5.4.1 Reaktioner från deltagarnas familjer
I intervjuerna framkommer en bild av avsaknad av föräldrars delaktighet och kunskap om projektets arbete. Personalen menar att de har svårigheter att skapa en relation till föräldrarna. Personalen medverkar vid skolans föräldramöten och skickar alltid ut information om vad de gör och vid vilka tillfällen de ska göra något med deltagarna. De önskar dock en större kontakt med föräldrarna, vilket de försöker skapa men anser vara svårt. Två personal beskriver projektets relation till föräldrarna:
”Det är ju nån som har blivit lite som jaha, vad är det för nåt? Och då har vi ju ändå hållt på i ett år.”
”Så vi har ju, vi har ju haft en ambition att vi ska ha en bättre connection med familjen. Men de har de ju också sagt till oss, de på skolan, att det går inte, de bryr sig inte om vad som händer i skolan. /…/ Men vi håller givetvis på och funderar på hur man skulle kunna göra det bättre.”
Även mentorerna delar denna bild av föräldradelaktigheten. De anser att
personalen i projektet försöker ha en regelbunden kontakt med föräldrarna, men att de stöter på liknande problem som de själva har på skolan. Det är svårt att få föräldrarna på skolan att komma till föräldramöten och dylikt. Det är de eleverna som det går bra för i skolan som har föräldrar som har en regelbunden kontakt med skolan, resten är det svårare att ha en dialog med. Engagemang med andra söner och döttrar, tvättider och glömska nämns som de vanligaste orsakerna till att föräldrar inte kommer på bokade föräldramöten. En mentor jämför med hur det var när denne själv gick i skolan och menar att de duktiga elevernas föräldrar kom på föräldramöten medan klassens busars föräldrar nästan aldrig dök upp.
En mentor menar att det är föräldrarna som är den stora nyckeln till projektets resultat. Föräldrarna är de som främst kan påverka deltagarna om synen på skolarbete och därför är det viktigt att få föräldrarna med sig. Denne mentorn säger:
”Det är bara det att vad jag säger här i skolan och vad NN [personal i projektet] och allihopa, om de sen kommer hem till föräldrar som inte bryr sig så faller alltihopa. /…/ Om jag säger saker i skolan och så kommer du hem och säger de då inte det hemma, då är det inte så. Självklart är det inte så./…/ Så är det i alla familjer.”
När jag under intervjuerna pratar med deltagarna om deras föräldrars vetskap om projektet framkommer en bild av liknande karaktär. De flesta deltagare menar att deras familjer inte har någon eller väldigt liten kännedom om vad deltagarna gör i projektet. De flesta deltagare nöjer sig med att berätta att de ska iväg med FC Rosengård om det är efter skoltid vilket innebär att de kommer hem senare än vanligt efter skolan. Fem deltagare menar att de berättar hemma om vad de gör i projektet och att familjen anser att projektet är bra för deltagarna. En deltagare berättar att pappan regelbundet uppmuntrar denne att ta tillvara på de resurser och
40
möjligheter som projektet erbjuder då det är viktigt för framtiden och att det inte är många som får denna chans.
5.4.2 Reaktioner från skolor och företag
Gymnasieskolor har visat en positiv respons på Framtidsprojektet. Rektor berättar:
”De såg vinsterna och tyckte det var oerhört positivt. Så det har varit ett positivt inslag från gymnasieskolorna. Inte bara från rektorerna utan även från lärarna som har träffat eleverna.”
Rektorerna berättar att gymnasieskolor skulle vilja att denna typ av introduktion fanns på alla skolor i Malmö stad.
Från företag har det visats både negativa och positiva reaktioner på projektet. Personalen menar att det finns många företag som ser projektet som ett positivt initiativ och gärna velat ställa upp och erbjudit bra praktikplatser och visat stort engagemang.
Även mentorer menar att många praktikplatser projektet ordnar är jättefina platser som skolan aldrig själva hade kunnat ordna.
Personalen menar dock att det finns flera tillfällen då vissa arbetsplatsers agerande kan ifrågasättas. När aktuell skola kommer på tal kan vissa företag ändra sig och menar att de inte längre har tid att ta emot praktikanter, att de plötsligt har kommit ihåg att företaget inte tar emot praktikanter under 18 år eller att de hade bokat in fel vecka och därför är upptagna den aktuella veckan. En personal frågar sig:
”Och då måste jag ju ställa mig frågan, ser det verkligen ut, vad är anledningen till att det ser ut så här? Nummer ett, de är vår framtid. Nummer två, gör vi så här mot dem, hur kan vi förvänta oss att de vill vara delaktiga i en arbetsmarknad?”
Även rektorerna har erfarenhet, från sin skolverksamhet, att företag har lovat praktikplatser till elever på skolan, där de senare har dragits in då de har fått vetskap om vilken skola eleverna går på. En rektor berättar:
”Alltså det finns ju arbetsgivare som frågar vilka skolor de kommer ifrån. Jag har haft elever som ringt och fått praoplats och sen har de sagt: vilken skola går du på? Rosengårdsskolan. Och då har det helt plötsligt inte funnits några platser.”
5.4.3 Medias bild av Rosengård
Vid samtal med eleverna om Rosengårdsskolan framkom åsikter kring medias sätt att beskriva Rosengård och framförallt Rosengårdsskolan. Tre deltagare berättar om sina känslor kring medias rapportering:
”Det känns ju lite så här orättvist, det finns ju faktiskt duktiga elever på Rosengårdsskolan också. Man skriver aldrig om dem, man skriver bara om, alltså, de som förstör och så. Jag tycker man borde skriva att det finns bra elever och att det finns dåliga också.”
”Även om det är rykte, de skriver det. Även om det är mycket i andra skolor, de skriver inte det. Bara för att det är Rosengård, de skriver.”
”De ljög ju mycket om oss. Det var det jag inte gillade. /…/ Men alltså, det är ju deras jobb. För de vill ju att folk ska läsa. Annars blir det bara tråkigt skriva sanningen helt och hållet. Det tror jag.”
41
En mentor sammanfattar medias beskrivning av Rosengård:
”De här eleverna de vet ju att den här skolan är Sveriges sämsta skola. Eleverna är inte Sveriges sämsta elever, utan betygen är Sveriges sämsta betyg. Men där är ju journalisterna också. /.../ De skriver; antingen är det Zlatan och då är allting rosenrött, eller så är det bränder och totalt mörker. Det finns ingenting däri mellan. Det existerar inget annat. Så vi får inte hjälp av journalisterna. Eller så är det mögelhus eller så är det kackerlackor. Varför kan man inte skriva om; här finna massa goda krafter på Rosengård? De har skrivit lite i och för sig om de här dagarna som var nu. Men det är alldeles för lite sånt. Och det gör ju det att eleverna får hela tiden höra hur dåliga de är, och det är dem inte, det är betygen som är dåliga. Men så låter det inte. Och det är jättejobbigt.”
6. ANALYS
Här görs en analys av det material som framkommer i emperiavsnittet. De begrepp inom symbolisk interaktionism som redovisas i avsnittet 3. Teoretiskt
perspektiv och begrepp kommer att fungera som verktyg och även sätta ramar för
denna analys. Dessa begrepp markeras kursivt löpande genom texten.