”Flera av personalen kramade på mig varje dag”
Dan börjar med att berätta om det viktigaste som han menar ”hände med honom” på Svh. Han berättar att han tidigare inte kunde se sin egen spegelbild och att personalen fick montera ner spegeln på hans rum.
Dan: Alltså ni hjälpte ju mig… Hjälpte mig att välja bort kompisar som inte var bra för mig. En annan viktig grej var att ni gav mig var massage i skolan.
Jenny: Okej, varför var det viktigt?
Dan:/…/ … att jag inte kunde se mig i en spegel. Jag tyckte inte om att någon rörde mig innan ju… Jag tyckte ju inte om mig själv du vet.
Jenny: När blev det annorlunda då? (…)
Dan: Ja, jag vågade tycka att det var okej att bli rörd på… Massagen hjälpte mig kan man säga.
Dan berättar att han tidigare inte tyckte om beröring, men att han genom massage lärde sig att hantera det. Han berättar att självförtroendet ”sakta men säkert” blev bättre och att personalen med tiden fick montera upp spegeln igen. Han berättar också om första gången han var i en klädesaffär och köpte jeans. En händelse som han menar är ”historisk”.
”Man kommer liksom inte undan från er på Svh”
Dan kommer i sin berättelse tillbaka till vad han anser att han lärt sig på Svh. Dan: Jag fick möjligheter att våga uttrycka mig.
Jenny: Hade du inte det tidigare?
Dan: Ingen aning. Jag var ju typ aldrig i den skolan. Jenny: Men när du var i skolan då?
Dan: Då sa jag inget. Jenny: Varför?
Dan: Ni lyssnade ju på mig. De andra på andra skolan frågade aldrig mig. Jenny: Vad vill du att de skulle fråga dig?
Dan: Om jag förstått liksom? Hur jag trivdes och så. Man kommer liksom inte undan från er på Svh.
Dan berättar att han genom möjligheter att våga uttrycka sig också kunde komma på strategier om hur han tog in kunskap på bästa sätt. Han berättar att det är viktigt att han får upprepa instruktionerna högt.
Dan: För min del var det självklart att fortsätta att plugga, att gå i skolan… Jag hade ju minst E i allt i slutbetyg så jag sökte ett nationellt program.
41 Dan: Teknik och slöjd för då fick vi prata mycket om riktiga saker. Real talk21 liksom… (…) Det viktigaste var att kunna upprepa instruktionerna högt för mig själv.
Dan berättar att han ofta fick arbeta en-till-en, alternativt tillsammans med en annan elev på teknik- och slöjdlektionerna och att dessa lektioner utgjorde vad Dan beskriver som ”real talk”. Dessa lektioner berättar han borde vara mer vanligt i undervisningen på Svh.
Dan: Man kan ju inte jämföra Svh med en vanlig skola. Jenny: Berätta vad du menar.
Dan: Ja, alltså, em… jag menar... Om jag gått på en vanlig skola så hade jag kanske haft bättre betyg i bild. På Svh finns ju inte ens en gång en bildsal. Inte kemisal heller. Allt vi gjorde på kemin var teori, och jag vill ha real talk liksom… /…/ göra saker på riktigt liksom… arbeta mer med teknik och så.
Dan berättar att han på Svh inte fick praktisera kemi då skolan inte har någon kemisal. Dessutom berättar han att han kanske haft bättre betyg i bild om skolan haft en bildsal.
Analys av Dans berättelse
Dan börjar sin berättelse i dåtid när han berättar att han tidigare inte tyckte om beröring. Han beskriver att han över tid började hantera känslan. Sekvenserna beskrivs i dåtid, men dåtidsjaget förändras i och med att Dan beskriver att han vågade tycka att det var okej med beröring. Dan berättar också om att personalen på Svh hjälpte honom att välja bort kompisar som ”inte var bra” för honom, vilken skulle kunna jämföras med Normells (2010) forskning som lägger tonvikt på att det är viktigt att visa eleverna hur de kan hantera konflikter. Genom att ge utrymme för att lära sig hantera konflikter kan bl.a. elevernas kognitiva färdigheter kring konflikthantering utvecklas. Normells (2010) tankar kan också likställas med Nyströms (2002) studie där det poängteras att pedagogen ska demonstrera expertmodell, vilket skapar det grundläggande förhållningssättet för scaffolding. Scaffolding kan i Dans berättelse jämföras med att erbjudas stödstruktur (Partanen, 2007) i uppbyggandet av relationer och konflikthantering. Detta stöd kan sedan bit för bit plockas ner då Dan till slut behärskar redskapet.
Dan beskriver sin vändpunkt i dåtid, med att förklara att personalen på Svh ”lyssnade” på honom. Känslan av att våga uttrycka sig i ett tillåtande klassrumsklimat gjorde att han utvecklades ur ett pedagogiskt perspektiv. Detta kan jämföras med Alexander (2008) som beskriver dialogisk undervisning och att detta ger eleverna möjligheter för livslångt lärande. Det är också intressant att se att Dan byter till nutid när han beskriver att ”man kommer liksom inte undan från er”. Det tyder på att han å ena sidan beskriver att han blev sedd och
21
Real talk står här för en-till-en-undervisning tillsammans med slöjd- och teknikläraren, där både dialog och praktik sammanflätades.
42
bekräftad, så även i nutid. Men det skulle lika gärna å andra sidan kunna vara en beskrivning av att han känner sig övervakad av personalen på Svh.
Dan berättar också att han valde ett nationellt program efter grundskolan då han gick ut med minst E i samtliga ämnen. Han betonar att han saknar en bild- och kemisal där han ställer sig frågan om att han kanske hade haft bättre betyg på en reguljär skola. Dan beskriver å ena sidan en längtan och vilja av den reguljära skolans utbud av undervisningssalar, samtidigt som han å andra sidan gjort valet att inte gå dit.