser, underhållningsdistrikt och verksamhetsområden ser likadana ut vilket leder till att de förlorar sin individualitet och mångfald.

För att mångfald ska uppnås i stadsrummet måste så många platser som möjligt fylla mer än en primär funktion. Funktionerna ska bidra till att människor rör sig utomhus på olika tider och göra att stadsrummet an-vänds av olika skäl, samtidigt och var för sig. Små kvarter ger tvärgator och gatuhörn och korta siktlinjer som bidrar till möten. Byggnaderna bör också variera i ålder och skick, en hög andel äldre hus gör att avkast-ningen varierar. Slutligen måste det finnas tillräckligt många människor i området med olika syfte, det gäller både besökare och boende. (Ja-cobs,1961/ 2005)

Mångfald i det offentliga rummet

Jan Gehl (2011) beskriver hur mångfald kan uppnås genom att med hjälp av dikotomier arrangera det offentliga rummet på olika sätt i sta-den. Om människor och aktiviteter är samlade på en specifik plats finns det möjlighet att enskilda händelser stimulerar varandra, de har möj-ligheten att uppleva och delta i andra händelser och en självförsörjande process börjar. Att samla behöver inte alltid vara att föredra utan beror på vilken typ av effekt som eftersträvas. Det är viktigt att förstå att det inte är byggnader utan människor och aktiviteter som behöver samlas, byggnadshöjd säger exempelvis ingenting om koncentrationen av hän-delser. (Gehl, 2011) Genom att samla olika typer av sociala aktiviteter i en stadskärna såsom kultur, handel, fritidssysslor och vardagliga sysslor och så aktiveras människor från olika bakgrunder och gör att fler får anledning att besöka städer. Detta i sin tur genererar till möten mellan människor som i vanliga fall inte har anledning att mötas. På samma sätt kan spridning av aktiviteter förhindra att koncentrationer sker som kan ha en uteslutande effekt, ett exempel är shoppingområden vars tyd-liga syfte är att konsumera produkter av olika slag men som utesluter människor som inte kan eller vill.

Ett annat sätt att skapa mångfald är genom att integrera eller segregera. Integrera syftar till att olika funktioner och kategorier av människor fungerar tillsammans och segregera syftar till att separera funktioner och grupper som skiljer sig från varandra. Genom att integrera olika typer av funktioner och aktiviteter i och runt offentliga platser så tillåts de inblandade människorna är fungera tillsammans och stimulera och inspirera varandra. (Gehl, 2011) Att blanda upplåtelseformerna skapar ett mer integrerat område som inte utesluter specifika grupper från att bosätta sig där. En hög koncentration av bostadsrätter i centrumområ-den har en segregerande effekt och stänger ute de sociala grupper som inte har möjlighet att köpa sin bostad, exempelvis unga.

Offentliga platser i staden och i bostadsområden kan vara inbjudande och lättillgängliga och på så sätt uppmuntra människor och aktiviteter att flytta från det privata till den offentliga miljön. Omvänt så kan of-fentliga miljöer planeras och designas så att det är svårt att nå dem fysisk och psykiskt. Det handlar om hur den offentliga miljön är placerad i relation till den privata, och gränserna mellan de två. Skarpt definie-rade gränser gör det svårare att i olika situationer röra sig genom och i de offentliga miljöerna om det inte är nödvändigt. Flexibla gränser med odefinierade övergångar som varken är offentliga eller privata kan ofta fungera som sammankopplande länkar som gör det mer tillgängligt fysiskt och psykiskt. (Gehl, 2011) I en rättvis stad spelar de offentliga platserna en viktig roll då de är allmänhetens egendom och ska vara lätta att nå för alla invånare, oavsett ålder, kön och etnicitet.

