Under intervjuerna framkommer som tidigare nämnts anledningar till att eleverna på Rosengårdsskolan anses behöva det stöd Framtidsprojektet erbjuder mer än andra skolors elever gör. Eleverna på Rosengårdsskolan beskrivs leva i ett område med många sociala problem och många har problematiska förhållanden hemma. Arbetslösheten bland elevernas föräldrar är hög och utbildningsnivån är låg och de flesta föräldrar på skolan pratar inte svenska, vilket innebär att skolan är beroende av tolk i sin kontakt med majoriteten av föräldrarna.
Fem av deltagarna jag intervjuar är födda utanför Europa, övriga är födda i Sverige. Under intervjuerna beskriver deltagarna sig som invandrare. Det förekommer även att deltagare refererar sina föräldrars födelseland som sitt hemland. En deltagare som är född i Sverige beskriver hur denne upplever sin stadsdel:
”Det här känns som om typ jag är mer utomlands. Förstår du? Som om det är mitt hemland för man kan snacka arabiska här också.”
Även mentorer och personal bekräftar detta, då deras uppfattning är att deltagarna inte ser sig som svenskar utan som invandrare och att de pratar om vilket land de kommer ifrån. En mentor menar dock att vissa deltagare kanske kan känna sig som svenskar, men ändå lite utanför. En annan mentor menar att det inte är så mycket prat om nationaliteter i klassrummet:
34 ”Det tycker jag inte man kan säg. Därför alla kommer, det händer ju att de kan säg nåt så va. Men annars är ju alla från olika länder ju. Vi har inga svenskar i klassen utan alla kommer från Kurdistan och Libyen, Syrien, och ja, lite runt om, lite överallt så ju.”
5.2.1 ”Vi och dom”
I intervjuerna med deltagarna uppstår flera diskussioner där deltagarna ger uttryck för en ”vi och dom”-känsla. När vi pratar om stadsdelen Rosengård pratas det i termer om vi i Rosengård och de utanför Rosengård. När jag försöker närma mig vilka ”de” är, blir svaren allt från övriga Malmö, till övriga Sverige och
framförallt ”svenskarna”. ”Dom” tror att ingen pluggar i Rosengård, ”dom” har fördomar mot annan religion och att många muslimer bär slöja.
Denna känsla av ett ”vi och dom”- tänk har även personalen lagt märkte till. En personal beskriver:
”Jag upplever att de för att försvara sig själv tänker vi och dom istället. Dom tycker det, men vi vet. Dom tycker det och istället förstärker man vi och dom tänket vilket inte var bra. Dom tycker det, vilket jag upplevde bland eleverna. Dom tycker det. Vilka dom? Ja de andra.”
Detta är en av de frågor projektet har arbetat med för att kunna minska denna känsla av ”vi och dom” hos deltagarna. En personal berättar:
”Alltså, klart och tydligt så har vi redan första gången i inledningsfasen, det finns inga ’vi och dom’ det finns ingen du är från Pakistan, jag är svensk. Utan vi är alla här, vi bor i Sverige, vi bor i ett samhälle och Rosengård råkar ligga i Malmö, men vi tillhör Malmö. Malmö tillhör Skåne, tillhör Sverige, tillhör världen.”
Även en deltagare diskuterar att det pratas mycket i termer om ”vi och dom” och menar att det finns mycket fördomar, både om de som bor i Rosengård, men även från boende i Rosengård mot de som ses vara svenskar. Deltagaren säger:
”Jag försöker att inte ha fördomar. Förstår du? För jag, alla säger, alla tänker för mycket det är svensk och det är invandrare. Jag bara tänk inte så. Förstår du? Om jag ska ha fördomar, varför ska inte svenskarna ha fördomar då? Om jag ska tänka så, varför ska inte svenskarna tänka så? Man ska alltid tänka så, ha inte fördomar, inga fördomar eller vad det nu är. Du säger du hatar rasister, du ska inte vara rasist själv.”
