Företagsbot

I brottsbalkens 36 kap. 7-10 §§ finns sedan 1 juli 1986 bestämmelser om företags-bot.¹³⁰ Företagsbot utgör ett ekonomiskt påtryckningsmedel som kan tilldömas näringsidkare. Med näringsidkare avses ”fysiska eller juridiska personer som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på vinst eller inte”.131

Hit räknas enskilda näringsidkare resp. juridiska personer i form av bolag, ekonomiska föreningar, stiftelser etc. Här spelar ingen roll om näringsverksamheten leds i privat eller offentlig regi. Såväl kommunal som statlig näringsverksamhet omfattas således av bestämmelsen.¹³²

Syftet med införandet av företagsbot bestod i att man från lagstiftarens sida ville få bukt med problematiken kring den betydande omfattning av brottslighet som förekom inom näringsidkares verksamheter. Brottsligheten medförde bl a osund konkurrens, där oseriösa näringsidkare eller företag utnyttjade lagöver-trädelser för att därigenom uppnå konkurrensfördelar gentemot andra aktörer på marknaden. På arbetsmiljöområdet kunde det innebära att näringsidkare över-trädde bestämmelserna i arbetsmiljölagen att förebygga ohälsa och olycksfall i 127 Ahlberg, a a s 155 f. 128 A a s 157 f. 129 A a s 156−158. 130 Iseskog, a a s 244. 131 Prop 1985/86:23 s 24. 132 Prop 2005/06:59 s 20.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 38

arbetet för att uppnå ekonomiska vinningar. Från lagstiftarens sida ansåg man att det saknades erforderliga sanktioner att rikta mot juridiska personer som bedrev icke-seriöst företagande. Genom införandet av företagsbot hoppades man häri-genom att åstadkomma ett mer effektivt sanktionssystem med preventiv verkan för näringsidkaren där incitamenten att följa lagstiftningen ökade och där sålunda förekomsten av icke-seriöst företagande skulle minska.¹³³

Så blev dock inte riktigt fallet och med anledning av detta genomfördes en lagändring som trädde i kraft 1 juli 2006. Lagändringarna består i ett utökat tillä-mpningsområde för lagen, höjda avgiftsbelopp och utökade möjligheter att till-döma företagsbot (se mer detaljerat nedan). Den nuvarande laglydelsen i 36 kap. 7 § anger:

”För brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet skall, på yrkande av allmän åklagare, näringsidkaren åläggas företagsbot, om det för brottet är före-skrivet strängare straff än penningböter och

1. näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, eller

2. brottet har begåtts av

a) en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren eller att fatta beslut på näringsidkarens vägnar, eller

b) en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten.

Första stycket gäller inte, om brottsligheten varit riktad mot näringsidkaren.”

Av lagtexten kan man utläsa att följande rekvisit skall vara uppfyllda för att före-tagsbot skall kunna aktualiseras. Rekvisiten utgörs dels av att det ska vara fråga om att ett brott skall ha begåtts, dels i form av att brottet skall ha begåtts i

utöv-ningen av näringsverksamheten och dels att brottets straffvärde är strängare än penningböter.

Primärt fordras därmed att ett brott skall ha begåtts i utövningen av verksam-heten, t ex i form av arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 § AML (se avsnitt 4.1). Brottet kan här avse överträdelser av lagstiftning som verksamheten har att följa, i form av allmän lagstiftning som arbetsmiljölagen, arbetstidslagen m fl och spec-iallagstiftning som t ex miljöbalken eller livsmedelslagen. Hit kan även inräknas överträdelser som exempelvis bedrägeri.¹³⁴

Både de objektiva och subjektiva rekvisiten för brottet skall vara uppfyllda (se avsnitt 4.1.2 nedan), men det bör nödvändigtvis inte vare sig ha väckts åtal mot någon eller ens att någon ansvarig för brottet har identifierats. Här ger lagstiftaren exemplet där det vid brott mot ett föreläggande eller förbud utfärdat av Arbetsmiljöverket (dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen) kan föreligga svårigheter att finna den person som står ansvarig för brottet även om det står klart att ett brott har begåtts.¹³⁵