Byggnadsutformning kan styra kontakten mellan människor om de kan se vad som händer i den offentliga miljön och i de intilliggande bostä-derna, butikerna, fabrikerna och offentliga byggnaderna. I förlängning-en bidrar det till att byggnadsutformning och handel kan synliggöras och berika möjligheterna för upplevelser i båda riktningar. Att öppna upp till en tvåvägskommunikation handlar inte bara om glas och föns-ter utan också om avstånd. (Gehl, 2011)

Att stänga in eller öppna upp bör utvärderas och bedömas från fall till fall, allting kanske inte behöver synas och det kanske inte alltid ska vara möjligt att se både in och ut från hus. På senare år syns tendenser på marknaden att skapa till synes offentliga platser i privata byggnader för shopping osv. Exempel på sådana är privata shoppinggallerior som tar upp hela kvarter, underjordiska gatusystem och enorma inomhustorg i hotell. Denna trend sprider nästan alltid ut människor och är ett effek-tivt sätt att innesluta människor och aktiviteter. I slutändan töms staden på offentliga ytor och intressanta aktiviteter då dessa sker inomhus istäl-let för utomhus. Staden avbefolkas, blir tråkigare och mer farlig när de aktiviteter som är innestängda istället skulle kunnat förstärka offentliga ytor och staden som helhet. (Gehl, 2011) Att öppna upp staden för alla medborgare är en förutsättning för att den ska upplevas som mer rättvis, därför bör uppförandet av fler shoppinggallerior undvikas för att inte stänga in fler aktiviteter. Samtidigt finns det aktiviteter som bör stängas in men det bör endast vara de som kan vara skadliga för allmänheten eller som av annan orsak kräver en stängd verksamhet. Grundskolor och förskolor i stadens centrum bidrar till högre mångfald i städers centrum men de kan endast fungera om de är inhängande för att skydda och kontrollera barnen.

I stadens offentliga rum har stor mångfald ett positivt värde men det är framför allt när olika sociala grupper interagerar som riktig mångfald

uppstår. Staden bör vara en plattform för verbal och social konflikt, det är då som interaktion mellan människor uppstår. Här spelar det offentliga rummet en viktig roll då de agerar som scen för konflikt och därmed interaktion. (Sennett, 1999) Sennett refererar till New York, en stad som är känd för sin mångfald. Han menar att trots att det är många olika sociala- och etniska grupper som bor i staden så interagerar de olika grupperna inte med varandra och vid mer omfattande observa-tioner är detta tydligt. Olikheterna leder därmed inte till någon riktig mångfald. (.ibid)

Påtvingad mångfald

Den mest känsliga och svåra aspekten då det kommer till att påtvinga mångfald är att skapa exkluderande platser som endast välkomnar människor som är olika. Å ena sidan är det oetiskt att diskriminera på grund av egenskaper såsom hudfärg eller nationalitet, å andra sidan strider hårdhänt politisk styrning som påtvingar integration också mot demokratin, det kan uppfattas som provocerade kan framkalla motre-aktioner.

En aspekt som problematiserar efterfrågan av social mångfald är spän-ningen mellan olikheter och kommunikation. Forskning från USA vi-sar att människor i etniskt spridda bostadsområden tenderar att dra sig tillbaka och visa mindre tillit, osjälviskhet och gemenskap och har färre vänner i området. (Fainstein, 2010) Putman (1993, refererad i Fainste-in, 2010) anser att dessa negativa effekter kommer försvinna i det långa loppet och resultera i nya former av social solidaritet och gemenskap men det finns inga bevis för att det faktiskt kommer ske.

