Förfarandet i skadeståndsmål

Mål som rör arbetstagare

Skadestånd kan utdömas genom att parterna kommer överens eller förliks före en rättsprocess har inletts. Uppnås likväl inte sådan överenskommelse mellan parterna har således tvist uppkommit. Då tvisten i det här hänseendet är av civilrättslig art skall den härmed avgöras i enlighet med de bestämmelser som finns beträffande tvistemål.²⁰⁴

Inledningsvis handlar det om att först konstatera vem som har drabbats av skadan. Här gäller nämligen skilda processförfarande om den skadelidande utgörs av en arbetstagare eller om den utgörs av en utomstående person som inte är att betrakta som arbetstagare. Fråga om skadeståndsansvar för arbetsgivaren i förhållande till utomstående person kan aktualiseras då arbetsgivaren bryter mot arbetsmiljölagstiftningen vilket får till följd att den utomstående skadas (se avsnitt 4.1.2).

Utgör den skadelidande en arbetstagare, vilket därmed ger försäkran om att ett anställningsförhållande är för handen, skall som huvudprincip en sådan tvist avgöras i enlighet med specialbestämmelser som återfinns i LRA. Däremot undantas ”mål om skadestånd i anledning av brott” (1 kap. 2 § 3 st. LRA) från den här huvudprincipen. Det innebär sålunda att talan om skadestånd kan föras direkt i brottmål (se nedan avsnitt 4.4) även om det är fråga om arbetstvist (22 kap. 1, 3 eller 4 §§ RB).²⁰⁵

200

Ahlberg, a a s 120.

201 Se prop 1976:77:149 s 333 f och Gullberg & Rundqvist, a a s 241, 244−247.

202 Hellberg, a a s 71.

203

Ahlberg, a a s 120−122.

204 Lundberg m fl, a a s 344.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 52

Enligt 22 kap. 5 § RB kan rätten under vissa omständigheter bestämma att en skadeståndstalan ska avskiljas från brottmålet för att handläggas som tvistemål. Tvistemålet kan då avgöras direkt vid Arbetsdomstolen (AD) om skadeståndstalan har förts av medlem i arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation och organisationen yrkar på att så bör ske enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § LRA. Väljer organisationen att inte yrka på att tvistemålet skall avgöras vid AD eller i de fall där arbetstagaren är oorganiserad avgörs tvisten istället i tingsrätten som första instans (2 kap. 2 § LRA). Därvid bär den tingsrätt som handhar brottmålet behörighet att även fortsättningsvis pröva tvistemålet oavsett vad som anges i 10 kap. RB. Överklag-ande av tingsrättens dom skall därefter ske till AD (2 kap. 3 § och 4 kap. 12 § LRA).²⁰⁶

Väljer den skadelidande att inte väcka talan om skadestånd vid brottmålet blir istället bestämmelserna i LRA tillämpliga.²⁰⁷

Då bestämmelserna i LRA tillämpas är det av vikt om arbetstagaren är fackligt ansluten eller inte. Är arbetstagaren medlem i en facklig organisation och har organisationen ingått kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen eller arbets-givaren själv skall som huvudregel talan om skadestånd väckas direkt i

Arbetsdomstolen. AD kan nämligen ta upp alla former av arbetstvister. Det här

gäller även då kollektivavtal mellan parterna tillfälligt inte gäller. Vidare förutsätter prövning i AD som första instans att den fackliga organisationen väljer att föra sin medlems talan (2 kap. 1 §).²⁰⁸

För behörighet till ansökan om talan till AD fordras enligt huvudregeln att förhandlingsskyldigheten har fullgjorts. Med det menas att part har fullgjort sin förhandlingsskyldighet som framkommer av bestämmelserna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) eller i kollektivavtal (4 kap. 7 § 1 st. LRA). Av sedvana har förhandlingsskyldigheten ansetts vara fullgjord genom att förhandling först har förts på lokal nivå och därefter på central nivå.²⁰⁹ För att AD skall pröva ärendet fordras även att förhandlingen är avslutad.²¹⁰ Likväl kan AD välja att uppta målet om förhandling inte har ägt rum och där hinder för förhandlingen inte beror på käranden (4 kap. 7 § 4 st. LRA). Här kan exempelvis nämnas att motparten har vägrat att förhandla.²¹¹

