Inkludering i Process & Utformning
Kommunens ambition, gentemot verklighet
Markus Ajling & Filip Olsson
Stadsbyggnad stadsutveckling och planering Huvudområde: Byggd miljö Kandidatuppsats
20 HP VT 2019
Sammanfattning
Det här arbetet har sin utgång i Perstorps arbete med inkludering. På vilket sätt de tillåter invånarna att delta i kommunernas fysiska utformningar och beslut - vilka metoder och verktyg de använder kommunen för att åhöra de boendes åsikter under utvecklingsprocesser. Vi anser att det finns ett hål i forskningen över hur inkluderingen/deltagandet anammas i mindre orter på landsbygden.
Vi kommer undersöka och observera hur medborgarnas inkluderande tillämpas av kommunen i utformandet av deras planerade offentliga mötesplats “Tjäderstigen”. Denna mötesplats skall fungera som en punktinsats för integrationen i Perstorps kommun, samt hur påståenden i kommunens vision att inkludera fungerar i praktiken. Genom våra tre år på Urbana studier - Stadsplanering så har vi försetts med kunskaper om offentliga mötesplatsers utformningar och dess potential till hur designen kan skapa en rum för grupper, men även dess komplexitet i kommunala projekt som uppstår när olika parametrar såsom fysiska juridiska, ekonomiska och sociala försvårar kommunens ambition.
I relation till kommuntjänstepersonerna Felicia Höglund och Mattias Bjellvi har vi anammat rollen som deltagande observatörer. Vi har under tiden i Perstorp medverkat i en del moment i som berör ämnet. Både kvalitativa och kvantitativa undersökningar har gjorts och vi har tagit med ett antal författare som behandlar inkludering, deltagandet och vad designen av ytan i fråga har för betydelse. Utifrån det vi ser och den informationen vi införskaffar så kommer vi att diskutera på vilken grad av inkludering vi anser kommunen befinner sig på och varför.
Nyckelord: Inkludering, delaktighet, offentlig mötesplats, metoder, utformning.
Förord
Vi vill tacka vår handledare Hoai Anh Tran som väglett oss under arbetet, samt försett oss med hjälp och konstruktiva råd under arbetets gång. Vi vill tacka stadsarkitekt Mattias Bjellvi och Felicia Högberg, projektledare över “Motverkning av segregation i Perstorp”, som har varit generösa med deras erfarenheter och hjälpt till att förmedla tips och information kring vårt arbete. Vi vill också tacka Thomas Laike och Ulf Bengtsson för att ni ville ställa upp till intervju. Samt de medborgarna vi pratat med under arbetets gång, utan dem hade detta arbete inte varit möjligt.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning 1 Förord 2 Disposition 61. INTRODUKTION
7
1.1 Inledning 7 1.2 Forskningssyfte 9 1.3 Forskningsfrågor 92. FORSKNINGSSTRATEGI & METOD
10
2.1 Metod 10
2.1.1 Mix av kvalitativ och kvantitativ metod 10
2.2 Enkätundersökning 12
2.3 Semi-strukturerad +Val av respondenter 13
2.4 Avgränsning 14
2.5 Vår roll i Perstorp 14
2.6 Inspirationsprojekt 15
2.7 Perstorps Översiktsplan + Projektplan mot segregation 15
2.8 Litteraturstudie 16
3. TEORETISKT RAMVERK
18
3.1 Deltagande & Inkludering 18
3.1.1 Framhävandet av grupper 19
3.1.2 Nivå av medverkande 21
3.1.3 Deltagandets betydelse och graden av inkludering 23
3.1.4 Transformativt deltagande 24
3.1.5 Kommunikation för det bästa möjliga 25
3.3 Design & Utformning 27
3.3.1 Offentlig mötesplats 27
3.3.2 Inkludering i det fysiska rummet 28
3.3.3 Uppfattning av inkluderande rum 28
3.3.4 Överbestämd & Underbestämd design 29
3.3.5 Sittmöjlighetens funktion 30
4. EMPIRISKT MATERIAL
31
4.1Perstorp & Områdesbeskrivning 31
4.2 Tjäderstigen idag 31
4.3 Medborgarnas uppfattning om Tjäderstigen och inkludering 33 4.4 Ambition för offentliga ytor och mötesplatser enligt Översiktsplan 35
4.4.1 Inkludering som planeringsmål 36
4.4.2 Översiktsplan och inkludering ur intervjuer 37
4.5 Workshops 38
4.6 Arbetet enligt intervjuer 38
4.7 Perstorps projektplan mot segregation 40
5. INSPIRATIONSPROJEKT
TILL METOD
42
5.1 Rosens Röda matta 42
5.2 Superkilen 43
6. ANALYS - Inkludering i process
45
6.1 Det demokratiska deltagandet 45
6.1.1 Analys över enkätstudien 46
6.2 Struktur & Makt i planering 47
6.3 Makt eller Transformativt deltagande? 48
6.4 Kommuners metoder och dess minoriteter 50
6.5 Tidig demokrati i skolan 51
6.6 Samtalet är nyckeln 52
7. ANALYS - Inkludering i Design & Utformning
567.1 Inspiration & Vision 59
7.2 Aktiviteter av olika värde 60
7.3 Ingrepp för förstärkt trygghet 61
7.3.1 Belysning 61
7.3 Publika domäner 61
7.4 Komplikationer kring olika grupper 62
8. DISKUSSION
64
9. LITTERATURFÖRTECKNING
67
9.1 Metoddel 67 9.2 Inspirationsprojekt 68 9.3 Perstorps dokument 68Intervjuformulär
71
Disposition
För att få en snabb överblick om de kapitel vi har och författare vi valt att ta upp i vårt arbete så kommer här en kort disposition.
I det första kapitlet har vi en introduktion med vår frågeställning, syfte och avgränsning. I andra kapitlet så kommer vår forskningsstrategi och metod - här förklarar vi också vår roll som deltagande observatörer gentemot kommunen. I det tredje kapitlet kommer vårt teoretiska ramverk där vi har gjort ett val av författare som vi anser legitima. I den fjärde kapitlet så kommer vår empiri där vi diskuterar kommunens översiktsplan och visioner och hur de uttrycker sig inom begreppet inkludering. Samt invånarnas uppfattning och perspektiv om kommunen och deras fysiska installationer. Vi behandlar också platsen Tjäderstigen med bilder för platsen. Därefter följer exempel på inspirationsprojekt över offentliga ytor där man jobbat liknande med inkludering som vi har valt att titta närmare på.
Analysdelen kommer vidare att delas upp i två delar: Den ena behandlar all empiri vi har fått in hur man jobbar med inkludering och ställer den mot den litteratur vi läst. Den andra delen behandlar kommunens preliminära planförslag och undersöker hur de har jobbat med
inkludering i förslaget. Slutligen följer en diskussion som sammanfattar allt material samt kopplar tillbaka till de forskningsfrågor vi ställt.
1. INTRODUKTION
INLEDNING
Svenska kommuner har i många år arbetat med att inkludera människor i sin fysiska miljö och låta invånarna ge sina synpunkter. Hur detta appliceras, varierar från fall till fall. Kommuners arbete med inkludering beskrivs ofta i kommunens dokument och metod som medborgardialog. Medborgardialogen är en form av inkludering, men medborgardialogen riktar sig oftast enbart till de som har intresse för stadens fysiska planering och utesluter ofta vissa grupper. Inkludering handlar om att anpassa kommunernas arbete och fysiska inslag efter medborgarnas olika behov och förutsättningar. Vi kommer att fokusera på Perstorp kommuns hantering av inkluderingen i det kommande torget “Tjäderstigen” och även hur hanteringen av synpunkterna appliceras till att skapa detta inkludering torg som påstås vara inkluderande. Ur Perstorps Översiktsplan under rubriken “Strategier” på sidan 27 så nämns visioner för att framhäva alla tänkbara minoritetsgrupper:
“Använd Torget som mötesplats och vardagsrum för hela Perstorp, där medborgarna kan mötas och vara delaktiga i mindre och större projekt och event.”
“Bjud in grupper som vanligtvis saknar inflytande för att påverka utformningen och aktiveringen av de offentliga rummen.” (Perstorp ÖP, 2017, s.27)
Inkludering behandlar inte enbart rätten till delaktighet, inkluderingen handlar om att alla grupper ska få delta i planeringsprocesser där variationen av olikheter möts för skapa bästa möjliga inkluderande miljöer för att förstärka toleransen och hänsyn till olikheter (Young, 2002, s.17-18). Ibland anses just termen medborgardialog även som ett ”modeord” och som nyckeln till en gynnsam och progressiv kommun, men kan i eventuella fall agera som en skenbild mot allmänheten.
