Regeringens bedömning: Bruttoavisering som metod för att till-handahålla folkbokföringsuppgifter bör medges även i fortsättningen under förutsättning att fråga är om regelmässigt och frekvent återkommande aviseringar som avser en betydande andel av befolkningen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Statskontoret ifrågasätter behovet av brutto-avisering. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande bestämmelse i lagen (1995:743) om aviseringsregister är att uppgifter får lämnas ut från aviseringsregistret endast om uppgifterna enligt lag eller förordning får registreras i ett register hos mottagaren. Avisering får alltså som regel inte ske av andra uppgifter än de som mottagaren själv får ha i ett personregister. Regeringen får dock medge att även andra uppgifter får lämnas ut.
Möjligheten att medge att andra uppgifter lämnas ut än de mottagarna själv får registrera innebär att mottagarna kan få ändringsaviseringar av-seende samtliga personer i aviseringsregistret, s.k. bruttoavisering. Ur det materialet får den mottagande myndigheten sedan själv söka fram upp-gifter som rör personer vilka är registrerade i dennes register, medan övriga uppgifter gallras. Urvalet av uppgifter görs alltså av den mottagande myndigheten själv, och inte av Riksskatteverket som vid vanlig ändringsavisering. Bruttoavisering får enligt förordningen (1996:1298) om aviseringsregister användas i förhållande till Rikspolis-styrelsen, KriminalvårdsRikspolis-styrelsen, Lantmäteriverket, Vägverket, Centrala studiestödsnämnden, Totalförsvarets pliktverk, kronofogdemyndig-heterna och Svenska kyrkans centralstyrelse.
Frågan är hur utlämnande av uppgifter som mottagaren inte behöver, ställer sig i förhållande till dataskyddsdirektivets bestämmelser. Enligt artikel 7 i dataskyddsdirektivet får personuppgifter behandlas bl.a. om
Prop. 2000/01:33
143 det är nödvändigt för utförandet av en arbetsuppgift av allmänt intresse
eller som ett led i myndighetsutövning. Det kan inte sättas i fråga att behandling av personuppgifter för aviseringsändamål är tillåten med stöd av den bestämmelsen. Personuppgifter skall vidare vara adekvata och relevanta och får inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de har samlats in och för vilka de senare behandlas (artikel 6.1 c). Av dataskyddsdirektivets ingress kan inte utläsas vad som närmare avses med den bestämmelsen.
Regeringen anser i likhet med utredningen att bruttoavisering som metod för att tillgodose behovet av korrekta folkbokföringsuppgifter inom förvaltningen, i sig inte strider mot direktivet. Det torde dock inte vara förenligt med direktivet att i alla sammanhang använda sig av bruttoavisering. Det avgörande måste vara om behandlingen är nöd-vändig. Hänsyn bör därvid tas till hur integritetskänsliga uppgifterna är, hur många personer som avses med aviseringen samt hur ofta uppgifter aviseras till myndigheten. Det innebär enligt regeringens mening att bruttoavisering inte bör användas om aviseringen avser endast ett fåtal personer eller om avisering görs endast vid något enstaka tillfälle.
Nödvändighetskravet kan å andra sidan inte sättas så högt att det skall vara fråga om dagligen återkommande aviseringar som avser hela Sveriges befolkning. Enligt regeringens mening bör det, för att brutto-avisering skall få anvä ndas, vara frågan om regelmässigt och frekvent återkommande aviseringar som avser en betydande andel av befolk-ningen. I de fall aviseringen rör uppgifter som till sin karaktär är sådana att det av integritetsskäl inte är lämpligt med andra aviseringsmetoder, t.ex. uppgifter om intagna i kriminalvårdsanstalt, torde kraven kunna sättas lägre än i andra fall. Någon särskild reglering torde inte vara nödvändig.
10.5 Direktåtkomst till databasen
Regeringens förslag: Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall få ha direktåtkomst till folkbokföringsdatabasen.
En myndighet får ha direktåtkomst till uppgift om personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning och folk-bokföringsort samt avregistrering från folkbokföringen. En myndighet får även ha direktåtkomst till andra uppgifter om myndigheten enligt lag eller förordning får behandla dem.
Annan än myndighet får ha direktåtkomst endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall meddela föreskrifter om att även annan än Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall få ha direktåtkomst.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de i förslaget givna förutsättningarna för regeringens föreskriftsrätt är alltför oprecisa för att kunna ligga till grund för en föreskriftsrätt, ens till regeringen. Datainspektionen framhåller att det är av stor vikt att
Prop. 2000/01:33
144 regeringen utnyttjar möjligheten till begränsningar av direktåtkomsten.
Riksskatteverket anser att en mottagare bör kunna få direktåtkomst till samma uppgifter som denna får behandla i sitt eget register samt att även skattebrottsenheterna bör få direktåtkomst till databasen samt att uppgift om namn och adress bör få lämnas ut till alla genom direktåtkomst samt att kronofogdemyndigheten bör få direktåtkomst till alla nödvändiga uppgifter i databasen. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I dag har en skattemyndighet direkt-åtkomst till samtliga de lokala folkbokföringsregister som förs av ett skattekontor inom skattemyndighetens verksamhetsområde. För det centrala referensregistret gäller att samtliga skattemyndigheter får ha direktåtkomst.
