Den autonoma tjänstemannen

Det andra temat har jag valt att kalla den autonoma tjänstemannen. Temat utgörs av cirka en tredjedel av alla kodningar som totalt användes i intervjuerna och det har framträtt som ett tydligt men underliggande tema som alla informanter berört i någon utsträckning (se bilaga 2). Citatet som redovisas kommer huvudsakligen från det andra segmentet i intervjufrågorna (se bilaga 3).

I detta tema nyanseras den principiella beskrivningen av bibliotekariens tjänstemannaroll och relationen till politikerna som presenterades i förra temat. Bibliotekscheferna är väldigt eniga om att deras tjänstemannaroll och relation till de folkvalda politikerna bör ha en hög nivå av politisk kontroll och en hög nivå av differentiering. I intervjuerna så framkommer dock en annan bild där den politiska kontrollen i realiteten är ganska låg. Denna beskrivning stämmer ganska väl överens med Svaras (2006) typologi för självständiga tjänstemän där relationen präglas av hög differentiering men låg politisk kontroll. Det är min tolkning att detta tema representerar bibliotekschefernas faktiskt upplevda verklighet där deras tjänstemannarollen och relationen med politikerna skiljer sig något från den principiella idealtyp som presenterades i föregående tema.

Genom intervjuerna är flera av bibliotekscheferna noga med att påpeka att det inom den hierarkiska relationen finns ett stort handlingsutrymme som ger biblioteken frihet i hur besluten ska genomföras och rätt att bestämma hur målen ska uppnås. Det handlingsutrymmet skapar

också en distans mellan politiker och tjänstemän, speciellt ifall kommunikationen mellan bibliotekschefer och politiker måste passera via högre tjänstemän

Flera av informanterna beskriver att normen är att “det är lite vattentäta skott mellan tjänstemän och politiker” (B2) och att relationen mellan mellan politiker och tjänstemän präglas av ett visst “ointresse” (Ö2) från politikernas håll. Den styrning som sker har traditionellt skett genom bred målstyrning. Bilden som framkommer är att de flesta av politikerna har en positiv bild av biblioteket men inget starkt intresse av att politiskt styra det, eller en tydlig idé om vad biblioteket kan bidra med i kommunen utöver det självklara:

“Ytterst sällan som det kommer uppdrag från politiken. De uppdrag som landar ner i biblioteksverksamheten är utifrån den kommunövergripande planen med den är ofta ganska övergripande. Det är ganska öppna målsättningar” (V1)

“Vi har ju egentligen inte så mycket pålagor, vi har ett par tre stycken mål som inte är mätbara.

Ofta är det att vi ska bättre service till kommuninvånarna eller något särskilt projekt. Annars får vi mer vårt uppdrag från bibliotekslagen. Sen hittar vi på våra egna mål så att säga, men de är oftast knutna till bibliotekslagen och verksamheten på olika sätt (...) det är en stor nämnd och de har inte specifika mål för biblioteksverksamheten. De är på det abstrakta planet” (B2)

Direkta uppdrag kopplade till biblioteksverksamheten inträffar väldigt sällan. Ö1 menar att det hänger väldigt mycket på om politikerna är insatta i verksamheten. Om politikerna inte är insatta överlämnar de en stor del av ansvaret till bibliotekarierna att själva komma med ett underlag för verksamheten. V1 och B2 beskriver hur biblioteket måste skapa sina egna mål och ta dom till politikerna, något som på sätt och vis blir följden av den låga politiska kontrollen.

