Nova Acta Regiæ Societatis Scientiarum Upsaliensis gavs ut i egen regi, alltså på eget förlag. Till de första volymerna anlitades Anders Åker-man för kopparstick och han ersattes efter sin död 1778 av Fredrik Akrel, precis den succession som varit inom det Cosmografiska sällska-pet. Den sammanlagda produktionskostnaden för den första volymen landade på 2 900 kmt, varav 2 200 för tryck och resten för gravyr. Det var dyrt att ha med illustrationer. Produktionskostnaden ökade efter hand och 20–25 år senare, när volym V och VI gjordes klara, låg den på över 6 000 kmt. Några (mindre) kostnader som tillkom för varje volym var inbindning av det exemplar som Hertig Karl skulle ha, samt tryck av några exemplar på »blått papper« till särskilt prominenta hedersledamöter. För t.ex. volym IV var det Anders von Höpken, Carl Fredric Scheffer och ärkebiskopen Carl Fredrik Mennander (1712–
1786) som för ärades ett sådant tryck. Ledamöter bosatta i Uppsala fick var och en ett vanligt exemplar gratis.
Flera olika mynt- och sedelsorter var i bruk under 1700-talet.
Här är en omvandlingstabell för de vanligaste sorterna.
Från 1600-talet
1 daler silvermynt (eller bara silvermynt) = 3 daler kopparmynt (kopparmynt)
Från 1776
1 riksdaler Specie (Rdr Sp) = 6 daler silvermynt = 18 daler kopparmynt
1 rikdaler Specie = 48 skillingar (sk) 1 skilling = 12 rundstycken (rst)
Från 1777 respektive 1789 gavs ut sedlar i riksdaler Banco (av Riksban-ken) och riksdaler Riksgäld (av Riksgäldskontoret). Värdet på dessa minskade efterhand och senare sattes deras förhållande till riksdaler Specie enligt:
1 riksdaler = 2 2/3 riksdaler Banco 1 riksdaler = 4 riksdaler Riksgäld
1 riksdaler Banco = 1,5 riksdaler Riksgäld
Omräknat till dagens penningvärde motsvarade 1 riksdaler 1780 unge-fär 400 kr idag. Priset för de första numren av Nova Acta Regiæ Societatis Scientiarum Upsaliensis var circa 1 riksdaler.
Försäljningspriset för volym I och II (1773, 1775) var satt till 15 kmt, och för volym III och IV (1779, 1784) till 20 kmt. Efter myntrefor-men 1777 började priset anges i riksdaler, 20 kmt motsvarade det något komplicerade beloppet 1 riksdaler (rdr), 5 skilling (sk) och 4 rundstycken (rst). Vid utgivningen av volym V (1792) och VI (1799) höjdes priset till 2 rdr 16 sk respektive 3 rdr 24 sk. För utländsk för-säljning var priset 3 Reichsthaler Leipziger Corant; det var den valuta som användes i Hamburg och Leipzig.
Tre försäljningskanaler användes. I Stockholm förmedlades tid-skriften av Carl Christoffer Gjörwells (1731–1811) boklåda. Gjörwell var något av ett nav för informationsspridning inom landet, både offi-ciellt och inoffioffi-ciellt. Han gav själv ut ett stort antal tidningar och tid-skrifter, och var mån om att odla goda kontakter med hovet och den politiska ledningen, vars talan han inte var sen att föra.335 I Uppsala såldes Nova Acta av akademibokhandlaren Magnus Svederus (1748–
1836); han hade också en filial i Stockholm. Till Magnus Svederus (circa 50 exemplar) och Carl Christoffer Gjörwell (>100 exemplar) förmedlades tidskriften i omgångar med 10 % rabatt. Slutligen sålde Societeten själv tidskriften genom direkta kontakter med köpare.
Tidskriftsutgivningen gav ingen direkt vinst och man hade dess-utom att täcka utgifterna för produktionen innan intäkterna från försäljningen kom in. Det bästa vore, menade man, om något förlag kunde stå för utgivningen, särskilt som det skulle kunna bidra till en ökad internationell spridning. Adolph Murray kom hösten 1789 med tanken att man skulle anlita ett utländskt förlag. Det sågs som en bra idé, särskilt som en utländsk förläggare nog också skulle kunna sälja restexemplar av tidigare volymer. Men man fann skäl att skjuta på beslutet tills klarhet nåtts om det fanns något regelverk i vägen.336
Eric Prosperin hade mycket riktigt vid en vistelse i Stockholm fått besked om att man inte »hade rättighet at utom riket upplägga […] de böcker som här hemma äro utarbetade«.337 Det var ett gammalt beslut från 1748, förknippat med ett mycket kostsamt vite på 1 000 smt samt konfiskering av alla tryckta exemplar. Det var ett typiskt inslag i det frihetstida regelverket där den inhemska näringsverksamheten skulle gynnas.
335 Carl Christoffer Gjörwell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13087, Svenskt biografiskt lexikon (art. av Lars Lindholm). persson (2018).
336 21 oktober 1789.
337 20 maj 1790.
Societeten satte sitt hopp till att kungen skulle medge ett undantag från regeln. Man misstänkte att »ingen Bokhandlare eller Boktryckare i Swerige skulle wilja åtaga sig detta förlag på för Societeten drägeliga willkor«. För att få detta svart på vitt annonserade man i allmänna tidningar efter intresserad svensk förläggare. Parallellt, för att spara tid om det ändå skulle visa sig tillåtet, kontaktade Adolph Murray några tyska bokhandlare för att se vilka villkor skulle kunna erhållas utomlands.
