• Vilka möjligheter och konsekvenser innebär en nationalpark för brukandet av marken?
• Hur brukas marken idag och hur ändras förutsättningarna för brukandet med en nationalpark?
De som brukar åkermark, betesmark och skogsmark idag lyfter fram betesmarken som särskilt viktig för sin verksamhet. Åkermark omfattas oftast inte av en nationalpark och brukandet av åkermarken i förstudi- eområdet påverkas därmed inte. Aktiviteten i skogsbruket är låg i för- studieområdet. För de som är skogsägare idag försvinner möjligheterna till skogsbruk med en nationalpark. Den största förändringen för de som brukar marken, förutom att marken byter ägare, blir att de inte helt själva kan bestämma hur områdena ska skötas och de måste ha en tät och bra dialog med en förvaltare. Betet är viktigt för bevarandet av naturvärdena i området och det är därför angeläget att det kan fort- sätta bedrivas.
Markerna i förstudieområdet beskrivs ofta, både nu och historiskt, som grunda, magra och steniga. Stora arealer utgörs av magra alvarmarker och hällmarksskogar men landskapet varierar och innehåller även mindre arealer med bördigare områden och åkermark. I mitten av 1950-talet var det drygt 20 ställen och gårdar som hyste djur i form av nötkreatur, hästar och får i Fleringe socken. Med dagens mått var gårdarna små men tillsammans kunde man då räkna in runt 80 nötkreatur, 20 hästar och 550 får. Jordbruksmarken till Ahrs och Smitts gårdar i Fleringe socken beskrivs år 1940 som ”mycket torra och ofruktbara, däremot lämpar sig markerna utmärkt till fårbeten, varför här hålles en fårfarm med omkring 300 djur”. Jordbruket har föränd- rats sedan mitten av 1900-talet med utveckling av produktionsmetoder och en strukturförändring mot färre och större jordbruksföretag. Invånarantalet i Fleringe socken har också minskat från 409 invånare år 1940 till 186 invå- nare år 1965 och till 70 invånare år 2017.
En stor skogsbrand drabbade skogarna i framförallt Fleringe och Bunge socknar omkring år 1660. Cirka 7 000 hektar skog drabbades av branden som på de grunda och karga markerna fick en delvis förödande effekt. Grunda marker var under lång tid skoglösa och man kan anta att branden utarmat marken och gjort den mer svårföryngrad. Ungefär vid samma tid utvecklas två näringar som påverkar de gotländska skogarna, sågning av bräder och bränning av kalk. Troligtvis är det gotlänningarnas behov av ved
Brukandet av marken idag
De som driver ett jordbruk kan söka olika stöd och som lantbruksföreta- gare är man ofta beroende av de här jordbrukarstöden för att få lönsam- het i sin verksamhet. Gårdsstöd och miljöersättningar är stöd för att bruka jordbruksmark. Som jordbruksmark räknas åkermark och betesmark. Jordbruksmarken är indelad i områden som kallas block och blockarealen är den areal som lantbrukaren kan få stöd för. Blockarealerna kan ge en bra bild över vilka marker som brukas idag. I förstudieområdet finns cirka 265 hektar åkermark och cirka 975 hektar betesmark i jordbruksblock. Cirka en tredje- del av jordbruksblocken ligger i befintliga naturreservat eller annan mark som ägs av Naturvårdsverket. Det är 16 lantbrukare som får jordbrukarstöd för att bruka jordbruksmarken, både åkermark och betesmark, i förstudie- området. Sju av lantbrukarna har sitt brukningscentrum i förstudieområdet och resterande lantbrukare har brukningscentrum på andra ställen på norra Gotland. För alla gårdarna är markerna viktiga, oavsett var bruknings- centrum är.
Den som håller nötkreatur, grisar, får, getter eller fjäderfä har en produktions- plats och ska anmäla sin djurhållning till Jordbruksverket. I förstudieområdet finns idag fyra fasta produktionsplatser, det vill säga gårdar som håller djur. Förutom de fasta produktionsplatserna finns även åtta till fälliga produktions- platser. En tillfällig produktionsplats behövs när man håller djur på bete mer än 500 meter från gården.
Förutsättningarna för skogsbruk är generellt sett begränsade i förstudie- området. Bonitet beskriver skogsmarkens bördighet eller markens naturliga virkesproducerande förmåga och uttrycks i skogskubikmeter per hektar och år. Boniteten avgörs bland annat av områdets jordmån, klimat och fuktighets- förhållanden. Medelboniteten i förstudieområdet är 2,1 skogskubikmeter per hektar och år vilket är betydligt lägre än medelbonitet för Gotland som ligger på 3,8 skogskubikmeter per hektar och år.
