Bostadsbristen och medborgardeltagandet

6.1 Bostadsbristen och medborgardeltagandet

Bostadsbristen kontra medborgarinflytandet har varit ett övergripande tema som behandlats i denna uppsats. Både Varberg och Skövde har enligt statistik bostadsbrist och denna trend antas fortgå. Enligt Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (SFS 2000:1383) har

kommuner ett ansvar för bostadsförsörjning. De båda kommunernas bostadsprogram är ett led i denna lagreglering. De bostadspolitiska målen som är preciserade i de boendestrategiska programmen, har under de senaste åren inte uppnåtts, vilket är något som kommer förändras framöver menar samtliga respondenter. Vad detta beror på, varför det inte har byggts i studerade kommuner diskuteras senare. Först är en diskussion om hur bostadsbristen uppfattas och

benämns i de olika kommunerna nödvändig eftersom den varierar. I Varberg talas det om bostadsbristen i mer generella termer. Respondenterna i Varberg lägger även större fokus på kommunens egna insats i bostadsplaneringen, där en orsak till bostadsbristen anses vara en något bristfällig planberedskap. I Skövde bedöms inte bostadsbristen vara akut i den bemärkelsen som uppfattas i Varberg. Resonemangen från respondenterna i Skövde handlar snarare om att det finns en bostadsmarknad där efterfrågan inte matchar utbudet, där det som byggs är för dem som kan betala och vill bo lite bättre. Respondenterna i Skövde talar även om bostadsbristen kopplat till en trångboddhet och uteblivna flyttkedjor.

Det sista resonemanget kring uteblivna flyttkedjor återfinns i Söderbergs rapport från år 2013, där han benämner hyressättningen som en bov i dramat, där låga bruksvärdeshyror förhindrar omflyttning. Något belägg för att hyran skulle påverka de uteblivna flyttkedjorna är inget som framkommit i vår studie då vi inte har undersökt denna problematik. Intressant är dock att lyfta fram att bostadsbristen kan te sig på andra vis än enbart en avsaknad av bostad som ofta nämns i diskussioner kopplade till bostadsbristen. För att återgå till diskussionen kring bostadsbristens orsaker talas det i bägge kommuner om en tidigare ovilja att exploatera från privat håll. Denna trend verkar nu ha vänt i och med den högkonjunktur som råder. Vad gäller byggherrars tidigare ovilja att investera kan kopplas till Lund Hansen et al. (2016) som uttrycker att byggherrar har en ovilja att exploatera när ekonomisk vinst inte förväntas, vilket i sin tur skapar låsningar på bostadsmarknaden och bidrar till en utebliven nyproduktion. Detta kan kopplas till Varberg, där

50 det framkommer att det finns en ojämn exploateringsvilja i kommunen som kan ge upphov till en ojämn befolkningsfördelning. Detta kan förklaras med hjälp av Lund Hansens et al. (2016) resonemang, att byggherrar helst exploaterar platser som är attraktiva vinstmässigt.

6.1.1 Kommunens roll

Vad gäller kommunens roll i bostadsfrågan menar samtliga respondenter att det handlar om att skapa förutsättningar för byggnation, exempelvis genom marksanering, exploateringsavtal eller påvisande av potential för ett visst område. Ett tydligt fokus mot marknadsföring till privata intressenter kan utläsas i Skövdes vision, något som även återspeglas i respondenternas svar och är något som kan bidra till ökat bostadsbyggande. Det talas om att marknadsföra kommunen som attraktiv från ett exploateringsperspektiv, där exempelvis billiga markpriser och attraktiva lägen kan användas för att locka intressenter. Att det är marknaden som i slutändan styr om det byggs eller inte är en uppfattning som delas av de båda kommunerna, i Skövdes fall presenteras denna diskussion tydligt i det boendestrategiska programmet. När marknaden får styra eller rättare sagt avgöra när och vad som byggs, ses ofta en avstanning av de besittningsformer som är

efterfrågade men olönsamma att bygga exempelvis hyresrätter. Detta trots en önskan från medborgarnas, kommunala politikers och tjänstemäns håll om fler hyresrätter vilket är något som preciseras i de boendestrategiska programmen. Hyresrätten är även något som Christophers (2013) diskuterar. Christophers menar att den nyliberala bostadsmarknaden negligerar

hyresrätten och bygger för ekonomisk vinning. En avsaknad av hyresrätter bidrar till den orättvisa bostadsmarknad som Christophers (2013), Harvey (2011) och Fainstein (2010) talar om, där samhällsgrupper som blir förlorare på den nyliberala marknaden är de grupper som redan är utsatta.