Utesluta beteenden

Vid planering av den rättvisa staden krävs speciell hänsyn till skapandet och förvaltning av det offentliga rummet, men det betyder inte att alla ytor är öppna för alla hela tiden. Samtidigt är det kontraproduktivt och frihetsberövande att tvinga människor att flytta mot sin vilja för att nå balans eller spridning av fattiga. Vid problem med specifika grupper av människor på offentliga platser är nyckeln att begränsa beteenden och inte människor och använda sig av rimliga begränsningar. Proble-met med den här tolkningen är att denna typ av begränsning lätt kan kategorisera vissa typer av beteenden som korrelerar med en viss typ av människa. Exempelvis kan skateboarding, hög musik och att umgås (hang out) lätt förknippas med ungdomar vilket gör att det är lätt att stänga ute specifika människor. En viss mängd rumslig segregation är den bästa metoden när olika typer av beteenden kolliderar, så länge alla parter får tillräckligt mycket plats. (Fainstein, 2010)

Gentrifiering

Begreppet gentrifiering myntades i Storbritannien under 60-talet men har varit mer vanligt förekommande i amerikanska städer. Gentrifie-ring är en typ av föryngGentrifie-ringsprocess och ses idag som en global process förekommande i västerländska städer, i områden som ligger i nära an-slutning till stadens centrum och som oftast omfattas av äldre lägenhe-ter. När fastighetsägare och investerare renoverar och förnyar fastigheter i ett slitet och nedgånget område till dyra och lyxiga bostäder så lockar det till sig människor med goda ekonomiska förutsättningar som har råd att investera pengar i sitt boende. Med detta ökar attraktiviteten i området och fler människor med samma ekonomiska förutsättningar vill flytta dit och på så sätt skapas en efterfrågan som investerare svarar genom att förnya fler fastigheter i området. Till slut har hela området inte bara ändrats i fysisk form utan framför allt den socio-ekonomiska statusen. De människor som bodde i området innan renoveringen har inte längre råd att bo kvar och tvingats flytta då bostadspriserna ökat väsentligt. (Lees, Slater, & Wyly, 2010)

Gentrifiering beskrivs av Jacobs (1961/2005) mångfaldens

självdestruk-tivitet. När stadsdelar som har blandade funktioner blivit exceptionellt

populära och framgångsrika just på grund av dess blomstrande mång-fald. I dessa kvarter eller stadsdelar ökar konkurrensen och ekonomi blir sorteringsinstrumentet som avgör vem som överlever eller inte och kvar blir endast ett fåtal av de som till en början skapat framgången. (Ja-cobs,1961/ 2005) När mångfald uppnås på bekostnad av andra värden, exempelvis när människor måste flytta mot sin vilja, så är rättvisa inte uppfyllt och påverkar området på ett negativt sätt. I de områden som uppnår mångfald på grund av gentrifiering så kan de kvarvarande hyres-rätterna med låginkomsttagare mista deras känsla av ägarskap i området även om servicen ökar. (Fainstein, 2010)

Att mäta rättvisa

Stadens form och uppbyggnad är ett facit på vilka strategier och ut-vecklingsmöjligheter som gjort den till vad den är idag. Stadsrummets utformning påverkar hur vi rör oss och vilka aktiviteter som utövas och under vilka tider på dygnet de förekommer. I följande kapitel presente-ras bakgrunden till de fysiska och sociala attributen i studien och beskri-ver hur de var och en påbeskri-verkar parametrarna demokrati, mångfald och rättvis fördelning positivt och negativt.

Fastighetsägande och upplåtelseformer

I Sverige delas bostäder upp i olika typer av upplåtelseformer som syftar till vilket sätt människor förfogar över sin bostad; hyresrätt, bostadsrätt, äganderätt och en liten del utgörs av kooperativ hyresrätt. (Boverket, 2011)

