Försättsblad Inlämningsuppgift

1

Försättsblad Inlämningsuppgift

Kurskod: KGGC02 Kursens namn: Kulturgeografi III

Delkurs/Arbetets namn: Delkurs III/Samförstånd för planprogram Sista inlämningsdatum: 2017-06-16

Härmed intygas på heder och samvete att arbetet är utfört av:

Efternamn Förnamn Personnr

Sporre Rikard 19900419–3695

Skönnemark Tobias 19921026-0494

Ansvarig lärare: Lena Grip

Ansvarig administratör: Inger Magnusson

Ifylles av lärare vid case/laboration/inlämningsuppgift

Retur 1: Retur 2: Retur 3: Godkänd:

Erhållna poäng: Betyg: Lärarens sign:

2

Samförstånd för planprogram

En fallstudie rörande kritiken kring planprogrammet för Våxnäs centrum Consensus in an urban development plan

A case study regarding the critique against the urban development plan for Våxnäs city centre

Tobias Skönnemark & Rikard Sporre

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturgeografi III – Samhällsplanering

Kandidatuppsats 15 hp Handledare: Lars Aronsson Examinatör: Lena Grip 2017-06-16

3

Sammanfattning

Detta är en fallstudie som behandlar kritiken uppkommen av planprogrammet för Våxnäs Centrum. Syftet med studien var att öka förståelsen för vad som kan ligga bakom denna kritik och även hur denna kritik skulle kunnat undvikas samt hur ett ökat samförstånd mellan planerare och berörda hade kunnat uppnås. Studien har en kritisk ansats i det att den syftar till att den vill erbjuda en förståelse för hur man kan angripa ett stadsutvecklingsprojekt på ett alternativt sätt än vad som gjordes i detta fall, om planerarna vill undvika kritik samt öka samförståndet med de närboende. Studien har även en socialkonstruktivistisk ansats. För att uppnå syftet ställer studien dessa tre frågeställningar: Fanns det en skillnad i hur de olika parterna såg på området från början och hur yttra sig dessa skillnader i så fall? Fanns det en skillnad i vad de olika parterna ansåg att området behövde och hur yttra sig dessa skillnader i så fall? Hur skulle planerare kunnat angripa området annorlunda för att minska kritiken och öka samförståndet mellan sig själva och de berörda invånarna? För att besvara dessa frågeställningar gjordes en fallstudie över ett kritiserat planprogram, planprogrammet för Våxnäs centrum i Karlstads kommun. I denna fallstudie används fyra kvalitativa intervjuer med två tjänstemän som varit med i framtagandet av planprogrammet och två för planområdet närboende invånare. Intervjuerna använde sig av tematiska frågor som tar utgångspunkt i studiens frågeställningar. Även en textanalys av planprogramsdokumentet gjordes samt gjordes en platsobservation över det berörda planområdet. Studien använder sig av ett brett teoretiskt ramverk som behandlar den svenska stadsbyggnadsutvecklingen med bakomliggande ideal, förtätning som ideal samt tankar kring vad som konstituerar “den goda staden”, vilka som har inflytande över kommuners och städers utveckling och medel för medborgardialog.

Av resultatet och analysen av empiriinsamlingen visade det sig att det fanns en liknande bild av de fysiska förutsättningarna i området. Dock kunde vi se en skillnad i vilka kvalitéer och värderingar informanterna fyllde dessa förutsättningar med. Till exempel förklarade alla informanter parken som sliten eller outvecklad, medan tjänstemännen också beskrev parken som “ödslig” beskrev en närboende parken istället som en “aktivitetsyta”. Stora skillnader kunde utrönas i vilka behov de olika informanterna såg för Våxnäs. De närboende såg att Våxnäs till stor del kan utvecklas och råda bot på den problematik som beskrivits inom befintlig fysisk bebyggelse. Tjänstemännen ansåg istället att ny byggnation och en ökad täthet i området hade bidragit till att lösa den problematik som beskrivits i området. Efter förd analys och diskussion dras slutsatsen att om kommunen vill undvika kritik och öka samförståndet mellan kommun och medborgare måste kommunen inte bara låta planerarna följa dagens stadsbyggnadsideal utan även låta dem anta en

4

ny planerarroll. En roll som innefattar mer medborgardialog och att planeraren tar hänsyn till de närboendes och berördas åsikter.

Nyckelord: Kritik, Förtätning, Planprogram, Karlstad

5

Förord

Vi vill först och främst tacka de informanter som ställde upp på att bli intervjuade för denna studie och därmed gjorde studien möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Lars Aronsson för goda tips, vägledning och uppmuntran under processen.

Studien är en produkt framtagen gemensamt av oss: Tobias Skönnemark och Rikard Sporre

Karlstad, 2 juni 2017

Tobias Skönnemark & Rikard Sporre

6

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 8

1.1 Bakgrund ... 8

1.2 Problembeskrivning ... 8

1.3 Syfte och frågeställningar ... 10

1.4 Tidigare forskning ... 10

1.5 Begreppsdefinitioner ... 10

1.6 Avgränsningar ... 11

1.7 Disposition ... 12

2. Vetenskaplig ansats ... 13

2.1 Socialkonstruktivism ... 13

2.2 Normativ & kritisk ansats ... 14

2.3 Induktiv forskningsansats ... 15

3. Metod ... 16

3.1 Planprogram och planområde ... 16

3.1.1 Urvalsprocess ... 16

3.1.2 Våxnäs ... 18

3.2 Textanalys ... 19

3.3 Platsobservationer ... 20

3.4 Intervjuer ... 21

3.4.1 Tillvägagångssätt ... 22

3.4.2 Urvalsprocess ... 23

3.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 25

3.7 Etiska spörsmål ... 25

4. Teoretiska utgångspunkter ... 27

4.1 Det svenska stadsbyggandet och dess underliggande ideal i ett historiskt perspektiv ... 27

4.1.1 Den klassiska staden ... 28

4.1.2 Trädgårdsstaden ... 29

4.1.3 Folkhemmet och funktionalismen/modernismen ... 30

4.1.4 Blandstaden ... 31

4.2 Förtätning som ideal och visionen om den goda staden ... 32

4.3 Vems stad? ... 37

4.4 Medborgardialog ... 39

4.5 Planerarens roll ... 42

5. Resultat av empiriinsamling ... 44

5.1 Platsobservationer ... 44

7

5.2 Intervjuer ... 45

5.2.1 Tema - utgångspunkter: ... 45

5.2.2 Tema - behov ... 48

5.2.3 Tema - planprogram ... 50

5.2.4 Tema - kritik ... 53

6. Analys ... 56

6.1 Informanternas olika utgångspunkter ... 56

6.2 De olika informanternas syn på Våxnäs behov ... 58

6.3 Hade Våxnäs kunnat angripas annorlunda för att minska kritiken? ... 61

7. Diskussion ... 65

8. Slutsats & förslag till vidare forskning ... 66

8.1 Slutsatser ... 66

8.2 Fortsatt forskning ... 66

9. Referenslista ... 68

10. Bilaga ... 72

10.1 Intervjuguide ... 72

8

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Genomgående i vår utbildning, Samhällsplanerarprogrammet på Karlstad universitet, har vi läst om och diskuterat olika sätt att förnya och komplettera städer. Hur kan man skapa en stad som är attraktiv för alla? Vilka är det som har en chans att påverka stadens utformning och blir den verkligen en stad för alla? Det rådande stadsbyggnadsidealet handlar i stor utsträckning om att förtäta städer och skapa levande rum och mötesplatser - man försöker skapa en “stadsmässighet”

(Boverket, 2016). Vad som egentligen menas med stadsmässighet är inte alltid en självklarhet.

Ord som just levande, blandad och tät används dock ofta för att beskriva denna stadsmässighet och vad som skulle vara “den goda staden” (Tunström, 2009). En “god stad” med kreativa människor som har en aktiv livsstil, goda ekonomiska förutsättningar, nära till konsumtion och kulturella aktiviteter. Frågan vi ofta ställt oss i utbildningen är om detta verkligen går att uppnå och om det verkligen är något alla eftersträvar? Kanske har andra stadsbyggnadsideal som grannskapsenheten och trädgårdsstaden också en plats i den moderna “goda” staden. Vad som kan kallas gott var något vi tidigt förstod är en subjektiv uppfattning. Alltifrån arkitektoniska värden till stadens utformning och innehåll kan tolkas med olika ingångsvärden eller “glasögon”. Hur planerare väljer att benämna vad som är attraktivt eller inte och hur medborgares syn på saken beaktas finner vi därmed intressant.

