Förtätning som ideal och visionen om den goda staden

4.2 Förtätning som ideal och visionen om den goda staden

Förtätning av städer har blivit synonymt med modern svensk stadsplanering. I Boverkets “Vision Sverige 2025” lyfts exempelvis förtätning upp som en nödvändighet för en hållbar utveckling (Boverket 2012). Boverket är en statlig myndighet som har en rad olika uppgifter där bl.a. att ta fram föreskrifter och vägledning för hur svensk samhällsplanering bör bedrivas (Boverket 2017a). Som en vidareutveckling på vision Sverige 2025 så har Boverket tagit fram en idéskrift som beskriver och förtydligar hur denna förtätning bör gå till. Idéskriften med titeln“Rätt tätt” lägger vikt på att det finns skillnader mellan upplevd täthet och fysisk täthet. Att staden ska bli fysisk tät menar de främst inte är målet med utvecklingsstrategin förtätning utan att målet är att skapa och förstärka de kvaliteter som förtätning kan tänkas föra med sig, såsom närhet till kommersiellt och kulturellt utbud, arbete och rekreation. Detta menar de i sin tur kan bidra till att staden blir intensiv och möjliggör för en god interaktion mellan människor. Vidare beskriver Boverket att just den intensiteten och de goda möjligheterna till interaktion som förtätning tänks kunna medföra är faktorer som gör en attraktiv stad och att det därför är motiverat att arbeta för att uppnå det (Boverket 2016). Boverket (2016) beskriver också att förtätning är ett verktyg för att integrera de stadsdelar som byggdes under miljonprogrammet med resten av staden. De menar då att det handlar om att “läka” staden. Jane Jacobs (2005) gick in på ett liknande spår när hon skrev:

“Om en stadsdel är fysiskt sönderskuren av berongghetton och deras vakuumskapande gränser, blir den socialt och ekonomiskt handikappad av sina alltför små, isolerade bostadsområden” (Jacobs 2005:423).

Intensitet och möjligheter till interaktion är något Jacobs (2005) också diskuterade i boken Den amerikanska storstadens liv och förfall. Hon diskuterade dels vikten av liv, rörelse och mångfald men även hur dessa kan uppstå. Hon menade att liv, rörelse och mångfald i en stad är en av de mest vitala delarna för en attraktiv och säker stad. Liv och rörelse uppstår om det finns en god mångfald i staden. När Jacobs (2005) diskuterade vad som alstrar mångfald menar hon att det i grund och botten finns fyra förutsättningar som behöver uppfyllas för att en god mångfald ska uppstå i en stadsdel. Det första är att stadsdelen behöver en god blandning av olika funktioner. Hon menade att en god kombination av olika funktioner i en stadsdel bidrar till rörelse på dygnets alla timmar. Jacobs (2005) delade upp dessa funktioner i primära och sekundära funktioner. En primär funktion är något som drar människor till en bestämd plats som exempelvis bostäder, kontor, fabriker och vissa platser för underhållning. Hon beskrev att dessa

33

funktioner var för sig inte bidrar till god mångfald men att en effektiv blandning av dem gör det, vilket i sin tur kan bidra till att sekundära funktioner uppstår. De sekundära funktionerna beskrev Jacobs (2005) är de verksamheter som växer fram för att tillgodose de människorna som lockats fram av de primära funktionerna. Exempel på sådana sekundära funktioner skulle kunna vara caféer, butiker och ataljéer. Jan Gehl (2006) beskriver i boken Life between buildings också vikten av att allmänna platser har en variation av funktioner och aktiviteter. Han menar att varierade funktioner och aktiviteter stimulerar människor att interagera och samverka. Gehl (2006) menar också att allmänna platsers skick och kvalitet är en aspekt som spelar in i ekvationen. Om ett område är av dålig kvalitet så utförs endast nödvändiga aktiviteter. Har platsen istället bra skick och kvalitet så uppmuntrar platsen till aktiviteter. Jacobs (2005) menade dock att ett områdes kvalité och skick inte nödvändigtvis är i direkt paritet med vilka aktiviteter som pågår där. Hon lyfte att brottsligheten bland ungdomsgäng oftast sker i parker där det saknas översyn från andra verksamheter runt om. Hon lyfte ett antal exempel där oroligheter och brottslighet har begåtts i nybyggda eller sanerade områden där man gjort stora parkytor med lekplatser men som saknar insyn (Jacobs 2005). Detta för oss in på Jacobs (2005) andra förutsättning för mångfald: En blandning av arkitektur med varierad ålder. Om det bara finns nyproducerade byggnader i en stadsdel så begränsar det vilken typ av företag och verksamheter som kan etablera sig där. Nyproduktion innebär höga priser vilket betyder att endast företag som går mycket med vinst eller är får höga subventioner kan etablera sig i ett sådant område. Jacobs (2005) förklarade att en god mångfald kräver en blandning av företag som går med allt ifrån hög vinst till ingen vinst alls.