Hyreslägenheter ägs antingen av privata fastighetsägare eller av allmän-nyttan som ägs fullständigt eller delvis av kommunen (Boverket, 2011). Hur hög hyran för en bostad får vara förhandlas kollektivt mellan hy-resvärden och en hyresgästorganisation men bygger på ett bruksvärde-system som har som syfte att likna ett marknadsbruksvärde-system med målet att skydda hyresgästerna mot oskäliga hyror och att trygga besittningsskyd-det. En lägenhets bruksvärde beror på storleken, modernitetsgrad, plan-lösning, läge inom huset, reparationsstandard och ljudisolering. Andra faktorer som kan påverka bruksvärdet är husets allmänna läge, boende-miljön i stort och närhet till kommunikationer. Vid hyrestvister jämförs den privata fastighetsägarens hyressättning med en jämförbar lägenhet i allmännyttans bostadsbestånd för att avgöra om hyran är skälig eller ej. (SOU 2008:38) Tack vare den lagstiftning som finns försvåras möjlig-heten att göra någon skillnad på om det är en privat- eller kommunal fastighetsägare när det gäller hyran på bostaden. Däremot kan de pri-vata fastighetsägarna i större utsträckning än allmännyttan välja vilka som får ett hyreskontrakt (Fainstein, 2010) både med sitt kösystem och genom bruksvärdet på bostaden.

Örebrobostäders kösystem är rättvist utifrån perspektivet att reglerna för sökande oavsett ålder, kön och etnicitet är desamma, men eftersom människors förutsättningar är olika så kan systemet ändå leda till en orättvis fördelning. Systemet bygger på tiden som de sökande stått i bo-stadskö vilket leder till att kötiden ökar med efterfrågan, och därför ute-sluter personer med kort kötid i områden där efterfrågan är hög, grup-per som direkt påverkas av detta är exempelvis unga och nya svenskar.

Bostadsrätter ägs av en förening som de boende i fastigheten är medlem-mar i och innefattar dels en nyttjanderätt till lägenheten och en andels-rätt i föreningen. Bostadsandels-rätten kan säljas på öppna bostadsmarknaden men köparen måste godkännas av föreningen.(Boverket, 2011) En hög andel bostadsrätter i områden leder till en segregerande effekt (Gehl, 2011) och utesluter de grupper som inte har råd att köpa sin egen bo-stad. Detta kan i sin tur påverka den socio-ekonomiska spridningen då de beroende på fördelningen mellan och i de två områdena kan vara negativt för mångfalden projektområdet. Upplåtelseformen och fastig-hetsägarna kan påverka den rättvisa spridningen i Örebro centrum ur olika aspekter, vem som får hyreskontrakt och utifrån de ekonomiska förutsättningarna.

Offentliga platser och lokaler

Definitionen enligt Nationalencyklopedin på offentlig plats är:

Offentlig plats, enligt ordningslagen benämning på bl.a. allmän väg, gata, torg, park eller hamnområde som är upplåtna och tillgängliga för allmän-heten. Även andra landområden samt utrymmen inomhus som stadigvaran-de används för allmän trafik (även gångtrafik) är offentlig plats, t.ex. parke-ringsplats, s.k. innetorg eller väntsal. Vidare kan kommunen föreskriva att anläggningar för bl.a. lek, idrott, camping, friluftsliv eller begravningsplats skall jämställas med offentlig plats. (Nationalencyklopedin, 2012b)

I det här arbetet definieras offentliga platser som torg, parker, gator och lokaler där alla människor oavsett vem personen är har rätt att vistas på och som inte bara är tillgängliga för allmänheten utan som också ägs av staden (i det här fallet av Örebro kommun), inte av privata aktörer (Gehl, 2011). I arbetet görs ett undantag för lokaler där det bedrivs religiös verksamhet, de inkluderas också trots att de inte ägs av staden. Offentliga platser uppfyller enligt Carmona (2010) var för sig kriterier som privata platser kan ha svårt att uppfylla såsom att de är/har:

• ”Neutral mark där människor kan komma och gå som de vill • Inkluderande, tillgängligt och kräver inget medlemskap • Låg profil, ofta tagen för givet

• Öppet under och efter kontorstider • Ger ett lekfullt intryck

• Stöttande och bekvämt

• Platser för konversation och politisk debatt”

(Carmona 2010)

Ett sätt för olika sociala grupper att bli offentliga är genom att ta of-fentlig plats, det är till exempel endast på ofof-fentliga platser som hemlösa representerar sig själva som en del av det offentliga (Mitchell, 1995).

