6. Analys
6.2 De olika informanternas syn på Våxnäs behov
stämpel är något vi helt saknar grund att tro, det är inget som ges uttryck för under några av intervjuerna med våra informanter och heller inte något vi har en uppfattar området som heller. Waqcuant (2007) lyfter att en av konsekvenserna med territoriell stigmatisering är att det i dessa områden blir enkelt för myndigheter att genomföra åtgärder som nödvändigtvis inte följer lag eller sedvana. Utifrån analysen av planprogramsdokumentet eller av intervjuerna så kan vi heller inte utröna att det har varit fallet i planprogrammet för Våxnäs centrum. Vi kan inte helt utesluta att området inte alls har någon mindre form av lokal stigmatisering runt sig men vi kan inte se att det direkt påverkat att kritik har uppstått kring planprogrammet och därför skulle vara relevant för denna studie.
6.2 De olika informanternas syn på Våxnäs behov
När det kom till informanternas olika syn på vilka behov Våxnäs hade så fanns det en stor skillnad mellan informanterna, speciellt mellan tjänstemännen och de närboende. Närboende ett beskriver exempelvis förtätning som något som ingen vill ha och att det är groteskt att bygga bort så mycket av parkmiljöerna som kommunen vill. Istället förespråkar hen att man ska “släppa ut staden” och projekterar nya områden med en blandad bebyggelse. Detta är inget nytt tankesätt utan går dels att finna i tanken om trädgårdsstaden men även i det modernistiska planeringsidealet. Tanken bakom trädgårdsstaden beskriver dock Ahlberger (2001) innebar att endast bostäder skulle placeras i stadens periferi, eller att staden skulle sektoriseras, vilket inte den första närboende eftersträvar. Hen eftersträvar snarare ett nytt område i stadens periferi med närhet till olika funktioner och blandad bebyggelse vilket kan kopplas till det som Ahlberger (2001) och Björk m.fl. (2008) beskriver som grannskapsenheten. I dessa nya områden vill informanten att det ska finnas klara spelregler som byggherrarna måste förhålla sig till. Hen menar att det idag blivit att byggherrarna har fått allt för mycket makt i stadens utveckling och de tänker bara på vinsten. Vidare menar hen att politiker och tjänstemän bara är glada då det byggs och leder till tillväxt. Om hen har rätt eller inte i detta resonemang kan vi inte avgöra inom ramarna för denna studies omfång. Men vi kan ändå peka på att informanten får medhåll i resonemanget från bland annat Tesfahuney och Schough (2009) som menar att staden i dag låter sig drivas av en ekonomisk kalkyl som handlar om att leda till omedelbar avkastning. I planprogramdokumentet står det även att planprogrammet får, om det genomförs, som konsekvens att det hjälper kommunen att konkurrera om nya invånare som genererar skatteintäkter och leder till exploateringsinkomster till kommunen. Detta är i stark linje med Harveys (2011) beskrivning om hur nyliberalism har kommit till att leda till konkurrens mellan städer och (om informanten har rätt angående byggherrarnas inflytande) att planeringen har
59
kommit att bli allt mer präglad av privatiseringar och låter sig till allt större del söka tillväxt. Tjänstemännen uttrycker att området har ett behov av att bli sammanknutet och få struktur. De menar att förtätning och nya bostäder är en viktig ingrediens i att få till den strukturen. Detta är något Boverket (2016) beskriver är ett verktyg för att integrera miljonprogrammets stadsdelar med resten av staden. De menar då att det handlar om att “läka” staden genom förtätning. De beskriver dock att denna förtätning behöver göras på rätt sätt. Ett område ska inte förtätas endast för att bli fysiskt tätt utan det ska förtätas för att förstärka kvaliteter som närhet till kommersiellt utbud, rekreation, interaktion, arbete etc. Exempelvis beskriver Boverket (2016) att det inte är lämpligt att bebygga grönytor i innerstaden eller att väldigt höga hus i flerbostadsdominerade stadsdelar. Marcus & Berghauser Pont (2016) menar dock att planerare ofta ser okunnigt på begreppet täthet, att det ofta är sammankopplat med
exploateringstal, alltså hur många bostäder, kontor etc. de kan klämma in på en given yta. Detta menar de i sin tur inte har något att göra med hur god stadsbilden blir. Churchman (1999) menar att begreppet täthet vid en första anblick kan ses som ett neutralt, objektivt och kvantitativt begrepp men om man går in djupare på begreppet så menar han att det är en aning mer komplext och att det går att förstå ur olika perspektiv. Han beskriver vidare att olika discipliner och fakulteter förstår och ser på begreppet annorlunda. När vi tittar på Churchmans lista över mål samt för- och nackdelar med täthet kan vi se att våra informanter från kommunens perspektiv (och även planprogramsdokumentet) ofta lyfter fram att fördelarna med täthet medan informanterna från de närboendes perspektiv ofta just tvärtom, att de lyfter fram nackdelarna (se bild 3. för exempel). Just som Churchman (1999) lyfter upp ser man här att tät bebyggelse kan ses utifrån olika perspektiv även inom samma frågor, till exempel tillgången till grönytor. De närboende verkar framförallt se nackdelarna av förtätningen och ger också uttryck för att de
60
upplever, precis som Marcus och Berghauser pont (2016) lyfter upp att den finns en risk för, att frågan har förminskats till hur mycket som kan byggas på en given yta.
