Arbetssättet ”Landskapsperspektiv”
Landskapsperspektivet som metod ska ses som ett verktyg i en långsiktig
kommunikativ process med biologisk mångfald och biologiska resurser eller natur- resurser i fokus. Processen innebär ett sätt för myndigheter att arbeta i dialog och samverkan med andra myndigheter och lokala intressenter om frågor kring bevarande och nyttjande av biologiska resurser och den biologiska mångfalden utifrån ett landskapsperspektiv som inbegriper vissa kulturmiljövärden och frilufts- liv.
Biologisk mångfald
Konventionen för biologisk mångfald (CBD) definierar biologisk mångfald som ”variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive organismer från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Detta ändrat från kommatecken till punkt före innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ”ekosystem”. Biologisk mångfald är alltså livet på jorden i sin helhet och i alla former. Mångfalden omfattar alla olika arter och samspelet mellan arter, genetisk variation inom och mellan arter och populationer, liksom de otaliga och heterogena naturtyper som finns runt om i världen.
Ekologiska nätverk
Ekologiska nätverk, (också benämnda habitatnätverk, gröna nätverk ”greenways”) är den sammanlagda strukturen i ett landskap av värdekärnor och konnektivitet. Att upprätthålla ekologiska nätverk är ett sätt att i praktiken motverka de negativa ekologiska effekter som fragmenteringen medför. I dag arbetar man med att försöka identifiera olika typer av ekologiska nätverk i olika skalor, från europeisk skala till små lokala områden.
Ekosystemansatsen
Ekosystemansatsen135 är en arbetsmetod för bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser som syftar till en samordnad förvaltning av land, vatten och levande resurser, så att en rättvis balans mellan bevarande och hållbart nyttjande av bio- logisk mångfald/naturresurser nås. Ekosystemansatsen erkänner människan som en viktig del av många ekosystem och betonar vikten av försiktighetsprincipen. Ekosystemansatsen förutsätter adaptiv förvaltning, det vill säga en lärande process, för att ta hänsyn till komplexitet, dynamik och bristande kunskaper om eko-
systemens funktioner. Alla delar av samhället ska vara med att formulera förvalt- ningens mål, och förvaltningen ska vara decentraliserad till den lägsta lämpliga nivån. En av ekosystemansatsens principer är att ”förvaltare av ekosystem bör beakta verkliga och potentiella effekter av sin verksamhet på angränsande och andra ekosystem”. Åtgärder i ett ekosystem har ofta okända eller oförutsebara
135
effekter på andra ekosystem. Därför behöver en möjlig inverkan tänkas över och analyseras noggrant. Detta kan kräva nya arrangemang eller nya sätt att organisera institutioner som medverkar i beslutsfattande för att vid behov kunna göra lämpliga kompromisser. Arbetssättet ”Landskapsperspektiv” kan ses som ett verktyg för att tillämpa denna princip.
Hållbart nyttjande eller brukande
CBD definierar hållbart nyttjande som ”ett nyttjande av biologisk mångfald på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald”. Med hållbart nyttjande menas här ett nyttjande av biologiska resurser och naturresurser på ett sätt och i en utsträckning som leder till att den biologiska mångfalden bevaras och till att ekosystemens långsiktiga förmåga att producera varor och ekosystemtjänster säkerställs. Ekosystemtjänster och naturresurser, natur- och kulturmiljön och de historiska värdena tas till vara som tillgångar i sam- hällsutvecklingen med god hänsyn till deras funktioner och betydelse, och skador som inte kan återställas undviks. På lång sikt är hållbart nyttjande en förutsättning för en sund ekonomisk utveckling. Man kan tolka hållbart nyttjande i detta sammanhang som bevarande, nyttjande, restaurering, skötsel och utveckling av naturresurser och biologisk mångfald.
Konnektivitet
Konnektivitet är den term som beskriver det ekologiska sambandet och som gör det möjligt för en metapopulation att existera inom ett landskapsområde. Konektiviteten kan uttryckas i form av korridorer, konnektivitetszoner eller nät- verk. Konnektiviteten är specifik för olika arter eller funktionella organismgrupper. Konnektivitetszonen varierar till både innehåll, längd och bredd. Gränserna mellan olika biotoper eller värdekärnor har betydelse för funktionen, och speciellt breda gränsövergångar med diffus markering, ekotoner, har hög biologisk mångfald som till exempel skogsbryn.
