• No results found

Deltagarnas definition av sig själva och Rosengård

In document Med hopp om en bättre framtid (Page 48-50)

Många deltagare definierar sig som invandrare och ser sig tillhöra sina föräldrars ursprungsnationalitet. Deltagarna går på en skola där alla elever definieras som invandrare eller elever med invandrarbakgrund, både av sig själva och av sina klasskamrater. Omgivningen på skolan och i stadsdelen använder en gemensam attityd kring invandrarskap och ett sätt att definiera invandrare, där en individ inte behöver ha invandrat till Sverige för att definieras som invandrare.

En individ finns alltid i ett sammanhang och påverkas av den kontext den befinner sig i. Deras självupplevda identitet och deras spegeljag, formas i samspel med deras omgivning. Då familjen som signifikanta andra har stor betydelse för deltagarna i deras uppbyggnad av sitt jag och sin föreställningsvärld formas deras självupplevda identitet av föräldrarnas etniska ursprung. Om även övriga

signifikanta andra tillhör en etnisk minoritet eller identifierar sig med ett invandrarskap blir sannolikheten stor att även deltagaren gör det. På Rosengårdsskolan har samtliga elever utländsk bakgrund och talar annat modersmål än svenska (Skolinspektionen, 2011). Då etnicitet med ett interaktionistiskt synsätt är socialt konstruerat går det i linje med den

socialkontruktionistiska definition av etnicitet som Wikström (2009) framför. Hon menar att vi konstruerar etnicitet genom att fokusera på skillnader mellan olika gruppers kulturella uttryck. Samtidigt menar Olsson (2000) att det i invandrartäta områden växer fram en gemenskap som bygger på vad han kallar transetnicitet eller transnationalism, där invandrarskap och kulturell mångfald tillhör

normaliteten. Genom människors interagerande med varandra ändras och påverkas kulturella uttryck och därmed även etniciteter. Deltagarna präglas av sina föräldrars kulturella bakgrund, som sannolikt har ändrats och påverkats av att leva i Sverige. Deltagarna påverkas inte enbart av föräldrarnas kulturella uttryck utan även av andra människor i sin omgivning. Kulturella och etniska innehåll förändras och influeras av omgivning, situation och sammanhang. I Rosengård finns många nationaliteter och kulturella uttryck som influeras av varandra. Dock

49

beskrivs deltagarna sakna sociala kontakter utanför Rosengård, med människor som definierar sig som svenskar. Detta kan förstärka den gräns, eller skillnad, som uppfattas mellan kulturer. Deltagarna influeras av olika kulturella uttryck och olika nationella tillhörigheter, utom den svenska. Genom att inte interagera med och influeras av människor av svensk etnicitet förstärks tillhörigheten till föräldrarnas etniska tillhörighet. Och genom att skapa en invandrartillhörighet i Rosengård förstärks skillnaden till den svenska.

Om deltagarna uppfattar att omgivningen definierar dem som invandrare eller tillhörande en viss etnisk minoritet ser de sig själva i denna spegelbild. Genom sitt

spegeljag definierar de sig som invandrare. Då deltagarna i sin sociala

omgivning, både i skolan och med personer i sin närmiljö deltar i socialt samspel med människor med invandrarbakgrund formas deras identitet därefter. Detta måste givetvis problematiseras, då alla omgivningar påverkas utifrån sin egen kontext men också i det större sammanhang det befinner sig i. De attityder och definitioner som skapas och reproduceras i deltagarnas omgivning står i relation till de attityder och definitioner som skapas och reproduceras i det organiserade samhället som helhet.

Deltagarna definierar Rosengård som ett bostadsområde där främst invandrare bor och nästintill inga svenskar. Även om deltagarna är medvetna om att Rosengård ligger i Sverige är det intressant att lyfta generella attityder som framkommer i den vardagliga kontexten. I ett citat i avsnitt 6. Resultat (se s.31) framkommer en attityd kring Sverige och svenskhet, när deltagare inte gärna vill lämna Rosengård då ”det är bara rasister i Sverige”. Detta speglar en attityd att Rosengård står utanför det som betraktas som Sverige. Liknande attityder kan även ses i deltagaren som beskriver att Rosengård känns mer som utomlands än Sverige. I samtalen med respondenterna framkommer ett tydligt ”vi och dom”-tänk, där vi är de som bor i Rosengård och dom är övriga, oftast Malmöbor eller svenskar. Svedberg (2007) menar att genom att skapa en ”vi-grupp” och en ”dom-grupp” rättfärdigar vi sitt beteende, samtidigt som dom tillskrivs motsatsen, vilket då blir fel beteende. Projektet arbetar med att förändra deltagarnas uppdelning av

