Vi förstår inte barnen

Under intervjuerna uppkom också tillfällen då den multifunktionella metoden inte tillät oss att förstå barnens åsikter eller kontexten bakom dessa. Dessa situationer berodde främst på att vi eller barnen inte förstod varandra verbalt. Det handlar om att barnen inte förstår vad vi frågar efter eller att vi inte förstår vad barnen menar eftersom de inte kunde uttrycka sig på ett sätt som vi förstår. Som står i delkapitlet här ovan löser sig ofta problemet med att barnen inte kan uttrycka sig verbalt genom de visuella elementen eller rundvandringen under intervjuerna.

Barnen fick då chans att uttrycka sig på det sätt som passade dem. Vi lyfter dock ändå de situationer vi inte förstår barnen i detta delkapitel för att kunna belysa utmaningar med den multifunktionella metoden och att föra dialoger med unga barn.

5.2.1 Barnen förstår inte vad vi frågade efter

Vid några tillfällen förstår inte barnen oss. Det kan handla om situationer när vi uttrycker oss Vid några tillfällen förstod inte barnen oss. Det handlade bland annat om situationer då vi uttryckte oss på ett otydligt sätt, vi använde begrepp barnen inte var bekanta med eller att barnen kände sig osäkra på vad vi frågade efter. Efter intervjuerna märkte vi att det var lätt hänt att vi glömde bort att anpassa språket så att unga barn kunde förstå. Vi trodde ofta att vi uttryckte oss på ett lättförståeligt sätt, men i efterhand kunde vi se mönster i vilka uttryck vi använde som barnen förstod och vilka som var otydliga för barnen. Med detta sagt är det lätt hänt att vuxna under dialoger med barn använder begrepp som för en själv är en självklarhet, men genom att vara uppmärksam på tecken som pekar på att barnen inte förstår får den vuxna vara öppen för att omformulera sig. Det är viktigt att frågor som ställs till barn ska vara enkla att förstå och anpassade efter barnets egna förmågor (Skivenes & Strandbu 2006:17) och genom att vara uppmärksam på barnens reaktioner kunde vi under intervjuerna anpassa oss och omformulera de frågor eller uttryck de inte förstod. Vid flertalet tillfällen under samtliga intervjuer råkade vi till exempel säga

“Vad är inte så roligt?” eller “Vad är mindre roligt?”. De flesta gånger förstod inte barnen vad detta innebar. Antingen svarade barnen på vad de tycker är roligt, de blev osäkra och svarade tveksamt eller frågade de vad vi menade. Vad barnen trodde att vi frågade under dessa situationer var “Vad är roligt?”. De missade alltså “inte så” och “mindre”. Istället borde vi frågat “Vad är tråkigt?”. Det är alltså tydligare att uttryckligen använda begreppet som beskriver det man är ute efter. Det visade sig även viktigt att göra det tydligt vad vi frågade efter för plats, om denna inte var i direkt anslutning till barnen. Barnen hade som tidigare nämnt svårt att förstå när vi frågar om en plats eller leksak som de inte såg framför sig eftersom det blev för abstrakt för dem(Cele & van der Burgt 2014:30; López-Navarrete & Peña Rivera 2020:10).

Ett exempel på när vi är otydliga med de begrepp vi använder oss av när vi frågar efter vad barnen tycker om en viss plats är från intervju 3 på Gullregnets förskola. Matilda (IM) säger “vi kanske kan prata om vad som inte är så roligt” och Siri (S) upprepar direkt “inte så roligt” på ett frågvist sätt. Vi förstår då att Siri, och antagligen även de andra barnen inte förstår och Matilda formulerar om sig och använder begreppet “tråkigt” istället. Direkt förstår barnen och börjar återge sina åsikter.

IM Nä det vill du inte göra. Du kan då peka för vi ska ta lite bilder sen (något ohörbart), så kan du kolla på dem. Ehh, men jag

tänker att vi kanske kan prata om vad som inte är så roligt här på lekplatserna, på gårdarna?

S Inte så roligt?

IM Ja, är det något ni tycker är tråkigt?

L Tråkigt är att… ja.

S Den tråkigaste är på den där lekparken (den inhägnade) är allting.

(Intervju 3)

56

Det andra exemplet är också från intervju 3 på Gullregnets förskola och visar på att barnen har svårt att förstå när vi frågar om en plats de inte ser framför sig. Barnen har tidigare främst pratar om den lekplatsen de ser från platsen vi sitter på och håller intervjun. Matilda (IM) försöker fråga barnen vad de brukar göra på de andra lekplatserna de brukar leka på. Barnen förstår dock inte frågan och börjar prata om annat. Det är först när Matilda konkretiserar sig genom att förklara att hon frågar om lekplatsen de var på när vi kom till dem tidigare. Barnen förstår då vilken lekplats det är Matilda frågar efter och svarar. Exemplet visar att vi behöver vara konkreta i våra frågor när vi undrar något om en plats eller leksak de inte ser framför sig. Vid andra tillfällen var bilderna på barnens skolgårdar även till stor hjälp då även dessa konkretiserade det vi frågade efter vilket vi ger exempel på i kapitel 5.1.5.

