Den tredje teorin denna uppsats utgår ifrån är alltså den tolkande traditionen inom fysisk planering som är nära knutet till den postmodernistiska planeringsteorin (Davoudi 2012:431). Det går även att se många kopplingar mellan denna tradition och kommunikativ planeringsteori. Föregångaren till den tolkande synen på fysisk planering är positivism som skulle kunna knytas till de äldre planeringsteorierna, till exempel fysisk design och rationell planering som presenteras i kapitel 3.1 (Davoudi 2012:431). Inom den positivistiska planeringen eftersträvas som tidigare beskrivet efter att skapa ordning och all planering sker utifrån det vetenskapen kan bevisa (Davoudi 2012:432).
Som beskrivs i kapitel 3.3 och 3.3 vill kommunikativa samt postmodernistiska förespråkare ta steg bort från denna positivistiska och rationella beslutsprocess. Dessa förespråkare går därmed in i den tolkande planeringstraditionen.
28
Davoudi framhäver att den tolkande traditionen anser att den fysiska miljön är relationell istället för absolut och objektiv. Det är sociala och kulturella processer som utgör och skapar den fysiska miljön. Den är alltså något relativt, där alla objekt måste ses i förhållande till andra objekt för att den fysiska miljön ska kunna förstås (Davoudi 2012:431). Planerare kan därmed inte utgå från enbart vetenskapliga bevis i den fysiska planeringen (Davoudi 2012:436), som fysisk design och rationell planering gör. Den tolkande traditionen av planeringen innebär att fysiska miljöer måste förstås snarare än förklaras som den som positivistiska planerare gör. I den tolkande traditionen är man därför knuten till hermeneutiken där kunskap anses vara en fråga om förståelse snarare än en förklaring. Sociala fenomen ses här som något skilt från andra fenomen och istället för att försöka förklara beteenden eller åsikter en individ har bör man söka efter innebörden och bakgrunden av dessa (Davoudi 2012:430). Den fysiska miljön kan förstås utifrån många olika tolkningar och synen på den förändras därför beroende på vem som ser på den. För att förstå en specifik plats måste därför planeraren söka efter dessa olika förståelser av platsen och sedan försöka rekonstruera den utifrån de olika perspektiven (Davoudi 2012:432-433 & 437). Genom att kommunicera kan man ur de olika förståelserna urskilja gemensamma förståelser och från dessa kan möjligheter för fysisk planering utvinnas (Davoudi 2012:437).
I det tolkande tillvägagångssättet inom fysisk planering bör social kunskap ses som ett komplement till de mer absoluta och objektiva avläsningarna av den fysiska miljön som det mer positivistiska synsättet innebär. Det kan därmed ses som en mellanväg mellan till exempel den rationella planeringen som menar att beslut inom fysisk planering helt ska baseras på vetenskapliga bevis, samt den postmoderna planeringen som menar att alla beslut ska grundas på social kunskap (Strömgren 2007:40; Allmendinger 2009:198). Genom att varken utesluta vetenskapligt baserad eller socialt skapad kunskap får planerare ett bredare planeringsunderlag som består av bland annat fysisk karaktär, sociala förväntningar, kulturella normer, makt och politiska förhandlingar (Davoudi 2012:432). Davoudi lyfter även ett exempel från planerare från Storbritannien som använts sig av planering som kan kategoriseras till den tolkande traditionen. Planerarna använder då en bred mängd av olika material som underlag vid den fysiska planeringen. Det kunde vara allt från medborgarnas och beslutsfattarnas olika förståelser för en specifik plats och mer mätbara och därmed absoluta aspekter. Planerarna uttrycker att varje aspekt och röst representerar en viktig källa av information som måste övervägas vid planering, ingen är mer viktig än någon annan (Davoudi 2012:437).
3.5 Sammanfattning
Den kommunikativa och postmoderna planeringsteorin samt den tolkande traditionen inom fysisk planering beskriver hur den fysiska planeringen på olika sätt ska bedrivas och hur planerare på olika sätt kan och bör samla in kunskap från medborgare, däribland barn, som planeingsbeslut sedan kan grundas på. Gemensamt för samtliga teorier är att de förespråkar att mer makt ska ges till medborgarna och därmed också barn, genom att dialoger förs mellan barn och planerare (Strömgren 2007:45; Healey 1997:29; Strömgren 2007:53; Sandercock 1998:204;
Davoudi 2012:430-433 & 437). Det finns därigenom tydliga kopplingar mellan dessa teorier och Barnkonventionen som på liknande sätt menar att mer makt ska ges till barn, även här genom bland annat dialog (SFS 2018:1197). Viktigt också för den postmoderna planeringsteorin är att ta tillvara på barnens åsikter och inkludera dem genom hela planeringsprocessen (Allmendinger 2009:175, 185-186 & 190). Bland annat framhävs den sociala processen inom den kommunikativa och tolkande planeringen där barnens åsikter genom dialog växer fram och skapar underlag för den fysiska planeringen (Davoudi 2012:431; Healey 1997:29). Planeringsprocessen är också ständigt föränderlig vilket ytterligare understryker att barnen kontinuerligt ska vara inkluderade i denna process (Allmendinger 2009:175, 185-186 & 190). Barn besitter värdefull kunskap menar
teorierna och det är därför nödvändig för att kunna planera för det multikulturella samhälle vi idag lever i att ta tillvara på denna kunskap (Strömgren 2007:52; Allmendinger 2009:199; Healey 2006:32).