Eftersom offentliga platser och lokaler i Sverige är gratis att vistas på/i så betyder det att de också är ekonomiskt neutrala och invånarnas person-liga ekonomi är oviktigt här, ingen har mer eller mindre rätt att vistas där och förhållandet mellan pengar och makt förminskas. Detta är posi-tivt för staden utifrån rättviseaspekterna rättvis fördelning och mångfald och bjuder in de sociala grupper som inte vill eller kan vistas i Örebro centrum för att spendera pengar.

Vikten av att det finns offentliga platser i staden vilar också på att det behövs platser där människor kan visa misstycke och glädje, oberoende vem man är. De är viktiga för representation och ger möjlighet för att politiska åsikter kan synas, politiska organisationer har exempelvis möj-lighet att på offentliga platser presentera sig själva för en större popula-tion. Oavsett om ny teknik har byggt upp en plattform där människor i stor utsträckning kan dela sina demokratiska åsikter och tankar så behövs ändå den fysiska platsen för att synas och visa sitt misstycke (Mitchell, 1995). Ett exempel på det är den arabiska våren under 2011 och revolutionen i Egypten där mobiliseringen skedde genom sociala medier men visade sig i fysisk form genom demonstrationer på Tahrir-torget i centrala Kairo.

Karta 2.1: Gatunamn inom projektområdet. SK OL GA TA N J Ä R N V Ä G S G_{A T A} N SL OT TS GA TA N ST OR GA TA N GA ML AG AT AN KL OS TE RG AT AN F R E D S G_{A T A} N O L A _{I G A} T A N N T O R G S _{G A T A N} J Ä R N . S TR_A N D G . M A G A S I_{N S G} . DR OT TN IN GG AT AN KY RK OG AT AN KÖ PM AN GA TA N KU NG SG AT AN FA BR IK SG AT AN Ä_N G G_A T_A N R U D B E C K S G A T A _N H E D V I G S G A T A_N JO RD GA TA N N I K O L A I G A T A N S .STR ANDG . E N G E L B R E K T_{S G A T A N} T OR G S G. NÄ BB B O N D E G A T A_N

S t o

r t o

r g e

_t

V å g h

_{u s}

-t o r ge

_t

J ä r ntorge

_t

Tillgänglighet med olika trafikslag

Cykel

Män och kvinnor cyklar ungefär lika mycket men resorna är av olika karaktär, män använder cykeln i mindre uträckning men cyklar längre sträckor och kvinnor använder den oftare men vid kortare resor (Sveri-ges kommuner och landsting, 2007). Cykeltrafiken är av stor vikt i den rättvisa staden då den minskar kravet på ekonomiska förutsättningar för ta sig in till Örebro centrum.

Nationellt sett utgör cykeltrafiken cirka 10 procent av det totala antalet resor och bara 19 procent av andelen resor som är kortare än fem ki-lometer sker med cykel. Invånarna i Örebro har ett högt cykelinnehav, 92 procent har tillgång till cykel och var fjärde resa upp till 5 kilometer sker med cykel (Örebro kommun, 2008:1) vilket ligger väl över det nationella medelvärdet. Även vid resor som är längre än fem kilometer är det fler som väljer cykeln i Örebro framför andra färdmedel jämfört med det nationella medelvärdet, andelen är dubbelt så stor, cirka 20 procent jämfört med cirka 10 procent nationellt (Sveriges kommuner och landsting, 2007 & Örebro kommun, 2008:1). Dessa höga siffror beror till stor del på att Örebro kommun under en längre tid satsat på att öka tillgängligheten med cykel i staden.