Aktiviteten i skogsbruket är idag låg i förstudieområdet. Under den senaste 20-årsperioden har knappt 30 anmälningar eller ansökningar om föryngrings- avverkning gjorts. Av dessa är det de större skogsägarna som Prästlöne till- gångar i Visby stift, Liljewalchska stiftelsen och Fortifikationsverket vilka står för majoriteten av avverkningarna. Endast två anmälningar eller ansökningar om föryngringsavverkning kom från enskilda skogsägare. De enskilda skogs- ägarna har brukat skogen främst genom plockhuggning för uttag av ved och husbehovsvirke både historiskt och i modern tid. På en mindre areal har mer rationella skogsbruksmetoder använts under åren.
Vilka förändringar innebär en nationalpark för brukandet
Åkermark
För åkermark kan ”hål” göras i en nationalpark. Ingen förändring sker då i ägandeskapet eftersom åkermarken inte ingår i nationalparken och omfattas då inte heller av en nationalparks föreskrifter. En nationalpark påverkar inte förutsättningarna för brukandet av åkermarken och tillfarts vägarna kan fort- sätta att nyttjas. På åkermark som inte omfattas av en national park tillkom- mer inga ytterligare restriktioner för till exempel användande av gödning och bekämpningsmedel.
Betesmark
Betet lyfts fram som det viktigaste brukandet i förstudieområdet av de som brukar marken idag. Att fortsatt ha tillgång till betesmark och de jordbrukar- stöd det kan medföra är för många avgörande för fortsatt verksamhet. Jord- brukarstöden behöver inte vara knutna till den som äger marken. Även i en framtida nationalpark finns behov av bete för att behålla och stärka områ- dets naturvärden. Flera av brukarna har betesdjur som redan idag betar natur- reservat eller annan mark som ägs av staten. För deras del blir skillnaden antagligen mycket liten om det blir en nationalpark. Den största förändringen
för mark ägarna och för de som brukar sin egen mark blir att de inte längre äger marken eftersom den mark som ingår i en nationalpark måste ägas av staten. Att nuvarande markägare inte längre kan bestämma och styra själva över hur området ska skötas är en förändring. Brukarnas tillgång till betesmark kan säkras genom olika avtal.
En förutsättning för att brukarna ska kunna hålla betesdjur i området är möjligheten att förse djuren med dricksvatten och att ha platser för stöd- utfodring. Detta behov behöver tas hänsyn till i arbetet med föreskrifter och skötselplan. I en nationalpark stämmer brukaren av åtgärder och har en dialog med en förvaltare. Lantbrukare är vana att följa anvisningar för skötseln av betesmarkerna eftersom det finns åtagandeplaner med vill- kor som grund för miljöersättningen. Förvaltare som är lättillgängliga och att samarbetet fungerar bra är viktigt för att kunna bruka betesmarken i en nationalpark. En nationalpark skulle kunna innebära en möjlighet att öka arealen bete, brukarna skulle kunna ha fler betesdjur eller så skulle fler brukare kunna få tillgång till betesmark.
Skogsmark
Inget större aktivt skogsbruk bedrivs i förstudieområdet idag av de enskilda skogsägarna. Främst används skogarna för plockhuggning till ved och hus- behovsvirke och skogsbete. Den skogsmark som eventuellt blir nationalpark kommer att ägas av staten. Möjligheten att bedriva skogsbruk, ta ut ved och virke för husbehov försvinner därmed. Möjligheten till skogsbete kvarstår dock.
Vindkraft
• Hur påverkar en nationalpark vindkraftsutbyggnad i området? • Vilka områden ingår i riksintresset för vindkraft och vad står i
översiktsplanen om vindkraft?
• Är planerna förenliga med bildandet av en nationalpark?
I förstudieområdet finns inga riksintresseområden för vindbruk.
Möjligheterna att generationsväxla befintlig vindkraftspark i anslutning till förstudieområdet eller att uppföra vindkraftverk utanför området påverkas troligen inte av ett beslut om nationalpark.
Det finns inget område av riksintresse för vindbruk utpekat av Energimyndig- heten i eller i närheten av förstudieområdet. Närmsta område av riksintresse för vindbruk är beläget cirka fyra till fem kilometer sydväst om förstudieområdet. Det finns inget som tyder på att möjligheterna att uppföra vindkraft i området skulle påverkas av en nationalpark.
Uppförande av vindkraftverk med tillhörande vägar och anläggningar innebär ett stort intrång i naturmiljön och är därför troligtvis inte fören- ligt med nationalparkens syften. För en nationalparks besökare är även upplevelse värdena viktiga och ljud- och ljusstörningar bör undvikas.