Den tolkande planeringstraditionen går på ett mer ingående sätt in på hur fysiska miljöer kan förstås utifrån olika individers perspektiv (Davoudi 2012:432-433 & 437). Denna teori förklarar hur planerare kan förstå de samhällsgrupper som ska inkluderas i den fysiska planeringen och hur olika individers syn på fysiska miljöer kan ligga till grund för beslut inom den fysisk planeringen (Davoudi 2012:431). De synsätt samtliga tre teorier står för används i analysen och diskussionen i denna uppsats för att dra kopplingar mellan den multifunktionella metoden som i denna uppsats utvecklas, barns förmåga att uttrycka sina åsikter om fysiska miljöer och den fysiska planering som teorierna förespråkar. Samtliga teoriers syn på att fysiska miljöer är något relativt som kan förstås utifrån olika perspektiv används även som en utgångspunkt vid utvecklandet av den multifunktionella metoden (Davoudi 2012:430-433 & 437; Healey 1997:29; Allmendinger 2009:175, 185-186 & 190). Denna studie utgår alltså från att en dialogmetod för unga barn måste tillåta planerare att förstå barnens olika perspektiv på fysiska miljöer för att planerare sedan ska kunna planera utifrån de olika perspektiven. Teorierna fungera slutligen som en teoretisk grund för att analysera och dra slutsatser kring hur fysisk planering kan fungera och anpassas utifrån ett perspektiv där barn har rätt till att inkluderas, i enlighet med Barnkonventionen (SFS 2018:1197).
KAPITEL 4
Metod
I denna uppsats utvecklas och testas som sagt ett exempel på metod som ska fungera för att planerare ska kunna samla in och ta tillvara på unga barns åsikter kring den fysiska planeringen.
Som tidigare nämnt har vi valt att kalla denna metod för den multifunktionella metoden. I detta metodavsnitt redogörs hur den multifunktionella metoden har byggts upp genom att kombinera olika metoder. Det som beskrivs i kapitel 2 har tagits tillvara på vid skapandet av den multifunktionella metoden för att därigenom få stöd av redan utförd forskning kring barns deltagande i fysisk planering. På så vis har fallgropar undvikits och vi har tagit med oss de delar som utifrån de tidigare erfarenheterna visat sig lyckade och viktiga vid dialoger med barn. Barn är dock, som tidigare understrukits i kapitel 2, inte en homogen grupp där en metod fungerar för alla barn (Halldén 2007:18; Nordström & Wales 2019:511). Alla barn föredrar olika sätt att kommunicera genom och besitter olika kompetenser (Groundwater-Smith, Dockett & Bottrell 2014:103). Därför har även samtal förts med förskolepedagoger som känner barnen som deltar i studien och kan redogöra för deras olika kompetenser och tidigare erfarenheter (Derr & Tarantini 2016:1536). Metoden tolkande intervju har använts för att testa den multifunktionella metoden genom att kombinera verbal dialog med så kallade visualiseringstekniker samt rundvandring eftersom barnen ska få möjlighet att kommunicera på olika sätt; verbala, visuella och fysiska (Halldén 2007:18; Nordström & Wales 2019:511; Groundwater-Smith, Dockett & Bottrell 2014:103).
För att kunna svara på denna uppsats forskningsfrågor har en fysisk miljö behövts väljas ut där den multifunktionella metoden har kunnat testas för att vi sedan ska ha kunna utvärdera den.
Skolgårdarna till barnens förskolor har därför valts i denna studie för att dessa kan symbolisera andra fysiska miljöer i samhället där barns åsikter ska bli tillgodosedda i planeringsprocessen.
Om den multifunktionella metoden tillåter oss att förstå barnens åsikter kring deras skolgårdar är vår ambition att den multifunktionella metoden även ska kunna appliceras på andra fysiska miljöer som står inför utveckling. Skolgården kan därmed ses som ett exempel på en plats där den multifunktionella metoden kan användas för att samla in och ta tillvara på barnens åsikter.
Skolgårdarna har i denna studie utsetts till fiktiva utvecklingsområden där barnen fått bidra med sina synpunkter om hur de upplever skolgårdarna idag, vad de saknar och hur det kan utvecklas.
På skolgården har även alla barn samma utgångspunkt eftersom de alla använder platsen dagligen. Att barnen är välbekanta med den plats som de förväntas uttrycka sina åsikter kring är dessutom nödvändigt för att de ska förstå uppgiften (Fargas-Malet et al. 2010:178; Derr &
Tarantini 2016:15:49; López-Navarrete & Peña Rivera 2020:11).