Ingen svensk förläggare anmälde intresse. Däremot kom lovande signaler från Leipzig, som var något av den europeiska bokhandelns centrum vid den här tiden:
Mullerska Bokhandels huset i Leipzig [hade] genom bref till Herr Professorn Murray erbjudit Sig därtill. Societetens Leda-möter emottogo anbudet af 2 Rdr. eller Hollandsk ducat arket, allenast det wore med den tilläggning, at lika mycket skulle betingas för hwarje graverad Tabel, mathematiska figurer un-dantagne.338
Det Müllerska förlaget i Leipzig kunde även tänka sig att lösa in kvar-varande exemplar av de fyra första numren av Nova Acta. Efter ytter-ligare förhandling med Müllerska bokhandelshuset var man på våren 1791 framme vid ett utkast till avtal för hanteringen av volym V av Nova Acta.
[1] för hwarje ark betalas till Societeten i honorarium 1 Specie ducat, och lika mycket för hwarje ritning, hwilcken betalning dock kommer at ske i tryckta Exemplar af Sjelfwa handlingarne.
[2] handelshuset inlösa alla oförsålde Exemplar af de föregående Tomerna af de nya Acterna för 200 Rdr. Specie räknat till 303 Exemplar, och skal denna summa lefwereras i böcker till Herr Prof. Aurivillius, som därföre sedan till K. Societeten lämnar betalning, på det sättet, at 50 Rdr. lämnas nästa höst, och se-dan 50 Rdr hwart halft år.339
338 7 oktober 1790.
339 16 mars 1791.
Societeten fann villkoren förmånliga och beslöt att anta dem. Nu återstod bara att inhämta kungens tillstånd. Som vanligt gick man via Hertig Karl. Ärkebiskopen Uno von Troil hade strax ärenden till Stockholm och överlämnade i slutet av mars 1791 en skrivelse till her-tigen, så att denne sedan kunde föredra ärendet för sin bror. Ett snabbt svar kom från statssekreteraren Elis Schröderheim (1747–1795), en av Gustav III:s gunstlingar. Där framgick det att »K. M. skal finna något betänkeligt at i nåder bifalla K. W. Soc. underdånigsta anhållan om sina acters tryckande utom Riket«. Annorlunda uttryckt var svaret
’nej’.
I ett sista försök svarade Societeten på beskedet och menade att
»nog finnas här i riket de stylor och kopparstickare som kunna göra upplagan så anständig ja äfwen prydelig som någonsin fordras«.340 Pro-blemet var att hitta en förläggare. De första volymerna av Nova Acta hade man givit ut på eget förlag och det hade inneburit svårigheter med försäljningen.
det har slagit så ut at af den sidsta [volymen] på 5 à 6 år sedan dess utgifwande ännu ej mera än 50 a´ 60 Exemplar blifwit försålde. Societeten har som bekant är ingen fond, inga inkom-ster för at widare underkasta sig en så ögonskenlig förlust. Hon har i allmäna tidningar budit ut förläggandet af sina arbeten men ingen har anmält sig […] ty i anseeden till språket bör afsättningen wäntas liten eller ingen, när Swenska Academien, Wet. Ac. och Witt. Academien som skrifwa på Swenska och i ämnen som mera passa för mängder av läsare, dock lärer afsätt-ningen wara mycket måttelig.
Vid nästa möte i Societeten i juni 1791 sammanfattades läget.
ehuru Hans Kongliga Majestät med synnerligt nådigt wälbehag skal hafwa ansedt Societetens uppsåt, at utgifwa en ny Tom af sina arbeten, hade Hans Majestät dock tillika yttrat sig, at det wore anständigare och för Nationen mera hedrande, om någon utwäg kunde påfinnas till tryckningens förrättande inom Riket.341
340 I koncept 8 april 1791, troligen skrivet av Eric Prosperin. Brevet inleds med en notering att ärkebiskopen »nu är sängliggande af sin podagre [gikt], och ej wet om han idag orkar skrifwa« (UUB, U2000:21).
341 10 juni 1791.
Kungen hade nyligen avslutat det ryska kriget 1788–1790 med slaget vid Svensksund den 9 juli 1790 och freden i Värälä en dryg månad senare. Nu var Gustav III åter utomlands för förhandlingar om nya militära insatser. Även om något formellt beslut ännu inte var fattat så resignerade Societeten. För att undvika ytterligare fördröjning fann man för gott att själva fortsätta utgivningen av Nova Acta. Tryckning-en fortsatte också att ske vid universitetstryckeriet, nu lett av Catha-rina Elisabeth Edman, Johan Edmans änka. Det skulle snart tas över av deras son, Johan Fredric Edman.
Även om tidskriften inte gavs ut på ett utländskt förlag kunde man få hjälp med internationell distribution av den Müllerska bokhandeln.
Våren 1793 kunde Eric Prosperin redovisa att 18 exemplar hade sänts till Leipzig och försäljningen gick tydligen så pass bra att man beslöt att skicka ytterligare 100 exemplar dit.342 Kommissionen fortsatte nära 10 år tills den tyska bokhandeln gick i konkurs.