Formerna för kommunernas inkludering och graden av påverkan skiljer sig åt från fall till fall, då det kan röra sig om allt från att samla in synpunkter från medborgare och återkoppla med ett svar, till att medborgare får makten att faktiskt fatta beslut i kommunens förslag.
Funkar dessa metoder eller agerar det snarare som en social sköld där man erbjuder ett demokratiskt tillvägagångssätt, men som sedan underkänns och istället utformar sitt eget förslag. Enligt vad Fainstein tar upp i hennes bok “Readings in Planning Theory” så sker det oftast ett val i fysisk planering där man antingen prioriterar processen för att ge ett gott ansikte utåt, men sedan marginaliserar resultatet. Medans andra prioriterar resultatet, där mängden tid och resurser reduceras som marginaliserar processen (Fainstein, 2016).
Det rör sig många med invandrarbakgrund kring området Tjäderstigen, något som vi anser är en minoritetsgrupp, men även en stor mängd skolbarn. Hur pass inkluderade är de i
processen? Hur har kommunen antagit sig denna utmaning och hur ska torget inkludera medborgare, utifrån olika gruppers preferenser och behov, särskilt de som bor i direkt närhet till Tjäderstigen? Hur framförs inkludering från kommunen i skrift och tal? Hur gör
kommunen för att så många som möjligt känner sig inkluderade i arbetetet med detta? Och hur stor del av de förslag som kommer in appliceras i det preliminära planförslaget?
Det är av dessa anledningar vi studenter kommer in. Vår roll blir delaktiga observatörer där vi observerar processen i utförande av denna mötesplats och granskar kommunens arbete med inkludering. Dels i processen men också en del av designen av mötesplatsen genom att titta på torgets utformning. Hur pass anpassat det är för bland annat funktionshindrade och äldre och om utformningen riskerar att locka till sig stora grupperingar som kan komma att göra platsen till sitt eget territorium.
Frågan är, hur kommunernas metoder för inkludering tillämpas i praktiken och hur dessa resulteras en inkluderande miljö i verkligheten.
Vi anser att det finns en kunskapslucka över studier på inkludering och mötesplatser i småstäder. Övervägande del av liknande studier sker i större städer. Vi anser att småstäders egna dynamik behöver inkluderas i Sveriges samhällsutveckling då en stor del av svenska befolkningen fortfarande bor utanför storstäderna. Tillhandahållandet av medborgares möjlighet att påverka sin boendemiljö och skapa välkomnande mötesplatser blir en stor samhällsnytta som förtjänar större fokus i kommunernas arbete med hållbar utveckling för gynnsamma landsbygder i hela Sverige. Målet var utföra denna studie på här med anledning av bristen på liknande studier på mindre ort, där tidigare studier oftast behandlar metropoler istället för en ort på landsbygd. Ett ömsesidigt kunskapsutbyte mellan mindre orter. Perstorps situation med en försvagande arbetsmarknad, utflyttning och ett större antal invandrare är
något som andra orter också kan komma att gå till mötes i framtiden. Det är viktigt att hela tiden behålla sammanhållningen i en ort med dalande befolkningsmängd, hur man ska hantera ett stort antal nya människor med olika nationaliteter som “byts ut” från de som har flyttat därifrån och integrera dem på bästa sätt.
1.1 Forskningssyfte
Med denna forskning vill vi undersöka hur Perstorps kommun jobbar för att inkludera och involvera deras medborgare. Dels i processen kring utformningen av offentliga ytor, men även vad som uttrycks om inkludering i de dokument och den översiktsplan kommunen använder sig av.Samt hur graden av denna inkludering uttrycks i den fysiska miljön. Vi som framtida stadsplanerare har ett ansvar att planera för alla människors intressen och på bästa möjliga mån åtgärda alla typer av utmaningar som berör livet och nyttjandet av det urbana stadsrummet. Vi hoppas att genom vår forskning kunna belysa så många olika åsikter som möjligt med människor med en bredd av olika bakgrunder som kön, etnicitet, ålder, yrke etc.
1.2 Forskningsfrågor
- På vilket sätt har kommunen jobbat med inkludering i planeringen och utformningen av Tjäderstigen?
- På vilket sätt har förslaget för den fysiska utformningen av Tjäderstigen bidragit till att inkludera minoriteter och andra grupper?
2. Forskningsstrategi & Metod
Detta avsnitt redogör de tillvägagångssätt och avväganden som gjorts i genomförandet av studien. Först förklaras vårt val av blandad metod för att uppnå studiens mål. Samt så diskuteras för och nackdelarna med detta metodval. Därefter kommer en beskrivning på vår roll som passiva deltagande observatörer (eng. Participant observants) där vi medverkar, samt observerar kommunens processarbete. Därefter följer en presentation av valet av metod och intervjupersoner.
2.1 Metod
Föreliggande studie ska arbetas fram på platsen i fråga tillsammans med beställarna av projektet Mattias Bjellvi och Felicia Högberg. Mattias jobbar som stadsarkitekt med uppdrag inom översiktsplanering, tematiska tillägg och regionala frågor. Felicia jobbar med sociala frågor kring segregation, integration och kartläggning. I vår roll som “Participant Observers” (SV: passivt deltagande observatörer) kommer vi kontinuerligt bevaka och delta i denna process.
2
.1.1 Mix av Kvalitativ & Kvantitativ metodFör att uppnå arbetets syfte och besvara våra forskningsfrågor så kommer vi implementera både kvalitativ och kvantitativa studier. Detta för att få så många olika perspektiv som möjligt, få en bredare helhetsbild på utmaningen och därav förstärka studiens validitet (Larsen, 2018, s.129-130. Creswell, 2003, s.43). Med den kvalitativa studien vill vi få en djupare förståelse för begreppet, hur beslutsfattare tolkar det och hur man kan jobba med det. Den kvantitativa delen går ut på att nå kunskap om medborgarnas personliga upplevelser och erfarenheter utifrån hens ord och formuleringar, det vill säga att få perspektiv i hur invånarna Perstorp själva uppfattar sitt medverkande i kommunens arbete och hur kommunen faktiskt tillämpar detta.
Med tanke på att studiens syfte är att lyfta fram olika aktörers och individers uppfattningar och perspektiv och på så sätt kunna tolka och begripa aktörernas svar utifrån deras egna uppfattningar och erfarenheter anser vi att denna metod är lämplig för studien men ska även fungera som komplement med den kvantitativa delen. Fördelen med den kvalitativa metoden
anser vi vara att man får ta del av aktörens kunskap och perspektiv kring området, samtidigt som det finns utrymme för en vidareutveckling av dialogen mellan intervjuaren och den intervjuade som anses lämpligt (Kvale, 1997, s.117,119).
Fördelen med ett kvantitativt tillvägagångssätt är det breda underlaget från respondenterna där vi når ut till en bredd av människor om deras perspektiv, i vårt fall på
deltagande/inkludering (Larsen, 2018, s.35). Då enbart ett kvalitativt tillvägagångssätt med insatta tjänstemän och kommun-aktörer ger enbart sitt professionella perspektiv, medan de vardagliga perspektiven av de som bor i området utesluts.
Nackdelen med en kvantitativ metod är den tiden det tar att formulera frågor som inte väcker missförstånd och en tvetydig uppfattning kring frågorna (Kvale, 1997, s.121-123). Ett annat hot kan vara att vi inte får tillräckligt stort underlag av respondenter till studien för att kunna dra en slutsats, däremot om vi får ett brett underlag, kan utmaningen ligga i den tid det kommer tar att sammanställa för analys.
Nackdelen med den kvalitativa metoden däremot är att det krävs tid för förberedelser, genom att det tar tid att utforma frågor inför specificerade intervjuerna, då det är av stor vikt att ej förbise de skilda aspekterna för undersökningen. Vidare krävs det även resurser för att kunna genomföra intervjuer, som exempelvis teknisk utrustning med våra smartphones eller
diktafon. Dessutom tar det tid att sammanställa det insamlade empiriska materialet, det vill säga transkriberingen av intervjuerna och bearbetning av anteckningarna (Larsen, 2018, s.37). Kombinationen av de kvalitativa intervjuerna kan potentiellt förstärka det kvantitativa
underlaget för vår studie, analysen från enkäten kan exempelvis hjälpa oss att dra bättre analys av den kvalitativa delen om vilka aspekter som stämmer överens med varandra
(Creswell, 2003, s.266-267). Men också eventuellt motsäga varandra som möjliggör en annan slutsats och ytterligare kunskap till kunskapsfältet angående inkludering och deltagande. Med tanke på arbetets tidsomfattning med mixad metod så ställer det ett krav på ökad insats av resurser, såsom teoristudier, planering av intervjuer och enkäter, och andra oförutsägbara motgångar som arbetet kan ställas inför. Det krävs noga planering för schemaläggning av etapper för att underlätta för oss och genomföra etapperna kronologiskt, men krävs även en bredare kunskap över ämnet. Detta val av flera metoder och den begränsade tid, kan sprida arbetets fokus och därav försvaga studiens kvalité (Larsen, 2018, s.31-39).