Vi ser även en tydlig skillnad i hur informanterna förklarar att man ska lösa de olika problemen i området som otrygghet och vad de upplever som ett försämrat kommersiellt utbud. Tjänstemännen menar att genom förtätning av området kommer nya ögon mot parkerna bidra till ökad trygghet och råda bot på ödsligheten i området. Med nya bebyggelse och nya bostäder i området har man också möjlighet att skapa nya flöden, ögon på otrygga områden och en möjlighet att skapa underlag för att kunna förbättra det kommersiella utbudet. Detta är i mångt och mycket fördelarna Jacobs (2005) lyfter upp med en tät stad. Hon beskriver hur en hög koncentration av människor bidrar till att det finns underlag för mer nischade varor och tjänster. I en glest befolkad förort finns det endast underlag för det som den breda massan efterfrågar. Jacobs (2005) menar även att mycket brottslighet sker i parker där det saknas folk som kan se, detta gäller framförallt när det kommer till oroligheter/brottslighet rörande barn. Informanterna verkar inte se, eller i alla fall lyfta upp, dessa potentiella fördelar med den planerade byggnationen i området. Även närboende ett beskriver att det finns just problematik mellan olika ungdomsgäng kring multiarenan (placerad i en av parkerna) så menar hen att en flytt av multiarenan skulle vara lösning, inte en förtätning av området. Hen menar vidare att det bästa sättet att utveckla handelscentrumet hade varit att kommunen fört en dialog med centrumförening och försökt samarbeta med dem.
Gehl (2006) menar att allmänna platsers skick och kvalitet påverkar hur de används. Han menar att människor endast kommer utföra nödvändiga aktiviteter på platser med dåligt skick medan en högkvalitativa allmän plats uppmuntrar till interaktion mellan människor och aktiviteter. Detta resonemang stärker att tjänstemännen vill öka kvaliteten på parken, som de idag menar är risig och knappast en “vistelsepark”. Jacobs (2005) menade dock att en parks, eller en allmän plats, kvalitet och skick inte nödvändigtvis måste bidra till mer liv, rörelse och interaktion. En av de närboende menar att parken används men hen vill också att kvaliteten förbättras. Hen ser fler eller förbättrade aktivitetsytor, som exempelvis en fotbollsplan, som en kvalitativ förbättring. Det tycks därmed finnas en tydlig skillnad i vad som faktiskt är en kvalitativ förbättring mellan parterna. Överlag tycker vi se att det finns en relativt liknande bild av området i sig och i viss mån vad i området som behöver förbättras. Däremot skiljer sig synsättet i hur detta ska göras mellan parterna och vad som faktiskt innebär en förbättring. Tjänstemännen ser förtätning som en metod för knyta ihop och “läka” området tillsammans med att det sker en upprustning av
61
områdets offentliga ytor. De närboende ser snarare att problemen bör åtgärdas till stor del inom den befintliga fysiska strukturen genom till exempel dialog och upprustning av centrum, utveckla parkerna och åtgärda trafiken/kollektivtrafiken som idag är störande.