Att detta är fallet att hyresrätten får stå tillbaka uppger respondent två (vilket även återspeglas i statistik), där det i Varberg tydligt ses en avstanning i nybyggnadstakten av hyresrätter i och med den lågkonjunktur som rådde runt år 2008. I Skövde ser statistiken något annorlunda ut och beror enligt respondenterna på den cykel som det kommunala bostadsbolaget AB

Skövdebostäder har i sin byggprocess och detta förtydligar även resonemanget respondenterna i Skövde för om en avsaknad av konkurrerande aktörer på bostadsmarknaden. Christophers (2013) resonemang om att hyresrätten får stå åt sidan kan dock ifrågasättas, då det i Skövdes fall

generellt byggts fler hyresrätter än bostadsrätter trots den nyliberala styrningen som kommuner anses vara inordnade under (Montin 2007). Om helt marknadsmässiga nyliberala principer hade varit rådande, så skulle hyresrätten antagligen helt avstannat i produktion. Att detta inte är fallet att bostadsmarknaden fortfarande styrs av både statliga och privata influenser verkar vara ett

51 faktum. Christophers (2013) och Brenners et al. (2010) hybrid verkar i allra högsta grad vara närvarande i studerade kommuner, där offentliga aktörer delar makten över bostadsfrågan med den privatiserade byggbranschen. Respondenterna i Skövde och Varberg nämner de kommunala bostadsbolagen som viktiga aktörer i att balansera upp tillgången vad gäller andra typer av boenden. Dock menar respondent ett att även de kommunala bostadsbolagen idag ska drivas vinstmässigt, vilket även tydliggörs i det teoretiska ramverket. Christophers (2013) menar att det borgerliga styret har fört bostadsmarknaden mot en mer nyliberal ordning, båda studerade kommuner har borgerligt styre, trots detta finns skillnader i Varberg och Skövde vad gäller nybyggnadstakt och besittningsformer. I Skövde har det trots borgerligt styre byggts

övervägande hyresrätter medan bostadsmarknaden ser annorlunda ut i Varberg, där hyresrätten stundtals har fått stå åt sidan. Hyresrättsproblematiken (varför det inte byggs hyresrätter) kan därför inte sägas kopplas endast till politiskt styre utan fler faktorer spelar in. Något som mycket väl stärker Peck & Tickells (2002) resonemang om att nyliberalismen får sägas bero av ett antal faktorer och är mer än ett politiskt projekt. Plats och rum får betydelse för hur nyliberalismen har tagit sig uttryck, vilket kan förklara skillnaderna i nybyggnation i Varberg och Skövde. Dock får politiken ses av betydelse för just bristen på hyresrätter generellt i och med de lagändringar (stopplagen och lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och minskade subventioner till hyresrättsprojekt) som har genomförts. Vilket bland annat resulterade i att hyresrätter har kunnat ombildas till bostadsrätter, samtidigt som de kommunala bostadsbolagen ska styras affärsmässigt. Det är svårt att endast skylla på politiken, vilket tydligt visar att

ansvaret i bostadsfrågan är delat och visar återigen problematiken med det allt mer NPM- styrda samhället där flertalet aktörer är med och både påverkar och får ses ha ansvar för bostadsfrågan. Ovanstående resonemang ger en förståelse för marknadens betydelse i bostadsfrågan. Statistik, respondenter och även tidigare forskning tyder på att marknaden i slutändan har en avgörande roll för vad som byggs och även när. Därmed inte sagt att kommunerna står handlingsförlamade i en tid av bostadsbrist, de kommunala bostadsbolagen, god planberedskap, marknadsföring och visionsarbete är alla exempel på verktyg kommunen kan använda sig av för att stimulera

nybyggnation.