Det är vårt intresse för stadsförnyelse och utveckling samt hur man ska kunna ta hänsyn till olika personers ingångsvärden och ideal som utgör grunden för denna uppsats. Efter att ha besökt olika samrådsmöten där dessa olika ideal och åsikter kring stadsförnyelse blev tydliga väcktes den konkreta idéen kring uppsatsen, att undersöka ett stadsutvecklingsprojekt där olika åsikter och kritik har framförts. Hur kan dessa åsikter och denna kritik förstås och hur kan planerarna arbeta för att skapa ett större samförstånd kring sina planer?

1.2 Problembeskrivning

Stadsförtätning är ett fenomen som blivit allt vanligare i svenska städer och gett upphov till mycket diskussion inom samhällsplanering. I och med den rådande globaliseringen så flyttar fler och fler människor in till städerna och sedan 2008 bor mer än 50 procent av jordens befolkning i städer (Moström, 2013). Förtätning av städer har blivit en naturlig del av dagens planeringsideal (Boverket 2016). Många menar att förtätning kan “läka” staden från den upprivning som den

9

tidigare modernistiska planeringen bidrog med i form av “stadsöar” som var isolerade från stadskärnan och skapa den “goda staden”. Men vad är den goda staden?

Planeringsaktörer, kulturgeografer såväl som sociologer har bidragit med ett flertal olika uppfattningar och perspektiv om vad som utgör den goda staden. Jane Jacobs (2005) diskuterade vilka mekanismer som behövs för att en stad ska vara hållbar. Hon menar att en blandad stad med olika funktioner bidrar till ett större flöde av människor och att det i sin tur bidrar till hållbar utveckling. Boverket (2016) menar att en tät stad bör vara mer än bara fysisk täthet. Det är den upplevda tätheten som stadsmiljön kan bidra med som egentligen är åtråvärd. Närhet till nöje, rekreation, kultur, arbete med mera är det som egentligen bidrar till vad man skulle kunna kalla en god stad. Moa Tunström (2009) nämner att den goda staden ofta benämns som attraktiv och levande. Detta genom att den är präglad av mångfald, många möten samt mötesplatser. Den goda staden menar Tunström refererar till både den fysiska miljön och en stämning, eller det sociala livet. Tunström skriver:

“Begreppen attraktiv och levande kan ibland markera vissa specifika urbana strukturer eller bebyggelsekaraktärer som anses attraktiva, men de kan lika gärna användas utan specifikation, som ett generellt mål för stadsplaneringen” (Tunström 2009:100).

Vad som anses vara gott eller vad som inte är åtråvärt är på många sätt subjektiva bedömningar.

Det är svårt att mäta sociala och kulturella värden och människor kan ha olika ingångsvärden.

Dessa aspekter blir högst väsentliga att ta hänsyn till när städer förtätas. Kommunens planhandläggare och invånare kan ha vitt skilda värderingar och ingångsvärden i vad som konstituerar en god stad och hur områden bör förtätas. I planprogram för utvecklingsområden beskrivs vilken vision och vilka resultat som utvecklingen av ett område tänkas bidra till. Ofta beskrivs det att de kulturella och sociala värdena kommer förbättras trots att det ofta handlar om subjektiva bedömningar om vad som är “bra” kontra “dåligt”. Möjligtvis är det dessa subjektiva bedömningar och olika ingångsvärden som ligger till grunden för att vissa förtätningsprojekt kan mötas av stark kritik eller så finns det en helt annan grund för kritiken. Hur kritik kan förstås rörande stadsutveckling och hur den kan uppstå tycks därför vara en fråga, som vi menar, blir allt viktigare att förstå då städer i större utsträckning förtätas.

10

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika ideal och faktorer kan ge upphov till att planprogram i förtätningsområden kan bli kritiserade av de berörda invånarna. Uppsatsen avser också att öka förståelsen för hur denna kritik skulle kunna undvikas. Syftet blir därför vidare att undersöka om planerarna hade kunnat angripa området annorlunda. För att belysa detta område anser vi att följande frågeställningar blir väsentliga att besvara:

1. Fanns det en skillnad i hur de olika parterna såg på Våxnäs från början och hur yttra sig dessa skillnader i så fall?

2. Fanns det en skillnad i vad de olika parterna ansåg att Våxnäs behövde och hur yttra sig dessa skillnader i så fall?

3. Hur skulle planerare kunnat angripa planprogrammet för Våxnäs annorlunda för att minska kritiken och öka samförståndet mellan sig själva och de berörda invånarna?

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i ett omdiskuterat planprogram för att undersöka vilka mekanismer och faktorer som kan tänkas ha bidragit till att kritik bildats hos invånarna i, och omkring, planområdet.

1.4 Tidigare forskning

Kritik och samförstånd vid stadsförnyelse är inte ett nytt forskningsområde utan har forskats om tidigare. Exempelvis finns det forskning som pekar på olika metoder för att minska kritik vid stadsförnyelse och stadsutveckling. Det finns även forskning som undersöker hur olika attityder formas i samband med stadsutveckling. Vi vill på ett konkret sätt försöka kombinera dessa genom att förstå hur kritiken kan ha uppstått och även hur den kan undvikas för att minska kritiken. Vi har inte hittat någon forskning som har exakt samma utgångspunkter i ämnet men vi utesluter inte helt att någon forskning som starkt påminner om vår studie har bedrivits. Vi ser dock inte detta som ett problem då vårt syfte är att försöka öka förståelse för hur kritik skulle kunna undvikas och förstås.

1.5 Begreppsdefinitioner

Planprogram: Ett planprogram syftar till att ange övergripande visioner och mål för utvecklingen av ett område. I ett planprogram förklaras också hur planerarna tänker att den fysiska bebyggelsen ska se ut i området. Ett planprogram är inte juridiskt bindande däremot så

11

ska eventuell avsteg från programmet motiveras när detaljplanen senare upprättas. När en kommun ska upprätta en detaljplan så ska kommunen enligt plan- och bygglagen bedöma vilket planförfarande som ska tillämpas. När ett program tas fram behöver kommunen inte ange planförfarande. Däremot ska kommunen samråda med myndigheter, sakägare och övriga berörda innan planprogrammet godkänns. Under samråd ges möjligheten att lämna in synpunkter på programförslaget. Efter samråd ska kommunen sammanställa alla synpunkter till en samrådsredogörelse. Byggnadsnämnden godkänner eller avslår senare programmet när en avslutande redovisning görs av handläggaren (Boverket 2015).

Medborgardialog: Medborgardialog är ett samtal/dialog som förs mellan tjänstemän och medborgare, personer som representerar medborgare och/eller andra berörda aktörer.

Medborgardialog kan föras dels innan planprocessen påbörjats eller under planprocessen i form av samrådsmöte. Kommuner är skyldiga enligt plan och bygglagen att samråda med berörda parter och sakägare vid framtagandet av översikts-, detaljplaner och program. Däremot är inte kommuner inte skyldiga att genomföra en medborgardialog utöver samrådsmötet utan är helt valfritt (Boverket, 2017b).

1.6 Avgränsningar

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en svensk stadsbyggnadskontext. Den kommer kretsa kring planprogrammet för Våxnäs centrum i Karlstads kommun men ambitionen är att resultatet ska kunna appliceras och användas för att förstå liknande stadsutvecklingsprojekt i Sverige.

Eftersom syftet med vår undersökning inte är att ge en generell förståelse för hur utformningen på olika planprogram bör se ut. Det är heller inte vårt mål med studien att komma med förslag på vilka byggnadsideal eller strukturer som är de mest “åtråvärda” och på så sätt kan undvika kritik från berörda invånare. Vår uppsats lägger istället fokus på att försöka förstå de olika åsikterna och idealen som planerarna och de berörda medborgarna besatt och hur dessa möjligtvis skulle kunna uppnå större samförstånd. Vi drog oss dock inte för att teoretisera kring hur utformningen för studiens specifika planprogram skulle kunna gjorts annorlunda för att minska kritiken eller bättre uppnå planerarnas syften.