“Vi behöver hjälpa politiken och påminna dem om att ge oss uppdrag alls. det är ofta så frågorna utifrån biblioteksverksamheten uppstår. Jag eller förvaltningschefen lyfter en fråga som vi tror att politiken behöver engagera sig i” (V1)

När bibliotekscheferna förklarar varför den här situationen har uppstått menar de att det beror på att “grunden för biblioteken är folkrörelsen” (B1) och att det gjort att biblioteken vuxit fram decentraliserat och utan tydlig central styrning. Biblioteken har traditionellt haft stort förtroende både från medborgarna och politikerna att de kan leverera kvalitativ verksamhet och medborgarnytta. Samtidigt som det har funnits en politisk vision om att ha “respekt för bibliotekets verksamhet” (V1). B2 menar att biblioteken historiskt har tagit på sig mer samhällsuppdrag än de egentligen behöver. De är: “Väldigt bra på att utföra saker. Politikerna har en hög tilltro till biblioteken, därför låter de oss ofta vara väldigt självständiga” (B2).

Samtidigt påpekar informanterna ofta att biblioteken ingår i en politisk styrd organisation vilket gör det svårt att tala om en reell självständighet. Men i bilden av tjänstemannarollen existerar tydliga drag av självständighet i hur den enskilde tjänstemannen ska verkställa verksamheten, exempelvis i synen på rollen som expert inom sitt område vilket är litteratur. När

frågan om politisk kontroll över mediainköp, till exempel av kontroversiell litteratur, diskuterades i intervjuerna var bibliotekscheferna överens om att det var ett område politikerna inte borde ha någon kontroll över. De påpekar att det är biblioteksprofessionen som har kunskapen att “kvalitetsbedöma” (V2) och avgöra vad som når upp till den kvalitet man vill ha på biblioteket. B2 menar att när det uppstod osäkerhet kring ett mediainköp: “Kan man luta sig mot bibliotekariens kompetens i de frågorna. Att en politiker eller högre tjänsteman går in och tycker att ni har fel kriterier, då ifrågasätter man ju hela bibliotekskårens kompetens” (B2).

Expertisen inom det egna områden ger bibliotekarierna ett kunskapsövertag som ger dom en viss självständighet gentemot politikerna.

“Politiker är förtroendevalda och har det som ett uppdrag för att de är valda av sina medborgare, men de har inte den här bakgrunden och kompetensen. Jag är ändå utbildad bibliotekarie och har rätt så många år bakom mig i yrket. Om en politiker kommer och säger hur jag ska utföra det här

*skratt* då blir det problematiskt om inte politikerna har jobbat på bibliotek” (B1)

“Det är ju det vi är utbildade till som bibliotekarie. Vi ska arbeta utifrån vissa riktlinjer. Annars kan man ju släppa allting löst, allt som besökarna efterfrågar kan man köpa in och biblioteket står inte för någonting, inget bredd och inget djup i beståndet alls” (B2)

Denna nivå av hög differentiering av funktioner bidrar till en nivå av låg politisk kontroll. Bilden av en profession som har en kunskapsövertag samspelar med den distanserade relationen till politikerna. B2 menar att avståndet mellan politiker och tjänstemän bidrar till att båda parter får svårt att förstå hur den andre resonerar. Politikerna förstår inte bibliotekariernas arbete och bibliotekarierna får svårt att förstå politikernas långsiktiga strategiska mål och prioriteringar. Hen tror att det är svårt för politikerna att bara sätta mål och förvänta sig att bibliotekarierna ska verkställa detta efter bästa förmåga om bibliotekarierna inte själva tror på att målet bidrar till verksamheten. Ett sådant uppdrag kommer att behandlas: “lite motsträvigt kanske, kanske inte så helhjärtat marknadsfört det och sedan efter ett år eller två av testning konstaterat att det inte föll så väl ut och lagt ned det hela” (B2). Om en politiker verkligen vill att ett beslut ska få genomslagskraft måste hen ha med sig biblioteksprofessionen i arbetet, även om professionen principiellt anser att det ingår i deras roll att verkställa alla beslut som kommer till dom.

