U
nder andra halvan av 1700-talet var Societeten inte det enda lärda sällskapet i Uppsala med naturvetenskaplig inriktning.År 1758 hade en grupp yngre naturvetare med ett gemen-samt intresse för matematik, astronomi och geografi slagit sig samman för ett mycket speciellt projekt. Deras målsättning var minst sagt am-bitiös, en beskrivning av hela världen skulle tas fram och presenteras!
Man kallade sig för det Cosmografiska sällskapet.
Det Cosmografiska sällskapet skiljde sig från andra akademier och lärda sällskap genom att man vare sig höll regelbundna möten eller gav ut någon tidskrift.164 Man fokuserade i stället nästan helt på ett enda stort bokprojekt, en Werlds-Beskrifning, samt på tillverkningen av jord- och himmelsglober. Gruppens kärna utgjordes av några do-center i 30-årsåldern: den tidigare nämnda Torbern Bergman (docent i fysik), Fredric Mallet (astronomi), Johan Zegolström (1724–1787;
matematik), Stefan Insulin (1726–1803; geometri) och Petrus Arrhe-nius (1728–1800; bibliotekskunskap). Innan bokutgivningen agerade ledamöterna anonymt; det var från början inte transparent gentemot allmänheten vilka som ingick i sällskapet.165
I gruppen fanns också gravören Anders Åkerman (1721–1778). Det var hans uppgift att tillverka de glober som skulle illustrera docen-ternas geografiska och astronomiska sammanställningar. Även astro-nomen Bengt Ferrner (1724–1802; innan adlandet 1767 Ferner) ingick från början och kan ha fungerat som ledare.166 Det skulle i så fall ha varit motiverat av hans högre tjänsteställning, han var vid tidpunkten
164 widmaLm (1988a; s. 78).
165 maLLet (1762).
166 annerstedt (1914; s. 364).
vikarierande professor i astronomi. Bengt Ferrner reste dock snart ut-omlands och vid hemkomsten flera år senare bosatte han sig i Stock-holm.
Några seniora astronomiprofessorer ska också ha funnits i bakgrun-den till sällskapet: Mårten Strömer, Daniel Melanderhjelm (1726–
1810; Melander fram till adlandet 1778) och Pehr Wargentin.167 Mår-ten Strömer hade ungefär samtidigt med Cosmografiska sällskapets tillkomst givit ut en skrift som var viktig för verksamheten, Läran om klotet och sphériska trigonometrien, korteligen afhandlad uti trenne böcker. Enligt en uppgift ska gruppen t.o.m. ha lyckats få Anders von Höpken att acceptera rollen som Preses Illustris.168 Men utan egentlig mötesverksamhet var organisationens struktur otydlig.
Verksamheten i det Cosmografiska sällskapet knöt an till Socie-teten på flera olika sätt. En personkoppling var den genom Anders Åkerman. Han var född som Anders Olofsson i Halla socken någon mil utanför Nyköping. Uppväxten var påver, pappan arbetade som snickare på Åkerö slott i grannsocken Bettna. Rimligen var det Åkerö som gjorde att Anders Olofsson under gymnasietiden i Strängnäs antog namnet Åkerman. Bakom namnbytet kan ha legat att Åkerös ägare, riksrådet och greven Axel Banér (1661–1742), bidrog till hans gymnasiestudier.169
Anders Åkerman kom till Uppsala 1747 för att studera matematik.
Han hade redan innan dess börjat lära sig gravyrteknik hos Vetenskap-sakademiens gravör Carl Bergvist (1711–1781).170 Under 1750- talet försörjde sig Anders Åkerman hjälpligt genom gravyruppdrag till promotionshyllningar, kartor och porträtt. Han var aktiv inom Söder-manlands Nation i Uppsala där han hjälpte landsmän med studierna och fungerade som nationens bibliotekarie och förste kurator. Det var Anders Åkerman som stod för illustrationerna till Evald Ziervogels (1728–1765) skolatlas utgiven 1758. Kartbokens titel var tidstypiskt utförlig: Minnes och schol-atlas eller tydelig anwisning at snart fatta och länge behålla geographien eller kunskapen om the på jordklotet befinteliga märckwärdigare länder och wattn.
167 widmaLm (1988a).
168 rosenhane (1811; s. 140).
169 bratt (1968; s. 61).
170 huLtmarK et al. (1944).
Anders Åkerman hade omnämnts i ett Societetsprotokoll redan 1751, »Studiosus Ackerman Sudermannus anmodas om stickning«.171 Det framgick inte vad han ombads illustrera och någon Acta-utgiv-ning skulle ju heller inte bli aktuell under lång tid framöver. Det kan ha varit Linné själv som sökte en person att få hjälp av. Möjligheten till goda kopparstick förefaller ha varit en flaskhals för Linné i hans publicering av nya växtbeskrivningar.172
På senhösten 1757 vände sig Anders Åkerman till Societeten med en ansökan om att bli »antagen under Kongl. Societetens beskydd, så-som Dess Graveur, på lika sätt så-som afledne Directeuren Ekström det tillförne åtnjutit«.173 Den refererade direktören var Daniel Ekström (1711–1755), en tid (diffust) knuten till Societeten i samband med in-strumenteringen av Anders Celsius observatorium. Daniel Ekström hade dock bara vistats i Uppsala några år kring mitten av 1730-talet;
efter utlandsresor kom han till Stockholm 1741 där han etablerade en framgångsrik instrumentverkstad.174
Ledamöterna var väl »bekant[a] med hvad särdeles flit H:r Åker-man redan inhämtat en vakker kunskap« och Åker-man trodde sig äga
»håpp om fördel« av denna kompetens. Åkerman antogs som Societe-tens gravör men eftersom tidskriften fortsatte att ligga i träda skulle det dröja innan han egentligen utförde något arbete för Societetens räkning. Anders Åkerman hade nog hoppats att uppdraget redan från början skulle ha givit honom en inkomst. Men affilieringen i sig – att vara Societetens gravör – var säkert prestigefull. Två år senare antogs han också som elev (jmf. sid. 52).175
171 Jämför ’gravyrstickel’ och att ’sticka’ i koppar. 16 november 1751. Sudermannus stod för att Åkerman tillhörde dåvarande Södermanlands nation.
172 Lindroth (1967a; s. 569).
173 22 december 1757.
174 Daniel Ekström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15915, Svenskt biogra-fiskt lexikon (art. av Bengt Hildebrand). Daniel Ekström var vid sin död för-lovad med Pehr Elvius syster, tillika Anders Celsius kusin, Anna Elvia (1713–
1784). Hon gifte sig sedan med Mårten Strömer, Anders Celsius efterträdare på astronomiprofessuren. Ständigt återkommer den här typen av släktband mellan 1700-talets vetenskapare i Uppsala.
175 24 februari 1759.
Anders Åkermans vackert gjorda ansökan om att bli antagen som gravör vid Societeten från 1751. Notera inte minst den fint graverade flugan på första sidan!