2.2 Enkätundersökning
Den 3 April utförde vi spontana intervjuer i form av en enkät med boende i Perstorp där vi kom i direktkontakt med invånarna. Intervjuerna genomfördes i samarbete med
stadsarkitekten Mattias Bjellvi och projektledare Felicia Högberg som arbetar i Perstorps kommun. Enkäten omfattade bland annat frågor om medborgarnas syn på Perstorp, trygghet & otrygghet, hopp för framtiden, psykisk hälsa och deras syn samt önskemål på Tjäderstigens design. Vi undersökte bland annat invånarnas uppfattning av inkluderingen i Perstorp och om de hade åsikter om kommunens utformning av den fysiska miljön och vad som bör göras för att förbättra Perstorp. Felicia Högberg som arbetar och skriver sin masteruppsats i sociologi hos kommunen, var med och formulerade frågorna till enkäten.
Intervjuerna gjordes fysiskt på plats, och innehöll två “pit stops” där det första stoppet befann sig ett stenkast från Perstorps centrala del. Med hjälp av lite kaffe och tilltugg fick vi de boende att stanna till och prata med oss.Avsikten var att skapa ett mer vardagligt samtal med medborgarna för tillåta respondenterna känna sig bekväma och svara med egna ord och hålla akademiska termer åt sidan (Kvale, 1997, s.36). Vi strävade på att få respondenter i
varierande åldrar, bakgrunder och etniciteter. Därefter förflyttade intervjuerna till
Tjäderstigen, dels för att det är vårt studieobjekt, men också för att det är en plats som vissa anser vara otrygg i Perstorp. Där fick vi större möjlighet att prata mer med de nykomna eller de boende som hade bott där under längre tid.
Vi vill även få en uppfattning om hur de nykomna själva upplever sitt bostadsområde och hur inkluderade de känner sig i Perstorp - då vi fick en känsla från platsbesöket att området präglas av fördomar och dåligt rykte. I denna studie vill vi föra intervjuer med de boende i Perstorp för att lyfta fram deras erfarenheter och upplevelser av att bo i området och hur dialogen och möjligheten att påverka som de boende haft med det s.k. integrerande torget. Målsättningen var att vi skulle få ihop ca 100 st enkäter men det blev endast 61 stycken. Enkäterna fylldes i med penna för hand av respondenten och sammanställdes sedan digitalt i excel ark och word dokument. Därifrån kunde vi se vilka kommentarer som återkom
frekvent. Utifrån våra resultat kan kommunen sedan om de vill ta fram en grund om huruvida ett fysiskt ingrepp är relevant, hur det bör göras och varför.
Då vi vill främja människors integritet, behövde de inte stå i direkt anslutning till en entré eller vid ett flöde av människor. Frågorna var utformade så att det var ungefär lika många som handlade om sociala frågor som fysiska frågor. Både övergripande om hela Perstorp och
lokalt om just den specifika platsen Tjäderstigen. Vi befann oss ute på lite olika tider på dygnet för att få en variation med människor med olika socioekonomiska bakgrunder. Det kunde vara olika människor som rörde sig kring över området vid lunchtid till de som stannade till på eftermiddagen på väg hem från jobbet.
2.3 Semi-strukturerad intervju + Val av respondenter
Valet för våra kvalitativa intervjuer landade hos sakkunniga tjänstemän som hanterat
Perstorps arbete med inkludering i design och process. Målet med intervjuerna har varit att få nyanserade beskrivningar av olika aspekter utifrån intervjuperson perspektiv (Kvale, 1997, s.138) och att få insikt till de ställningstaganden som kanske inte motiverats i tillräckligt i översiktsplanen. Respondenterna till våra kvalitativa intervjuer skedde med Perstorps stadsarkitekt Mattias Bjellvi (3 maj) och en medverkande forskare i Perstorps arbete med fokus på miljöpsykologi inom byggd miljö vid namn Thorbjörn Laike (8 maj). Vi förde även en intervju med kommunens kommundirektör Ulf Bengtsson (10 maj). Syftet med de
semistrukturerade intervjuerna är det flexibla tillvägagångssättet där vi har färdigformulerade frågor och flexibla med ordningsföljden eller ställer följdfrågor när man finner det aktuellt (Larsen, 2018, s.139). Ändamålet med valet av dessa tre respondenter motiveras av de tre personernas olika yrkesinriktningar, kunskaper och position. De olika svaren och
perspektiven ska ge oss förståelse över de gemensamma, samt att de svar som åtskiljer från vardera respondent kan leda till intressantare analys. Samt att aktörernas olika inriktningar och positioner ger ett bredare och intressantare svarsunderlag på alla nivåers respons
angående inkludering och deltagande. Stadsarkitekten Bjellvi ska ge oss insikt över Perstorps projekt angående Tjäderstigen, samt utformningens potential. Bengtsson ingår i valet där vi undersöker kommunens och politikens motivering och anförande angående inkludering. Laike ingår i det forskarlag som medverkar och gett stöd till Perstorps kommuns arbete kring projektet “Motverkning av segregation i Perstorp”. Laike ansågs vara intressant att få med en teoretikers kunskap och syn på det hela.
Kontakten med de sakkunniga skedde via mail, där vi bestämde datum, tid och plats.
Intervjuerna genomfördes på en plats där respondenterna kände sig bekväma, vilket i vårt fall blev respondenternas arbetsplatser. En av intervjuerna fick föras över telefon, på grund av transportsvårigheter till Perstorp vid intervjuns tidpunkt.
2.4 Avgränsning
Denna studie avgränsar sig till att främst titta på hur Perstorps kommun jobbar med
inkludering/deltagande. Hur de uttrycker sig i plandokument och vad de gör rent konkret för att höja nivån av engagemang i processen av kommunens fysiska förändringar.
Vi har även valt att titta på offentliga torgs potentiella inkludering. Hur man skapar en gemensam arena för alla typer av människor oavsett bakgrund.
Felicia Högberg är projektledare för det nyligen initierade arbetet “Projektet för att motverka segregation i Perstorps kommun”. Vi kommer avgränsa oss från begreppet segregation så mycket vi kan, men hennes projekt behandlar en stor del av inkluderingen för de boende på Tjäderstigen. Det är också viktigt att påpeka att detta är ett långtgående projekt som sträcker sig över många år framöver, där vi studenter endast är delaktiga under uppstarten.
Metoderna har landat på tre stycken. Empirin omfattar en mindre kvantitativ
enkätundersökning som kombineras med tre kvalitativa intervjuer med sakkunniga inom Perstorp. En granskning av Perstorps översiktsplan kommer förekomma och utöver detta kommer workshops, mentala kartor och andra aktiviteter förekomma med Felicia Högberg.
2.5 Vår roll i Perstorp
Under studien har vi tillämpat oss av rollen som (passivt) delaktiga observerare (engelska: Participant Observation). Ur texten “Collecting Qualitative Data: A Field Manual for Applied Research” (Guest, G. et al. 2013), kan man undersöka rollen som delaktig observerare
närmare. Han tar upp ett exempel om en vanlig ordfras som vi brukar använda oss av: “Du skulle ha varit där!”.
Det är inte sällan den används av människor som inte känner att de kan uttrycka sig
tillräckligt med endast ord för att beskriva en händelse eller event. Ordfrasen utstrålar sig en genuin sanning - ofta om viktiga element av mänskliga intryck som bara är synliga för den som faktiskt var där. Som delaktig observerare blir man duktig på att tillkännage dessa element, främst:
- Regler och normer som tas för givet för erfarna participanter och hemmablinda. Till exempel vem som ska sitta var på ett möte, vad för typ av uppmaning en lyssnare ger till en talare för att få dem att fortsätta tala.
- Rutina handlingar och sociala kalkyleringar som händer under nivån av medvetet tänkande. Till exempel när man går till kaffemaskinen på jobbet och hämtar sitt kaffe eller sätter telefonen på laddning innan man går och lägger sig.