Handlar det istället om en oorganiserad arbetstagare eller vid fall där den fackliga organisationen inte väljer att väcka talan för sin medlem skall talan, vilket även anförs ovan, istället väckas i tingsrätten som första instans (2 kap. 2 § LRA). Talan skall här väckas vid den tingsrätt där arbetstagaren har sin hemvist (2 kap. 2 § 3 st. LRA). Överklagande kan sedan ske till AD där prövningstillstånd fordras (2 kap. 3 §, 4 kap. 12 § LRA).²¹² För prövningstillstånd gäller rättegångs-balkens bestämmelser som överensstämmer med förutsättningarna för prövnings-tillstånd till hovrätten (49 kap. 14 § RB, se nedan i samma avsnitt i mål som rör utomstående).²¹³ Beträffande tingsrättens avgörande föreligger möjlighet att ta till

206 A st.

207

A st.

208 I 2 kap. 1 § anges att mål som skall avgöras i Arbetsdomstolen som första domstol antingen skall vara tvister om kollektivavtal eller annan arbetstvist i MBL samt även övriga arbetstvister så länge kollektivavtal gäller eller tillfälligt inte gäller mellan parterna.

209

Schmidt, Facklig arbetsrätt, s 174. Se även prop. 1974:77 s 174 f.

210 AD 2004 s 80.

211 Malmberg, J, Kommentar (nr 75) till 4 kap. 7 § 4 st. LRA. och AD 2008 nr 19.

212

A a s 80, 90−92. Bestämmelserna är i enlighet till bestämmelserna i 49 kap. RB. Överklagandet skall ske inom den tid som anges i 50 kap. 1 och 2 §§ eller 52 kap. 1 § RB.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 53

särskilda rättsmedel i form av såväl resning, återställande av försutten tid (se ovan avsnitt 3.1.5) som klagan över domvilla. AD prövar klagan över domvilla medan HD prövar frågan om resning eller återställande av försutten tid (2 kap. 3 § 3 st. LRA).

Med klagan över domvilla menas att en dom som har vunnit laga kraft kan undanröjas då ett grovt rättegångsfel har begåtts i samband med rättegången. Sådana rättegångsfel skulle kunna innebära att:

1. det förelegat ett rättegångshinder som den högre rätten inte beaktade, 2. domen är så oklar eller ofullständig att det inte framgår av den hur rätten

har dömt eller

3. om det i rättegången förekommit något annat grovt rättegångsfel (59 kap. 1 § RB).

Avgöranden i AD utgör ett slutligt avgörande av tvisten varefter överklagande-möjlighet av AD:s dom inte föreligger (2 kap. 4 § LRA).²¹⁴ Däremot kan man genom särskilda rättsmedel pröva målet på nytt. Rättsmedel som i det här hänseendet kan aktualiseras är resning (se avsnitt 3.1.5 ovan) men även klagan över domvilla. HD har att pröva om klagan över domvilla eller frågor om resning. Beviljas ansökan om resning skall målet åter prövas av AD.²¹⁵