5.2.2 Rosengård och Malmö
En viktig punkt i projektet är att deltagarna skall komma ut ur Rosengård.
Praktikplatserna skall vara i andra delar av Malmöområdet eller närliggande orter. Studiebesök och fritidsaktiviteter anordnas utanför stadsdelen så att deltagarna får upptäcka och lära känna andra delar av Malmö med omnejd. Personalen, mentorer och rektorer menar att deltagarna är väldigt bundna till Rosengård och inte ofta lämnar stadsdelen på sin fritid. De är väldigt fästa vid sin stadsdel och menar inte att de ser sig som Malmöbor. De menar att det är väldigt få elever på skolan som rör sig i andra stadsdelar i Malmö. En rektor säger uttryckligen att deltagarna måste lära sig att Malmö är deras stad. En sak som att åka stadsbuss i Malmö till andra delar av staden kan vara en stor sak för deltagarna som gör dem osäkra och nervösa. Därför är det enligt personalen i projektet viktigt att hjälpa deltagarna med detta, att skapa självförtroende för att prova nya saker och att kunna känna trygghet även utanför den egna stadsdelen. Därför lägger personalen stor vikt och tidsplanering åt att följa varje deltagare till deras praktikplats. Tillsammans med deltagaren går de till aktuell busshållplats, tar bussen, visar var de skall stiga av och går sedan till praktikplatsen.En personal beskriver:
35 ”Jag har sagt det till dem och jag står för det: Projektets uppgifter är att få ut er från Rosengård. Punkt slut. Ni kan detta. /…/Ni måste ut och se vad det finns för möjligheter, vad kan jag göra? Vad kan, hur känns det att vara här? Vilka träffar jag? /…/ Det är så lätt att Rosengård blir en sån kärna.”
En mentor beskriver deltagares rädsla för att lämna sin stadsdel:
”De är livrädda för att lämna Rosengård. Vissa av elever gråter: Nej jag vill inte, de är bara rasister i Sverige. Rasister, varför det? Ja alla svenskar är rasister. /…/ De är alla de här fördomarna som bara.. liksom.”
En i personalen säger:
”Jag hör oftast att de är väldigt nervösa att lämna Rosengård många av dem. Jätterädda och själva. I gruppen, inga problem, men när jag ska ta ut dem en och en då upplever jag att det är lite pirrigt och jag ska vara utanför, jag ska vara långt och ensammen. Sen när vi har närmat oss och stannat på busshållplatsen och gått av så har de: nu är vi hemma, ja nu är vi hemma säger de då.“
En deltagare beskriver sin känsla av att vara i Rosengård:
”Alltså för mig själv, det är tryggt att vara här. För jag vet att alltså, visst händer det upplopp och så, men jag vet att ingen kommer pilla på mig.”
När deltagarna beskriver Rosengård framkommer varierande bilder av deras stadsdel. Vissa deltagare beskriver Rosengård som en mångkulturell och öppen plats, med mycket grönska och vacker miljö. Andra deltagare beskriver stadsdelen som problemfylld med mycket bråk och stök. Här återges fyra deltagares
beskrivningar av Rosengård:
”Jag tycker det är ett jättedåligt ställe alltså. Allt som händer här, det är bara bråk och ungdomar och allting. Alltså det. Jag tycker inte om och bo här, jag vill flytta.”
”Den är bra, Rosengård, för den är typ helt kulturellt och alla kommer från olika ställen och så. Men det kan också vara lite dåligt och så, för det finns vissa som förstör för hela samhället.” ”Det är ett fint område, med mycket invandrare. Det är typ ingen svensk. Kanske ett fåtal” ”Jag tycker Rosengård är bra, som såna saker att det är tryggt här och jag känner mig hemma här. Men alltså, kanske det blir ibland lite kaos och så, men jag gillar Rosengård. Man känner sig ändå hemma här, man har levt här i hela sitt liv och så.”