- Handlingar, ritualer och tankar som inte igenkänns som en del av sin “story” (image). Till exempel ritualer man gör i smyg för att önska sig själv god lycka: Be en bön, kyss en när eller kär på ett fotografi innan ett möte. Detta är något som man gärna inte avslöjar för någon annan och håller för sig själv. (Guest, G. et al. 2013)
Skillnaden mellan ett passivt deltagande och ett aktivt deltagande är att man i den passiva försöker undvika att närvaron påverkar utvecklingen av den situation som studeras. Denne skall endast beskriva vad som pågår (Larsen, 2018, s.148). Den aktiva observatören vill däremot experimentera mer, skapa reaktioner och se informanterna i olika bestämda situationer.
2.6 Inspirationsprojekt
Med referens från tidigare liknande projekt och dess visioner vill vi skapa ytterligare
förståelse för offentliga mötesplatser och kommunernas syfte att utforma och tillåta invånarna i processen. Exempel på liknande projekt kan vara ”Rosens röda matta” i Rosengård och Superkilen i Köpenhamn. Detta för att undersöka hur kommunernas jobbar med segregation, offentliga mötesplatser och inkluderingen kring projektets utformning och process.
2.7 Perstorps översiktsplan + Projektet mot segregation
Det dokument som undersökts i uppsatsen är Perstorps översiktsplan (ÖP), vilket är ett dokument som utformas i syfte att vara vägledande för en långsiktig stadsprojektering och upplysning för medborgarna i kommunen. Den är inte juridiskt bindande, utan ger enbart en översikt på det som kommunen vill förändra eller utveckla i en stad, därav namnet ”översikt” (Perstorps ÖP, 2017). Studie över dokument innebär att man som forskare tar del av
För att få insikt i Perstorps anammande av inkludering och deltagande, har vi valt att analysera deras ÖP som ska redovisa hur kommunen förhåller sig till individers
inkludering/deltagande och processarbetet i framställandet av dessa offentliga miljöer. Samt Perstorps nya projekt “Perstorps arbete mot segregation”. Detta kommer användas som grund tillsammans med vår kvantitativa data som i syfte skall ge oss en inblick i hur Perstorps medborgare ser på platsen och hur pass medvetna de är om Perstorps metoder i inkluderandet av projekten. Detta skall således fungera som ett underlag till våra kvalitativa intervjuer, där vi undersöker mönster och metoder på inkludering utifrån ÖP, medborgarna och de
sakkunnigas perspektiv på arbetet. Genom att förhålla sig kritisk till kommunens ÖP kan vi få djupare kunskaper inom ämnet och kommunens angrepp kring medborgarnas inkludering. Detta kommer sedan fungera som ett komplement till våra andra metoder där vi bollar kommunens olika framföranden och drar analys till de delar som är av mest relevans. Utifrån olika teman undersöker vi Perstorps Översiktsplan 2017. (Dessa teman har ingen specifik hierarki)
● Offentliga mötesplatser/miljöer: visioner om begreppet och dess funktion. ● Inkludering: Hur och vilka metoder av inkludering?
2.8 Litteraturstudie
Till vårt arbete har vi tagit hjälp av olika författare som behandlar det vi undersöker. Författarna delas upp i följande ordning utifrån vilka ämnen de behandlar.
Dialog & Inkludering - Marion Young - Ragnhild Claesson - Peter Blundell - Sherry Arnstein
Young pratar om demokratiska processer och begreppet inkludering. Blundell belyser de sociala och politiska aspekter av vår byggda miljö, och på vilket sätt de eventuella brukarna kan forma den tillsammans med planerarna. Arnstein definierar olika steg av
medborgardialog genom hennes omtalade stege och Claesson belyser vikten av medborgardialog i ett lokalt bostadsområde.
Offentliga miljöer & Design - Kim Dovey
- Maarten Hajer - Magnusson
Dovey berättar mycket om hur objekt i offentlig miljö kan användas eller inte användas som det var tänkt att det skulle. Hajer skriver om olika sociala gruppers förmåga att terriotalisera ytor, vilket benämns som Publika domäner (eng. Public domain).
I det sjätte och sjunde kapitlet har vi delat upp en analys. Denna delas in i en teoretisk analys (6) och en analys över design och utformningen av torget (7). Den teoretiska behandlar den litteratur vi valt som rör ämnet och hur väl vi anser att kommunen jobbar med inkludering utifrån deras plandokument. Dokument ställs emot vad som har kommit fram i de intervjuer vi har gjort. I designdelen diskuteras det planförslag kommunen har lagt fram i relation till vad författarna säger. I det sista kapitlet så har vi gjort plats för en diskussion.
3. TEORETISKT RAMVERK
Detta kapitel är en genomgång av vår studies teoretiska perspektiv “Deltagande i utformning och process”. Den första delen i teorin kommer behandla medborgares demokratiska
rättigheter i samhället och vad det innebär. Som sedan följs upp av balansgången mellan brukare och tjänstepersoner. Den andra delen kommer behandla utformningens potential till inkluderande insatser över offentliga ytor och hur dess utformning kan forma människors användande av plats. Det är därför intressant att använda teori om deltagande/inkludering över processen och utformning som omfattas av olika aktörer för att visa på det pussel av utföranden och påståenden som kommunernas planläggningsprocess består av. Extra intressant kan det bli när deltagande skall appliceras i praktiken där invånares och andra aktörers inverkan ska bli del av kommunen organisationskultur. Dock så är betydelsen och tillvägagångssätten på deltagande varierande, därför följer en genomgång av teorins grunder. Författarnas teorier kommer sedan användas som verktyg till att skapa en analys över
Perstorps arbete för Tjäderstigen.
3.1 Deltagande & Inkludering
I Marion Youngs bok “Inclusion and Democracy” kan man läsa mer om vad som definierar en demokrati och vad det finns för olika ideal.
I kapitel 4 “Democracy and Justice” så tar hon upp begreppet “deliberativ demokrati”.
Den deliberativa demokratin handlar om deliberativa samtal, vilket skall leda till det gemensamma bästa istället för att kompromissa för och emot olika personliga preferenser. Young själv kallar det för “practical reason” (Sv Praktiskt förnuft). Människor samlas för att samtala om problem och konflikter. Genom dialog överväger deltagarna tillsammans olika ståndpunkter för att komma fram till det bästa beslutet. Vidare menar författaren att det krävs vissa kriterier för att de deliberativa “inriktningar” ska kunna räknas som demokratiska. Dessa är inkludering, politisk jämlikhet, rimlighet och offentlighet (Young, 2002, s.23-25).
Det ideal vi har valt att fördjupa oss i inom den deliberativa demokratin för denna uppsats är inkludering. I denna modellen är ett demokratiskt beslut endast normativt legitimt om alla som berörs av det är inkluderande i processen. Både i diskussion som beslutsfattande. Denna simpla formulering öppnar upp många frågor om på vilket sätt de påverkas, samt om hur mycket. Det kan vara lite absurt att påstå att alla som påverkas av minsta lilla beslut är tvungna att vara en del av den. För just vårt studieobjekt så kan det bli så att inte alla kommer intressera sig för projektet. För att begränsa detta någorlunda, kan vi säga att de påverkade i det här fallet innebär att det genom beslut och policy ger människor en förutsättning för handlingsalternativ. Som ideal, så omfattar begreppet inkludering en slags norm om moral och respekt (Young, 2002, s.23).
3.1.1 Framhävandet av grupper
Ur Mariana Simicic fallstudie över projektet Rosens Röda matta (2015) berättar hon om en forskare vid namn Ragnhild Claesson. Claesson skriver i “Strategier för att hela en delad stad” hur de boende gynnas av en stadsomvandling som projektet Rosens röda matta och vad det öppnar upp för möjligheter.
Enligt henne finns det olika sätt att främja demokratiutveckling; En del kommuner använder medborgardialog som en integrerad del av planering medan andra experimenterar med metoder för att finna nya modeller för demokratiutveckling.
Vidare menar Claesson (Simicic, 2015, s.10) att de involverade hjälper till och skapa eller förändra sin egna identitet och självbild. Detta menar hon handlar om vilka förväntningar som bekräftas genom planeringen och därmed involverar människorna i området. Denna planeringsprocess blir därmed politisk och identitetsskapande vilket kan framhäva både medborgarna och de fysiska rummen de vistas i.