Den tredje förutsättningen för att uppnå mångfald i en stadsdel beskrev Jacobs (2005) är att stadsdelen har korta kvarter. Hon menade att långa gator eller kvarter bidrar till att en stadsdel blir isolerad ekonomiskt men att den även blir socialt hjälplöst. När en gata eller ett kvarter är för långt så kan gatan och dess parallellgata bara bilda en ekonomisk användargemenskap där gatorna möts. Detta menade Jacobs (2005) bidrar till att stora delar av gatan bara blir som en transportsträcka till något annat och att rörelsemönstret hos invånarna blir monotont. Om gatorna och kvarteren är korta så bidrar det dels till att rörelsemönstret hos invånarna blir mer varierat då det finns många alternativa rutter att röra sig på för att nå sitt mål. Men också för att det blir en effektiv ekonomisk användargemenskap. Kommersiell service och dylikt kan då placeras på fler ställen utan att bli svåråtkomligt. Den fjärde och sista förutsättningen för god mångfald menade hon är att stadsdelen måste ha en tillräckligt hög koncentration av människor. En hög koncentration av människor menade Jacobs (2005) bidrar till att det finns underlag för mer nischade varor och tjänster. I en glest befolkad förort finns det endast underlag för det som

34

den breda massan efterfrågar. Dessa fyra förutsättningar menade Jacobs (2005) bidrar till god mångfald. Om en av dem saknas så minskar potentialen för en god mångfald. En god mångfald menade Jacobs (2005) bidrar till en tryggare stad då det blir mer liv på gatorna vilket fungerar som vakande ögon.

Lars Marcus och Meta Berghauser Pont lyfter fram risken att stadsplaneraren ser okunnigt på täthet “där olika stadskvaliteér knyts till exploateringstal” (Marucs & Berghuser Pont Plan 4/2016:16). Frågan riskerar att förminskas till en fråga om hur mycket som som kan byggas på en given yta, något de menar säger ytterst lite om vilken form av stadsbild eller stadsliv som skapas. De menar vidare att det som skrivs i program, måldokument med mera ofta är lätt att hålla med om men att frågan sedan är hur det översätts i stadsform. Det ska även fungera i riktiga stadsmiljöer och för att nå de mål man har i stadsplaneringen så ska man inte fastna i detaljutformningar. Fokus bör istället ligga på att förstå flöden i staden och som de beskriver: “Det är helt enkelt inte så mycket platsen som skapar flöden som flödet som skapar platsen (Marcus & Berghuser 2016:17). Arza Churchman (1999) lyfter i sin artikel Disentangling the Concept of Density fram att för planeraren är täthet ett tilltalande koncept då det vid första anblick kan förstås som en objektiv, kvantitativ och neutral term. Om man dock går djupare in på betydelsen framkommer det att termen är mycket mer komplex än så. Komplexiteten kommer delvis från att ordet går att definiera utifrån olika discipliner och att det kommer med olika sätt att se på “fenomenet” täthet utifrån olika fakulteter. Churchman (1999) lyfter till exempel fram arkitektoniska-, ekonomiska, ekologiska, trafikmässiga och sociala ståndpunkter som olika utgångspunkter som alla ser på “täthet” med olika ingångsvärden. Han lyfter fram att dessa, på grund av sina olika discipliners utgångspunkter, har olika mål med förtätning och också ser olika både för och nackdelar med förtätningen. I sin artikel listar Churchman (1999) vilka för- och nackdelar samt mål de olika disciplinerna har och ser med en tät bebyggelse. Nedan följer en sammanfattad lista med de punkter vi såg kunde appliceras för vår fallstudie.

• Tätbebyggelse utifrån utgångspunkten transport system.

• Mål: Genom att korta avstånden mellan olika punkter minska det privata bilanvändandet

• Nackdelar: Kan öka trafiktätheten i bebyggelsen och öka risken för olyckor

35

Mål: Skapa mer intensiva urbana miljöer. Minska behovet att bygga långt ifrån befintliga kollektivtrafikstråk. Skapa en god stadsbild där man har vissa maximala höjdskillnader och visst avstånd mellan byggnaderna.

Fördelar: Man skapar en varierad stad med många olika element. Minskar behovet av att behöva exploatera nya mark långt ifrån kollektivtrafikstråk. Genom att att förtäta redan bebyggda områden kan man minska behovet att bygga på öppna ytor. Nackdelar: Höga byggnader kan täcka siktlinjer och skymma dagsljus samt skapa obalans i människors uppfattning om proportioner i staden.