Vår avgränsning är väl knuten till våra frågeställningar och studien tar ett öppet förhållningssätt till möjliga faktorer som kan bidra till kritik. Det har varit till stor del en induktiv forskningsansats

12

där vi haft öppna tematiska frågor till våra informanter och låtit empirin styra de teoretiska ramverken.

1.7 Disposition

Uppsatsen är uppdelad i åtta stycken övergripande kapitel. I det första kapitlet redovisas uppsatsens bakgrund, problemformulering, syfte och frågeställningar. I det följande kapitel (2) redovisas uppsatsens vetenskapliga ansatser. I det tredje kapitlet beskrivs och redovisas de metoder som vi använt för att besvara våra frågeställningar och syfte. I det fjärde kapitlet redovisas uppsatsens teoretiska utgångspunkter och en historisk genomgång av svenska stadsbyggnad och dess underliggande ideal ur ett historiskt perspektiv. I det femte kapitlet redogörs resultaten av den insamlade empirin. I nästföljande kapitel (6) redovisas de analyser som gjorts. I det sjunde kapitlet förs en vidare diskussion utifrån analyserna i syfte att besvara frågeställningarna. I nästföljande kapitel (8) redovisas de slutsatser som vi drog utifrån analys och diskussion men även förslag på vidare forskning.

13

2. Vetenskaplig ansats

I det här kapitlet behandlas uppsatsens vetenskapliga ansats och de ontologiska valen som gjorts.

När forskning ska bedrivas måste forskaren ta ett antal ontologiska och epistemologiska val.

Ontologi är hur en person, i detta faller vi som forskare, ser på världen och hur den fungerar. De epistemologiska valen handlar om hur forskaren tror sig kunna tillförskaffa sig kunskap om verkligheten (Johannessen & Tufte 2003). Metodvalen vi gjort för denna studie är således våra epistemologiska val och den ontologiska utgångspunkten är att vi har en socialkonstruktivistisk ansats där vi tolkar vår värld som socialt konstruerad. Johannessen och Tufte (2003) belyser att det är viktigt att de ontologiska och epistemologiska valen och utgångspunkterna beskrivs väl för att forskningen ska kunna granskas, diskuteras och även i hög grad replikeras (Johannessen &

Tufte 2003).

2.1 Socialkonstruktivism

Social konstruktivism beskrivs av Vivien Burr (2003) som ett vetenskapligt perspektiv på hur samhället och människan kan förstås. Huvuddragen inom ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt är att man förhåller sig till samhället och företeelser i samhället som socialt konstruerat av människor i samspel. Burr (2003) menar att man med ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt kritiskt ifrågasätter de saker vi tar för givet i vår förståelse av världen och om oss själva. Hur vi kategoriserar och förklarar världen och vilka antaganden vi har om världen behöver nödvändigtvis inte referera till en objektivt sann verklighet. Den historiska och kulturella kontexten menar Burr (2003) också påverkar hur vi kategoriserar och förstår världen och att detta därmed kan förändras över tid. Burr (2003) menar vidare att man inte kan kategorisera världen eller företeelser i världen som något objektivt sant utan att dessa kategoriseringar snarare är kunskap härledd från ett perspektiv som är socialt konstruerat. Detta personliga perspektiv ger också alltid företräde för vissa intressen före andra (Burr 2003).

Ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt är för denna uppsats ett rimligt val då vi delvis undersöker hur medborgare och planerare kan ha olika ingångsvärden och uppfattningar om vad en “god” stad är. Miljonprogramsområdena och den tidens rådande stadsbyggnadsideal ansågs exempelvis, när det byggdes, vara det som var eftersträvansvärt. Idag ser man istället på den tidens stadsbyggnadsideal som mindre eftersträvansvärt eller som något man vill sätta en parentes runt och glömma bort (Tunström 2009). Dessa stadsbyggnadsideal kan i mångt och mycket ses som olika perspektiv som inte beskriver objektiva sanningar. Johan Rådberg (1997) beskriver:

14

“Stadsplanering är inte i första hand en rationell problemlösningsprocess, där man ur vissa givna förutsättningar kan räkna fram den optimala lösningen. Det finns i princip oändligt många möjliga lösningar, beroende på vilka förutsättningar man väljer att utgå ifrån.

Stadsplanering är en kreativ process. I kreativa processer spelar värderingar och visioner en avgörande roll” (Rådberg 1997:7).

Mats Alvesson och Kaj Sköldberg (2008) lyfter upp en viktig poäng med socialkonstruktivismen (eller socialkonstruktionismen som de väljer att kalla den), att den är väldigt mångfacetterad. Det finns olika sätt att se på världen utifrån olika perspektiv inom den socialkonstruktivistiska skolan, en del mer radikala än andra (Alvesson & Sköldberg 2008:85). Vi avser inte att förklara alla inriktningar i denna studie men vill lyfta att vi inte avser anta en ”radikal” ansats. Vi ser dock fördelarna med att använda den socialkonstruktivistiska ansatsen i det avseendet att som

Alvesson och Sköldberg förklarar det ”Den sociala ordningen är alltså en mänsklig produkt, eller mer specifikt en `pågående mänsklig produkt`; den är inte någonting inneboende i `tingens natur`” (Alvesson & Sköldberg 2008). Alvesson och Sköldberg (2008) menar att vissa

socialkonstruktivistiska texter menar att det studerade eller det givna tillståndet skulle vara dåligt och att det vore bättre om det avskaffades eller radikalt förändras. Även om denna studie tar en normativ och kritiskt ansats (som beskrivs i kapitel 2.2) så är detta ett förhållningssätt vi inte antar då vi inte har som syfte att bevisa att något är dåligt eller att det studerade skulle behövas

förändras radikalt. Syftet med studien är snarare att uppbringa kunskap om hur kritik kan förstås och hur den skulle kunna undvikas.

Ett annat tillvägagångssätt hade kunnat vara att placera den vetenskapliga ansatsen inom Marxistiskt analys. Hur kritik kan uppstå och hur det kan undvikas skulle kunna ses ur det marxistiska perspektivet med fokus på klasskillnader och (sned)fördelning av makt (Aitken 2005).

Att ha en sådan vetenskaplig ansats menar vi dock skulle begränsa vår studie till just makt- och klasskillnader och/eller att vi kan missa faktorer som bidrar till att kritik kan uppstå. Ur ett socialkonstruktivistiskt synsätt kan även begreppen klass och makt problematiseras då de kan ses som socialt konstruerade. Att ha ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt menar vi kan hjälpa oss att bredda våra vyer och förhoppningsvis de svar vi får fram.

2.2 Normativ & kritisk ansats

Med den socialkonstruktivistiska utgångspunkten att det inte finns några objektiva sanningar ställer vi oss frågande till hur begrepp kan användas för att beskriva ett område. Vem är det som har tolkningsföreträde i beskrivningen av ett område? Mats Alvesson och Kaj Sköldberg (2008) menar att all forskning till viss del prövar anspråk på att uttala sig om fenomen men att kritiska

15

samhällsvetenskapen går längre än så. Den är “skeptisk till varje kunskap eller lösning som påstår sig vara den enda sanningen eller det enda alternativet” (Alvesson & Sköldberg 2008:283). Den kritiska samhällsvetenskapen vill även kunna lyfta upp alternativ till redan etablerade rutiner och ordningar. Detta går väl in i studiens ambition att finna möjligheter att uppnå större samförstånd inom framtagandet av ett planprogram. Ambitionen var att bedriva en forskning som kan bidra till en förändring och därmed blir också detta en form av normativ ansats i vår studie där vi sökte att finna en “förbättring” för att uppnå ett större samförstånd.