Men Claesson (Simicic, 2015, s.10) betonar att det komplicerat för ordinarie lekman, att ge sig in i ett abstrakt tänkande kring ritningar och planer. Även om idéerna är givande krävs det erfarenhet och kunskap att förmedla sin röst. Enligt Boverket (2010) så anser dem att de boendes åsikter bör fångas upp i ett tidigt skede. Detta genom tidigare erfarenheter om att medborgare bör vara med i början i processen för att dialogen ska fortskrida med en kontinuitet genom projektet (Simicic, 2015, s.10). Om det saknas strategier för hur
inflytandet bör utövas, så kan detta leda till att brukarna själva kommer in för sent (Boverket 2010).
Det går inte att utgå från att invånarna ska finna information från traditionella kanaler, så mötet bör ske på invånarnas villkor. Boverket konstaterar även, att syfte och mål måste uttryckas tydligt (Simicic, 2015, s.10, Boverket 2010).
Kommuner och bostadsföretagen anser att medborgardialog i socioekonomiskt svaga
områden som den främsta framgångsfaktorn för inkludering i kommunen processarbete, och det är en styrka för området att medborgare visar engagemang och intresse att bli delaktiga i fysiska processer. Boverket menar att dessa processer kan skapa en nyttosam social effekt som förhöjer upplevelsen av samhörighet och en ökad grad av trygghet bland de boende. Vandaliseringen av den fysiska miljön minskar samtidigt som attraktiviteten för området ökar (Simicic, 2015, s.10).
3.1.2 Nivå av medverkande
I alla processer som kräver ett deltagande så finns det grader av involvering. Sherry Arnstein har identifierat dessa steg i den ofta citerade “deltagartrappan” (eng, Participation ladder).
Figur 4. Arnsteins trappa Källa
http://www.mellanplats.se/bok/del-2-dialog-i-tiden/stegen-och-trappan-olika-syn-pa-deltagan de/
(Arnstein, 1969, s.217) Den sämsta form av involvering i botten (1) och den bästa formen i toppen (8). De två stegen i botten är “Manipulation” (1) och “Therapy” (2). Dessa två stegen beskriver nivåer av “icke-deltagande” som enligt några planeras som ett substitut för ett genuint deltagande. Sanningen är att man inte har någon avsikt att låta folk vara med att påverka utan ett sätt för makthavarna att “utbilda” eller “läka” deltagarna.
Nivå 3 och 4 har vi inom kategorin “Tokenism”, som man skulle kunna översätta till “symboliskt”. Detta innebär att deltagarna får lov att ha en röst: Informing (3) och
Consultation (4). Dessa föredras av makthavare i stor utsträckning och deltagarna kommer troligtvis att få den information de behöver och kommer bli lyssnade på. Det som saknas i de här stegen är det faktum att åsikterna faktiskt kommer fram och förverkligas eller bearbetas. Det finns heller ingenting som kontrollerar att så sker. På nivå (5) “Placation”, som är på en högre grad av symbolik för att det tillåter människor att råda de styrande, men att det fortfarande är de styrande som bestämmer.
Längre upp i stegen ökar medborgarnas kraft och tyngd i beslut och på nivå (6), “Partnership” så kan medborgarna på riktigt vara med och förhandla med traditionella makthavare om beslut (Arnstein, 1969, s.217).
På toppen hittar vi “Delegated Power” (7) och “Citizen Control” (8) där medborgarna står för majoriteten av de beslutsfattande instanserna, eller till och med full beslutsfattande kraft. Benämningen “Citizen Control” (medborgarmakt) är en förenkling med tanken att hjälpa till att illustrera poängen som många missar - att det finns signifikanta grader av
medborgardeltagande.
Översättning från engelska till svenska för de olika stegen blir från steg ett:
1. Manipulation. 2. Terapi. 3. Information. 4. Konsultation. 5. Blidkande. 6. Samarbete. 7. Delegering av makt. 8 Medborgarmakt (Arnstein, 1969, s.217).
En av de främsta förespråkarna för arkitektoniskt deltagande, Henry Sanoff, hävdar att: "deltagarna får en känsla av att påverka designprocessen”. Det är inte graden av att individens enskilda behov har uppfyllts, utan känslan av att ha påverkat besluten (Blundell et al, 2005, s.26).
Detta är ett tydligt exempel på placering (placation) med statens myndighet som ersatts med en expert där medborgaren är omfamnad av termen ”deltagande” i en känsla av gemenskap och att de har en chans att påverka medans de faktiskt är passiva inför beslut som redan bestämts av experter. Ännu värre är när denna lugnande gest blir en typ av manipulation - när delaktighet faktiskt är en ”börda” under den falska förmodan om inkludering.
Normalt är åtgärden mer en hemlig, dold övertalning. När Blundell drar upp exempel i forskning om vad som var mest användbart i en deltagande process, uppgav vissa arkitekter att problem av ett deltagande möte var värt att möta på grund av "ökad acceptans av
designern, och att slutlig nytta låg i att utbilda användarna (Blundell et al, 2005, s.27). Även att arkitekter engagerar sig i en deltagande process för att öka deras acceptans av en skeptisk allmänhet, tillåter det sedan arkitekten att skydda sina expertvärden.
Fullständigt deltagande är det optimala - ”Medborgarmakt”. Detta steget anses dock omöjlig att uppnå i arkitekturen. Det förutsätter att varje part har den nödvändiga kunskapen med öppna kanaler för kommunikation för alla. Ingen av dessa gäller i arkitektur, då
expertkunskaper i arkitekten och den tysta kunskapen hos invånaren förblir på olika nivåer, och där kommunikationen uppåt åt makten är kompromissade av koder, instanser och auktoritet. Medan partiella deltagare bekräftar denna skillnad i makt, antar de fortfarande att den slutgiltiga makten besitter hos den med mest kunskap, som i de flesta fall finns hos arkitekten.
3.1.3 Deltagandets betydelse och graden av inkludering
Kommunen är en myndigheten som jobbar utifrån staten som skall säkerställa de
fundamentala skyldigheter och friheter som kommuner besitter (PBL, Boverket 2010). Det ges ett stort spelrum för medborgardialog för villiga att ge sina synpunkter på kommunens arbete men resulterar ofta i ett begränsat inflytande, särskilt för ”resurssvaga” grupper (Sveriges Kommuner och Landsting, 2011). Blundell efterlyser att definitionen av medborgardialog behöver omdefinieras. Särskilt i Europeiska sammanhang där
medborgardialog förvandlats till ett modeord som används flitigt i planering och policys, men nyanserar inte riktigt vad just medborgardialog innebär (Blundell et al, 2005, s.13). Samt att medborgardialogens ideal och term blivit okritiserad med tanke på den höga nivån av
konsensus kring termen.Medborgardialogen tenderar till politiska konflikter och polarisering
mellan aktörer som skapar oförutsägbara resultat. Samt att deltagandet inte kan betraktas som en garanti för hållbarhet inom projekt utan som ett tillvägagångssätt som förutsätter risker (Blundell et al, 2005, s.14). Deltagandet måste skilja mellan kundernas krav och användarnas
önskemål. Modernisering har inneburit att människor avlägsnas från beslut, eftersom
byråkrati och specialprocedurer tvingar experter att ingripa mellan användaren och
utformandet (Blundell, 2005 et al s.14). Dessa experter tar med sig sina egna värderingar som ofta står i strid med användarnas. Vilket öppnar en lucka mellan världen som byggd och
världen efter behov. Därav blir det av stor vikt att säkerställa involveringen i den direkta boendemiljön. Om människor ska känna en känsla av att tillhöra den värld de lever i, är ett engagemang i de utrymmen de bor i en bra utgångspunkt (Blundell et al, 2005 s.14). Dock belyser Blundell att idealet bakom planering inte stämmer överens med verkligheten och vill tydliggöra att det demokratiska innehåller kryphål i de demokratiska scenarion som styrs av makt och hierarkiska möten. Man bör inte bli förvånad, därför att begreppet deltagande är så okritiskt accepterad som att vara för det allmänna bästa. Det är en otvetydig acceptans av deltagande som utgör ett bättre sätt att göra saker som är både dess styrka och dess svaghet. Styrkan i så mycket som den uppmuntrar alla parter att engagera sig i det, och dess svaghet i så mycket som engagemang kan vara okritiska, och sålunda omedveten i processen (Blundell et al, 2005, s.23).