IM Är det någonting på de andra ställena som ni brukar göra när ni

är där?

L (Börjar prata om att hon ska flytta)

IM Men, för ni pratade om fyra lekplatser. Här är ju en, och sen där vi var. Vad brukar ni göra på den?

A (Börjar räkna)

IM Haha, ja precis A. Men när ni är på den andra lekplatsen, vad brukar ni leka då? Där vi träffade er.

S Jag gör inget

(Intervju 3)

5.2.2 Vi förstår inte vad barnen menar

De tillfällen vi inte förstod vad barnen menade handlade det ofta om att de verbalt inte kunde uttrycka sig så att vi förstod dem. Vissa gånger använde de även namn eller begrepp som vi inte kände till. Som skrivet i kapitel 5.1, när vi förstår barnen, löste sig några av dessa utmaningar genom att barnen kunde uttrycka sig visuellt, peka eller visa. Som tidigare forskning nämnt är det därmed positivt att kombinera verbala moment med andra medel för att även de som inte är lika verbalt utvecklade med dessa medel exempelvis ska kunna visa, peka eller rita vad de menar (Nordström & Wales 2019:509,511; Derr & Tarantini 2016:1538; López-Navarrete & Peña Rivera 2020:11). Vi förstod även vilka platser eller leksaker barnen syftade på när de använde speciella namn eller begrepp när de visade oss platserna under rundvandringarna. Vi lyfter som tidigare skrivet dock ändå ett par exempel i detta delkapitel för att utmaningarna ska kunna uppmärksammas och diskuteras.

Ett exempel på när vi inte förstår barnen är under intervju 2 på Rödklöverns förskola. Bosse (B) får frågan om det finns någon plats på skolgården han inte brukar vara på. Bosse svarar snabbt, men vi förstår honom inte riktigt. Matilda (IM) försöker ställa följdfrågor för att få reda på vad Bosse menar, men vi blir ändå inte helt säkra på vad han menar. Dessutom är de andra barnen otåliga och avbryter ett par gånger vilket försvårar vår förståelse för Bosse ytterligare. Detta pekar på vikten av att kombinera olika metoder när dialoger ska hållas med unga barn. På så vis får barnen flera möjligheter att förmedla sina åsikter och den vuxna får flera möjligheter att förstå barnens åsikter. Vi förstår nämligen Bosse bättre när han får möjlighet att peka på bilder, rita och visa senare under intervjun. I vissa fall, med vissa barn, var dock inte möjligheterna att uttrycka deras åsikter på andra sätt än verbalt tillräckliga. I dessa fall kan barnen ha behövt extra mycket tid, en vuxen som känner barnet som kunnat hjälpa det under intervjun, eller möjligtvis hade observation varit ett nödvändigt komplement.

Det sista exemplet är då barnen använder ett namn på en leksak som vi inte känner till. Olle (O) berättar om det de kallar för “byggen”. Vi vet inte vad byggen är för något eller var den ligger, men vi försöker fråga barnen om det. Trots barnens försök till förklaring förstår vi inte vad byggen är. Som tidigare nämnt löser sig detta under rundvandringen när barnen kan visa oss byggen.

Återigen visar det på behovet av att komplettera dialoger med unga barn med flera olika metoder.

IE Ni killar där borta är det någon plats här på förskolegården som ni inte brukar vara på?

B Ja inte dåt (något ohörbart) han för jag inte momo o mofar…

(Några barn avbryter) IE Vänta jag ska lyssna här.

IM B du sa någonting, mormor och morfar?

B Mm.

B Jag sa inte han (ord som är svårt att först) inte åka hit.

V (Börjar sjunga)

IE Du för vara tyst nu V så att vi kan lyssna på B.

IM Brukar mormor och morfar komma hit?

B Mm.

IE Mm, men brukar du leka med mormor och morfar här?

B Ehh mopa.

IM Ahh med morfar, här på gården?

B Mm.

(Intervju 2)

IM Är det någonstans ni inte brukar vara?

O Byggen.

(fler barn nickar och instämmer) H Ja, inte byggen.

IM Vart är det någonstans?

H Det är den lill... Jag brukar inte vara i den lilla byggen.

O Bara den stora byggen brukar vi vara i.

E Och plankan brukar vi inte så himla vara på.

IM Plantorna?

E Plankorna!

(Intervju 1)