2.3 Induktiv forskningsansats

Studien använder sig av en induktiv ansats där vi lade vikt på att utefter den insamlade empirin utforma våra teorier. I en induktiv ansats skapar forskaren sina teorier och hypoteser baserat på den empiri och data som samlas in (Johannessen & Tufte 2003). Likt Grounded theory gör forskaren detta för att hen annars, som Johannessen och Tufte (2003) beskriver det, “riskerar att forma terrängen (empirin) efter kartan och inte tvärtom” (Johannessen & Tufte 2003:107). Med detta menar de att forskaren riskerar att låta den tidigare teorin påverka själva empiriinsamlingen genom att ha redan utformade hypoteser som leder till framtagandet av intervjufrågorna.

Intervjufrågorna skulle i det fallet kunna vara utformade för att testa dessa hypoteser och missa att andra möjliga svar som skulle stödja en annan hypotes och i slutända slutsatsen. Istället ska forskaren ha ett öppet sinne och lämna forskningsfrågorna relativt öppna (Johannessen & Tufte 2003). Den induktiva ansatsen motsätter sig inte användandet av teori utan menar att den framför allt bör tas med i ett senare skede.

Forskaren kan dock inte helt undkomma att ha någon form referensramar menar Johannessen och Tufte. Forskningen måste ha ett fokus och forskningsområdet sätter upp ramarna (Johannessen & Tufte 2003). Vi fann en induktiv ansats som ett passande sätt att angripa vårt forskningsområde då vi inte ville föregå våra informanters svar. Att tidigt utforma teorier om varför just detta planprogram mött kritik och sedan testa dessa mot våra informanter vore, anser vi, att underskatta omfånget av vår studie. Vi vet inte om informanterna presenterar liknande och sammanhållande svar eller om det finns enskilda och personliga synpunkter. Därför valde vi att till största del låter våra informanters svar leda vårt teoretiska ramverk och utformandet av teorier.

16

3. Metod

I det här kapitlet så kommer vi redovisa de strategier och metoder som valts för att samla in empiri. För att uppfylla syftet med undersökningen och få svar på våra forskningsfrågor valde vi att genomföra en fallstudie där vi undersökte ett specifikt planprogram som fått mycket kritik.

Vad själva “fältet” är i en fallstudie beskriver Johannessen & Tufte (2003) kan variera men att det finns två kännetecken som är centralt för fallstudier: att det finns en avgränsning för vad som innefattas i fallet eller inte, samt en tydlig beskrivning av den avgränsningen och vad den innefattar. De menar vidare, enkelt och kort sammanfattat, att fallstudier handlar om att samla in mycket information om ett specifikt avgränsat fall eller fenomen. Detta menar Judith Bell (2000) ger goda möjligheter för en djup undersökning av det givna fallet vilket i sin tur ger goda förutsättningar till en bra analys. Fallstudier är och ska inte ses som en metod utan snarare som en strategi. När fallstudier genomförs är både kvantitativa och kvalitativa metoder vanliga (Johannessen & Tufte 2003). Martyn Denscombe (2009) menar att en kombination av metoder kan bidra till en mer fullständig och komplett forskning då de olika metoderna kan bidra med olika perspektiv som tillsammans ger en bättre helhetsbild av det som undersöks. Vidare valde vi att genomföra fyra kvalitativa intervjuer för att besvara våra frågor. Detta kompletterades även med två platsobservationer och en textanalys av ett plandokument.

3.1 Planprogram och planområde

I detta stycke beskriver vi hur vi valt planprogram för denna fallstudie och efter det följer en kort beskrivning av området som planprogrammet behandlar.

3.1.1 Urvalsprocess

George & Bennett (2005) förklarar att det finns olika strategier för att välja det specifika fallet i en fallstudie. En av dessa strategier, ett informationsorienterat val, menar de går ut på att man väljer fallet efter vad det förväntas vara (George & Bennet 2005). Efter utformandet av syfte och frågeställningar så började vi jämföra olika planprogram för att hitta ett som passa för det vi ville undersöka. För att göra ett väl avvägt val av område bestämde vi oss för att sätta upp ett antal kriterier som behövde uppfyllas för att planprogrammet skulle passa in i vår studie. Detta var för att undvika att göra ett godtyckligt val och istället basera valet på information vi tyckte skulle vara behövlig för att planprogrammet skulle kunna vara vad det förväntas vara i enlighet med George och Bennets (2005) beskrivning av strategi av val. De kriterier vi satte upp var följande:

1. Ett förtätningsområde i befintligt bostadsområde 2. Mött kritik

17

3. Vara aktuellt

4. Planområdet ska vara lokaliserat i en tätort med minst 10 000 invånare och vara geografisk avgränsat till Karlstads kommun och dess omnejd.

Det första kriteriet bestämde vi då förtätning är en del av det rådande stadsbyggnadsidealet (Boverket, 2016) detta gör studien även mer kontemporär. Att det är i ett bostadsområde gör även att det finns många invånare som blir berörda vilket kanske inte hade varit fallet vid förtätning av ett industriområde. Det andra kriteriet var att dessa invånare ska ha gett uttryck för någon form av kritik. Då studiens syfte är att undersöka kritik och hur det kan uppstå så var det kriteriet givet. Det tredje kriteriet, att planprogrammet ska vara aktuellt, var för att underlätta och kvalité stärka empiriinsamlingen. Om planprogrammet var aktuellt under själva emperiinsamligen så bor de berörda invånarna med högsta sannolikhet fortfarande kvar i området och tjänstemännen på kommunen är fortfarande sannolikt kvar på samma tjänst. Detta underlättar att hitta relevanta informanter för studien. Samtidigt så ökar det chansen att planprocessen och arbetet med planen fortfarande är i färskt i minner för tjänstemännen och att de att de boende fortfarande sitter på de, bland annat, kritiska åsikterna. Detta hoppades vi skulle göra att vi undvek att få svar där informanterna menar att de inte kommer ihåg olika aspekter och skeden rörande planen och området. Det sista kriteriet att området skulle vara geografiskt avgränsat till Karlstad och dess omnejd var ett resultat av vår tidsmässiga begränsning för vår studie. Att hitta och intervjua informanter utanför Karlstad kommun med omnejd hade varit tidsödslande och resulterat i att vi skulle kunna lägga mindre fokus på de andra momenten i studien.

Efter att ha etablerat kriterierna för valet av planprogram så gick vi metodiskt igenom olika planprogram för Karlstads kommun, Hammarö kommun, Arvika kommun och Kristinehamns kommun. Efter att ha gått igenom alla aktuella planprogram för dessa kommuner så fann vi att ett planprogram levde upp till alla fyra kriterier - Våxnäs centrums nya planprogram i Karlstads kommun (Se bild 1.). Planprogrammet är ett förtätningsprojekt där kommunen planerar för bland annat 700 nya bostäder,

ny skola och upprustning av den offentliga miljön (Se bild 2.).

Den har även mött relativt mycket kritik vilket framgick genom

Bild 1. Bild över det geografiskt avgränsade området som innefattas i planprogrammet för Våxnäs centrum. Karlstad kommun, 2016.

18

samrådsmötet där en av oss uppsatsförfattare deltog som åhörare. Berörda i området hade även efter samrådsmötet organiserat sig emot planerna vilket framgick i ett antal artiklar i de lokala dagstidningarna. Planprogrammet är aktuellt och är under tiden för skrivandet av denna uppsats redan varit på samråd men ej varit uppe för

godkännande av kommunen. Området ligger i Karlstads kommun och lever därför också upp till det fjärde kriteriet.

Fördelen med valet av Våxnäs centrums nya planprogram är att vi som uppsatsförfattare bor i Karlstads tätort och i olika grad varit i det berörda området innan. En av oss uppsatsförfattare hade även deltagit som åhörare i det samrådsmöte som hölls för planprogrammet. George och Bennett förklarar att förkunskap om ett område bidrar till att forskningsdesignen kan utformas bättre (George & Bennet, 2005).