Alla intervjuerna avslutades med att fråga om autonomi från politikerna var viktigt för biblioteken. Alla var väldigt överens om att det var viktigt. En del av bibliotekscheferna ansåg att det var viktigt av samma skäl som man ansåg att det var viktigt med självständiga tjänstemän, vilken av att ha ett handlingsutrymme för att kunna gör ett bra jobb. Några av informanterna ansåg att bibliotekets uppdrag sträckte sig utanför det lokala och att eftersom biblioteket “är en demokratiinstitution” (Ö2) som har ett större uppdrag i det demokratiska samhället bör det stå utanför partipolitisk inblandning. Ö1 beskriver på följande sätt:

“Biblioteket har sin grunduppdrag i en lång bibliotektradition som har sin grund i vår grundlag och i mänskliga rättigheter, vilket gör att uppdraget är större än bara det lilla lokala uppdraget (...) det kan också bli ett dilemma, om den lokala politiken inte stämmer överens med hur jag uppfattar bibliotekets uppdrag” (Ö1)

Ö1s resonemang knyter an till något vi skulle kunna kalla för ett professionsstrategi. I likhet med den regelstrategi som bibliotekscheferna gav uttryck för i förra teman är professionsstrategi också en strategi som informanterna lyfter för att värna bibliotekens självständighet. Genom att koppla bibliotekets uppdrag till ett större demokratiuppdrag motiverar flera av bibliotekscheferna vikten att bevara bibliotekens oberoende gentemot den lokala politiken.

“Vi har ju det här i Sverige, det är en demokrati och den är viktig att bevara och bibehålla. Det blir problematiskt när enskilda politiker och partier börjar driva sin enskilda politik då och styr en verksamhet.. för att man vill gå i en viss riktning.. när vi på bibliotekssidan har det här demokratiska uppdraget” (B1)

I kommunerna med övrigt styre, där den politiska majoriteten har ändrats ganska nyligen, bibliotekscheferna argumenterar man för vikten av självständighet ett liknande resonemang. De lyfter vikten av att kontinuitet och att biblioteket inte ska styras av kortsiktiga politiska intressen:

“Genom att uppdraget är att vara ett bibliotek åt alla, att tillhandahålla information för att alla ska kunna bilda sig en egen uppfattning, då måste politiken vara på en armlängds avstånd som jag ser det. Vi kan inte få in en politik som väljer vilka böcker vi har, det är jätteviktigt att det finns en långsiktig riktning, att uppdraget sköts utan politisk inblandning. Det kan inte vara så att har vi ett socialdemokratisk styre så har vi vissa böcker och har vi ett moderat styre så har vi andra. Det är otroligt viktigt. Det är det vi ser också att den politiska färgen försöker påverka biblioteket. Utifrån något som jag har svårt att se om i linje med vårt uppdrag, utifrån lagar och riktlinjer” - Ö1

“Bibliotekets verksamhet och grunden för verksamheten är långt mycket mer långsiktigt än den närmaste fyraårsperioden, då har vi kanske en annan majoritet och de kan ha rakt motsatt åsikt i frågan. Då kan vi inte ha ställt om hela skutan här till något som... vi har ett annat perspektiv tidsmässigt (...) ändras en biblioteksplan efter sittande majoritet så kanske nästa majoritet kommer och med andra åsikter, hur väl stämmer det överens med våra lagar och vårt uppdrag jämfört med andra bibliotek. Det är såklart att det kan bli konflikter” - Ö2

Sammanfattningsvis framträder ett tema där bibliotekscheferna beskriver sin relation till politiker som en präglad av ganska låg politisk kontroll. Den låga politiska kontrollen sker inte helt avsiktligt utan uppstår som ett resultat av en distans mellan politiker och tjänstemän där politikerna upplevs som ointresserade eller nöjda med bibliotekets insats precis som det är.

Utöver det präglas relationen även av att bibliotekarierna markerar sin självständighet genom att framhäva sin professionella expertis och bibliotekets demokratiuppdrag mot hela samhället och inte bara den egna kommunen.