Det demokratiska deltagandet,

“​Bjud in grupper som vanligtvis saknar inflytande för att påverka utformningen och  aktiveringen av de offentliga rummen.” (Perstorp ÖP, 2017, s.27). 

Young menar att om ett deltagande ska räknas som demokratiskt ska det sträva efter politisk  jämlikhet, och att alla ska kunna delta på lika villkor (Young, 2002, s.23). Det finns även en  tydlig ambition att vilja nå ut till minoritetsgrupper. Detta menar Young (2002, s.121) kan  stärka inkluderingen i en deliberativ demokrati. Det demokratiska deltagandet strävar 

tydliggörs i fyra mål som kommunen har tagit upp. De mål som kan appliceras till deltagande  är : 

● Dialogen mellan kommunen, politiken och samhället är stark  ● Ungdomar aktiveras i politiken 

● Den moderna tekniken beaktas som ett led att kommunicera  med medborgarna 

● Kommunen ser sig själv som en organisation präglad av service,  engagemang och bemötande 

(Perstorp vision för 2030, (2014)   

I frågan om människor kände sig inkluderade i Perstorp så svarade ca 80% ja. Det vi dock kom fram till senare var att frågan kunde tolkas på många olika sätt. Intentionen var att få reda på om människor känner sig delaktiga i Perstorps kommuns arbete med förändringar i den fysiska miljön eller om man hade en möjlighet att påverka vad som händer i kommunen. Claesson nämnde tidigare så finns det olika sätt att främja demokratiutveckling. En del  kommuner använder dialog som en integrerad del av planering medan andra experimenterar  med olika dialogmetoder (Simicic, 2015). Som Bengtsson nämnde tidigare så är det viktigt  att påminna sig om att de flesta av de nya människor som har kommit hit inte alls är vana vid  de demokratiska rättigheter som finns här i Sverige. Det är därför viktigt att belysa det för  dem.  

6.1.1 Analys över enkätstudien 

Av alla människor vi frågade så var det enbart 1 eldsjäl som visste att något skulle ske på Tjäderstigen, resten var helt ovetande om det tills vi kom och samtalade med dem. Om detta berodde på bristande engagemang från respondenterna eller om Tjäderstigens förslag varit offentlig handling eller om det var kommunens pågående upphandlingsfas som gjorde att kommunen avvaktat med informationen till allmänheten. Detta kan kritiseras utifrån vår teori som en bristande del i det demokratiska. Det kunde förstärkas med att involvera berörda invånare tidigare i processen. _{​Det tidiga involverandet av invånare i processen är något som}  förespråkas gemensamt i vårt teoretiska material (Boverket 2010, Simicic 2015, Blundell et al  2005 s.40). Detta genom tidigare erfarenheter om att medborgare bör vara med i början i  processen för att dialogen ska fortskrida med en kontinuitet genom projektet. Om det saknas  strategier för hur inflytandet bör utövas, så kan detta leda till att brukarna själva kommer in  för sent (Boverket 2010). ​Dock så är det upp till varje kommunen på hur de vill lägga upp arbetet över sina fysiska insatser, det landar i många fall om arbetsbrist och hur man prioriterar resurser för Perstorp.

Generellt brydde sig inte riktigt om vad som kommer placeras på Tjäderstigen. (Svårt att visa engagemang när man inte har någon kännedom om projektet). Men alla uttryckte en

uppskattning att man lyssnar på deras åsikter. _{​Det är inte graden av att individens enskilda}  behov uppfylls, utan känslan av att ha påverkat besluten (Blundell et al, 2005, s.26). Det  intressanta är att de som visade mest engagemang om vad som skulle göras på platsen är de  som anses som de svagaste i planering (barn och nykomlingar). Dessa två ville ha någon  aktivitet eller något som är av värde för respektive grupp. ​Detta anser vi ha en stor potential för inkluderingsarbetet av Tjäderstigen, då dessa två grupper är i direkt närhet och passerar platsen mest, därav kan dessa förtjäna ett större fokus av vad som ska ingå i förslaget. Det kan kopplas till våra inspirationsprojekt _{​(Superkilen, Rosens röda matta)​ om att nominera}   speciella urbana objekt som man kan träffa på i deras länder de härstamma ifrån. Vår  förhoppning ur ett inkluderingsperspektiv i vidare process är att tjejerna får stort spelrum i  planeringen av Tjäderstigen urbana objekt. Om människor ska känna en känsla av att tillhöra  den värld de lever i, är ett engagemang i de utrymmen de bor i en bra utgångspunkt (Blundell 

et al, 2005 s.14).​ ​Då blir det extra viktigt att bevisa för dessa grupper att deras förslag  appliceras till det slutgiltiga förslaget. 

Det som kommunen kunde gjort annorlunda är _{​att göra som Blundell förespråkar. Att låta}  medborgarna utforma ett förslag som sedan arkitekterna modifierar vidare och förstärker.  Detta gör att bollandet mellan arkitekt och brukare inte får så stort mellanrum och det hjälper  arkitekten att komma underfund med vad folk vill ha (Blundell et al, 2005 s.40). Vidare  menar Claesson (Simicic, 2015, s.10) att de involverade hjälper till och skapa eller förändra  sin egna identitet och självbild. Detta menar hon handlar om vilka förväntningar som  bekräftas genom planeringen och därmed involverar människorna i området. Denna  planeringsprocess blir därmed politisk och identitetsskapande vilket kan framhäva både de  inkluderade och de fysiska rummen de vistas i. Tyvärr så har avsaknaden av hur de 

inkluderades tankar och fysiska förslag bearbetats inte hunnits med i vårt arbete då vi inte har  observerat kommunens arbete under just den fasen av processen. ​Trygghetsaspekten var främst förekommande från seniorer som bott i Perstorp större delen av sitt liv. De tyckte generellt inte att man skall uppmuntra folk att använda ytan vid Tjäderstigen. Frågan är hur  de äldres åsikter påverkar förslaget.​ Ytterligare utmaning med Tjäderstigen är den begränsade yta om vad som skall finnas på platsen som komplicerar arbetet. Vems röst blir starkast?   Hänsynen till olika gruppers önskemål om vad ytor skall innehålla, komplicerar och bildar en balansgång i designarbetet och kan eventuellt exkludera snarare än inkludera till torget.