Kravet på att ett brott måste föreligga för att företagsbot skall kunna vara förhanden har nämligen sin förklaring i att företagsbot utgör en särskild

rätts-verkan för brott och härmed officiellt inte räknas som ett straff även om dess

funktion är detsamma; att ha preventiv effekt. I svensk lagstiftning kan ju straff endast åläggas fysiska personer då dessa har gjort sig skyldiga till brott.¹³⁶

133 Prop 1985/86:23 s 12 ff.

134

Iseskog, a a s 245 f. Jfr även a prop s 63.

135 A prop s 62 f och prop 1990/91:140 s 131.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 39

Vad gäller brott i det här avseendet omfattas endast brott vars straffvärde uppgår till högre än penningböter. Numera, efter genomförd lagändring, omfattas även brott som är av mindre allvarligt slag att jämföra med tidigare då endast allvarliga brott inbegreps. Däremot ingår inte s k vardagliga ordningsförseelser, i form av t ex hastighetsöverträdelser och brott som direkt riktas mot näringsid-karen (7 § 2 st.). Hit hör t.ex. situationer då anställda hos näringsidnäringsid-karen gör sig skyldig till förskingring.¹³⁷

Utövning av näringsverksamhet

Brottet skall ha begåtts i utövningen av näringsverksamheten. Här åsyftas att den brottsliga handlingen typiskt sett skall ha anknytning till näringsverksamheten, som enligt förarbetena skall tolkas extensivt och förstås som ”all näringsverk-samhet oavsett i vilken form verknäringsverk-samheten bedrivs”.138

I RH 1999:84 vilket gällde utdömande av företagsbot mot en kommun och huruvida de skulle bära ansvaret för en inträffad arbetsolycka i samband med ombyggnation av ett ridhus som ägdes och drevs av kommunen. Domstolen kommer fram till att kommunen, genom att hyra ut ridhuset till byggföretaget, bedrev näringsverksamhet. Likväl anser domstolen att den brottslighet som förekom i form av åsidosättande av Arbetsmiljöverket (dåvarande Arbetar-skyddsstyrelsens) föreskrifter inte har sådan anknytning till näringsverksamheten som torde anses föreligga för att företagsbot skall kunna utdömas.

Gärningen skall ha företagits av näringsidkaren vilket här åsyftas antingen näringsidkaren, ställföreträdare, anställda eller uppdragstagare hos näringsidkaren. Då andra gör sig skyldiga till brott, t ex kunder föranleder inte detta ansvar för näringsidkaren att åläggas företagsbot.¹³⁹

Här bör förtydligas att då näringsidkaren utgörs av en juridisk person åläggs företagsboten denne och därmed inte den individ eller de individer som faktiskt har gjort sig skyldig till brottet.¹⁴⁰ På det här sättet används företagsbot, vilket även anförs ovan, för att näringsidkare skall söka komma till rätta med problem som föranleder brottet, t ex i form av brister i arbetsmiljö där arbetsmiljöbrott kan bli en direkt följd av detta.

Ytterligare rekvisit

Förutom de tre ovan nämnda rekvisiten följer även av lagtexten att för utdömande av företagsbot även fordras att antingen ”näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten” eller att brottet har beg-åtts av ”en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren eller att fatta beslut på näringsidkarens vägnar, eller [av] en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten” (36 kap. 7 § BrB).

