”Jag behövde inte vara en pusselbit”
Lars börjar med att berätta att han alltid känt sig utanför i den reguljära skolan. Han berättar att han alltid sa vad han tyckte, och enligt honom var detta inte alltid väl mottaget hos läraren i den reguljära skolan. Han berättar också att han upplevde att lärarens kroppsspråk var ”tydligt”. Han beskriver det som att den reguljära skolan ville att han skulle passa in i en
38
”mall”, något som inte alls passade honom. Han berättar att han ville bli utmanad i sina filosofiska tankar.
Lars: Ni gav mig möjligheter!
Jenny: Oh vad fint det låter. Hur menar du? Lars: Jo, ni gav mig chans att få lov att vara jag. (…)
Lars: … det fanns liksom ingen mall som jag skulle passa in i. Jag behövde inte vara en pusselbit.
Lars berättar att han tidigare känt sig ”konstig” efter att han varit ”utmärkande” i sitt humör i sin förra skola och blivit skickad till BUP-skola. Därför upplevde han placeringen på Skolveckohemmet som en förändring och en ”nystart” för honom.
Lars: … jag hade svårt att få ner siffror på papper. (…)
Lars: Alla hade kunskaper om hur vi fungerar. Jag har ju dessutom drag av OCD20. Jag kunde ju
inte få ner det jag hade i huvudet via en penna och ner på papper. Det gick liksom inte. Jag hade allt i huvudet. Jag kan skriva svenska hur mycket som helst, men aldrig matematik… Det måste ha hänt något traumatiskt när jag var liten… Siffrorna blir olika stora och då måste jag sudda och då kommer jag inget vart…/…/ Det låste sig helt.
(…)
Lars: Jag fick ju en personlig sekreterare på de nationella proven i nian. I matten alltså…
Lars berättar att det ”låste sig” när han skulle skriva siffror. Han berättar om en viktig metod som lärarna på Svh arbetade efter.
Lars: Sen fick jag lov att tänka som jag ville också. Ni gav mig möjlighet att lösa uppgifterna på olika sätt.
Jenny: Okej, hjälp mig att förstå vad du menar.
Lars: Ja, ni lyssnade på alla olika alternativ. Jag tänkte ju lite utanför boxen.
Lars berättar om en matematiklektion där hans filosofiska tankar kring tiopotenser gjorde att läraren och han tillsammans gjorde om uppgiften till rymden och ljusår.
”Det blev på riktigt”
Lars fortsätter att berätta om att han fick tänka som han själv ville. Han berättar om ännu ett exempel.
Lars: Och sen var det ju så att ni projicerade matematiken. Jenny: Vá? Hur menar du?
Lars: Jo, ni flyttade uppgiften så att vi kunde göra den på riktigt. Det blev inte bara en uppgift på ett papper och detta gjorde att jag fick en förståelse.
Jenny: Ge ett exempel.
Lars: Ja, t.ex. när vi räknade area ute på gräsmattan. Det blev på riktigt.
Lars berättar att det var ett självklart val att studera vidare på gymnasiet. Han säger att personalen och föräldrarna uppmuntrade honom till detta.
Jenny: Tog du med dig några tankar eller strategier som du hade använt dig av på Svh?
Lars: Ja, när det gäller läs- och skrivstrategier. Jag är mycket intresserad av litteraturhistoria och jag tog med mig och utvecklade en lässtrategi som verkligen fungerat för mig. Jag läser och
20
OCD är en förkortning för det engelska uttrycket "obsessive-compulsive-disorder" som betyder "tvångstanke- tvångshandlings-sjukdom".
39 skriver ner viktiga delar med egna ord. Sen sätter jag ihop alla de delar som jag har skrivit av och då bildar det min text över området. Det tar jättelång tid, men jag lär mig. Jag tycker det är viktigt att reflektera över tankarna bakom texterna. Vad är det egentligen författaren vill ha fram?
Lars avslutar med att berätta att läs- och skrivstrategierna som viktiga för hans fortsatta framtidstankar där han sökt in till lärare i svenska.
Analys av Lars berättelse
Lars börjar också sin berättar dåtid, och beskriver sitt dåtidsjag av upplevelsen att läraren på den reguljära skolan tyckte att han var ”jobbig” Han berättar att lärarens kroppsspråk var ”tydligt”. Detta kan jämföras med Sherman m.fl., (2008) som i sin forskning visar att lärarens kroppsspråk är väsentligt där både verbala och icke-verbala undervisningsstilar poängteras. Ett positivt kroppsspråk skulle kunna ha gjort att Lars förstod sin individuella kontext på ett annat sätt i den reguljära skolan. Lars beskriver känslan av att bli bemött av personal som hade ”kunskap” om hur eleverna ”fungerar”. Genom denna förståelse fick Lars känslan av att tro på sig själv. Detta kan jämföras med Sandéns (2000) texter där hon förklarar att den positiva förändring som en elev ofta upplevde på Skoldaghemmen i hennes avhandling, förklaras av den relationella miljön mellan elev och lärare. Det är också intressant att jämföra sekvensen i Lars berättelse med tidigare forskning ur det faktum att forskningen visar att personal på HVB med inkluderad skolgång har lägre utbildningsnivå (Berridge, 2008).
Lars fortsätter att berätta om sitt dåtidsjag, att han känt sig som en pusselbit som skulle passa in i en mall, en mall som inte alls passade hans tycke och smak. Jakobsson och Nilsson (2007) visar i sin forskning behovet av att tillåta variationer hos individerna samt möta eleverna med individuellt anpassade hanterbara utmaningar. Lars berättar i nutidsjag om att han har drag av OCD och inte kunde skriva siffror. Detta kan tyda på att Lars har gjort upp med sitt dåtidsjag och accepterat dragen av OCD. Han fortsätter i dåtidsform att beskriva att han i svenskan kunde skriva ”hur mycket som helst”. Vändpunkten, förklarar Lars i sin berättelse genom att återge flera exempel på att han på Svh fick tänka ”utanför boxen” och att han upplevde alternativa undervisningsstrategier. Han berättar bl.a. att han fick en ”personlig sekreterare” med sig på de nationella proven i matematik i årskurs nio. Lars berättelse kan jämföras med Kroksmark (2013) som betonar att det alltid är viktigt med ett brett spektrum av undervisningsstrategier, men att i specialundervisningen är det nödvändigt. Lars berättar också att personalen ”projicerade” matematiklektionerna för att göra dem på ”riktigt”. Detta kan jämföras med Hugo (2007) som lägger tonvikt på att lärandemiljöer ska vara på riktigt, där både relationer och innehållet i undervisningen ska vara meningsfulla utifrån elevernas
40
individuella förståelse och där eleverna får både praktiska- och teoretiska exempel tillgodosedda.