Åldersgruppen 25-44 år är de som cyklar längst, pensionärer och barn använder cykeln vid kortare resor vilket kan bero på att de i högre grad än de andra åldersgrupperna har kortare avstånd mellan målpunkterna, exempelvis cyklar endast barn till skolan om avståndet från hemmet är kort annars åker de skolbuss eller blir skjutsade med bil. Den ålders-gruppen som cyklar mest när det kommer till antalet resor är ålders-gruppen 13-17 år. (Sveriges kommuner och landsting, 2007)

Då invånarna i Örebro väljer cykeln som färdmedel i stor utsträckning så stärker det vikten av hög kvalité på cykelbanor och cykelparkering-ar samt placering av dessa i stadens centrum. Ytterligcykelparkering-are ett cykelparkering-argument är det faktum att cyklister tillsammans med fotgängare är den trafi-kantgrupp som är mest utsatta för olyckor i trafiken (Sveriges kom-muner och landsting, 2007). Cyklister ställer jämfört med andra tra-fikanter krav på att lätt komma nära målpunkten, avståndet mellan parkeringsplats och målpunkt ska helst inte överstiga 25 meter och i de fall det inte finns parkeringsplatser tillräckligt nära eller att det är fullt i cykelställen så uppstår spontanparkeringar. Det behöver inte be-tyda att det är hög beläggningen i cykelställen men att de som finns är dåligt placerade i relation till de målpunkter som cyklisterna har. (Johansson, 2012)

Bil

I Sverige har 83 procent av befolkningen tillgång till bil och av unge-fär 41 reskilometer per dag utgörs 27 kilometer av bilåkande (Sveri-ges kommuner och landsting, 2007). I Örebro kommun är andelen av befolkningen som har tillgång till bil lägre än genomsnittet i Sverige, 70 procent har tillgång, 20 procent ibland och 10 procent har aldrig tillgång till bil (Örebro kommun, 2008:1). Den högsta andelen bilinne-hav finns inom gruppen sammanboende med barn där 96 procent har tillgång till minst en bil. Endast 68 procent av gruppen ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, har tillgång till bil. (Sveriges kommuner och landsting, 2007)Bilåkande skiljer sig mellan män och kvinnor, män re-ser både längre och mer med bil än vad kvinnor gör, de har ofta längre sträcka till jobbet och reser mer i jobbet än kvinnor. (Sveriges kommu-ner och landsting, 2007)

Tillgången till parkeringsplatser är en av de faktorer som har störst be-tydelse för resmönstret. Kommunerna kan använda parkering som ett aktivt styrmedel i planeringen och göra en avvägning mellan olika tressen (Sveriges kommuner och landsting, 2007). Därför görs en in-ventering av parkeringsplatser för att mäta tillgängligheten till Örebro med bil.

Bilen är idag det dominerande färdmedlet, både när det kommer till antalet resor och resta kilometer (Sveriges kommuner och landsting, 2007). Trots det höga cykelanvändandet i Örebro används bilen som färdmedel vid över hälften av de resor som är kortare än 5 kilometer. Vid de resor som är kortare än 3 kilometer används bilen vid en tredje-del av resorna. (Örebro kommun, 2008:1)

Vid utformning av transportsystemet bör kommunen i större utsträck-ning se till de sociala aspekterna och göra en satsutsträck-ning på mer hållbara trafikslag. Som det ser ut idag saknar 30 procent av Örebro kommuns vuxna invånare regelbunden tillgång till bil. Kommunen bör därför sat-sa på att utveckla kollektivtrafiken och på så vid tillgodose en stor del av kommunens invånare som inte kan ta bilen. (Örebro kommun 2008) För att åstadkomma en balans mellan att tillfredsställa efterfrågan på biltrafiknätet och samtidigt jobba för en rättvis stad måste resor med andra trafikslag än bilen öka (Sveriges kommuner och landsting, 2007). För att lyckas med detta har kommunen tagit fram ett mål med att minska biltrafiken i Örebro centrum med 10 procent fram till 2010 och 25 procent fram till 2020. (Örebro kommun, 2008:1)

Kollektivtrafik

Två tredjedelar av de som åker kollektivt har inget körkort eller till-gång till bil. (Sveriges kommuner och landsting, 2007) Tilltill-gången till kollektivtrafik påverkar därför tillgängligheten till Örebro centrum som är den vanligaste målpunkten vid kollektiva resor. (Örebro kommun 2008)

