Brottsbalksbrott

Brottsbalksbrott aktualiseras först då en arbetstagare har dött, skadats, blivit sjuk eller utsatts för fara med anledning av att arbetsgivaren har brutit mot bestämmelser i arbetsmiljölagstiftningen. I 3 kap. 10 § BrB anges följande:

”Om brott, som i 7-9 §§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat

242 Leijonhufvud & Wennberg, a a s 32.

243

A a s 55.

244 A a s 61.

Kap 4. Arbetsmiljöbrott 62

honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs.”

I det här lagrummet återfinns därmed brottsrubriceringen arbetsmiljöbrott som i det här fallet likställs med brottsbalksbrott och vars lagrum infördes 1 juli 1991. Här bör understrykas att det nu inte var fråga om en sakändring; tidigare fanns nämligen möjlighet att straffa arbets- givaren då den av oaktsamhet vållat annans död, skada och sjukdom eller då den av grov oaktsamhet framkallat fara för annan, enligt 3 kap. 7-9 §§ BrB. Enligt lagmotiven var syftet med införandet framförallt av pedagogisk art, då lagstiftaren ansåg att man härigenom skulle tydliggöra arbetsgivarens krav på aktsamhet vad gäller förebyggandet av ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön. Införandet skulle även underlätta arbetet för polis, åklagare och domstol, som vanligen förknippar brott enligt 3 kap. 7-9 §§ BrB med antingen trafikbrott eller skador som har uppstått till följd av våld mellan enskilda personer och då inte med brott som hänför sig till arbetsmiljööverträdelser.²⁴⁶ Genom införandet valde man inte att införa en särskild straffsats för arbets-miljöbrott. Straffsatsen är istället densamma som för brotten som anges i 3 kap. 7-9 §§ BrB (se avsnitt nedan).²⁴⁷ Av bestämmelsen i 3 kap. 10 § kan man utläsa att arbetsmiljöbrott anses föreligga då följande rekvisit är uppfyllda:

1. dels ska det vara fråga om att ett brott har begåtts enligt 3 kap. 7-9 §§ BrB. En effekt, i form av antingen dödsfall, skada, sjukdom eller fara skall ha uppkommit.

2. dels ska brottet ha begåtts genom att arbetsgivaren uppsåtligen eller av

oaktsamhet har åsidosatt de skyldigheter att förebygga ohälsa eller olycksfall i

arbetet i enlighet med arbetsmiljölagen.

3. I förarbetena till lagen anges även att det skall föreligga ett kausalsamband mellan den effekt som har uppkommit, i form av dödsfall, skada, sjukdom eller framkallande av fara och det åsidosättandet av de skyldigheter som har gjorts.²⁴⁸

Vid bedömningen om ett kausalsamband föreligger mellan den uppkomna effekten och arbetsgivarens åsidosättande av sina skyldigheter använder man sig av garantläran eller rättspliktsteorin. I det här sammanhanget talar man därför om ett hypotetiskt kausalsamband.

Bakgrunden till användningen av ett hypotetiskt kausalsamband är att arbetsgivaren, som ovan anfört, vanligen åsidosätter sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftnigen genom att underlåta att handla. En fråga man då ställer sig är: vad skulle hända om den som varit rättspliktad att handla hade gjort det i den förevarande situationen? I bedömningen får man därmed resonera kring om effekten skulle ha undkommits genom att arbetsgivaren skulle ha uppfyllt sina skyldigheter i form av företagandet av en viss handling, som t ex att använda sig av viss skyddsanordning i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Arbetsgivaren intar nämligen en s k garantställning av vilken det följer en viss skyldighet att handla. Innehållet av garantställningen eller det ansvar som

246

Prop 1990/91:140 s 5, 109 f.

247 A prop s 111, 130 f. Se även Iseskog, a a s 20, 141 och Gullberg & Rundqvist, a a s 280.

Kap 4. Arbetsmiljöbrott 63

givaren har kan hittas i arbetsmiljölagstiftningen.²⁴⁹ Av förarbetena till lagen framkommer att vägledning i bedömningen av arbetsgivarens ansvar framförallt hittas i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.²⁵⁰

Vid bedömningen av brottets allvarlighet eller brottets straffvärde samman-väger domstolen flera olika aspekter. Dels beaktar domstolen den uppkomna skadan. Enligt förarbetena skall dock stor vikt läggas vid graden av arbetsgivarens vållande av effekten i det enskilda fallet. Har arbetsgivaren uppsåtligen åsidosatt sina skyldigheter i arbetsmiljölagstiftningen och därom orsakat eller vållat t ex annans död skall detta bedömas som strängare än om istället oaktsamhet föreligger. Av betydande art är om åsidosättandet avser förhållanden där det föreligger påtaglig risk för olycka.²⁵¹