Skiljeförfarande

Som huvudregel beträffande arbetstvister gäller att avgörande även kan ske genom ett s k skiljeförfarande. Med det menas att tvisten om skadestånd istället avgörs vid en särskild skiljedomstol eller skiljenämnd. För att man skall kunna hänskjuta tvisten till en sådan domstol fordras att parterna som tvisten rör, antingen före eller efter tvistens uppkomst, har ingått avtal där man fastställer att tvistens avgörande kan ske genom skiljeförfarande istället för genom rättegång. Avtalstypen benämns skiljeavtal eller skiljeklausul och förekommer i kollektiv-avtal. Bakgrunden till att sådant avgörande kan ske är att parterna som huvudregel vad gäller arbetstvister kan träffa förlikning.²¹⁶ Om oskälighet föreligger beträff-ande skiljeavtalets innehåll kan det åsidosättas i enlighet med bestämmelserna i 36 § AvtL och tvistens avgörande sker därmed istället i AD. Bestämmelsen anses av Schmidt likväl vara restriktivt tillämpad och hänvisar till flertalet rättsfall.²¹⁷ Ett skiljeförfarande är en form av privat rättsskipning eller konfliktlösning där tvisten eller konflikten avgörs genom ett eninstansförfarande. Här utser parterna eller Skiljedomsinstitutet skiljemän som har att avgöra tvisten och vilka avger en skiljedom. Skiljedomen är verkställbar eller exigibel (3 kap. 15-18 §§ Utsöknings-balken [1981:774]). Skiljedomen har även rättskraft, vilket innebär att den därmed inte går att överklaga till annan domstol. Däremot föreligger möjlighet för part att

klandra skiljedomen på så vis att skiljedomen angrips på formella grunder där t ex

bestämmelser i skiljeavtalet skulle kunna ha åsidosatts (34 § LSF). Klandertalan väcks hos hovrätten inom tre månader efter det att part har meddelats skiljedomen (34 och 43 §§ LSF). Överklagan av hovrättens avgörande kan endast ske i de fall

214 Schmidt, a a s 78.

215 Eklund (red.), a a s 106.

216

A a s 81 och Lundberg m fl, Civilrätt, straffrätt, processrätt, s 552 f.

217 Schmidt, a a s 81 f, Mellqvist & Wirdemark, Processrätt: grunderna för domstolsprocessen, s 160 och Malmberg, J, Kommentar (nr 11) till 1 kap. 3 § LRA.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 54

där hovrätten ger tillstånd till det, vilket kan vara i fall där hovrätten anser det vara av principiellt intresse (43 § 2 st.).²¹⁸

Skiljeavtalet är normalt bindande för parterna, men avgörande kan emellertid även ske vid AD då parterna är överens om det. Om den ena parten skulle göra en stämningsansökan till AD kan likväl den andra parten välja att göra invändning mot motpartens stämningsansökan och avgörandet därmed sker vid skiljedomstol i enlighet med skiljeavtalet (4 § LSF). Invändningen måste i så fall inkomma i samband med att motparten eller svaranden avger sitt svaromål (jfr 4 § 2 st. LSF och 34 kap. 2 § RB). I vissa fall kan dock rätten till sådan invändning inskränkas i de fall som anges i 5 § LSF.

Svårigheter föreligger beträffande huruvida skiljeavtalet, då den avtalsslutande organisationen inte väljer att föra sin medlems talan, är bindande även för medlemmen i sådan organisation. Frågan är härmed vilka förutsättningar det finns för medlemmen att föra sin egen talan vid skiljedomstol. Om inte kan medlemmen föra sin talan vid tingsrätten (se ovan).²¹⁹

Mål som rör utomstående

Utgör den skadelidande istället av en utomstående person skall avgörandet därvid ske genom s k ordinär process vid allmän domstol i enlighet med bestämmelserna 10-18 kap. i rättegångsbalken (1942:740) (RB).²²⁰ Skadeståndstalan kan här riktas mot såväl arbetsgivaren som juridisk person eller mot arbetsgivarens ställföre-trädare i form av en enskild person. Här kan den utomstående antingen välja att föra talan om skadestånd eller s k enskilt anspråk i samband med brottmålet (22 kap. 1 § RB) eller att föra talan i enlighet med ordningen för tvistemål.²²¹

I det här fallet aktualiseras allmän processrättsliga bestämmelser (jfr special-processrättsliga bestämmelser). Med det menas att bestämmelserna i rättegångs-balken skall tillämpas varvid de aktuella domstolarna härmed utgörs av de allmänna domstolarna; tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen (HD). Såväl brottmål som tvistemål skall tas upp i de allmänna domstolarna och där föreligger skillnader beträffande processen i de olika målen. I det här avsnittet kommer ordningen för tvistemål att behandlas medan ordningen för brottmål istället behandlas i ett senare avsnitt (se avsnitt 4.4).