Direktåtkomst får finnas till ett begränsat antal uppgifter i aviseringsregistret. Myndigheter får ha direktåtkomst till uppgifter om personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteck-ning och folkbokföringsort samt avregistrering från folkbokföringen.
Regeringen har vidare i förordningen om aviseringsregister tillåtit direktåtkomst till ytterligare uppgifter för Rikspolisstyrelsen och polis-myndigheterna samt skattepolis-myndigheterna. Sistnämnda myndigheter har därigenom tillgång även till uppgifter om civilstånd, make, föräldrar, barn och vårdnadshavare.
De myndigheter som är personuppgiftsansvariga bör enligt regeringens mening ha fullständig tillgång till de uppgifter som finns i en databas.
Regeringen har i fråga om åtkomst till beskattningsdatabasen föreslagit att Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall ha åtkomst till samt-liga uppgifter i beskattningsdatabasen. Något skäl att göra annan bedömning i fråga om de uppgifter som finns i folkbokföringsdatabasen finns enligt regeringens mening inte. Tillgång till folkbokförings-uppgifter är genom den direktåtkomst som är tillåten till aviserings-registret inte begränsad till en viss region. Utredningens förslag innebär således inte någon större utvidgning av åtkomsten till uppgifter. Begräns-ningar i åtkomsten hindrar vidare en effektiv handläggning av folkbokföringsärendena. Regeringen delar därför utredningens bedöm-ning att Riksskatteverket och skattemyndigheterna bör ha åtkomst till samtliga uppgifter i databasen.
En annan fråga är åtkomsten för andra myndigheter. I dag förekommer direktåtkomst för myndigheter utanför skatteförvaltningen endast till vissa uppgifter i aviseringsregistret. Regeringen har i fråga om direkt-åtkomst till beskattningsdatabasen (avsnitt 9.4) anfört att det i lag bör regleras vilka myndigheter som får ha åtkomst till databasen och till vilka uppgifter. Folkbokföringen skiljer sig från beskattningsverksamheten genom att myndigheter redan i dag har åtkomst till vissa uppgifter genom aviseringsregistret. Det finns enligt regeringens mening inte skäl att be-gränsa den åtkomst till folkbokföringsuppgifter som i dag är möjlig.
Fråga är om åtkomsten till uppgifter bör utvidgas. Riksskatteverket anser att en mottagare bör kunna få direktåtkomst till samma uppgifter som denna får behandla i sitt eget register om uppgiften inte omfattas av sekretess.
Uppgifter i aviserinsgregistret får i dag lämnas ut till en myndighet som själv får registrera uppgiften. Någon annan begränsning i fråga om
Prop. 2000/01:33
145 utlämnade finns inte. Flertalet folkbokföringsuppgifter kan inte anses
känsliga ur integritetssynpunkt. Uppgifterna omfattas heller inte av någon starkare sekretess utan presumtionen är att uppgifterna är offentliga. Enligt regeringens mening kan det därför ur integritetsskyddssynpunkt inte anses innebära någon skillnad om en myndighet hämtar in uppgifter genom direktåtkomst eller på något annat sätt med hjälp av automatiserad behandling. Regeringen anser därför i likhet med Riksskatteverket att en myndighet skall få ha direktåtkomst till de uppgifter som myndigheten själv får registrera.
Som anförts i avsnitt 9.4. innebär de föreslagna bestämmelserna om direktåtkomst inte att eventuell sekretess för uppgifterna bryts. I folkbokf öringsverksamheten gäller sekretess endast om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs. Presumtionen är alltså att uppgifterna är offentliga. I likhet med vad som i dag gäller för utlämnande av uppgifter från aviseringsregistret anser regeringen att några sekretessbrytande regler inte behövs för utlämnande av folkbokföringsuppgifter. Det bör i stället ankomma på Riksskatteverket att bedöma om uppgifterna kan lämnas ut genom direktåtkomst. Det bör i detta sammanhang framhållas att uppgifter om personer med s.k. sekretessmarkering inte lämnas ut till den som inte kan erbjuda sekretesskydd för uppgifterna.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall ha möjlighet att meddela föreskrifter om att andra än Riksskatteverket och skatte-myndigheterna skall få direktåtkomst till uppgifter i folkbokförings-databasen. Regeringen anser emellertid att myndigheters åtkomst till folkbokföringsuppgifter, i likhet med vad som föreslås i fråga om åtkomst till beskattningsuppgifter, bör regleras i lag. Regeringen bör dock i likhet med vad som idag gäller ha möjlighet att föreskriva att annan än myndighet får ha direktåtkomst till databasen. Möjligheten infördes i samband med stat-kyrka reformen för att Svenska kyrkan även efter kyrkans skiljande från staten skulle kunna använda sig av aviseringsregistret. Något skäl att ändra denna ordning finns enligt regeringens mening inte.