För att skapa ytterligare förståelse över tidigare inkluderande projekt, har vi valt att titta närmare på liknande fenomen, främst på deras metoder för inkludering. Hur man har jobbat för att ta fram minoriteter och utsatta grupper i bostadsområdet och hur de kommer att känna sig inkluderade i den resulterande designen. Vi har tittat närmare på två stora projekt som befinner sig i Öresundsregionen, Rosens röda matta och Superkilen. Detta är två projekt som har fått mycket uppmärksamhet hos politiker och i media.
5.1 Rosens Röda matta
Det första projektet är Rosens Röda matta i Rosengård. Detta är en aktivitetsyta och
mötesplats längs med ett stråk som förbinder de centrala delarna av Malmö med stadsdelen Rosengård. Det intressanta med detta projektet är hur medborgardialogen har behandlats från planering till utformning till en färdig mötesplats. Malmö stad tog initiativ till platsen för att främja unga kvinnors möjligheter att mötas och vara fysiskt aktiva i det offentliga rummet. En medborgardialog med 13 tjejer/unga kvinnor från området startades 2011 där de fick möjlighet att påverka den fysiska utformningen med där fokus låg på deras intressen. Detta resulterade i en plats för musik, dans och scenframträdande. Denna minoritetsgrupp valdes främst för att unga kvinnor sällan syntes i stadsrummet i bostadsområdet och man ville lyfta fram dem mer. Liknande tänkte vi att man kunde hämta inspiration från ungdomarna i skolan och låta dem få en chans att påverka platsens fysiska utformning. Om de själva har varit med och skapat något till platsen kan detta göra att de lockas till att vistas på platsen efter eller innan skolan och fyller en slags funktion som “ögon på gatan”.
Det intressanta här för att koppla till vårt arbete är att undersöka vad Rosens röda matta betyder för barn och ungas möten, lek och fysiska rörelse, och diskutera vad detta i
förlängningen betyder för deras hemkänsla i området. Huvudmetoden här var intervjuer som har genomförts med tjejer och killar som vistas på platsen. Totalt genomfördes fem intervjuer med barn och ungdomar i grupp under våren 2015. Dessa intervjuer redovisas som berättelser som beskriver hur barnen använder ytan och vad den har kommit att betyda för deras lek och umgänge. Platsen har en framträdande plats i barn och ungas upplevelse av området där de
känner en stolthet i att ”äga” ytan inom stadsdelen. Som bäst fungerar ytan vid större event då hela eller delar av stadsdelen dukar upp till fest och samvaro för medborgarna.
5.2 Superkilen
Från att fokusera på en minoritetsgrupp så har vi i nästa referensprojekt tittat på hur det blir när man fokuserar på så många minoriteter som möjligt. Superkilen är en ca 800 m lång urban yta formad som en kil som går igenom en av de mest etniskt diversifierade och socialt utmanande områden i Köpenhamn. Platsen har tagits fram i kollektivet SUPERFLEX som består av arkitektfirmorna Birke Ingels Group (BIG) och Topotek1.
Under planeringen så frågade SUPERFLEX de boende i närheten till platsen, människor med en stor bredd av bakgrunder. De utfrågade fick själva nominera speciella urbana objekt som man kan träffa på i antingen deras länder de härstamma ifrån eller som de har stött på under resans gång till Danmark. På så vis skapades en stor variation av ideér kring utformning och design på platsen. SUPERFLEX reste med fem grupper till Palestina, Spanien, Thailand, Texas och Jamaica för att få tag på objekten och installera dem i parken. Arkitektgruppen kallar själva sin metod för en “extrem delaktighet” som en strategi för att aktivera de boende kring parken.
Den övergripande idén bakom projektet är att samla in olika objekt som är starkt anknutna till de olika länder som de boende representerar. Antalet objekt uppskattas till närmare 100 stycken med representation från 60 olika länder - allt ifrån palmträd från Kina till neonskyltar från Qatar & Ryssland. Utegym med inspiration från Los Angeles och en gigantisk bläckfisk i plast från Japan för barn att leka med. Bänkar, stolar, lampor, soptunnor och plantor har alla en viss design med inspiration hämtat från ett land i när & fjärran. Vid varje objekt finns även en liten skylt där man kan läsa vart man fått inspiration ifrån och motivet bakom - både på danska och engelska.
Idealet i parken är tydlig - reproduktionen av en annan plats långt borta från den faktiska platsen. Superkilen kan därför tolkas som något som är typiskt för vår samtid där kulturer blandas och möts. En urban version av en universal trädgård. En sorts surrealistisk
kollektion som demonstrerar den sanna naturen i grannskapet - istället för att vidmakthålla den falska bilden av ett helt homogent Danmark (SUPERFLEX, 2011).
Denna metod skulle likaså kunna implementeras i vårt arbete och samma teknik skulle kunna användas för att stärka de boendes roll och betydelse för den fysisk miljön. Man skulle kunna fråga om det är något specifikt som de boende saknar från deras hemländer och på så sätt hämta inspiration. Gemensamma nämnaren för dessa två referens projekten är att de utvalda minoriteterna är med tidigt under uppstart i processen och att de bor i direkt anslutning till platsen.
6. ANALYS - Inkludering i Process
6.1 Det demokratiska deltagandet,
“Bjud in grupper som vanligtvis saknar inflytande för att påverka utformningen och aktiveringen av de offentliga rummen.” (Perstorp ÖP, 2017, s.27).
Young menar att om ett deltagande ska räknas som demokratiskt ska det sträva efter politisk jämlikhet, och att alla ska kunna delta på lika villkor (Young, 2002, s.23). Det finns även en tydlig ambition att vilja nå ut till minoritetsgrupper. Detta menar Young (2002, s.121) kan stärka inkluderingen i en deliberativ demokrati. Det demokratiska deltagandet strävar
tydliggörs i fyra mål som kommunen har tagit upp. De mål som kan appliceras till deltagande är :
● Dialogen mellan kommunen, politiken och samhället är stark ● Ungdomar aktiveras i politiken
● Den moderna tekniken beaktas som ett led att kommunicera med medborgarna
● Kommunen ser sig själv som en organisation präglad av service, engagemang och bemötande
(Perstorp vision för 2030, (2014)
I frågan om människor kände sig inkluderade i Perstorp så svarade ca 80% ja. Det vi dock kom fram till senare var att frågan kunde tolkas på många olika sätt. Intentionen var att få reda på om människor känner sig delaktiga i Perstorps kommuns arbete med förändringar i den fysiska miljön eller om man hade en möjlighet att påverka vad som händer i kommunen. Claesson nämnde tidigare så finns det olika sätt att främja demokratiutveckling. En del kommuner använder dialog som en integrerad del av planering medan andra experimenterar med olika dialogmetoder (Simicic, 2015). Som Bengtsson nämnde tidigare så är det viktigt att påminna sig om att de flesta av de nya människor som har kommit hit inte alls är vana vid de demokratiska rättigheter som finns här i Sverige. Det är därför viktigt att belysa det för dem.