Områden av riksintresse
Fysisk planering sätter spår och anger ramarna för hur samhället förändras i tid och rum. Geografiska områden som är av nationell betydelse kan pekas ut som riks- intresse. Områdena kan vara viktiga av olika skäl. Bestämmelserna om riksintres- sen finns i miljöbalken och syftar till att främja en från ekologisk, social och sam- hällsekonomisk synpunkt god hushållning
med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Bestämmelserna ska tillämpas vid beslut som rör ändrad användning av mark- och vattenresurserna.
Ibland omfattas samma geografiska område av flera riksintressen, det är då upp till den beslutande myndigheten att väga de olika riksintressena mot varandra.
Vindbruk i översiktsplanen
I Region Gotlands översiktsplan Bygg Gotland från 2010 finns tre områden markerade som Område för vindbruk typ 1 viket enligt planen avser område inom riksintresse för vindbruk. Detta beror på att områdena tidigare varit utpekade eller föreslagna som riksintresseområden för vindbruk. Genom Energimyndighetens beslut år 2013 kom antalet riksintresseområden liksom den totala arealen riksintresseområden för vindbruk att minskas i landet. De tre områden som är markerade i översiktsplanen är följande:
• Ett område nordväst om sjön Bästeträsk, innefattande bland annat sjöarna Nyraisu och Mavrajd.
• Ett område söder om sjön Bästeträsk mot Släkmyr och mot Mölner myr. Staten äger en del av området.
• En mindre del av ett område runt Storugns gamla täktområde och Gotland Ring där vindkraftverk redan finns uppförda i en del av områ- det. Området är också markerat i översiktsplanen som lämpligt att gene- rationsväxlas, det vill säga att befintliga vindkraftverk bör få bytas ut eller uppgraderas när de tjänat ut.
De två förstnämnda vindbruksområdena i översiktsplanen ligger till stora delar inom Natura 2000-området Bästeträsk. Det är svårt att bedöma möjlig- heterna att få tillstånd att uppföra vindkraftverk med de förutsättningar som redan råder och om det skulle innebära någon ytter ligare begränsning till följd av en nationalpark i dessa områden.
När det gäller det tredje vindbruksområdet, Storugns med omnejd, omfat- tas endast en mindre del av förstudieområdet och den befintliga vindparken inte alls. Det är alltid svårt att förutse effekter men en nationalpark torde inte påverka möjligheterna att generationsväxla vindparken eller uppföra vind- kraftverk i områden belägna utanför en nationalpark.
Energimyndighetens förstudie
I april 2018 presenterade Energimyndigheten en förstudie om hur Gotland kan bli pilot i omställningen till ett hållbart energisystem i Sverige. Energi- myndighetens förstudie har dock ingen omedelbar påverkan på den natio- nella, regionala eller lokala fysiska planeringen. Energimyndighetens studier, förslag eller eventuella kommande uppdrag tar inte över de planinstrument som finns som det kommunala planmonopolet, kravet på tillståndsprövning enligt miljöbalken med flera instrument.
I översiktsplanen finns tre större områden utpekade för vindbruk som berör förstudieområdet. Observera att Område typ 1 syftar på den utbredning som riksintresse för vindbruk hade vid tiden för översiktsplanens antagande i juni 2010. Källa: Bygg Gotland – översiktsplan för Gotlands kommun 2010–2025.
Kalkbrytning
• Hur kan en nationalpark påverka möjligheterna till kalkbrytning i området?
• Vilka tillståndsprocesser pågår för täktverksamhet i området?
Det pågår prövningar enligt miljöbalken om ny och utökad stor skalig täktverksamhet i förstudieområdet. Båda prövningarna ligger hos Mark- och miljööverdomstolen.
Ett gällande tillstånd till kalkbrytning enligt miljöbalken hindras inte av ett kommande beslut om en nationalpark. I förstudieom rådet finns befintliga skydd och kända värden som påverkar möjlig heten att erhålla tillstånd till nya kalktäkter i området.
Pågående prövningar enligt miljöbalken
I förstudieområdet pågår två tillståndsprövningar enligt miljöbalken som rör planerna på ny och utökad storskalig täktverksamhet. År 2006 fick Nordkalk AB tillstånd för provbrytning på fastigheten Bunge Ducker 1:64 och år 2007 ansökte de om tillstånd för en ny kalkstenstäkt. År 2008 ansökte SMA Mineral AB om utvidgad täktverksamhet vid sin befintliga kalktäkt på fastigheten Bunge Stucks 1:368. Prövningarna har pågått under lång tid och har genom åren tagits upp i olika instanser.