Tidigare fordrades att näringsidkaren grovt hade åsidosatt sina skyldigheter för att förebygga brottslighet för att företagsbot skulle vara förhanden. Det här 137 A a s 250. Se även prop 1985/86:23 s 26. 138 A prop s 24. 139 A prop s 20, 63. 140 A prop s 20, 24, 63.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 40

menade dock lagstiftaren utgjorde ett alldeles för strängt krav med hänvisning till domstolars svårigheter att utdöma företagsbot. Med anledning av detta valde man att revidera bestämmelsen och har här valt att slopa kravet på grovt åsidosättande av näringsidkarens skyldigheter. Den har ersatts med ett skälighetskrav, där före-tagsbot kan utdömas då näringsidkaren inte har genomfört de skyldigheter som man skäligen kan kräva av denne.¹⁴¹ Vad lagstiftaren här åsyftar med skäliga krav är ”[att] verksamheten har organiserats så att en rimlig kontroll utövas av att den bedrivs på ett lagenligt sätt eller i fall där en anställds brott har begåtts i strid mot uttryckliga och allvarligt menade order eller instruktioner”.¹⁴²

För att här relatera till arbetsmiljöbrott fordras följande för att näringsidkaren skall anses ha uppfyllt skäliga krav i förebyggande av brottet; dels skall ledningen ha följt arbetsmiljölagen med tillhörande bestämmelser, dels skall ledningen ha delegerat arbetsmiljöarbetsuppgifter i den mån man anser det befogat och här i så fall har gett dessa företrädare som skall vara kompetenta för uppgiften befogen-heter att utföra den (jfr avsnitt 5.2.3) samt genomför tillsyn av dessa företrädare och deras fullgörande av ansvaret för arbetsmiljöarbetsuppgifterna.¹⁴³

Om brottet har begåtts av en person i ledande ställning kan det även utgöra grund för utdömandet av företagsbot. Med ledande ställning avses person i före-tagsledande ställning eller person som direktrapporterar till ledningen. Vidare kan även företagsbot aktualiseras då brottet har begåtts av en person med särskilt

ansvar för tillsyn och säkerhet, vilket då avser personer vars uppgift består i att

tillse instruktioner och föreskrifters efterlevnad.¹⁴⁴

Till skillnad från sanktionsavgift kan företagsbot utdömas vid sidan av ett personligt straff. Boten varierar och kan uppgå till mellan 5000 och 10 miljoner kr, enligt 36 kap. 8 § BrB. Till skillnad från förverkande, som har en vinsteliminerande funktion, har företagsboten istället en bestraffande funktion.¹⁴⁵ Vid fastställandet av företagsbot skall man enligt 36 kap. 9 § ta hänsyn till ”den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten”. I propositionen anges här bl.a. att om brottsligheten har varit systematisk skall det anses som grövre jämfört om det endast handlar om enstaka brott. Har överträdelsen skett i en särskilt riskfylld verksamhet där beaktandet av skyddsföreskrifter är av yttersta vikt skall brottet vidare vara att anse som grövre. Detta även beträffande situationer där ledningen har uppmanat till brottsligheten.¹⁴⁶

Genom lagändringen har som sagt möjligheterna till företagsbot förstärkts och har höjts avsevärt. Tidigare kunde man nämligen endast tilldömas en bot som uppgick till mellan 10 000 och 3 miljoner kr.¹⁴⁷

Det föreligger möjlighet att jämka och efterge företagsboten enligt 10 §. För att sådan möjlighet skall kunna föreligga fordras antingen att det skall anses vara

141 Prop 2005/06:59 s 22 f. I NJA 2007 s 369 anser domstolen inte att omständigheterna uppfyller de krav som tidigare förelåg för utdömande av företagsbot; grovt åsidosättande av sina skyldig-heter. Med anledning av detta väljer därför domstolen att inte utdöma företagsbot.

142 A prop s 24.

143 Iseskog, a a s 248.

144

A a s 249 f. Se även prop 2005/06:59 s 25 f.

145

Exempel på utdömande av företagsbot; Svea hovrätt, dom 2006-03-06, mål B 422l6-05 dömdes bolaget att betala 600 000 kr, Hovrättens för Västra Sverige dom, 2008-04-14, mål B 3531-07 dömde bolaget att betala 400 000 kr, Hallsbergs tingsrätt, mål B 257/1996 dömde bolaget att utge 750 000 kr.