Landskap
Med landskap menas i det här sammanhanget ett fysiskt område som behövs för att bevara och utveckla en mosaik av olika ekosystem, livsmiljöer, växter och djur och som karakteriseras av olika former av mark- och vattenanvändning. Det kan till exempel vara ett avrinningsområde, olika värdetrakter eller ett naturligt utbred- ningsområde för flera arter (paraply- eller nyckelarter). Landskap kan vara olika stora beroende på skalan och bestå av ett eller flera ekosystem.
Landskapsperspektiv
Med landskapsperspektiv menas i handledningen att betrakta förvaltning av arter, naturtyper och ekosystem ur ett geografiskt helhetsperspektiv. Det vill säga de ekologiska samband och interaktioner som arterna etcetera förekommer i inom ett större område än enskilda ekosystem, biotoper eller förvaltningsobjekt. Landskaps- perspektivet är som den geografiska eller rumsliga aspekten av ekosystemansatsen (se föregående sida). De ekologiska faktorerna samspelar med ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Dessa måste därför ofta beaktas för att man ska kunna upp- rätthålla de ekologiska sambanden. I det beskrivna arbetssättet ligger dock fokus på de ekologiska sambanden.
Landskapsstrategi
En landskapsstrategi är en strategi eller plan för hur man i balans och md hållbart nyttjande långsiktigt ska bevara, förvalta och utveckla natur- och kulturmiljövärden och värden för friluftslivet i ett avgränsat landskapsavsnitt. En sådan strategi tas fram genom ett tvärsektoriellt arbetssätt och i dialog och samverkan med berörda parter lokalt och regionalt. En landskapsstrategi tas fram för att lösa ett eller flera problem eller behov i ett landskapsavsnitt och utformas utifrån problemets art.
Lokal förankring innebär i huvudsak kommunikation från reglerande instanser till
lokalbefolkningen. Centralt formulerade mål eller tillvägagångssätt fästs på lokal nivå genom utbildning, rådgivning och information. ”Förankring i det lokala” innebär i stället att man utgår från lokala brukare. Konkret kan detta innebära insatser som bygger på kunskap om dem som bor och verkar i bygderna, eller att man tillämpar metoder där lokala aktörer involveras i planeringen136.
Matrix
Matrix är landskapets ekologiska bakgrund, den största delen av landskapet, som mestadels är en oväsentlig miljö för de organismer som är knutna till en viss typ av patches/värdekärnor. I matrix ligger de olika värdekärnorna spridda, med mer eller mindre samband.
Processledning
Processledning innebär att hantera det sociala skeendet som uppkommer under arbetets gång. I praktiken går detta ut på att en tjänsteman stödjer arbetsgruppernas verksamhet ur framför allt ett pedagogiskt perspektiv. Viktiga arbetsuppgifter för processledaren är att föreslå hur arbetsprocessen ska struktureras (processdesign), stimulera lärande, hantera eventuella konflikter och medvetandegöra utvecklingen av arbetet för deltagarna.
Processorienterat arbetssätt
Processorienterat arbetssätt innebär verksamhet som bedrivs under längre tid och där små framsteg görs hela tiden. Människor diskuterar problem tillsammans och
136
kommer så småningom fram till lösningar på dessa. Fokus är att skapa situationer där den mellanmänskliga potentialen tas till vara på ett optimalt sätt. Mer precist handlar det om att skapa grupper där gemensamt lärande och medvetet handlande kommer till stånd.
Processdesign
Processdesign handlar om att utforma övergripande arbetsmoment i det process- orienterade arbetet. Närmare bestämt handlar det om att bestämma vilken planeringsmetod som ska användas och hur arbetet ska struktureras för att åstad- komma systematiska framsteg. Det innebär också om att med bibehållen flexibilitet hantera flödet av aktiviteter som uppkommer över tiden.
Naturvårdsverket 106 48 stockholm. Besöksadress: stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna - Kaserngatan 14.