• Tätbebyggelse utifrån utgångspunkten sociala faktorer

Mål: Tillgängliggöra för byggandet av flera olika former av bostäder för en allt mer diversifierad befolkning. Säkra tillgången av bostäder, även för framtida år. Skapa en god livsmiljö med hög komfort och en miljö som är välskött samt fri från oljud, luftföroreningar, skräp, inbrott och intrång.

Fördelar: Skapar goda förutsättningar för service, både kommersiell och offentlig som till exempel skola, kulturutbud, rekreation och en varierad arbetsmarknad. Kan även frigöra mark för rekreation och grönytor om man minskar bilanvändandet. Nackdelar: Kan skapa psykologisk stress då personer får mindre personligt utrymme. Kan reducera känslan av personliga/avskilda miljöer. Kan reducera chansen att överse barn som är ute samt vilka de umgås med. Kan skapa sociala konflikter och rivalitet mellan olika grupper. Kan minska chansen till öppna ytor.

• Tätbebyggelse utifrån utgångspunkten ekonomiska faktorer

Mål: Attrahera företag, näringsliv och upprustning av bostadsområden. Möjliggöra byggandet av billiga bostäder även i låga byggnadsvolymer, upp till tre våningar. Förderlar: Effektiv landanvändning och möjliggörande av effektiv offentlig service samtidigt som man skapar god livskvalité. Minska behovet av att anlägga ny infrastruktur, 40% av kostnaden vid exploatering av ny mark går generellt till bilrelaterad infrastruktur.

• Tätbebyggelse utifrån utgångspunkten miljö

Fördelar: Minskat bilanvändande om fler människor väljer kollektivtrafik eller att gå. Minskar behovet av att exploatera ny mark.

36

Nackdelar: Riskerar att minska öppna ytor och därmed möjligheten att hantera dagvatten. Reducera möjligheterna till att hantera sophantering och möjligheten till återvinning.

Vi kan se att en tät bebyggelse kan komma med fördelar och nackdelar inom samma fråga till exempel möjligheten till öppna marker. Det är därför viktigt att förstå att täthet inte är helt neutralt och kvantitativt utan att det handlar om utformning och att väga in olika faktorer. Med tätbebyggelse riskerar man både att förlora öppna ytor samtidigt som det i andra fall kan möjliggöra öppna ytor.

Moa Tunström (2009) analyserar och problematiserar i avhandlingen På jakt efter den goda staden hur ideal och normer konstrueras inom svensk samtida planering. Hon menar att visionen om den goda staden eller stadens renässans är något som konstrueras diskursivt. Hur diskussionen om samtida planering förs och vilka begrepp som används för att beskriva vad som är, åtråvärt och inte, bidrar till denna konstruktion. Dessa begrepp menar Tunström (2009) är ständigt föränderliga och att dess innebörd skiftar beroende på vilka normer och ideal för staden som finns och i vilka sammanhang man placerar begreppen. Tunström (2009) beskriver exempelvis hur den samtida planeringsdiskussionen, där Boverket nämns som en av de större aktörerna, använder den klassiska staden som något åtråvärt och där modernismen får fungera som en motpol, som något negativt. Om man blickar tillbaka historiskt så har dessa begrepp använts precis tvärtom i början av 1900-talet (vilket beskrivs i tidigare kapitel). Ett annat begrepp eller ord som fått förändrad mening är ordet “täthet”. Även detta är ett begrepp som delvis inneburit något negativt historiskt men som vänts till något positivt. Tunström (2009) menar att begreppsapparaten inom samtida planering är polariserande. Det som eftersträvas är det goda och täta eller levande stadslivet, och allt vad det innebär, medan motpolen är den funktionella glesa miljonprogramsförorten. Tunström (2009) redovisar i avhandlingen en lista med ord som används för att beskriva och konstruera idealet om den goda eller måttfulla staden men också de begrepp och ord som används för att förklara motsatsen, den modernistiska eller den måttlösa staden. Begrepp eller ord som används för att förklara den goda eller måttfulla staden menar Tunström (2009) innefattar bl.a. cykelstaden, kulturstaden, den gröna staden, den levande staden och den integrerade staden. Begrepp som används för att beskriva motsatsen, den måttlösa staden, menar Tunström (2009) är bl.a. bilstaden, kommunen, den zonerade staden, den segregerade staden och den omänskliga staden. Vidare menar hon att de platser som kan placeras

37

mellan, vad planerare och planeringsaktörer benämner som förort och innerstad, ses som “ickeplatser”.