146 Prop 2005/06:59 s 62, 31.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 41

oproportionerligt i fall där någon utöver företagsboten även tilldöms annan betal-ningsskyldighet eller särskild rättsverkan vid brott (1 st. 1 p.). Här skulle det kunna handla om att brottet antingen har inneburit skadeståndsskyldighet eller förverkande. Har näringsidkaren efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa de skadliga verkningarna av brottet skall detta kunna anses utgöra en jämkningsgrund (1 st. 2 p.). Andra faktorer kan även vara om den själv frivilligt har angett brottet (1 st. 3 p.) eller om det annars föreligger särskilda skäl för jämk-ning (1 st. 4 p.). Förutsättjämk-ningar för eftergift skall i likhet med jämkjämk-ning beaktas i enlighet med de uppradade punkterna men skall aktualiseras först då det är särskilt påkallat.¹⁴⁸ Företagsboten tillfaller staten (36 kap. 17 § BrB).

Strafföreläggande

Utdömande av företagsboten sker genom prövning i allmän domstol (se avsnitt 3.4.5 och 4.4 nedan). Numera kan även företagsbot utdömas genom s k

straff-öreläggande.¹⁴⁹ Med strafföreläggande avses möjligheten att kringgå prövning i domstol för utdömande av företagsbot, som istället kan göras genom att åklagaren meddelar näringsidkaren ett bötesbelopp som den anser att denne skall erläggas att betala till följd av det brott som har begåtts i dennes verksamhet. För utdömandet fordras att näringsidkaren därefter godkänner föreläggandet (48 kap. 2 § RB), vilket därmed är att likställa med en dom meddelad av domstol. Strafföreläggandet kan högst uppgå till ett belopp om 500 000 kr (48 kap. 4 § 3 st. RB).¹⁵⁰ För att ett strafföreläggande skall kunna meddelas fordras att det föreligger förutsättningar för allmänt åtal (48 kap. 5 § RB). Finner åklagaren i efterhand att föreläggandet är uppenbart oriktigt skall han lämna det till efterrättelse (48 kap. 12 a § RB). Begreppet strafföreläggande kan vara vilseledande då det uttalar att ett straff här skall utkrävas av någon. I själva verket utgör ju däremot inte företagsbot något straff, utan istället en särskild rättsverkan vid brott.¹⁵¹

Beträffande det processuella förfarandet vad gäller utdömandet av strafföreläg-gande kan detta ske enligt två förfaranden. Om det föreligger möjlighet till åtalsanmälan skall strafföreläggande meddelas enligt bestämmelserna i 48 kap. RB. I andra fall tillämpas bestämmelserna i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. (LFF) (se 1 och 5 §§).¹⁵²

Det har nämligen införts en möjlighet till s k särskild åtalsanmälan (36 kap. 10 a § BrB). Det innebär att individen kan undgå straff och att det istället blir näringsidkaren som primärt ”straffas” för brottet, då det har ägt rum inom ramen för verksamheten. För sådan prövning fordras att brottet har begåtts av oaktsamhet och att straffvärdet för brottet inte uppgår till högre än penningböter eller att det inte är påkallat ur allmän synpunkt.¹⁵³

148 Prop 2005/06:59 s 7, 37−40.

149

A prop s 50. Valet av benämningen strafföreläggande kan leda till begreppsförvirring hos läsaren då det ger en antydan om att det härom handlar om straff, vilket i själva verket är felaktigt då ju företagsbot utgör särskild rättsverkan vid brott.

150

A prop s 65.

151

A prop s 52.

152 A prop s 64 f.

153 A prop s 63. Införandet av den här bestämmelsen är med anledning av att man härigenom vill undvika dubbelbestraffning för fysiska personer. De här skulle sålunda annars kunna drabbas av såväl straffutdömande som möjlighet att åläggas företagsbot vilket av lagstiftaren skulle vara orätt-vist och oproportionerligt.

Kap 3. Sanktioner vid överträdelse av AML 42