I Sverige sker cirka åtta procent av det totala antalet resor med kollekti-va transportmedel. Användandet av kollektikollekti-va transporter kollekti-var fram till 50-talet det mest dominerande färdsättet men med bilens inträde har andelen resor succesivt minskat fram till idag. Städerna har blivit allt mer anpassade efter biltrafik vilket försvårat möjligheten för kollektiv-trafiken till att konkurrera med bilkollektiv-trafiken, och i de städer där andelen cykeltrafik är hög är det kollektiva resandet ännu lägre än i jämförbara städer. (Sveriges kommuner och landsting, 2007) I Örebro sker endast 5 procent av resorna med kollektivtrafik vilket är lägre än jämförbara städer i Sverige och en av anledningarna till detta är just den höga an-delen cykeltrafik som ofta är ett snabbare resealternativ än kollektiva färdmedel (Örebro kommun 2008).

Ungdomar är den åldersgrupp som använder kollektivtrafiken mest och de är också dem som är mest positiva till den. Vid 25 procent av resorna är målpunkten arbete eller skolan och andelen varierar under året med fler kollektiva resor under vintern och när det är dåligt väder, exempelvis vid nederbörd. Kvinnor reser med kollektivtrafiken i större utsträckning än män och sättet de reser på skiljer sig också. Män reser längre resor och föredrar tågtrafik framför busstrafik, kvinnor reser i regel kortare resor, skillnaden beror på att män och kvinnors arbetsmarknad ser olika ut. (Sveriges kommuner och landsting, 2007)

Buss är det lokala kollektiva färdmedlet i Örebro i ett trafiksystem som är anpassat efter biltrafik. Staden har inga särskilda bussfiler och priori-terar inte heller bussarna i signalerade korsningar. 90 procent av stadens befolkning har 400 meter eller mindre fågelvägen till närmaste busshåll-plats. Staden har två tågstationer, ett utbrett bussnät till närliggande tät-orter och anses ha god tillgänglighet med kollektiva transptät-orter. Till den närliggande tätorten Kumla används dock bilen i stor utsträckning trots hög turtäthet med buss och tåg, detta beror på att motorvägen mellan Örebro och Kumla är lättillgänglig och att avstånden är för kort för att tågpendling ska vara tillräckligt attraktivt. (Örebro kommun 2008) Idag går samtliga stadsbussar genom Örebro centrum och stannar an-tingen vid Konserthuset, Våghustorget eller Järntorget eller Resecen-trum, se illustration 2.1. Bussnätet som finns idag infördes den 1 april 2010 (Hedeberg Tideman, 2011). Efter omstruktureringen under 2010

Adolfsberg Mariebergs köpcentrum Berglunda Karlslund Lundby Lillån Hovsta Mosås Tybble Naturens hus Rynninge Universitetet Brickebacken Resecentrum 1, 3, 5, 21, 22,23, 26, 27, 28 Konserthuset 5, 21, 22, 23, 27, 28 2, 4, 8, 24, 25, 26, 27, 28Våghustorget 22 23 27 28 24 25 3 2 26 22 23 21 1 4 25 5 8 1 2 24 8 28 27 21 USÖ 1, 3, 8, 21, 25 Björkhaga 26 Hjärsta 5 Mellringe 3 4 Huvudentré M-F-husen Ekeskolan Smed- torps-vägen Motorps-vägen Hall- torps-vägen Vagngatan Berglunda Truckgatan Krangatan Terminalgatan Transportgatan Elektroskandia Åbyvägen Södra Sanatorievägen Björkdalsvägen Tallrisvägen Granrisvägen Studentgatan Tybble Djäkne-gatan Vallgatan Almbyplan Trädgårds-gatan Lövstagatan Karlaparken

