Vem är arbetsgivare?

5.1.1 Delegeringsmöjlighet för arbetsgivaren

Ansvaret för arbetsmiljöarbetet åläggs arbetsgivaren i form av dess högsta ledning, t ex styrelsen i ett aktiebolag eller i en ideell förening. Om fråga uppkommer huruvida vem som skall straffas för ett brott mot arbetsmiljölag-stiftningen skall således någon eller några ledamöter ur den högsta ledningen ställas till ansvar.

Emellertid föreligger möjlighet för den högsta ledningen att delegera eller föra över ansvaret för arbetsmiljöarbetet till andra ledare i organisationen. Den här möjligheten infördes i och med ändringarna i 1973 års arbetarskyddslag. Tidigare fanns inte sådan möjlighet för den högsta ledningen som då bar det fulla ansvaret för arbetsmiljöarbetet i organisationen och därvid straffades då brott förelåg.

284 Frostberg (2005), a a s 9.

Kap 5. Arbetsgivarbegreppet ur straffrättsligt hänseende 74

Statsrådet anförde följande i propositionen till 1978 års arbetsmiljölag:

”Vad gäller möjligheten att på förhand klart fastställa arbetsgivaransvarets plac-ering vill jag framhålla att valet står här mellan en fast placplac-ering, varvid man måste bortse från omständigheterna i det speciella fallet, och bestämmelser som ger tillfälle till rimligt spelrum med hänsyn till faktiskt begångna fel. I enlighet med ställningstagandet vid 1973 års ändringar finner jag det sistnämnda vara att för-orda.”285

Till följd av att arbetsgivaren ges rätten att delegera går det således inte på för-hand att fastställa vem som ur ett straffrättsligt hänseende är att anse som ansvar-ig, utan här kommer det till domstolen att utifrån de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall att avgöra.

Det är viktigt att skilja på delegering av arbetsuppgifter och delegering av ansvar, då detta kan vara två helt skilda saker. Om delegeringen av vissa arbets-uppgifter genomförs på ett korrekt sätt kan det dock medföra att även ansvar följer av delegeringen, vilket dock inte alltid är fallet (se nedan avsnitt 5.2.3).²⁸⁶ Statsrådet anför: ”Har emellertid rätt delegering […] skett, kan motsvarande förpliktelser finnas för den som har trätt i arbetsgivarens ställe.”287

Med arbetsuppgifter menas alltså de arbetsmiljöarbetsuppgifter som delegeras för att upprätthålla en bra och säker arbetsmiljö.²⁸⁸ I avsnittet kommer förövrigt begreppet arbetsuppgift att likställas med arbetsmiljöarbetsuppgift. Som anfört ovan (se avsnitt 2.3.1 om arbetsgivarens skyldigheter) har arbetsgivaren en skyldighet, i enlighet med arbetsmiljölagstiftningen, att bl a bedriva ett systemat-iskt arbetsmiljöarbete för att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetsplatsen. Det är dock viktigt att här skilja arbetsmiljöansvaret från det straffrättsliga ansvaret, då det handlar om två skilda typer av ansvar och vilka följer olika regel-system. Det är först när en arbetsplatsolycka uppstår som det straffrättsliga ansvaret kan komma på tal, varvid frågan uppkommer om vem som utgör den skyldige i den förevarande situationen.

När det gäller att fastställa vem eller vilka som bär det straffrättsliga ansvaret föreligger en mer komplex situation än vid många andra brott. Detta beror på att brottet ifråga begås i arbetsgivarens verksamhet och där ansvaret för brottet nödvändigtvis inte behöver ligga på arbetsgivaren själv och dess högsta ledning med anledning av den delegeringsmöjlighet som föreligger för arbetsgivaren. Ansvaret kan istället i själva verket ligga på en eller flera av arbetsgivarens ställföreträdare och därmed en person som representerar arbetsgivaren i den delen av organisationen, t ex en enhetschef.²⁸⁹

5.1.2 Delegeringsprincipen i aktiebolagslagen

Möjligheten för arbetsgivare att delegera arbetsuppgifter kan sägas ha sin grund i den s k delegeringsprincipen som återfinns i 8 kap. aktiebolagslagen (2005:551) (ABL).