3.1.4 Transformativt deltagande
I många fall sker det en obalans i utformningen bakom olika fysiska insatser över offentliga rum och mötesplatser. Denna obalans formas redan i början av processen då arkitekten oftast formar det första förslaget utifrån sitt perspektiv. Även att arkitekten använder sin expertis och terminologi för att föra diskussion och rättfärdiga sitt förslag i önskad riktning, även om det inte riktigt stämmer med brukarens syn på området (Blundell et al, 2005, s.28-30). Dock så klargör Blundell att tillåta vardera part att utforma fysiska ingrepp på egen hand, är inte det optimala. Båda parterna besitter olika typer av kunskap över området och bör ske i symbios med varandra genom processen. Därav förespråkar han en tidig inkludering av berörda brukare i arbetet. Arkitekter har i många fall blivit kritiserade för sina förslag, men transformativ deltagande kan inte uppnås genom att utesluta expertkunskap. Vad som är nödvändigt för arkitekten är att erkänna den potentiellt transformativa statusen av
användarnas kunskaper och att tillhandahålla forum genom vilka de kan vara formulerade på (Blundell et al, 2005, s.31-32). Ofta händer det att arkitekter inte ser sig själva som brukare. Arkitekten behöver påminnas om att tillämpa sin kunskap i en kontext där de agerar som både brukare och expert. Där arkitekten använder brukaren som en guide för sitt arbete. Då låta brukarna medverka tidigt i utformningsarbetet, och som arkitekten sedan modifierar vidare (Blundell et al, 2005, s.40). Det mildrar den eventuella hotbilden som arkitekter kan
uppleva och det tillåter brukarna ingå tidigt i processen (Blundell et al, 2005, s.40). Detta möjliggör att arkitekterna tillämpar sin kunskap i efterhand och förstärker brukarnas tankar, samt öppnar upp perspektiv för arkitekten (Blundell et al, 2005, s.34). Dock så klargör Blundell att det transformativa deltagandet i många fall blir ett önsketänk och kan oftast inte appliceras i verkligheten. Det transformativa idealiserar förhållanden för ömsesidigt
samarbete, okontrollerade kunskapsbaser, öppen kommunikation och konsensus. I verkligheten existerar inte sådana ideal. Det är bättre att istället acceptera att ingen
deltagarprocess, oavsett hur väl avsiktlig, kommer att helt och hållet lösa maktstrukturerna och ojämlikheterna hos de olika parterna (Blundell et al, 2005, s.34). Varje teori om deltagande i arkitekturen måste också innehålla inslag av auktoritet. Politik är ett sådant exempel, där fysisk planering ofta får vika sig efter den politik som sker (Blundell et al, 2005, s.34). Men att demokratin kan förstärkas genom att inkludera berörda grupper, samt att tillåta brukare in tidigt blir effektivt nyttjande av kommunens resurser och mer uppskattade projekt (Blundell et al 2005, s.40. Boverket 2010).
3.1.5 Kommunikation för det bästa möjliga
För att uppnå den optimala nivån av transformativt deltagande, behövs nya metoder för en kommunikationsmodell. Enligt Bundell framkommer inte ny kunskap från speciella metoder och akademiska termer. Den nya kunskapen formas och framställs hos ”vanliga” människors konversationer. Utmaningen ligger i hur arkitekten identifierar möjligheterna utöver de tveksamheter som förekommer i vardagliga språket. Nyckeln ligger i att erkänna kraft och giltighet för ordinarie konversation som utgångspunkt för fysisk planering (Blundell et al, 2005, s.37). Vardagliga samtalet kan ge arkitekten insikt i den potential som området har, samt att arkitekten får ett stärkt engagemang där hen går från observatör till engagerad brukare. Men vi ska vara medvetna att fullbordat deltagande från olika aktörer inte uppnår en fullständig förståelse över en plats. Även att fullständig förståelse varierar hos individer beroende på våra subjektiva perspektiv över en plats. Det bästa blir att acceptera det utopiska tänket som fullständigt deltagande inte fungerar i praktiken, då en viss obalans alltid kommer förekomma vid fysisk planering, med tanke på den mängden aktörer som spelar in i
orientering kring utformningsfrågor och jobba mot bäst möjliga mening av plats men tillåter oss också att bäst förstå och skapa känsla för andras handlingar. För att uppnå bäst möjliga
mening av plats erkänns således tre saker: För det första, att ingen perfekt lösning finns. För
det andra, är att andra är involverade i processen. Det är inte en uppgift som enskilda experter eller en enskild grupp som uppnår bästa resultat. För det tredje, identifierar den själva
grunden i arkitektur, anammandet av externa styrkor (Blundell et al, 2005, s.40). Det är inte en fråga om att försöka hitta enighet bland dessa konkurrerande aktörer, men att använda sin dom för att ge bästa mening av dem. Detta leder oundvikligen till accepterandet av skillnad, snarare än införandet av en falsk jämställdhet, där sökandet efter en lösning som är
acceptabel för alla blir av största vikt (Blundell et al, 2005, s.41).
3.2 Att förena teori och praktik
Det är lätt för de styrande att prata om de demokratiska rättigheter som medborgare har för att kunna påverka, men sedan är frågan hur väl dessa implementeras i de moment kommunen utför. Hur de inkomna synpunkterna bearbetas och vilka sociala grupper som prioriterats i resultatet. En tanke är att de minoritetsgrupper som anses som de “svagaste” i samhället bör prioriteras när man skapar en aktiv yta som kan uppskattas av denna gruppen. På så sätt kommer de att våga synas mer i det offentliga rummet och på så sätt blir kommunens resurser placerat mest effektivt. Vi anser att detta är det rimligaste att göra för en förstärkt
inkludering. De som redan är vana vid att vistas på platsen är redan där och behöver inte lockas dit på samma sätt. I nästa del så kommer vi att titta på det preliminära planförslag som kommunen framfört och titta på hur de har jobbat med aspekter som inkludering, trygghet och publika domäner.
3.3 Design & utformning
3.3.1 Offentlig mötesplats
Den offentliga ytan i staden är en mångsidig atmosfär som konstrueras efter stadens tid, identitet och karaktär, detta gör att alla offentliga ytor unika och nyttjas på olika vis (Dovey, 2016, s.9). Det som klassificerar det offentliga rummet är den yta som delas mellan okända människor som inte besitter samma bakgrund eller åsikter. Den offentliga ytan är
nödvändigtvis inte en yta där samverkan sker, det är en yta där samverkan med andra oftast är vag men snarare en yta där gemene individer skall kunna vistas och obligera en ömsesidig respekt mellan dessa obekanta individer. “Ytans potential är interaktionen med andra som baseras på det formella och sociala bemötandet av andra individer där kunskaper, idéer och ting byts” (Dovey, 2016, s.9).
Designen av offentliga ytor baseras på dessa parametrar. Komplexiteten bakom det offentliga rummet bildar både objektivt och subjektivt. Uppbyggnaden gator, byggnader och offentliga ytor är ytor där vi lär oss mänskligt beteende i det offentliga som hjälper människan och hens idéer att formas (Dovey, 2016, s.10). Oavsett hur olika identiteter, ålder, klass, etnicitet eller idélla åsikter, så nyttjas det offentliga i gemenskap. Dessa offentliga ytor ett steg i det som skapar identiteten och livet i en stad där en gemensam plats stödjer känslan av samhörighet. Hajer menar att upprustning av offentliga mötesplatser har de senaste decennierna blivit en förekommande strategi för förnyelse av stadsrum i syfte att berika levnadsmiljöer (Hajer, 2001, s.7). Men menar att förståelsen av det offentliga rummet är fortfarande en
mognadsfråga i stadsbyggnadsfrågor och åtgärder mot torg går i trender där arkitekter,
designers e.t.c följer trender när det kommer till att utforma torg (Hajer, 2001, s.8). Trender är oftast lättast att sälja och finna de finansierade medel och få stöd av majoriteten (Hajer, 2001, s.8). Men skall med varsamhet vara medveten om att lyckade design-ingrepp i städer behöver inte innebära lycka i andra städer (Hajer, 2001, s.9).
3.3.2 Inkludering i det fysiska rummet
Designen av torg har blivit medel och genererat nya idéer för att kontrollera människors upplevda trygghet att vistas på offentliga platser i staden.Designen ska få individer att nyttja torget och uppmuntra verksamheter att etablera sig på platsen för att öka graden av den upplevda tryggheten (Hajer, 2001, s.10). En blandning av olika funktioner och individer skall få människor att känna en inkludering, och funktionsblandningen uppmuntrar ett nyttjande av platsen på majoriteten av dygnets timmar. Som uppmuntrar ett socialt och kulturellt utbyte som sporrar en ökad trygghet. Svårigheten med denna åtgärd blir att det oönskade beteendet förflyttas till andra ytor. Visionärt vill man att alla människor med olika bakgrunder ska vistas på samma plats för att uppnå det sociala och kulturella utbytet (Hajer , 2001 s.16). Detta tenderar att bli en form av utopiskt tänkande där vi önskar allas bästa, tyvärr så stämmer det oftast inte överens med verkligheten.