6.1.2 Ansvar

Detta för oss in på en diskussion om ansvar, respondent två menar att marknaden har ett ansvar i och med den makt som marknaden besitter över bostadsbyggandet, men om ansvaret tas eller inte lämnas osagt. I en renodlad kapitalistisk världsordning sägs marknadens logik kunna lösa diverse samhälleliga problem, bland annat då bostadsbristen. I Skövde menar respondent tre att ansvaret för en god samhällsbyggnad inte kan ligga hos vinstdrivande företag och trots att

52 marknaden kanske bör ta ett ansvar så finns det från marknadens sida ofta inget intresse av detta, då det nyliberala systemet snarare tenderar till att avsäga sig ansvar. I frågan om ansvar nämner respondenterna från Skövde att kommunens ansvar är att företräda allmänintresset eftersom marknaden ofta inte har detta intresse. Att Skövde just nämner allmänintresset är intressant då exempelvis Sager (2016) och Stenberg (2010) talar om allmänintresset som de facto

problematiserat i och med den nyliberala diskursen. Att allmänintresset har blivit allt mer komplext att ta hänsyn till, vilket kan ses som ett led i NPM-styrningen, där fler aktörer är inblandade på bostadsmarknaden med ett privat vinstintresse (Montin 2007). En uppfattning som genom analyserad empiri kan kopplas till verkligheten, där det i Varbergs fall har handlat om att förhålla sig även till privata och politiska intressen genom att stimulera företagande och

nybyggnation. Ett allmänintresse skulle kunna likställas med medborgarnas åsikt, vilket för analysen vidare till medborgardeltagandet och dess roll i en tid av bostadsbrist. Respondent ett uttrycker nästan identiska ord med Nyström & Tonell (2012) som poängterar att

medborgardeltagandet idag allt mer och mer uppmärksammas och ses som fördelaktigt. Inte minst för att få en god lokalkännedom och för att medborgare ska ha en chans att kunna påverka sin närmiljö. Detta resonemang fastställs även i Skövdes översiktsplan där människans behov ska ligga i fokus. Denna aspekt utelämnas i Varbergs översiktsplan men dyker upp i samtliga intervjuer och förankras också i tidigare litteratur (Innes & Booher 2003) och även i Hamdis (2010) studier om deltagande, där en god lokalkännedom var helt avgörande för projektets resultat då färdigställd byggnation var tvungen att omarbetas på grund av att invånarna inte tidigare involverats.

6.1.3 Medborgardeltagande

Men är ett högt deltagande nyckeln till framgång? Intressant att belysa är att projekt som oftast genererar ett högt deltagande är sådana projekt där allmänheten är negativt inställd som

respondent tre uttrycker det. I Skövde menar respondenterna även att ett högt deltagande inte alltid är ett gott deltagande. Det viktigaste är att planera för nöjda medborgare, där antalet invånare som är involverade i dialogprocessen inte spelar någon roll. Resonemang som även framkommer hos respondent två i Varberg som uttrycker att ett lågt deltagande inte behöver betyda något negativt, då de som är positivt inställda ofta inte reagerar på planer. Belägg för denna tes återfinns hos Irvin och Stansburys (2004) resonemang som poängterar att när medborgare generellt är nöjda med de politiska besluten och tidigare planprocesser, är dialogprojekt onödigt så även om medborgarviljan anses gå i linje med beslutfattarnas vilja. Dessa resonemang får sägas stå i motstånd till den kommunikativa planeringens kärna som handlar om inkludering och engagemang från alla parter, där en god kommunikation ska uppstå

53 genom mångfald hos deltagarna (Loit 2014, Healy 1996). Om en god kommunikativ planering bygger på ett högt deltagande så verkar den kommunikativa planeringen i sin yttersta spets inte ha fått genomslag i Varberg eller Skövde, därmed inte sagt att medborgare inte får vara med och tycka till, men att dessa former för dialog ofta är begränsade och styrda. Att så är fallet, att dialogprocessen i detaljplaner följer ett likartat mönster ges bland annat uttryck för i Skövde, där samråd erkänns som en mindre attraktiv form för att nå ut till alla samhällsgrupper.