Beträffande vilka som i det här avseendet skyddas av lagstiftningen är huvudsakligen de personer som vistas på arbetsplatsen inbegripna i lagstiftningen. Förutom arbetstagare omfattas som ovan anfört likställda med arbetstagare, t ex studerande, värnpliktiga och vårdtagare som utför anvisat arbete m fl (se avsnitt 2.1.3) av arbetsmiljölagstiftningen. Även andra personer kan emellertid inbegripas i lagstiftningen under förutsättning att arbetsgivaren åsidosätter sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen och att de övriga rekvisiten för arbetsmiljöbrott är uppfyllda. Då t ex en sprängolycka inträffar på arbetsplatsen kan ju fotgängare skadas eller utsättas för fara av kringflygande föremål och likväl i fall då det vid takarbete faller ned föremål.²⁵²

Då arbetsgivaren tilldöms straff för arbetsmiljöbrott föreligger ingen möjlighet för denne att även bli straffad för brott mot 3 kap. 7-9 §§ BrB. Om någon gjort sig skyldig till uppsåtligt brott mot liv eller hälsa till följd av att denne inte efterlevt de skyldigheter som anges i arbetsmiljölagstiftningen kan denne endast dömas för det uppsåtliga brottet och därmed inte även dömas för arbetsmiljöbrott.²⁵³

4.2.1 Vållande till annans död, kroppsskada eller sjukdom samt

framkallande av fara för annan

Vållande till annans död

En grundförutsättning för att arbetsmiljöbrott skall anses föreligga är att ett brott enligt 3 kap. 7-9 §§ BrB har begåtts. Här skall någon därmed ha vållat annans död, kroppsskada eller sjukdom eller ha framkallat fara någon annan. 7 § anger att:

”[d]en som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas

1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller 2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.”

249

Leijonhufvud & Wennberg, a a s 78−81, 41−43.

250 Prop 1976/77:149 s 371.

251

Prop 1990/91:140 s 131.

252 A prop s 130.

Kap 4. Arbetsmiljöbrott 64

Om man på grund av oaktsamhet vållar annans död kan man dömas till fängelse i högst två år eller då brottet är att anse som ringa till böter. Är brottet att anse som grovt skall istället fängelse mellan ett och sex år tilldömas.

Vållande till annans kroppsskada eller sjukdom

”Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller 2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.” (3 kap. 8 § BrB)

Då någon vållar annans kroppsskada eller sjukdom genom oaktsamhet kan denne tilldömas fängelse i högst sex månader och då brottet är att anse som ringa till böter. Är brottet grovt kan fängelsestraffet uppgå till högst fyra år och vid ringa fall straffet istället utgöras av böter. I likhet med vad som föreskrivs i 7 § skall man vid en bedömning av om brottet skall anses grovt eller inte särskilt ta i beakt-ning om gärbeakt-ningen har bestått i ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller om denne har varit påverkad av alkohol eller annat medel i en situation vari det ford-rades särskild uppmärksamhet eller skicklighet av denne. Vidare skall även beakt-as om försummelsen har varit av allvarligt slag.

Då brottet inte är att anse som grovt fordras att antingen målsäganden anger brottet till åtal eller att åtal är påkallat ur allmän synpunkt för att åtalsmöjlighet i det här hänseendet skall anses föreligga för åklagaren. Dock föreligger inget krav på angivelse från målsägande om brottet riktar sig mot någon som inte har fyllt 18 år (3 kap. 12 § BrB).²⁵⁴

Framkallande av fara för annan

”Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.” (3 kap. 9 § BrB)

Vad avser framkallande av fara för annan anger förarbetet att det här inte skall ha uppkommit någon direkt skada, utan att ”gärningsmannen skall av grov

oaktsam-het ha utsatt någon för livsfara, fara för svår kroppsskada eller allvarlig

sjuk-dom.”255

Faran skall i det här avseendet vara konkret och någon skall verkligen ha utsatts för fara. Dock behöver inte faran ha uppkommit omedelbart efter att skyld-igheten har åsidosatts utan faran kan även tänkas uppkomma i ett senare skede. Straffet utgörs av böter eller fängelse i högst två år.²⁵⁶

254

A st.

255 A prop s 129.

Kap 4. Arbetsmiljöbrott 65