3.3.3 Uppfattning av Inkluderande rum
Vidare beskriver Hajer om olika sociala gruppers förmåga att terriotalisera ytor, vilket benämns som Publika domäner (eng. Public domain). Offentliga platser kan innehålla olika grupper som bildar respektive domäner som gemensamt vistas på en yta, men betyder inte att de kommer i direktkontakt med varandra. Ett exempel kan vara skolungdomar som spelar boll på gräsmattan bildar en domän, och en grupp äldre som sitter och läser tidningen på en bänk intill gräsmattan bildar en annan domän.
Enligt Hajer så uppstår den publika domänens upplevelse på gränsen mellan friktion och valfrihet att vistas på en yta. För det första det finns en rädsla för konfrontation med det okända och för det andra. Våra erfarenheter från den offentliga miljöer är i huvudsak
relaterade till att komma in i andras domäner. I dessa fall finns på ena sidan dominans av en annan grupp; på andra sidan finns det möjlighet att personligen bestämma hur långt man går överens med upplevelsen. Offentliga domäner kring att uppleva kulturell rörlighet: För möjligheten att se saker på olika sätt, presentation av nya perspektiv, lika mycket som konfrontationen med ens egna tidskrävande mönster. Att bli tvingad att överensstämma stämmer inte med perspektiv på en väl fungerande offentlig domän. Att utmanas att relatera till andra, gör det (Hajer, 2001, s.116). En medvetenhet om designen och förhållandet till närområdet och hänsyn till olika gruppers preferenser eftertraktas (Hajer, 2001, s.117).
Nyckelåtgärden blir att sammanställa de element som är betydelsefulla för respektive grupp och i tillräcklig närhet för att uppnå det potentiella sociala utbytet (Hajer, 2001, s.117). Anknytningen mellan domäner kan lika lätt ha en konfronterande karaktär som en förförisk, lika lätt innebära direkt motstånd av två världar som misstanke om en sådan närvaro.
3.3.4 Överbestämd & underbestämd design
Konceptet “determinism” (Sv :bestämdhet) är idén om att den byggda miljön kan påverka eller implementera olika sorters beteenden hos oss människor (Dovey, 2016, s.41).
Underförstått att vi förändrar den fysiska miljön, kommer vi därefter att härleda eller bjuda in ett visst beteende.
Urban design kan undvika att vissa former av händelser förekommer (både bra och dåliga) men kan inte riktigt avgöra om något kommer att hända. Man kan inte bara anta att ett torg kommer att bli en mötesplats bara för att man har skapat en yta att mötas på.
Ett sätt att titta närmare på detta fenomen är att se hur människan beter sig i en
“överbestämd” eller “underbestämd” design. En överbestämd design låser ofta in sig själv i att det bara finns ett “rätt” sätt att använda det. Det kan inte bestämma att det kommer att användas på just det uttänkta sättet, men inte heller kommer så mycket annat att ske på platsen. En underbestämd design hos ett fysiskt objekt kan förklaras med att den används på ett sätt den inte var uttänkt för att användas som. Till exempel en brygga som blir till en bänk man kan sitta på. En överbestämd stad blir singulär och riktar sig åt ett och samma håll. En underbestämd stad tenderar att bli en multi-stad. En stad som utgör en massa olika möjliga funktioner (Dovey, 2016, s 41-42).
Begreppet bestämdhet är kopplad till en större fråga om de medel som formar det offentliga rummet. Imperativet ligger i att kunna expandera möjligheterna för publikt utrymme snarare än att leta en väg att forma ett visst idéal för invånarna att förhålla sig till i det urbana rummet. Dock är det motsägelsefullt att påstå att större utrymme skulle ge upphov till mer livfullhet.
3.3.5 Sittmöjlighetens funktion
Enligt Jesper Magnusson så är sittmöjligheter en vital del av det urbana rummet (Magnusson, 2011, s.270). Möjligheterna för att sitta, luta sig mot något eller att luta sig bakåt avgör enligt honom hur länge man väljer att stanna på en viss plats, samt att det även öppnar upp
möjligheter för ett möte mellan främlingar. Ibland kan en bänk möjliggöra ett utbyte mellan två främlingar - men vanligtvis så väljer människor att sitta så långt ifrån en främling som möjligt. Om man planerar med intentionen att folk med olika bakgrunder ska mötas, så kan det vara bra att tillgodose ett stor variation av olika sittmöjligheter. Denna design skapar olika grader av potentiella möten mellan främlingar i staden som hjälper till att integrera och förena människor (Magnusson, 2011, s.270).
4. EMPIRISKT MATERIAL
4.1 Perstorp och områdesbeskrivning
Perstorp är en liten stad i norra Skåne med ca 5 600 invånare (2018) och ca 7 200 invånare i kommunen totalt. Perstorp ligger strategiskt beläget längs med Skånebanan mellan
Kristianstad, Hässleholm och Helsingborg. I Perstorp finns ett koncentrerat centrum med grundskolans alla stadier, vuxenutbildning, folkhögskola och gymnasium. Det finns ett rikt föreningsliv med kultur- och fritidsmöjligheter med bland annat bad och bibliotek.
I Perstorp finns ett varierat näringsliv med en industripark där Perstorps ättika tidigare utgjorde den största industrin. Idag är det främst plastindustrin som är dominerande. Samhället har enligt boende sakta gått från en industristad till en tjänstemannastad. Olika boendeformer förekommer så som villor, bostadsrätter och hyresrätter. Vårt studieområde ligger centralt i samhället vid korsningen Tjäderstigen/Fasanvägen. I det området är det majoritet hyresrätter, även om det för tillfället förekom planer på att göra om en del till bostadsrätter.
Idag är platsen vi vill studera omgiven av en parkering och växtlighet så det är svårt att se att det faktiskt är en torgyta innanför. En mindre livsbutik finns placerad intill torgytan och marken består av både gräs och gatsten.
Bredvid platsen finns en skola och andra verksamheter och mycket människor rör sig på vägarna kring torget dagtid. Det är en stor variation på ålder hos invånarna där man stötte på ungefär lika hög andel barnfamiljer som pensionärer. Dock fanns en avsaknad av unga vuxna i åldrarna 20-30 år. Vi upplevde själva när vi var på platsbesöket att vi blev uttittade som utomstående.
4.2 Tjäderstigen idag
Utformningen upplevs av individer som otrygg med täckande buskage i kombination med bristande belysning på kvällstid. Detta skapar en otrygg och exkluderande upplevelse av platsen. Vägens linjära sträcka och brist på fartreducerande åtgärder bidrar till en osäker och otrygg plats, särskilt för skolbarnen i den intilliggande grundskolan. Det har pågått en strukturomvandling från industristad till “tjänstemannastad”. För Perstorps del innebär strukturomvandlingen ett arbetsliv i omvandling, stor konkurrenskraft och en urbanisering från landsbygd till städerna (Perstorps ÖP, 2017, s.7-8). Detta resulterade i tomma lägenheter,
och därmed bristande underhåll. Den snabba förändringstakten i samhället i kombinationen med strukturomvandlingen av näringslivet bidrar till att människor riskerar att hamna i arbetslöshet och utanförskap och därmed ökade socioekonomiska klyftor. Det har i sin tur skapat en segregerande effekt i området och bidragit till Tjäderstigens dåliga rykte. Idag ägs större delen av marken av privat aktör som begränsar kommunens möjligheter att utföra sina tänkta fysiska insatser.
Figur 1 & 2 Nordöstlig vy över dagens befintliga Tjäderstigen. (Källa: Mobilkamera).