Kommunerna ger båda exempel där dialog ingår och menar att i bostadsprojekt är det plan- och bygglagens samrådskrav som följs. Dessa samråd kan liknas vid Arnsteins steg av symbolisk deltagande karaktär, där det ges möjlighet till påverkan dock inom ordnade former eftersom planen ofta är långt gången i sin process. I SKL:s modell hamnar detta lagstyrda deltagande på steg 1–3, men når inte riktigt upp till inflytande. Dessa symboliska dialoger menar Morrison & Xian (2016) tyder på avsaknad av egentlig dialog något som i förlängningen kan skapa missnöje hos medborgare som känner sig förbisedda. Att sådana fall förekommit i Varberg menar

respondent två och ger fog för att tro att dialogerna i vissa fall ses som något positivt men även rutinbaserat. Dialog som tillämpas i planprocesser är den vanligaste formen att arbeta med delaktighet enligt respondenterna i både Varberg och Skövde. En motstående teori som vi inte funnit belägg för hos våra respondenter är att delaktighet enbart skulle innebära informativa möten, vilket Khakee (2006) och Fung (2006) belyser. Detta stärker tesen om

medborgardeltagandet som positivt och viktigt (Nyström & Tonell 2012, Stenberg 2013, Velasquez 2005, Raco & Flint 2001) inte minst för att samråda och genomföra en mer hållbar stadsplanering. Belägg för detta, att dialog är en vanlig form av delaktighet, ses i Skövdes fall där respondenterna uppger medborgardeltagandet som en flexibel dialogprocess, aktiv i alla steg av planeringsprocessen. Detta är även något som skulle kunna liknas med Fungs (2006)

tredimensionella kub som förklarar deltagandet som komplext och beroende av ett flertal

faktorer genom hela planeringsprocessen. Detta kan sägas stå i kontrast (att Skövde skulle arbeta mer aktivt med dialogarbete) till vad vi som författare uppfattade, då vi såg en tydligare tendens till ett aktivt dialogarbete i Varberg, där frågan verkar vara på agendan.

Respondenterna i Skövde och Varberg lyfter båda fram vikten av dialog, men ger inte uttryck för att arbeta annorlunda i frågor rörande bostadsprojekt, trots att dessa projekt ofta är mest

kontroversiella. Respondenterna i Varberg uppger inga negativa uppfattningar kring

medborgardeltagandet. Medan respondenterna i Skövde däremot framhäver att det visst finns svårigheter med deltagandet, exempelvis med utgångspunkt från de som redan från start är negativt inställda. Vikten av god kommunikation för att komma till roten med missnöjet från medborgarnas håll framhävs som viktig. I Skövdes kommunikationsstrategi framgår det att

54 kommunen ska arbeta med att utveckla nya arenor för dialog. Även i Varbergs

kommunikationsstrategi tas liknande resonemang upp, vid intervjutillfällena uppgav dock respondenterna i Varberg att det kan vara svårt som medborgare hitta rätt kanaler för påverkan. I Skövde menade respondenterna att man inte arbetar aktivt för att nå alla grupper. Att de

strategiska dokumenten nämner vikten av allas rätt till påverkan går emot respondenternas svar om att alla samhällsgrupper faktiskt inte nås. Dialoger som inte har en jämn representation befolkningsmässigt, kan på så vis riskera att bli elitbaserade där endast ett fåtal aktörer hörs. Något som i slutändan också är ett av medborgardeltagande kärnproblem, representativiteten och vem som faktiskt deltar. Flertalet är de forskare som belyser denna problematik (Papadopoulos & Warin 2007, Velasquez 2003, Gilljam 2006). Denna diskussion kan även kopplas med tidigare resonemang om att nöjda medborgare inte alltid betyder engagerade medborgare, vilket belyser medborgardeltagandets komplexitet.