Beträffande instansordningen utgör tingsrätten allmän underrätt till vilken man som huvudregel för talan till i första instans (1 kap. 1 § RB). Undantagsvis kan hovrätten eller HD utgöra första instans i vissa särskilda fall (2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB). Tingsrättens dom kan i enlighet med instansordningens princip överklagas till hovrätten (49 kap. 1 § RB), som utgör högre domstol vid sådant överklagande (2 kap. 1 §). Här fordras att hovrätten meddelar prövningstillstånd eller dispens (49 kap. 12 §). Enligt 49 kap. 14 § meddelar hovrätten prövnings-tillstånd i följande fall (jfr avsnitt 3.1.5 om prövningsprövnings-tillstånd till KamR):

1. Ändringsdispens (1 p.); om det finns anledning att betvivla riktigheten i tingsrättens dom, t ex i form av felaktig bevisvärdering.

218 Mellqvist & Wirdemark, a a s 161−163.

219

A st.

220 Carlsson & Persson, Processrättens grunder, s 44.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 55

2. Granskningsdispens (2 p.); om hovrätten bedömer att tingsrättens domskäl är otydliga och att det därav kan föreligga svårighet beträffande huruvida domen är korrekt eller inte. Här kan nämnas t ex att domstolen inte explicit anger domskälen till sitt avgörande.

3. Prejudikatdispens (3 p.); om det finns frågor i målet som är av principiellt intresse.

4. Synnerliga skäl eller s k extraordinär dispens (4 p.).²²²

Vidare kan överklagande ske till Högsta domstolen, som utgör prejudikatinstans, där det fordras att domstolen väljer att meddela prövningstillstånd (54 kap. 9 § RB). Sådant tillstånd meddelas enligt 54 kap. 10 § då:

”1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller

2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.”

Enligt förevarande paragraf meddelas alltså prövningstillstånd av HD då målet är av prejudikatintresse, s k prejudikatdispens (p. 1) eller då det föreligger synnerliga skäl, s k extraordinär dispens (p. 2).²²³

Vad gäller talan om skadestånd i samband med brottmålet gäller särskilda bestämmelser enligt 19-31 kap. RB (jfr tvistemål 10-18 kap.). I anslutning till det ovan anförda kan domstolen enligt 22 kap. 5 § välja att avskilja tvistemålet från brottmålet och att därmed avgöra dessa genom olika förfaranden. Överklagan av tvistemålet skall då göras till hovrätten (49 kap. RB, jfr däremot arbetsrättsliga tvister där ärendet istället överklagas till AD, se avsnitt 3.5.6 ovan).²²⁴

I fråga om tvistemål fordras att man för talan vid behörig tingsrätt (10 kap. 1 § RB). I vissa fall råder inskränkningar i tingsrättens möjlighet att uppta fallet (10 kap. 17 §).

Beträffande möjligheten att ta till särskilda rättsmedel i tvistemål föreligger samma möjligheter som i brottmål. Härom kan man ansöka om resning, återställ-ande av försutten tid samt klagan över domvilla (58 och 59 kap. RB).