svenskar och invandrare i ”vi och dom”. De poängterar att alla etniciteter och ursprung finns i det svenska samhället och att Rosengård är en del av Malmö och det svenska samhället. Genom att besöka och lära känna nya områden i Malmö och genom att skapa nya sociala kontakter utanför Rosengård kan dessa

kategoriseringar av ”vi och dom” förändras. De kommer inte att försvinna, då människor har ett behov av att kategorisera för att kunna förhålla sig till sin omgivning, (Goffman, 2011). Men de kan förändras, då de deltagarna känner samhörighet med ingår i den grupp som refereras till som ”vi”, medan de som inte tillhör gemenskapen ställs i gruppen ”dom”. Om deltagarna får nya sociala

kontakter som de kan känna samhörighet med kan detta resultera i att de får nya sätt att definiera och kategorisera sin omgivning. En rektor menar att deltagarna måste lära sig att Malmö är deras stad. Nya sociala omgivningar och kontakter förändrar deltagarnas föreställningsvärldar och genom att känna samhörighet med andra Malmöbor kan deras definitioner av och attityder till Malmö stad och Rosengård ändras och därmed även ge nya sätt tolka och förstå deras omgivning. Deltagarna visar en rädsla för att lämna Rosengård och personalen menar därför att en stor del i projektets arbete ligger i att besöka andra stadsdelar och

närliggande orter för att deltagarna skall kunna lära känna Malmö stad med omnejd. Personalen försöker skapa en så stor trygghet som möjligt för deltagarna

50

genom att exempelvis inför praktiken följa med deltagarna varje steg på vägen, för att visa aktuella busshållplatser och gångvägar till arbetsplatsen, för att finnas med vid möte med arbetsledare, vid besök av lunchrum och genomgång av kommande arbetsuppgifter. Hur deltagarna definierar situationen är beroende av deras föreställningsvärld som bygger på tidigare erfarenheter och sociala

interaktioner. Om deltagaren förväntar sig att möta fördomar utanför Rosengård definierar de situationen därefter. De deltagare som anser att alla svenskar är rasister förväntar sig troligtvis att om de beger sig till områden där många svenskar befinner sig kommer de att utsättas för rasism. Genom att besöka olika platser tillsammans med personal och övriga deltagare får de nya erfarenheter och kunskaper vilket förändrar deras föreställningsvärld och därmed deras sätt att tolka och definiera situationen. Att bli trevligt bemötta av människor som definieras som svenskar ger deltagarna möjlighet att omdefiniera sina attityder och förväntningar på svenskar. De får även en erfarenhet i att besöka nya omgivningar vilket påverkar deras föreställningsvärld och därmed sätt att definiera besök av nya platser i framtiden. Om deltagaren exempelvis upplever dessa besök som givande, trygga och positiva kommer dessa erfarenheter att användas när deltagaren i framtiden besöker okända platser och därmed skapa förutsättningar för att självmant kunna uppsöka nya miljöer. Om deltagaren däremot upplever besöken och utflykterna som skrämmande och som en negativ erfarenhet kan det resultera i en motvilja att besöka okända platser i framtiden. Att göra situationen så trygg som möjligt är då av stor vikt inte bara för den aktuella situationen utan även för deltagarens framtida upplevelse av liknande situationer. Projektet vill ge deltagarna förebilder för att de skall kunna omdefiniera sina förväntningar och attityder kring vilka förutsättningar som finns för individer uppvuxna i Rosengård. Genom att interagera med individer som är framgångsrika inom sina respektive områden kan deltagarna omdefiniera sina egna framtida möjligheter. Att växa upp i Rosengård innebär inte, som deltagare har uttryckt det, att de måste skära kebab, utan det finns andra möjligheter. Elever från

Rosengårdsskolan kan exempelvis bli framstående i matematik eller bli

framgångsrika i andra områden. En deltagares föreställningsvärld har förändrats då denne fick interagera med invandrarelever på en gymnasieskola och fick se att skolelever från Rosengård kan vara duktiga i skolan och definiera sitt skolarbete som viktigt.

In document Med hopp om en bättre framtid (Page 48-50)