4.1 Hermeneutik
För att utveckla den multifunktionella metoden för dialoger med unga barn har denna studie utgått ifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Detta perspektiv är nödvändigt utifrån två synvinklar.
För det första handlar det om att vi genom ett hermeneutiskt perspektiv har kunnat förstå när den multifunktionella metoden fungerar eller inte fungerar för att förstå barnens åsikter. För det andra krävs en hermeneutisk utgångspunkt inom den multifunktionella metoden som utvecklats, alltså när planerare ska samla in och förstå barnens åsikter. Enligt den kommunikativa och postmoderna planeringsteorin samt den tolkande planeringstraditionen, som är de tre teorier denna uppsats utgår ifrån, är den fysiska miljön något relativt som kan förstås utifrån flera olika perspektiv beroende på vem man frågar. Därför ska planerare, när de ska förstå den fysiska miljön, söka efter innebörden och bakgrunden till olika personers åsikter på den fysiska planeringen (Davoudi 2012:430-433 & 437; Healey 1997:29; Allmendinger 2009:175, 185-186 &
190). Den multifunktionella metoden utgår därför ifrån att barn agerar och uttrycker sina åsikter utifrån olika erfarenheter som planerare måste ha möjlighet att förstå. Ord kan ha olika betydelser från person till person och därför är det viktigt att man genom den multifunktionella metoden
32
som utvecklats förstår barnens perspektiv. Personer som samlar in unga barns åsikter om fysiska miljöer ska därmed utgå ifrån att det som barnen säger är deras tolkning av den verklighet de lever i och dessa tolkningar påverkar barnens handlingar och värderingar (Bryman 2008:364).
Vid utvecklandet av den multifunktionella metoden har det därmed varit viktigt att ta hänsyn till att alla barn kan förstå den fysiska miljön på helt olika sätt. Fokus i denna studie har därför varit att vi genom den multifunktionella metoden kunnat närma oss en förståelse av barnens olika verkligheter istället för att söka efter enbart en verklighet som anses som den sanna. Till exempel om alla barn som deltar i en dialog uttrycker att de vill ha nya gungor kan vi inte anta att alla barn som går på samma förskolan eller alla barn generellt vill ha nya gungor. Hermeneutiken har även som utgångspunkt att människan är en tolkande varelse som skapar mening utifrån upplevelser, alltså har ord eller meningar ingen betydelse förrän de sätts i sin kontext (Hallin & Helin 2018:90;
Holm Ingemann 2016:86). Om vi säger att barnen vill ha nya gungor, är det först när de pratar om att gungorna på skolgården till exempel är tråkiga för att de är små som vi förstår varför de vill ha nya gungor och att de är på skolgården de vill ha dem. Centralt inom hermeneutiken för att vi ska förstå barnen är att se situationerna från sina delar och som sin helhet. Delarna handlar om det barnen pratar om och dessa olika delar kan skapa en helhet (Holm Ingemann 2016:86-87). Till exempel säger barnen att de vill ha nya gungor, de säger att gungorna de har är tråkiga för de är små och de visar gungorna för oss, detta utgör olika delar. Utifrån dessa delar förstår vi helheten samt kontexten kring barnens åsikter. Samtidigt är det viktigt att vi utifrån helheten inte glömmer bort delarna eftersom det är genom delarna vi kan förstå helheten (Holm Ingemann 2016:87-88).
Slutsatsen av detta resonemang är att vi inte har kunnat dra ord eller meningar ur sin kontext utan måste likaväl som vi förstår orden och meningarna förstå vart detta kommer ifrån. Varför säger barnet det här? Varför tycker barnen det där? Utifrån denna synvinkel har vi kunnat utveckla och testa den multifunktionella metoden för insamling av unga barns åsikter om en fysisk miljö.
Det är också viktigt att understryka att vi inte har kunnat förstå barnens åsikter och grunden bakom dessa utan att vi själva påverkat resultatet. Vi är alltså en del av de tolkningar som utförts av barnens verklighet och deras åsikter, vi är en del av denna studies resultat. Barnens åsikter och kontexten till dessa kan nämligen inte förstås utan att förståelsen påverkas utifrån våra tidigare erfarenheter. Detta behöver däremot inte ses som något negativt enligt Holm Ingemann eftersom dessa erfarenheter innebär att vi har en insikt och utgångspunkt som vi har använt oss av när vi försökt leva oss in i barnens olika verkligheter. För att kunna nå djupare förståelse för barnens åsikter har vi dock ifrågasatt våra egna fördomar om dessa verkligheter (Holm Ingemann 2016:92).
Detta eftersom vuxna som tidigare beskrivet inte kan förstå barns åsikter och upplevelser genom att den vuxna använder sina egna erfarenheter och minnen av att vara barn (Hallin & Helin 2018:59; Jansson et al. 2020:2).