Summarisk process

Vad gäller skadeståndsmål som rör såväl arbetstagare som utomstående personer kan en s k summarisk process aktualiseras, i form av antingen betalningsföre-läggande eller strafförebetalningsföre-läggande. Det handlar då om sådana fall där det inte föreligger någon egentlig tvist rörande skadeståndsanspråket men där likväl borgenären eller den som vill begära skadestånd genom ett summariskt avgörande kan erhålla en exekutionstitel. En exekutionstitel är att likna vid en meddelad dom eller ett beslut och som ger borgenären möjlighet att kunna verkställa avgörandet och således erlägga skadeståndet från gäldenären eller den mot vilken

222

Heumann, a a s 10 och Borgström, Kommentar (nr 1890) till 49 kap. 14 § 2 p. RB.

223 Fitger & Mellqvist, a a s 15, 20, 136 och Mellqvist & Wirdemark, a a s 89, 133.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 56

ståndsanspråket riktas.²²⁵ Till skillnad mot en ordinär process i vilken avgörandet sker vid rättegång i antingen tingsrätten eller Arbetsdomstolen är en summarisk process en både enklare och snabbare process.²²⁶

Vad gäller betalningsföreläggande, som aktualiseras i tvistemål, skall käranden eller borgenären härom göra en skriftlig ansökan till Kronofogde-myndigheten (KFM) (1 § lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd [BfA], 9 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning [BfL]) om önskan om att myndigheten skall meddela sådant. Ansökan skall göras hos den Kronofogdemyndighet inom vars län svaranden är folkbokförd (6 § BfL). Här föreligger möjlighet för svaranden eller gäldenären att skriftligen bestrida kärandens ansökan (31 § BfL) och därefter skall KFM i så fall överlämna ärendet till behörig tingsrätt eller Arbetsdomstolen (36 § BfL, 2 § BfA).

Då KFM har fått ansökan från käranden skall den därefter ge svaranden möjlighet att yttra sig över ansökan. KFM avger därefter ett föreläggande till svaranden som inom viss tid, vilket normalt utgör två veckor, skall avge ett svaromål (25 § BfL).

KFM prövar därefter ansökan och gör ett utslag i ärendet. Myndigheten gör egentligen ingen rättsprövning av om kärandens anspråk är rätt eller inte. Likväl gör myndigheten en prövning om anspråket är befogat eller inte, vilket kan innebära att myndigheten prövar om beloppet som käranden gör anspråk om är skäligt och/eller om det rättsfaktum som åberopas har en tillhörande rättsregel eller inte. Är käranden inte nöjd med KFM:s utslag kan käranden överklaga utslaget hos tingsrätten inom tre veckor (55 § BfL). I det fall att svaranden eller gäldenären underlåter att besvara ett föreläggande från KFM om att yttra sig över ansökan kan svaranden i sin tur ansöka om återvinning hos tingsrätten inom en månad från den dag då utslaget meddelades (52 § BfL, se även avsnitt ovan). Väljer svaranden att göra sådan ansökan skall KFM överlämna ärendet till tingsrätten eller Arbetsdomstolen (54 § BfL).²²⁷ Då överklagande eller ansökan om återvinning sker inleds antingen en process i enlighet med rättegången i arbetstvister eller ordinär process vid allmän domstol.

Skadestånd kan även utdömas genom strafföreläggande då det istället handlar om ett brottmål (se ovan avsnitt 3.3.1 och 3.3.2 om strafföreläggande) i enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser (48 kap. 2 och 5 a §§). Här fordras, som ovan anfört, att det skall föreligga förutsättningar för åtal för att ett straff-öreläggande skall kunna meddelas (48 kap. 5 § RB) och visar det sig att föreläggandet är uppenbart oriktigt skall det av åklagaren lämnas till efterrättelse (48 kap. 12 a § RB). Det fordras även att föreläggandet godkänts av motparten. Väljer motparten att bestrida åklagarens anspråk kan åklagaren välja att istället väcka åtal vid tingsrätten (jfr 48 kap. 3 § RB).