För närvarande ligger båda prövningarna hos Mark- och miljööver- domstolen. Domstolen har hållit huvudförhandlingar i maj 2018 och där- efter kommer domstolens beslut. Preliminärt beslutsdatum är 11 september 2018. Dessa tillståndsprövningar innefattar tillstånd till miljöfarlig verksam- het (täktverksamhet) och vattenverksamhet (avledning av vatten) samt till- stånd i Natura 2000-område och bland annat artskyddsfrågor. Det är möjligt att överklaga Mark- och miljööverdomstolens beslut till Högsta domstolen.
Konflikt mellan motstående intressen
I förstudieområdet finns flera olika riksintressen; för naturvård, frilufts- liv, kulturmiljövård och för mineral. Fyndigheter som innehåller värdefulla ämnen eller material kan pekas ut som riksintressen. De två områdena med pågående tillståndsprocesser för kalkbrytning ingår båda i riksintresse för mineral. I och runt dessa områden finns höga naturvärden och här överlap- par även riksintresse för mineral riksintresset för naturvård. Här finns en inneboende konflikt mellan olika riksintressen som blir tydlig genom ansökan om tillstånd för täktverksamhet. Överlappande och motstående riks intressen är inget unikt för norra Gotland. När dessa ställs mot varandra kan de prövas i domstol.
Befintliga skydd och kända värden är vad som påverkar möjligheten att erhålla tillstånd till nya kalktäkter i området.
I förstudieområdet ligger naturreservaten Bästeträsk, Bräntings haid, Grodde, Horsan, Vitärtskällan, Mölnermyr och Hoburgsmyr samt delar av naturreservatet Gotlandskusten. I de områden som är skyddade som natur- reservat är täktverksamhet inte förenligt med reservatsföreskrifterna och syftet med skyddet. Dispens från föreskrifterna kan sökas och prövas i så fall av länsstyrelsen med möjlighet att överklaga.
Stora delar av förstudieområdet är Natura 2000: Bästeträsk, Mölnermyr, Vitärtskällan, Stora Vikers och Hoburgsmyr. Här finns mycket höga natur- värden som är förtecknade i art- och habitatdirektivet. De arter och natur- typer som finns här är till en del unika för Sverige och Europa. Natura 2000-områden ska enligt både EU-lagstiftning och svensk lagstiftning skyd- das från negativ påverkan och gynnsam bevarandestatus ska upprätthållas. Vid täktverksamhet skadas markområden irreversibelt och många av de ursprungliga naturtyperna kommer att förvinna för all tid.
”Bästeträsk, dess källflöden och källsjöar” har ett skydd enligt 8 § i miljö skyddslagen och Hau träsk är ett vattenskyddsområde. Region Gotland arbetar med att inrätta ett nytt vattenskyddsområde i avrinningsområdet till Bästeträsk.
I förstudieområdet överlappar riksintresset för mineral, blå områden i kartan, riksintresset för naturvård, gröna områden i kartan. © Lantmäteriet, Naturvårdsverket, SGU.
Om kalkbrytning på mark som gränsar till skyddad natur kan förekomma avgörs av om verksamheten bedöms påverka värdena i det skyddade området. Miljöprövningar för Gotland sker antingen av miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Stockholms län eller i Mark- och miljödomstolen.
Täktverksamhet och nationalpark, går det att förena
Naturvårdsverket bedömer att ny och utökad kalkbrytning i området inte går att förena med bevarande av naturvärdena och de förväntningar på upplevelse- värden som en nationalpark står för. Naturvårdsverket bedömer att det går att bilda en nationalpark i området med den nu befintliga och pågående täkt- verksamheten. Nordkalk AB bedriver verksamhet i Storugns och bryter sten i Klinthagentäkten. SMA Mineral AB har verksamhet i Strå hamn och en mindre verksamhet i täkten i Stucks som bygger på befintliga lager, där före- kommer dock inte längre någon brytning.
Ett eventuellt beslut om nationalpark kommer inte att omfatta mark där tillstånd till kalkbrytning finns och ett gällande tillstånd till kalkbryt- ning enligt miljöbalken hindras inte av ett eventuellt kommande beslut om en nationalpark. Befintlig kalkbrytning, med gällande tillstånd, kommer inte påverkas genom bildande av en nationalpark. Hur nära det kan vara mellan en eventuell nationalpark och en pågående kalktäkt är inte möjligt att säga i dagsläget. Det är en fråga som blir aktuell att arbeta med om en bildande- process startas. Vid förnyad tillståndsprövning när tidsbegränsade tillstånd upphör kan täktverksamheten i området påverkas av att gynnsam bevarande- status ska upprätthållas inom de närliggande Natura 2000-områdena.