285

Prop 1976/77:149 s 374.

286 Iseskog, a a s 160. Se även Frostberg (2005), a a s 16.

287 Prop 1976/77:149 s 374.

288

Iseskog, a a s 160. I avsnittet kommer vi, då vi avser arbetsmiljöarbetsuppgift, istället att använda begreppet arbetsuppgift.

Kap 5. Arbetsgivarbegreppet ur straffrättsligt hänseende 75

Följande paragrafer i lagen åskådliggör denna princip:

”Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 29 §. För publika aktiebolag gäller även 50 §.” (8 kap. 27 §)

”Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Bestämmelserna i denna lag om den verkställande direktören skall i tillämpliga delar gälla även en vice verkställande direktör. Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall träda in i den verkställande direktörens ställe.” (8 kap. 28 §)

”Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styr-elsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsför-valtningen skall skötas på ett betryggande sätt.” (8 kap. 29 §)

I ett aktiebolag är det som anvisat ovan styrelsen som svarar för bolagets organisation och förvaltning enligt ABL och är härmed att anse som arbetsgivare.

Aktiebolagslagen föreskriver styrelsen att låta en eller flera verkställande direktör-er driva förvaltningen. Då aktiebolag många gångdirektör-er utgörs av en större organi-sation, där den verkställande direktören vare sig har tid eller är den som är mest lämplig att ansvara för arbetsmiljöarbetsuppgifterna kommer det till denne att delegera sådant ansvar. Delegeringsprincipen i ABL anger att den verkställande direktören nästintill kan delegera vilka arbetsuppgifter han vill nedåt i organi-sationen. Det förekommer inga rättsregler som anger hur många nivåer som ska finnas i en organisation, heller inga rättsregler om att befattningshavare ska ha olika titlar eller beteckningar osv. Utgångspunkten för överförandet av arbets-uppgifter bör följa den organisation och organisationsmodell som valts i verksam-heten. Ur denna aspekt spelar det härvid ingen roll om organisationen utgörs av en pyramid- eller platt organisation.²⁹⁰

Det finns många olika organisationsmodeller och den traditionella linjeorgani-sationen har många gånger ersatts av eller kompletterats med en projektorgani-sation eller processorganiprojektorgani-sation. I stabs-, matris-, projekt- eller processorgani-sationer kan situationen vara mer komplex, men även här bör beslutsordningen ligga till grund för uppgiftsfördelningen. Detta kan innebära att arbetet utförs i tillfälliga eller tidsbegränsade organisationer. Även i en sådan organisation är det viktigt att framhålla att en arbetsgivare måste klargöra vem som företräder verksamheten och har ansvaret för de olika arbetsmiljöuppgifterna.²⁹¹ Exempelvis kan en projektledare mycket väl ha vissa arbetsmiljöarbetsuppgifter i sitt projekt-ledarskap. Den som ytterst avgör vem som bär ansvaret för arbetsmiljöarbetet är som ovan anfört inte arbetsgivaren själv, utan det är alltid domstolen som utifrån

290 A a s 161.

Kap 5. Arbetsgivarbegreppet ur straffrättsligt hänseende 76

de principer som gäller för delegering av arbetsuppgifter avgör vem som bär det straffrättsliga arbetsmiljöansvaret.²⁹²

ABL ligger alltså till grund för delegeringsprincipen som i praktiken kan tillämpas på alla typer av organisationer. I den kommunala förvaltningen är det nämnden eller styrelsen som är arbetsgivarens högsta företrädare (6 kap. 1-8 §§ kommunallagen [1991:900]). Förvaltningschefens roll kan här likställas med den verkställande direktörens roll och det naturliga är att arbetsuppgifter delegeras till lägre beslutsfattare på samma sätt som inom ett bolag. Utifrån ett arbetsmiljö-perspektiv kan man tänka sig att en arbetsledare inom kommunen i stort sett har samma arbetsuppgifter som en arbetsledare inom industrin varvid arbetsledaren i bägge fallen kan vara den som företräder arbetsgivaren beträffande tillsynen av arbetsmiljön.²⁹³