Figur 3 Skissförslag av den offentliga ytan för framtida Tjäderstigen. (Källa Perstorp Kommun 2019)
4.3 Medborgarnas uppfattning om Tjäderstigen och inkludering /Enkätstudien
Utifrån vår kvantitativa intervjustudie så var det generella förslaget att någon typ av aktivitet som lockar till sig människor till platsen som tex en lekplats eller grillplats. Det uttrycktes ett varierande engagemang och önskan att kunna påverka, men också en viss ambivalens om de som enskilda individer skulle lyckas påverka med sitt deltagande om Tjäderstigens framtid. Även en variation angående torgets utformning och dess potential till att få dem nyttja platsen varierade. De ville gärna ha en yta som kan inkludera människor på olika sätt. Idag är torget enligt de flesta Perstorpsbor en yta som de flesta inte känner att de vill vistas på utan endast väljer att passera. I undersökning deltog 61 respondenter där 23 var kvinnor och 38 var män. 16 var barn och 18 var pensionärer (+65 år). Av alla människor vi frågade så var det enbart 1 eldsjäl som visste att något skulle ske på Tjäderstigen, resten var helt ovetande om det tills vi kom och samtalade med dem. Om detta berodde på bristande engagemang från
respondenterna eller om det var kommunens upphandlingsfas som gjorde att kommunen avvaktat med informationen, är svårt och säga. Av de äldre respondenterna så intresserade de sig inte exakt hur Tjäderstigens utformning skulle designas och var tveksamma till att de skulle besöka platsen oftare, då deras behov av platsen var låg. Dock upplevde de en
tacksamhet av kommunens lyhördhet till deras synpunkter och önskemål. Ett fåtal av de äldre (5-6st) var även intresserade av att veta om designen skulle vara vänlig för de med
gångsvårigheter och deras rullatorer. Dock så rådde en skepticism från framförallt äldre mot den mängden flyktingar runt Tjäderstigen och att det fick dem och undvika området. Frågan är hur denna aspekt påverkar inkluderingen kring torget.
Historiken bakom Tjäderstigen har enligt invånarna ett dåligt rykte och konstateras än idag som ett av de mer nedgångna områdena i Perstorp. Entusiasmen hos Perstorps olika grupper var polariserat om upprustning av torget skulle ge dem en bättre syn av Tjäderstigen. En medelålders man var osäker på om enbart fysiska insatser skulle vara tillräckligt för att ge en positivare bild av området. En äldre kvinna ville även se mer utbyte i sociala sammanhang med butiker, verksamheter inom integration, cafeer med mera. En av medborgarna menar att processen från idé till första ”spadtaget” är en lång process som påverkas mycket av vad kommunen prioriterar, (Boende i Perstorp). Under samtalen så landade ofta diskussionen kring områdets upplevda trygghet.
Det var en större del av de boende på Tjäderstigen som kände sig trygga och väl bekanta med området, medans en äldre grupp pensionärer upplever en otrygghet och ville undvika att gå
förbi platsen. Speciellt under kvällstid när mörkret fallit. De nykomlingar med utländsk härkomst upplevde inte alls någon otrygghet, men att det kunde vara lite livligt på kvällarna. Dessa var en av grupperna som uttryckte störst entusiasm på vad som skulle installeras på platsen. De ville gärna ha en plats man kunde umgås på och något på platsen som påminner dem om sitt hemland, gärna en affär med arabiska matvaruprodukter. En problematik som vi bemöttes utav var att det var svårt för vissa nysvenskar att förstå vissa frågor. Här hade vi önskat att vissa enkäter var översatta på arabiska samt andra språk som ungerska/kinesiska hade varit optimalt. Vi fick i bästa möjliga mån försöka förstå varandra genom engelska och gester.
En ung man påstod sig även att “känna alla som var där” vilket indikerar på att det kan vara en viss grupp människor som skapar den upplevda otryggheten hos andra. Framförallt medelålders människor tyckte det var ett misstag att placera alla nykomna på samma plats. Då en beblandning är viktigt för att få människor att integreras bättre, och att enbart byggd miljö inte kommer förbättra situationen. De uttryckte även att kommunen bör vara
fastighetsägare, då blir det bättre underhåll på plats och byggnader.
En pratsam man vid 40 års åldern som är boende kring Tjäderstigen var positiv till förslaget men var tveksam om förslaget skulle få tillräckligt underhåll efter färdigställandet. Han ansåg att graden av nedsmutsning och de som bor på Tjäderstigen skulle förstöra platsen och
fortsätta få människor att undvika att vistas på platsen.
Många yngre poängterade att man måste förbättra skolan i Perstorp. Skolan kategoriseras som en privat egendom och ligger i sydlig riktning vid Tjäderstigen. Skolan förser torget med aktivitet och flöde av barn och ungdomar som gör dem till de dominerande gruppen som nyttjar ytan och därav förtjäna extra fokus, samtidigt har de sin skolgård och kan tendera att bli en dominerande grupp som nyttjar ytan. Barnen var den andra gruppen vid utfrågningen som visade ett större engagemang till vad som skulle finnas på platsen, även om det kunde variera vad som skulle finnas på Tjäderstigen. Många ville ha någon form av aktiviteter som uppmuntrade till lek. En av skolungdomarna kom med en intressant tanke om att få
minoriteter uppleva inkludering var att man skulle sätta upp flaggor som symboliserar de olika etniciteterna i området. Detta trodde han skulle få människor att känna sig mer inkluderade på platsen.
4.4 Ambition för offentliga ytor och mötesplatser enligt Översiktsplanen
Man talar om en ambition att rusta upp Perstorp med levande platser som uppmuntrar till möten mellan olika grupper. Man vill motverka de klyftor som finns i samhället och den växande segregationen i orten (Perstorp ÖP, 2017, s.8-13). Genom att skapa förståelse och förtroende kan dessa klyftor och rädslan för området motarbetas. Ett steg mot bättre tolerans är att satsa på den fysiska miljön där torgen ska vara en stark katalysator till människors sociala utbyte. Kommunen vill använda den offentliga miljön för att nå de grupper som ofta saknar inflytande och tillåta dessa vara med och utforma torg.
Använd Torget som mötesplats och vardagsrum för hela Perstorp, där medborgarna kan mötas och vara delaktiga i mindre och större projekt och event. Bidrar till en bättre integration och större trygghet genom fler ansikten på ”byn” (Perstorp ÖP, 2017, s.27).
I översiktsplanen tas även trygghetsarbete upp vilket kopplas till offentliga mötesplatser. Det handlar om att skapa mer liv på offentliga miljöer och gångstråk. Perstorps, torg, bibliotek och parker fungerar till stor del som knutpunkt för alla medborgare (Perstorps ÖP, 2017, s.27). De befintliga ytor i byn kommer behöva prioriteras för rekreation. Det strävas efter att skapa mångsidiga mötesplatser och stråk, detta genom att studera utifrån de olika
användarnas behov. Citatet nedan tyder på den offentliga dialog och strävan för delaktighet i Perstorp.
Ge möjlighet för kommunens verksamheter och personal att vara synliga också i det offentliga rummet, genom exempelvis utomhusbibliotek på sommaren, tillgänglig kundservice och kommunmötesplatser i butikslokaler. Bidrar till en tätare dialog med medborgarna och förståelse för kommunens arbete (Perstorps ÖP, 2017, s.27).
4.4.1 Inkludering som planeringsmål
I Perstorps plandokument framförs värnandet om deltagandet i Översiktsplanen och deras vision tydligt. I Perstorps översiktsplan beskriver de en ambitiös milstolpe om att få
invånarna inkluderade i kommunens utformning och process. Deltagandet är tänkt att vara ett medel för att öka tillhörighet till sin kommun och andra medborgare.
“Perstorps kommun är mer än bara de anställda inom kommunen. Perstorps kommun är ett samhälle och en gemenskap som uppmuntrar till dialog och delaktighet” (Perstorps ÖP, 2017, s.15).
Kommunens mål är att leverera god service och ha nöjda brukare. Grunden för
verksamheternas utveckling är medborgarnas olika behov av service. Kommunen eftersträvar flexibla metoder i sitt sätt att möta medborgarna och en vilja att satsa på att hitta nya sätt att tillgodose medborgarnas önskemål. De framför även en ambition att tillåta grupper som vanligtvis saknar inflytande att vara med i kommunens fysiska utformningar. Detta påstås bli gynnsammare för kommunens investeringar. Dock visar kommunen på en medvetenhet gällande Perstorps begränsade kapital och uppdelningen av stadens ökande skillnad mellan grupper. Utmaningen ligger i de begränsade finansiella medlen att uppnå sina mål (Perstorps ÖP, 2017, s.5).
Det demokratiska deltagandet strävar tydliggörs i fyra mål som kommunen har tagit upp. De mål som kan “förankras” till deltagande är:
● Dialogen mellan kommunen, politiken och samhället är stark ● Ungdomar aktiveras och bjuds in i politiken
● Den moderna tekniken beaktas som ett led att kommunicera med medborgarna
● Kommunen ser sig själv som en organisation präglad av service, engagemang och bemötande
(Perstorps vision 2030)