3.1.2 Våxnäs

Våxnäs är en stadsdel i nordvästra delen av Karlstads tätort. Området projekterades under det sena 50-talet när Karlstad stod inför en befolkningsökning och den gamla staden i Tingvalla sågs som näst intill färdigbyggd. I likhet med många andra områden, även i andra svenska städer, under de så kallade miljonprogrammet så byggdes Våxnäs på innan till stor del obebyggd mark utanför själva stadscentrum. I linje med rådande byggnadsideal byggdes Våxnäs för att kunna fungera som ett relativt självständigt område med ett eget centrum som stod för både offentlig och kommersiell service. Bebyggelsestrukturen lade stor vikt på trafikplaneringen och området utformades med grannskapsplanering i åtanke. Bebyggelsen idag härstammar till allra största del från den första projekteringens bebyggelse och präglas av en stor variation av husformer med stora angränsande grönområden. Dessa grönområden karaktäriseras ofta av att vara stora öppna gräsytor med gång- och cykelstråk igenom samt lite vegetation. Husen varierar i att bestå av bland annat högre skivhus och lägre lamellhus. Det finns även en koncentration av radhus. Stadsdelens centrum har fortfarande kvar stora delar av kommersiell service i form av matbutiker och diverse nischade butiker samt offentlig service i form av bland annat för- till mellanstadieskola och

Bild 2. Förslag till fysiska åtgärder för planprogramsområdet. Karlstad kommun, 2016.

19

vårdcentral. I området finns även en parklek samt en idrottsanläggning för friidrott och fotboll.

Stadsdelen är omgärdat av skog i norr och väster, industri-/handelsområde i öst samt en större trafikled och villor i Syd (Karlstad kommun, 2016a). De boende i dessa villor i söder av stadsdelen kommer i denna studie räknas som berörda invånare då de bor i direkt angränsning till det föreslagna planprogrammet. De boende i dessa villor bjöds även in till samrådsmötet för planprogrammet.

I Våxnäs och i den intilliggande stadsdelen Sandbäcken (två stadsdelar som Karlstads kommun slår ihop i sin områdes beskrivning) så bodde det december 2015 3768 personer. Av dessa hade 28,1 procent utländsk bakgrund medan 21.9 procent var utlandsfödda, detta är ungefär dubbelt så hög procentsats som i Karlstads kommun i helhet. Medelinkomsten var även lägre än i

kommunen i helhet och 5.2 procent av invånarna var i december 2015 öppet arbetslösa, nära dubbelt så hög procentsats som i kommunen i helhet (Karlstad kommun 2016b).

3.2 Textanalys

För att besvara våra frågeställningar och syfte så valde vi delvis att göra en kvalitativ textanalys av planprogramsdokumentet som kommunen producerat. Dels för att få en bättre förförståelse för planprogrammet och området i sig men även för att analysera hur kommunen och dess tjänstemän beskriver området och dess utveckling. En kvalitativ textanalys handlar om att läsa ett dokument ingående och aktivt för att sedan identifiera det som är väsentligt för oss som forskare (Esaiasson m.fl. 2007). Peter Esaiasson (2007) menar att när forskaren ingående eller aktivt läser dokumentet så ska forskaren ställa frågor till texten och sedan se om forskaren själv, eller texten, kan besvara dessa frågor. Esaiasson (2007) beskriver vidare att det finns olika typer av textanalytiska frågeställningar/metoder där de två huvudtyperna kan beskrivas som att man systematiserar innehållet eller att man kritiskt granskar innehållet. I vår undersökning föll valet på att kritiskt granska innehållet. Kritisk granskning kan delas upp i tre olika inriktningar: idékritik, ideologikritik och diskursanalys. När man idékritiskt granskar innehållet så är syftet att undersöka om “en given argumentation lever upp till bestämda normer” (Esaiasson m.fl. 2007:212). När man ideologikritiskt granskar ett dokument är syftet istället att “lyfta fram de samhälleliga konflikter som återspeglas i en given text” (Esaiasson m.fl. 2007:212). Diskursanalys beskriver Esaiasson främst handlar om att belysa maktförhållanden eller hur språket bidrar till hur verkligheten formas (Esaiasson m.fl. 2007).

20

Det vi har gjort är att vi kritiskt granskat hur tjänstemännen i planprogramsdokumentet argumenterar för och beskriver hur Våxnäs centrum är tänkt att utvecklas vilket kan beskrivas med att vi idékritiskt granskat dokumentet. Detta var sedan tänkt att ställas emot de normer som planprogramsförfattarna och de berörda ger uttryck för under intervjuerna. De berördas och planprogramförfattarnas normer kan därmed jämföras som de “bestämda normer” som argumentationen ska leva upp till. Om planprogrammets argumentationer inte lever upp till dessa normer skulle de kunna vara en orsak till att kritik har uppstått kring planprogrammet. Vi valde även att ideologikritisk granska dokumentet på så sätt att vi ville försöka förstå vilka ideologier som ligger bakom dokumentet och hur de sedan kan hamna i konflikt med de ideologier de berörda invånarna ge uttryck för. En diskursanalys ansåg vi vara alltför tidskrävande att genomföra och att den inte direkt kunde besvara våra frågeställningar. Även om maktförhållanden kan vara en bidragande faktor till kritik så ansåg vi att dessa kan uppenbaras även om vi inte genomförde en uttalad diskursanalys. Vi hade som ambition att även vara uppmärksamma i våra idé- och ideologianalyser och vilka parters åsikter som i slutändan väger tyngst.

Esaiasson (2007) beskriver hur det även vid en kritisk analys underlättar om forskaren genomför någon form av systematisering av innehållet. Johannessen & Tufte (2003) beskriver vidare att den första fasen när man gör en textanalys är att skaffa sig en helhetsbild av dokumentet som analyseras för att sedan peka ut intressanta centrala teman. Dessa teman kommer i vår textanalys utgå ifrån de frågeställningar och syfte studien har. Detta utgör systematiken för får analys och hjälper oss att begränsa den till det vi ville få svar på. Tanken är att textanalysen kommer redogöras under analysen i form av återberättade framställningar där vi använder dokumentet som ett “bollplank” mot intervjuerna och för att testa de analyser vi gör. Essaiasson m.fl. (2007) lyfter att det är viktigt att tydlighet är viktigt när man väljer denna form av återberättande. Något vi avsåg att förhålla oss till.

3.3 Platsobservationer

Förutom att vi har genomfört en textanalys så har vi även varit på plats i Våxnäs och genomfört två platsobservationer. När en platsobservation genomförs så beskriver Johannessen och Tufte (2003) att data samlas in genom dels observatörens eget minne men även genom anteckningar.

De beskriver vidare att observation som metod kan användas för att få fram information som man inte kan få fram med andra metoder som exempelvis intervjuer. De beskriver att en rad olika saker kan observeras som exempelvis enskilda personer, samverkan mellan människor eller

21

samhällen. I vårt fall handlar det om det geografiskt avgränsade området som behandlas i planprogrammet för Våxnäs centrum vilket går under kategorin samhälle. Johannessen och Tufte (2003) redovisar fyra typer av observatörsroller och vad som kännetecknar dessa. Det som skiljer dessa roller åt är om observatören deltar i det som observeras och i vilken grad observatören deltar, eller om observatören inte deltar alls. Den rollen vi tog när vi undersökte fältet var vad som beskrivs som “ren observatör”. Att vara en ren observatör innebär att forskaren inte deltar i fältet utan att forskaren endast observerar (Johannessen & Tufte 2003). Johanssen och Tuffte (2003) beskriver vidare att en ren obervatör inte syns utan endast observerar. Vi menar att det kan vara svårt att röra sig i en stadsdel utan att folk ser och lägger märke till oss. Dock vill vi påstå att vi antagit en ren observatörsroll då vi inte rört eller fört oss på ett sätt som kan beskrivas som utöver det vanliga och därför heller uppseendeväckande. De människor som rört sig i området samtidigt har heller inte haft vetskap om att de blir observerade. Platsobservationen har genomförts dels för att få en bättre förståelse för området men även för att, som Johannessen och Tufte beskriver, få fram så mycket information som möjligt (Johannessen & Tufte 2003). Vi genomförde också platsobservationen för att få en uppfattning om de olika kvaliteter som området beskrevs besitta i planprogrammet. Vi åkte till området två gånger under olika tidpunkter för att få en så god förståelse som möjligt. Vi hade även i åtanke att tidpunkten på dagen kunde påverka hur vi upplevde området. Därför besöktes området på dagtid respektive kvällstid.