Med anledning av den delegeringsmöjlighet som föreligger bl a i enlighet med AML handlar det följaktligen om att i alla typer organisationer börja med att identifiera vem som har den yttersta arbetsgivarrollen. Såväl uttalanden i lagens förarbeten som uttalanden av Högsta domstolen anges att det är den högsta ledningen, i form av t ex organisationens styrelse eller nämnd, som i första hand har ansvaret för arbetsmiljön.²⁹⁴ Därvid fordras primärt att utreda vem eller vilka som har denna roll, då det är på den här nivån som delegeringen startar och till vilken även det sedan vid behov skall gå tillbaka eller returneras.²⁹⁵

5.1.3 Arbetsmiljöverkets föreskrifter om uppgiftsfördelning

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) finns angivelser om hur uppgiftsfördelningen i organisationer skall fördelas. Av nedan följer att:

”Arbetsgivaren skall fördela uppgifterna i verksamheten på ett sådant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.

Arbetsgivaren skall se till att de som får dessa uppgifter är tillräckligt många och har de befogenheter och resurser som behövs. Arbetsgivaren skall också se till att de har tillräckliga kunskaper om

– regler som har betydelse för arbetsmiljön,

– fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som innebär risker för ohälsa och olycksfall,

– åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall samt

- arbetsförhållanden som främjar en tillfredsställande arbetsmiljö.

Arbetsgivaren skall se till att de som får uppgifterna har tillräcklig kompetens för att bedriva ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Dessutom skall kraven i bilaga 1 uppfyllas.

Uppgiftsfördelningen skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten.” (6 § AFS 2001:1)

”Arbetsgivaren skall se till att arbetstagarnas kunskaper om arbetet och riskerna i arbetet är tillräckliga för att ohälsa och olycksfall skall förebyggas och en

292 Iseskog, a a s 161 f. Se även a a s 6 f.

293

Iseskog, a a s 162.

294 Prop 1976/77:149 s 373 f, prop 1990/91:140 s 129 och t ex NJA 2004 s 126.

Kap 5. Arbetsgivarbegreppet ur straffrättsligt hänseende 77

tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. När riskerna i arbetet är allvarliga skall det finnas skriftliga instruktioner för arbetet.” (7 § AFS 2001:1)

”De som arbetsgivaren enligt 6 § givit uppgifter i arbetsmiljöarbetet ska – få tillgång till arbetsskadeanmälningar enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (1976:380),

– få tillgång till information om de förebyggande arbetsmiljöåtgärderna i verksamheten och om åtgärdskrav från Arbetsmiljöverket samt

– få lämna synpunkter till arbetsgivaren på

• valet av andra arbetstagare med uppgifter i arbetsmiljöarbetet, • valet av de arbetstagare som behövs för att genomföra första hjälpen,

brandbekämpning och utrymning,

• anlitande av företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån,

• uppläggningen av arbetsmiljöarbetet, • riskbedömningar,

• åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall, • den personliga skyddsutrustning som kan behövas, • arbetsskadeanmälningar,

• vilken information de behöver få tillgång till om förebyggande arbetsmiljö-åtgärder i verksamheten och om åtgärdskrav från Arbetsmiljöverket

samt

• hur informationen i dessa frågor ska utformas.” (Bilaga 1, AFS 2001:1)

För att arbetsgivaren skall kunna uppfylla sitt arbetsmiljöansvar är det ofta nödvä-ndigt att arbetsgivaren fördelar uppgifter i arbetsmiljöarbetet på andra personer i verksamheten. Syftet med uppgiftsfördelningen är att få till stånd ett effektivt och förebyggande system där den som har bäst förutsättningarna att utföra en uppgift följaktligen skall få den tilldelad. Eftersom arbetsmiljöarbetet bygger på samverk-an mellsamverk-an arbetsgivaren och arbetstagaren är det viktigt med tydlighet i uppgifts-fördelningen.²⁹⁶

Uppgiftsfördelning enligt 6 § AFS 2001:1 innebär att uppgifterna skall spridas eller decentraliseras från arbetsgivarens högsta nivå och neråt i organisationen för att på så sätt möjliggöra att arbetsmiljöarbetet blir en integrerad del av verksam-heten.²⁹⁷