Den nuvarande svenska körkortsutbildningen

Två möjligheter fanns från september 1993 i det svenska systemet för körkorts- utbildning. Den ena var att börja tidigt med sin övningskörning och den andra var att vänta till efter man blivit 17½ år. Valde man att börja tidigt krävdes att man beviljades ett körkortstillstånd och att man knöt till sig en eller flera personliga handledare. För att få bli handledare måste man ha haft körkort de senaste 5 åren oavbrutet, dvs. utan återkallelse, och ha fyllt 24 år. Väntade man till efter 17½ behövdes inte handledarintyg. Vem som helst som uppfyllde ålders- och körkorts- ålderskraven fick vara handledare. Vid en förändring som infördes 1998-10-01 togs skillnaden mellan de båda systemen bort och kravet på handledarintyg beslutades att gälla för elever i alla åldrar. Generellt gäller nu att man väljer själv i vilken grad man vill utbilda sig i trafikskola eller privat. Halkutbildningen om ca ½ dag är obligatorisk för alla.

Gymnasieskolan har i viss utsträckning infört trafikantutbildning eller förarut- bildning på sitt program, men det är upp till varje enskild skolenhet att avgöra om detta skall erbjudas eller inte.

Målen för den svenska förarutbildningen finns specificerade i en nationell kurs- plan, vilken är obligatorisk för alla oberoende av om man utbildar sig med hjälp av trafikskola eller förälder. Verkligheten är emellertid den att kursplanen i stort sett bara används av trafikskolorna (t.ex. Gregersen m.fl. 2000). Det finns ingen inbyggd kontroll över den privata övningskörningen annat än det avslutande teo- retiska och praktiska provet. Även om kursplanen sällan används för den privata övningskörningen använder man i stället annat utbildningsmaterial, t.ex. teori- böcker, frågekataloger och interaktiva dataprogram som finns tillgängligt på marknaden och som i hög grad har utvecklats med den nationella kursplanen och de slutliga provens innehåll som grund.

En grundtanke i kursplanen är att teori och praktik i undervisningen skall integreras. Utbildningen skall börja med de grundläggande delarna om fordons- kunskap och manövrering och fortsätter successivt med ökad komplexitet till de avslutande delarna om körning i mörker och halka m.m. Det övergripande målet med utbildningen är att utveckla de attityder, kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att motsvara samhällets krav på ett korrekt trafikbeteende. Huvud- avsnitten i den svenska kursplanen är:

Teoriutbildning:

– Fordonskännedom – Trafikregler

– Trafikens förrädiska situationer – Människans begränsade förmåga

– Komplettering och tillämpning av vissa bestämmelser

Körutbildning:

– Fordonskännedom – Manövrering – Körning i trafik

– Körning under särskilda förhållanden

VTI har genomfört en noggrann utvärdering av sänkningen av åldersgränsen (Gregersen m.fl. 2000). I analysen av polisrapporterade olyckor 2 år efter att man fått körkort visar det sig att reformen som sådan, dvs. i jämförelsen före och efter sänkningen av åldersgränsen, inneburit en sänkning av olycksrisken bland nya 18–19-åriga förare med ca 15 % (figur 1). En noggrann jämförelse mellan olycks- situationen före sänkningen, efter sänkningen bland de som utnyttjade den lägre gränsen och de som inte utnyttjade den genomfördes också. Efter att ha tagit hän- syn till effekten av generell olyckstrend, skillnad i social bakgrund och att 16- årsgruppen tar körkort tidigare kvarstod en olycksminskning med ca 40 % i olycksrisk mellan före sänkningen och de som övningskört från 16 medan den minskat med ca 24 % när man jämför de som utnyttjat respektive inte utnyttjat den nya möjligheten efter reformens införande. Skillnaderna i vilken typ av olyckor man varit inblandad i efter att man tagit körkort visar att de som utnyttjat den lägre åldersgränsen varit inblandade i färre olyckor i komplicerade miljöer såsom korsningar och tätortstrafik.

0 2 4 6 8 10 12 18-19 20-24 25-44 45-64 65+ Ålder 2 år före 1 år före 1 år efter 2 år efter

Olyckor per 1 000 körkortsinnehavare

Figur 1 Totalt antal olyckor i Sverige per 1000 nyblivna 18–19-åriga körkorts-

innehavare 2 år före (1994–1995) och två år efter (1996–1997) att de första som utnyttjat den nya reformen tagit körkort (Gregersen m.fl. 2000).

Resultaten från enkätundersökningar 1 och 2 år efter att man fått körkort visar inga större skillnader mellan grupperna i attityder eller skattning av den egna för- mågan.

Beteendemätningar visar att 16-årsgruppen upplevt mindre mental arbetsbe- lastning under körning.

Utbildningen innehöll också en processutvärdering avseende utbildningens genomförande och innehåll. Resultaten från den presenteras i sammandrag i avsnitt 4.5.3 nedan.

Efter en sammanvägning av de olika resultat som framkom kan man konstatera att sänkningen av åldersgränsen till 16 år har inneburit en förbättrad trafiksäkerhet för unga nyblivna bilförare i form av en minskad olycksrisk.

Man bör dock observera att trots en sänkning av ungdomsolyckorna efter in- förandet av 16-årsgränsen så kan man konstatera att antalet dödade i olyckor där föraren varit 18–19 år har ökat igen under åren 1998 och 2000 (men inte under 1997 och 1999), men efter reformen alltså från en lägre startnivå.

Som en konklusion av utvärderingen konstaterades att: ”Trots de mycket posi-

tiva resultaten av 16-årsreformen måste man alltså konstatera att det finns mycket kvar att göra för ungdomars trafiksäkerhet. Alla ungdomar utnyttjar inte 16-års- gränsens potential vilket pekar på en möjlighet att inspirera fler att skaffa sig den erfarenhet som 16-årsgränsen kan ge. Unga förares olyckor beror också på annat än brist på erfarenhet. Utbildning bör ses i ett helhetsperspektiv där erfarenhet, i betydelsen tid bakom ratten, är en del, och den professionella trafik- skoleundervisningen är en annan. Genom att utveckla förarutbildning till att både uppmuntra till mycket privat övningskörning och systematiskt omfatta också andra faktorer som hör ihop med unga, nyblivna förares säkerhet, bör man kunna nå betydligt längre. Hit hör överskattning av den egna förmågan, social påverkan och grupptryck, låg riskvärdering, ”trafikosäkra” attityder, insikter om egna personliga tendenser m.m. Genom rätt åtgärder för att göra den privata övningskörningen säkrare, bör dessutom olyckor under övningskörning kunna reduceras.”