Hamn-plan gatanMo- Oskars-torget gatan Sluss-gatan Järnvägs-gatan Järntorget USÖ Slusse n Skeb äcksb ron Alnängarnas koloniområde Wadköpingsvägen Alnängsbadet Naturens hus Stångjärnsgatan Eurostop Vivallaringen Vivalla centrum Versgatan Strofgatan Gnejsvägen Lundby centrum

Barkborrevägen Kalle Posts väg Elof Ljunggrens väg Hjortsbergstorpsvägen Backahallen Fatbursgatan Kummin-vägen Studievägen Sörbyallén Hemmans-vägen Utjords-gatan Eklunda-skolan Södra Eyra-gatan Sörbyängens centrum Lavendel-vägen Mejramvägen Tullängsskolan Södra Allén Södra Allén Svea-parken Söder-malmsplan Kungsplan Salsmästare-gatan Ingenjörsg. Holländareg. Valsaregatan Tärnvägen Tybble-lundsvägen Norensbergsgatan Oskars-parken Stor-torget Olof Palmes torg Bygärdes-gatan Brickebackens centrum Björkrisvägen Barkvägen Behrn arena Österplan Haga-gatan Trum- petare-gatan Rosta C. Väst- haga-gatan Västra Vinter-_gatan Risbergska skolan Stolpgränd Baron-backarnas centrum Gustavsgatan Tegnérgatan Krematoriet Norra Kyrkogården Stadsvägen Sjövägen Grenadjärvallen Honolulugatan Viktoriag. Granliden Lillåns vårdcentral Rödklöverv. Halmvägen Stenbov. Östanbergsv. Klockarängsvägen Vinterhagsvägen Ligustervägen Tujavägen Bäckvägen Hovsta Centrum Lundvägen Rågvägen Vetevägen Förlunda Kårstavägen Coop Forum Lillåns skola Kåvivägen Sliparevägen Krematoriet Norra Kyrkogården Hagabyvägen Svampen Saluvägen Stödjegränd Karlslunds herrgård Nya kyrkogården Poesigatan Ronnebygatan Korskyrkan Nastagatan G:a Vintrosav. Mässan USÖ L-hus et Hagagatan Östra Nolhagavägen Utgårdsvägen Ringstorpsvägen Svampen östra Norrby Phragménsvägen Längbrotorg Firmavägen Kundvägen 4 IKEA Mariebergs köpcentrum Kumlavägen Mobackavägen Ekeberg Odalslund Paketvägen Bäcklunda Aspa gård Mariebergsvägen Thorells väg Törsjö gård Landins väg Metallvägen Prästgårdsvägen

Element-vägen Boställs-vägen Skvadron-vägen Aspholms-vägen

Gustavsviks camping Gustavsviks-badet Ånstagatan Energiverket

Örnsro koloniområde Örnsrogatan Svanåallén Svartå Bangata Norrängsv. Polhemsg. Bromsplan Olaus Petrikyrkan Östra Bang. Skebäcks vårdcentral Berggatan Adolfs- bergs-skolan Deläg areg. Lövst ag. ö stra Älv- tomta-gatan vägen Teng- valls-gatan Torn- falks-gatan Haga Centrum Domherregatan Vaktelvägen Korsbandsgatan Postmästaregatan Posthornsgatan Väster-_plan Tegnérlunden Mellringev. Mellringe Trollbärsgatan Varberga västra Varberga torg Apelvägen Markbackens centrum Dammvägen Hjärstavägen Bond-vägen

Hällebo-vägen Olofsbergs-vägen

21 21 24 24 24 25 25 25 2 4 2 1 27/28 5 2 4 2 3 4 3 4 1 1 3 26 26 26 23 22 27/28 8 5 8

Illustration 2.1: Linjekarta som visar den nya sträckningen för stadsbussarna i Örebro. Kartan visar att den inte längre finns någon samtrafik i centrum utan att bussarna istället stannar vid 4 olika knutpunkter i centrum. Längs de mer trafikerade sträckorna går två bussar med stopp vid olika knutpunkter i centrum.