3.4 Intervjuer

Kvalitativa intervjuer tillåter informanterna att berätta om sina upplevelser och låta dem belysa den komplexitet de upplever i ämnet (Valentine 2005). Detta passade oss bra då vi ville få fram vilka faktorer som kan bidra till att kritik uppkommer. Kvalitativa intervjuer kan föras mer som dialoger med ett syfte snarare än som förhör (Valentine 2005) vilket gjorde att vi kunde gå djupare in i frågan och förstå varje part grundligt. Det ger också informanterna möjlighet att lyfta fram faktorer som vi som intervjuare inte tänkt på tidigare.

Kvalitativa intervjuer går inte ut på att informanterna ska ses som objekt som man kan få information ur. Informanterna är personer och den kvalitativa intervjun syftar till att belysa deras upplevelser och erfarenheter (Valentine 2005). Materialet blir då rikare, mer detaljerat och mångbottnat än vad man skulle kunna få genom en frågeenkät (Valentine 2005). Vi genomförde totalt fyra intervjuer vilket vid första anblick kan verka relativt få, dock menar Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2009) att ett ökat antal intervjuer inte med säkerhet medför en ökad tillförlitlighet för studien. Vi anser att vi med fyra längre intervjuer tillsammans med en textanalys

22

och en platsobservation kom att uppnå en empirisk mättnad där en femte intervju inte nödvändigtvis hade ökat tillförlitligheten av denna studie.

3.4.1 Tillvägagångssätt

Att genomföra kvalitativa intervjuer medför risk för vissa komplikationer som är viktiga att förebygga. Det är inte ovanligt att vissa informanter inte vill bli inspelade eller att de senare ska kunna läsa transkriberingen, detta helt enkelt för att ha kontroll över undersökningen (Valentine 2005). Då vi ville spara insamlad data genom just ljudinspelning och senare genom transkribering var det viktigt att vi på förhand fick tillåtelse till det. Vi ville gärna också att informanterna skulle känna sig trygga under intervjun, därför lät vi informanterna bestämma vart intervjun skulle ske.

Johannessen och Tufte (2003) beskriver hur intervjuer kan vara antingen strukturerade eller ostrukturerade. I en strukturerad intervju är frågorna innan bestämda och även deras ordningsföljd. Detta gör att intervjuerna blir mer fokuserade och underlättar sedan analysen av svaren samt att jämföra de olika informanternas svar. I en ostrukturerad intervju förs intervjun som ett samtal där informanterna får tala mer öppet om ämnet. En av de mer framträdande fördelarna med denna intervjumetod är att den är mycket flexibel och även låter informanterna lyfta fram det som de finner relevant och viktigt. Gill Valentine (2005) menar att det kan vara en svår balansgång mellan att ha en fri och spontan intervju och att samtidigt hålla fokus på det som är syftet med intervjun (Valentine 2005). Vi valde att genomföra en semistrukturerad intervju där vi gjorde en intervjuguide med tematiska frågor. Detta innebär att vi under själva intervjun endast hade ett fåtal fasta frågor för att senare låta intervjun flyta på “fritt” i ett samtalsliknande format.

Med denna intervjumetod hoppades vi kunna behålla fokus på intervjun samtidigt som vi behöll en viss form av flexibilitet där informanterna fick möjlighet att lyfta fram de punkter de fann viktiga, något som kan försvåras i en helt strukturerad intervju (Johannessen & Tufte 2003). De teman som togs fram för intervjuguiden baserade sig på frågeställningarna och syftet för studien och består av fyra fasta frågor med ett antal “underfrågor”. Dessa teman var:

• TEMA 1, utgångspunkter: Fanns det en skillnad i hur de olika parterna såg på området från början och hur yttra sig dessa skillnader?

• TEMA 2, behov: Fanns det en skillnad i vad Våxnäs behövde, enligt parterna, och hur det i så fall ska uppnås och hur yttra sig dessa skillnader?

• TEMA 3, planprogrammet Hur tycker den tillfrågade informanten att planprogrammet lever upp och tar hänsyn till de behov informanten upplever att Våxnäs har?

23

• TEMA 4, Kritik Hur skulle planerare kunnat angripa området annorlunda för att minska kritiken och öka samförståndet mellan sig själva och de berörda invånarna?

Vi ansåg det vara av vikt att låta informanterna få prata så fritt som möjligt så att det är deras åsikter och upplevelser som får utrymme. Därför väntade vi med de redan utformande underfrågorna tills informanten fått fram det hen ansåg viktigt - om någon av dessa underfrågor besvarades av informantens svar på den övergripande tematiska frågan ställdes inte den besvarade underfrågan. Dessa underfrågor kan ses mer som vägledning för oss som höll i intervjun för att hålla fokus på det vi ville ha svar på och för att behålla intervjuns fokus. De underfrågor som ställdes frågades inte jämt ordagrant som de står nedskrivna i vår intervjuguide utan kunde också flyta in naturligt i samtalet. För att samtalet skulle få flyta på så fritt som möjligt, samtidigt som vi fick svar de frågor vi ville få besvarade, höll en av oss uppsatsförfattare intervjun medan den andra satt och antecknade och bockade av vilka frågor vi fått svar på, för att senare kunna lyfta fram om det saknades svar på något.

Intervjuerna spelades in med en diktafon vilket utgör den insamlade datan. Dessa intervjuer, eller data, transkriberades senare för att kunna analyseras. Dennadata kommer till mesta dels analyseras på samma sätt som planprogramsdokumentet (se kapitel för Textanalys) där vi genomför en kritisk granskning av intervjuinnehållet. Likt textanalysen systematiserade vi innehållet utifrån våra frågeställningar och syfte.

3.4.2 Urvalsprocess

Då syftet med uppsatsen var att undersöka vilka faktorer som bidrog till att ett planprogram blev kritiserat och omdiskuterat så krävdes det att den empiriska grunden kan belysa både planerarperspektivet och medborgarperspektivet/oppositionsperspektivet. I intervjuer brukar man generellt skilja mellan informantundersökningar och respondentundersökningar. I informantundersökningar är det den intervjuades roll som är det centrala. Det är hens kunskaper inom det berörda ämnet och till exempel hens yrkesroll som ligger till grund av valet av informant. I denna form av intervju så är informanten en källa till ökad kunskap inom det specifika ämnet. Vid respondentundersökning är det den intervjuade själv som är det viktiga, det är hens tankar som är centrala för intervjun (Esaiasson, 2007). Då vi sökte kunskap inom ett specifikt område ansåg vi det rimligt att ha de intervjuades yrkesroller och roller rörande Våxnäs planprogram som utgångspunkt i valet av personer att intervjua. Även om det är dessa personers personliga åsikter och tankar vi är intresserade av så är detta intresse grundat i deras respektive

24

roller kring vårt valda ämne. Våra intervjupersoner blir därför informanter och en källa till förståelse och kunskap kring Våxnäs planprogram och de åsikter som bildats om planprogrammet. För att belysa de olika perspektiven på ett adekvat vis behövde vi därmed välja informanter som antogs ha goda kunskaper om respektive perspektiv. Larsen (2009) beskriver att intervjua personer väl insatta i ämnet kan bidra till en god helhetsbild. Vårt urval tog sin grund i Larsens (2009) beskrivning av självselektion i kombination med godtyckligt urval. Forskaren väljer då informanter som lämpligast anses passa in i forskningsfrågan men att informanterna sen själva väljer om de vill deltaga eller inte.

Totalt intervjuade vi fyra personer, två för planprogrammet direkt involverade tjänstemän och två boende i området kring Våxnäs planprogram.