En alternativ summarisk process är meddelandet av tredskodom. Med det menas att en dom, i det här fallet ett avgörande rörande skadeståndsanspråk, meddelas av en domstol trots att ingen rättslig prövning av saken ägt rum. En tredskodom kan meddelas i s k dispositiva tvistemål, där förlikning är tillåten. Det spelar således ingen roll om det handlar om en arbetstvist och talan därmed förs enligt LRA eller om skadeståndsanspråket förs av en utomstående person vid

225

A a s 40−42.

226 Mellqvist & Wirdemark, a a s 51 f.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 57

allmän domstol. Emellertid följer vissa skillnader beträffande Arbetsdomstolens och de allmänna domstolarnas möjligheter att meddela tredskodom.²²⁸

Skillnaden består i att AD i alla avseenden har möjlighet att avgöra om en tredskodom skall meddelas eller inte; sådan möjlighet har inte den allmänna domstolen. Här kan AD med anledning av tvistens art eller andra omständigheter avgöra att tredskodom i det aktuella fallet inte kan meddelas (4 kap. 9 § 2 st. och 11 § 2 st. LRA).²²⁹

En tredskodom kan meddelas i samband med såväl förberedelsen till målet som i samband med huvudförhandlingen. Förutsättningar för att sådan skall kunna meddelas är att parten (i det här fallet svaranden) inte medverkar i processen på ett adekvat sätt, så som att:

1. antingen inte avge ett svaromål eller

2. i svaromålet inte ange relevanta skäl (44 kap. 7 a § RB, 4 kap. 9 § 2 st. LRA) eller

3. svaranden inte inställer sig till förhandling som denne är kallad till (44 kap. 2 och 4 §§ RB, 4 kap. 9 § 2 st. och 11 § 2 och 3 st. LRA).²³⁰

För att en tredskodom skall meddelas fordras primärt att part i kallelsen till förberedelsen eller huvudförhandlingen har erinrats om att tredskodom kan följa av att parten inte fullgör sin skyldighet som följer av lagstiftningen. Det fordras även att motparten eller käranden i det här fallet yrkar att tredskodom skall utfärdas (44 kap. 2 § RB). I vissa fall följer även möjlighet att meddela tredskodom då käranden uteblir från förberedelsen eller förhandlingen och då svaranden väljer att godkänna käromålet (44 kap. 8 § RB).²³¹

Om det visar sig att svaranden inte inställer sig till förberedelse kan käranden ändå välja att yrka på att ett nytt sammanträde skall sättas ut. Uteblir svaranden även vid detta tillfälle skall tredskodom meddelas (44 kap. 2 § 2 och 3 st. RB). Tredskodom mot svaranden skall grundas på kärandens framställning av omständigheterna i målet och svaranden skall här ha tagit del av åtminstone en del av framställningen. Käromålet skall ogillas och ingen tredskodom meddelas då det saknar laga skäl eller att det är uppenbart att käromålet saknar grund eller om det strider mot det allmänt vedertagna (44 kap. 8 § 2 st. RB). Laga skäl skulle kunna vara att kärandens yrkande gällande skadeståndsbelopp är uppenbart för högt.²³² Vad gäller Arbetsdomstolen kan de, enligt förarbetena, att välja att antingen sätta ned eller vägra att betala ut beloppet.²³³

Vad gäller skiljeförfarande torde det även kunna bli aktuellt med tredskodom då parterna kan enas om hur förfarandet skall tillgå (21 § LSF). Vanligt är nämligen att parterna enas om att i vissa delar av skiljeförfarandet att bestämmelserna i rättegångsbalken skall gälla (23 och 24 §§ LSF).²³⁴

Svaranden har rätt att begära återvinning då den väcker sådan talan inom en månad från det att tredskodomen meddelats (44 kap. 9 och 10 §§ RB).

228

Eklund (red), a a s 243 och Mellqvist & Wirdemark, a a s 51 f.

229

Prop 1976/77:141 s 38 f och 93 f.

230 Mellqvist & Wirdemark, a a s 54−56.

231 Eklund (red), a a s 242−246.

232

Prop 1976/77:141 s 39 och 95.

233 A st.