En av de personer som vi ansåg borde ha goda kunskaper om det utvalda planprogrammet var den huvudansvarige planarkitekten för planprogrammet. Hen i sin roll av att vara den som har det övergripande ansvaret av planerna tog vi för givet skulle vara en god källa till förståelse för kommunens syn på planerna. Även om denne planarkitekt arbetar för en konsultfirma så representerar hen kommunen i sin roll som huvudansvarig planarkitekt. En annan som kom att fungera som informant för att få förståelse för kommunens perspektiv är en stadsbyggnadsarkitekt som också arbetat med planprogrammet, dock inte lika omfattande som den förre. För att få förståelse för de som opponerar mot planprogrammet så har vi valt två personer som bor i anslutning till planprogrammet och framfört kritik mot planerarna. En av informanterna hade i en lokal tidning pekats ut som ledaren mot det nya planprogrammet. Hen har även varit nämnd i en annan lokaltidning där hen opponerar sig emot det nya planprogrammet. Även insändare har skrivits av denne person där stark kritik lyfts fram emot programmet. Utifrån detta gjorde vi slutsatsen att denne person skulle sitta på många åsikter och uppfattningar om planprogrammet och därför vara en lämplig informant för vår studie. Det visade sig senare att denna informant också bland annat hade organiserat grupper som skrev ner åsikter som hen sedan sammanställt och skickat ut till alla i grupperna för underskrift för att sedan lämnat in till kommunen. För att få fram en till informant som kunde belysa kritiken mot det nya planprogrammet bad vi hen att föreslå en till informant enligt den så kallade

“snöbollsmetoden” för att få ytterligare förståelse för kritiken. Snöbollsmetoden går ut på att informanter ger förslag på andra personer som skulle kunna fungera som informanter för följande intervjuer (Johannessen & Tufte 2003). Den andra informanten som representerade medborgarperspektivet bodde i direkt anslutning till planprogramsområdet och det visade sig att

25

hen också hade aktivt framfört kritik till kommunen. Hen hade också varit med och sammanställt kritik från närboende i hens område och presenterat detta för kommunen.

3.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Vi bedömer att vår forskning har potential att ha hög validitet men det ställer stora krav på oss att ställa rätt frågor till våra informanter. Syftet med undersökningen var inte att förklara varför planprogram ibland blir kritiserade, syftet var att förstå varför planprogram ibland kan bli kritiserade. Vi ville belysa vilka faktorer som kan ligga bakom kritiken. De faktorer som ligger bakom kritiken mot Våxnäs planprogram behöver inte vara densamma för andra planprogram. Vi ville att vår forskning ska bygga vidare på tidigare forskning och kunna fungera som komplement till annan forskning i framtiden.

För att vår forskning skulle ha denna höga validitet så ställde det som sagt krav på oss att ställa rätt frågor för att kunna belysa just våra informanters perspektiv. Det ställer också krav på att vi hade en god teoretisk grund för att kunna analysera dessa perspektiv och kunna dra slutsatser.

Reliabiliteten är alltid krånglig i en kvalitativ intervju då det är individuella konversationer. Dock så kan kvalitativa intervjuer i bästa fall bekräftas genom flera liknande studier (Valentine 2005). Vi menar inte att vår forskning kommer kunna ge generaliserade svar rörande problematiken kring kritiserade planprogram, dock hoppas vi kunna tillföra viktig kunskap kring varför kritik kan uppstå. Vi har försökt att redovisa hur urvalsprocessen och empiriinsamligen gått till så tydligt och genomgående som möjligt för att dels öka studiens trovärdighet men också för att stärka studiens replikerbarhet.

3.7 Etiska spörsmål

När forskning bedrivs så finns det en rad etiska och moraliska regler man bör förhålla sig till. Larsen (2009) beskriver att det är viktigt att de informanter som deltar gör det av egen vilja och att informanten har rätt att få vara anonym. Två av de personer vi intervjuade var personer som representerar Karlstads kommun och har en tydlig arbetstitel. Detta innebar att vi inte kunde erbjuda dessa personer full anonymitet i studien vilket förklarades tydligt innan intervjuerna startade. Informanterna som representerade medborgarperspektivet har även de beskrivits utifrån vilken roll de tagit i arbetet mot planprogrammet däremot har vi erbjudit dem full anonymitet från att nämnas vid namn. Larsen (2009) tar upp att man även måste förhålla sig till om det är nödvändigt att ställa intima frågor och hur dessa i så fall ska ställas. Vi anser inte att våra frågor är av den intima karaktären men vi var ändå tydliga med att de inte behövde svara på en fråga om de

26

av någon anledning fann den påträngande. Vi förhöll oss också till att informanten har rätt att dra tillbaka sitt samtycke utan att beskriva anledning när som helst under processen och att vi presenterade hur datan hanteras och skyddas. Detta beskriver Trost (2014) är viktigt att förhålla sig till vid intervjuer. Han menar vidare att det är viktigt att beskriva studiens syfte och erbjuda informanten att ta del av slutresultatet, vilket vi gjort (Trost 2014).

27

4. Teoretiska utgångspunkter

I det här kapitlet redovisas vilka teorier och vilken forskning som utgör den teoretiska referensramen för uppsatsen. Först presenteras en historisk beskrivning av det svenska stadsbyggandets historiska kontext och vilka ideal som har influerat planeringen. Detta för att ge oss och läsaren en bättre förståelse för vilka tankar och ideal som låg bakom det området som planprogrammet behandlar samt för att kunna bättre förstå den historiska kontexten för dagens planering. Efter detta följer en djupare beskrivning av dagens stadsbyggnadsideal med ett visst fokus på förtätning och hur detta problematiseras av olika forskare och planeringsaktörer. Sist redovisar vi olika forskares tankar kring vem som “äger” staden och hur, om det ses som eftersträvansvärt, olika vägar kan tas för att öka medborgarnas inflytande över stadsutvecklingen samt vilken roll dagens planerare kan tänkas behövas axla. Denna teoretiska bakgrund är sedan tänkt att ligga till grund för att kunna analysera den insamlade empirin och kunna föra en diskussion som i slutändan besvarar våra frågeställningar.

4.1 Det svenska stadsbyggandet och dess underliggande ideal i ett historiskt perspektiv

När man pratar om stadsplanering och historia så är det till synes svårt att tydligt dela upp historien i olika tydliga kategorier. Flera av 1900-talets stadsbyggnadsidéer löper parallellt ihop och har inte en entydig början eller slut. Vad man kallar dessa byggnadsidéer eller ideal kan också variera. Exempelvis så kallar Christer Ahlberger (2001) perioden från 1800 - 1850 för den traditionella staden medan Ceicilia Björk m.fl. (2000) benämner den perioden som rutnätsstaden. Vad olika forskare och författare väljer att kalla de olika epokerna varierar men syftar ändå till samma typ av stadsbyggande och bakomliggande ideal. Vi är därför väl medvetna om att våra kategoriseringar inte är de enda givna. Vi är också väl medvetna om att det finns fler aspekter än de vi lyfter som påverkat de olika idealen, men med tanke på studiens omfattning så kan inte alla aspekter belysas. Vår ambition är ändå att försöka ge läsaren och oss själva en övergripande översikt och förståelse av svensk stadsbyggnadshistoria där vi redogör de gängse epokerna.

Denna översikt och förståelse ansåg vi vara viktigt att ha med sig i analysarbetet, däremot användes inte alla delar av den historiska beskrivningen i analyskapitlet. Vi menar dock att även dessa uteblivna delar var relevanta att ha med för att kunna ge en god övergripande översikt och förståelse för hur svensk stadsbyggnad har sett ut och varför den ser ut som den gör idag.

28

4.1.1 Den klassiska staden

Ahlberger (2001) beskriver hur det i början av 1800-talet fanns två olika typer av utformning på de svenska städerna. Dels den medeltida med ett irreguljära kvarters- och gatumönster som formade sig efter omgivningens vegetation och topografi. Dels också den anlagda staden med ett rätvinkligt gatunät. De anlagda städerna som, exempelvis Göteborg och Landskrona, byggdes oftast på tidigare oexploaterad mark vilket betydde att staden kunde expandera och planeras utan att behöva ta hänsyn till äldre bebyggelse. Det fanns också en ambition, som hade funnits sedan 1600-talet, att ersätta det medeltida irreguljära stadsnäten med nya rätvinkliga och funktionella stadsnät. Ofta infördes de nya stadsplanerna med klara rutmönster i och med någon av de stora stadsbränderna som la grunden för att kunna bygga upp nytt och i samtida rådande ideal. Den förindustriella staden präglades starkt av de sociala skikten där de högt socialt och ekonomiskt ställda bebodde de centrala delarna. Dessa individer var ofta ledande handelsmän, rådmän och högt uppsatta ämbetsmän inom kyrkan. I en zon runt dessa bodde de inte lika bemedlade, ofta hantverkare som kombinerade deras verkstäder med sitt boende. Längst ut i städerna bodde de minst bemedlade som inte hade råd att bo i centrum även om deras arbete ofta var belagt där (Ahlberger 2001). Träbebyggelse var vid den här tiden fortfarande det dominerande inslaget i städerna men det uppfördes allt oftare stenhus och fasader, inte minst för att kunna stå emot bränder (Björk m.fl. 2008). I början av 1800-talet växte städerna främst på grund av att bemedlade ståndspersoner flyttade in i städerna, dessa bosatte sig i de centrala delarna av staden.

Dessa centrala delar stod i stor kontrast till de usla förhållanden som rådde i städernas utkanter.

Dessa ståndsmänniskor förde med sig en ny livsstil som även anammades av de redan boende i staden som exempelvis promenader, nya konsumtionsvanor och kulturella aktiviteter. Ahlberger (2001) beskriver det som att städerna vid den här tiden blev attraktiva då de medförde nya utkomstmöjligheter för invånarna.

Under mitten av 1800-talet slog industrialiseringen igenom med kraft i Sverige och nya invånare strömmade till städerna där de nya fabrikerna ofta var lokaliserade. Den nya inflyttningen var inte utan problem, ohälsosamma kåkstäder uppstod och staden var mer trångbodd än någonsin (Ahlberger 2001, Björk m.fl. 2001). I dessa osanitära och trångbodda städer var stadsbränder och smitthärdar inte ovanliga vilket ledde till att politikerna ansåg sig tvungna att agera. Detta ledde till de första stadsbyggnadslaggstiftningarna i Sverige där man eftersträvade att uppnå en smidig trafiklösning, goda sanitära förhållanden och en representativ stadsbild (Alberger 2001). Gatorna breddades, ett fortsatt byggande i rutnät eftersträvades och tanken var att både rika och fattiga skulle kunna bebo stenhusen i centrum (Björk m.fl. 2008). Detta visade sig dock vara svåra att uppnå än tänkt. Förvisso bildades på många sätt den stad vi idag känner igen med till stor del

29

rutnät formade städer med de karaktäristiska byggnaderna som järnvägsstationen, skolbyggnaderna, nya kyrkor, industrier, museer med mera. Men Städerna växte i en takt som man inte kunde förutse och kåkstäderna växte okontrollerat i stadens utkant (Ahlberger 2001).

Under denna tid förlorade torget sin tidigare okonkurrerade plats som stadens mittpunkt. Andra byggnader som järnvägsstationen lockade till att bygga nya bostäder och affärer kring sig. Även offentliga institutioner och företag uppförde pompastiska byggnader vilket bidrog till att utvidga centrumet (Ahlberger 2001). Även om det främst var de mindre bemedlades områden som växte utan en övergripande och strukturerad stadsplanering var de inte de enda. Även många av dessa nya pompastiska byggnaderna uppfördes utan en övergripande plan i åtanke. Den framstående stadsplaneraren Albert Lilienberg sade följande om ämnet:

“Blir alla dessa monumentalbyggen (…) så infogade i stadsorganismen att den övriga staden kommer att sluta sig harmoniskt till dem. Eller blir de endast enstaka byggnadsverk, uttryck för vår splittrade stadsorganisation och vår förmåga att bygga hus, men oförmåga att bygga städer” (Eriksson 2000:328).

4.1.2 Trädgårdsstaden

Under sent 1800-tal började industrialismen och dess tekniska framsteg ge tydliga effekter på de svenska städerna. Järnvägsnätet började ta form och det elektriska nätet möjliggjorde att spårvagnsnät kunde byggas vilket bidrog till att människor kunde arbeta längre ifrån sina hem.

(Ahlberger 2001). Ahlberger (2001) menar att städer i och med detta kunde sektoriseras. Alltså att fabrikerna kunde placeras i ett område medan bostäderna låg i ett annat.

Som ett led i att städerna tydligt delats upp mellan arbetar- och överklass, som nämnt tidigare, så blev bostadsförhållanden för arbetarklassen en av de mest betydande frågorna i den samtida debatten. Det fanns en klassöverskridande åsikt om att arbetarna behövde bättre boendestandard.

Ahlberger (2001) beskriver att de konservativa menade att rena och ordentliga hem skulle hålla arbetarklassen i schack. Arbetarklassen och den socialistiska sidan, som växt sig allt starkare, menade att goda boendeförhållanden för arbetaren och familjen var en av grundpelarna för ett bra liv. Ur denna politiska samsyn och de tekniska framsteg som gjorts växte tanken om egnahem fram. Björk m.fl. (2008) beskriver att den snabba befolkningsutvecklingen och bostadskrisen som följde med den utvecklingen också var en bidragande effekt till denna utveckling. Tanken med egnahem var att gemene man skulle kunna äga sin egen bostad vilket i sin tur skulle bidra till bättre levnadsförhållanden och motverka en potentiell klasskamp (Ahlberger 2001).

30

Tanken om egna hem bidrog till att nya stadsplaner började tas fram. Inspiration hämtades från Tysk och Engelsk stadsbyggnad där tanken om trädgårdsstaden växt fram. Tanken och idealet bakom trädgårdsstaden var en “grönskande miljö nära storstaden” (Ahlberger 2001:84). Det fanns också en kritik mot tanken om rutnät. De nya områdena skulle byggas efter vegetation och topografi med friare planformer och vägnät (Björk m.fl. 2008). Nils Ahlberg (1998) beskriver att man eftersträvade en planering som bättre tog till vara på platsens naturliga förutsättningar på ett konstnärligt sätt. Naturnära villaförortsområden började sakta men säkert växa fram i de svenska städerna och blev allt eftersom en naturlig del av det svenska stadslandskapet (Ahlberger 2001).

Ahlberg (1998) beskriver att städernas mer centrala delar och hela stadsbilden började planeras och anpassas efter detta ideal. Stadsbilden och gatunätet skulle anpassas efter topografi på ett genomarbetat konstnärligt sätt. Staden byggdes tätt där stenhus med sex till sju våningar inte var ovanligt förekommande. Trädgårdsstadsidealt kom tydligare till uttryck i egnahemsområden som byggdes i stadens periferi men även i stadens centrum uppfördes lägre bebyggelse med förträdgårdar insprängt eller i direkt anslutning till stadskärnan (Ahlberg, 1998).

4.1.3 Folkhemmet och funktionalismen/modernismen

Den socialistiska strömningen fortsatte att växa sig allt starkare in på 1900-talet och samhälls- och bostadsbyggande låg högt upp på den politiska agendan. För att uppnå det “goda livet” ansåg man att samhälls- och bostadsbyggande var en av de främsta lösningarna på de klyftor som fortfarande fanns i samhället (Ahlberger 2001). Arbetarkvarteren menade man var symboler för ett odemokratiskt gammalt klassamhälle. Egnahemsrörelsen hade bidragit med en viss förbättring för arbetarklassen men staden var fortfarande tydligt uppdelad. För att bryta klassförtrycket menade man att hälsosamma bostäder var en nödvändighet (Ahlberger 2001). Per-Albin Hansson menade att "det måste en gång bli så, att klassamhället Sverige avlöses av folkhemmet Sverige"

(Citerat i Ahlberger 2001:95). De menade att ett statligt subventionerat byggande skulle utjämna orättvisor i samhället och ge arbetarklassen ett respektabelt liv.

Vid denna tid slog en ny riktning igenom inom svensk stadsbyggnad och arkitektur, funktionalismen. Funktionalisterna hade en stark tro på teknikens möjligheter att skapa den goda bostaden och samhället för de breda massorna. Man avfärdade nu den tidigare tanken om rutnätsstaden, den med såväl rätvinklar som den med en mer konstnärlig utformning.

Sektoriseringen blev med funktionalismen allt mer påtaglig vilket annat möjliggjordes av bilens intåg. (Ahlberg 1998). Husen skulle inte längre forma sig runt inslutna kvarter utan med öppna