I detta delkapitel går vi igenom hur genomförandet av intervjuerna har gått till, vårt förhållnings-sätt inför och under intervjuerna samt hur intervjuguiden har utformats utifrån barnens förutsättningar.
36 4.5.1 Förhållningssätt
Det har varit viktigt att redan innan intervjuerna skapa ett förtroende mellan barnen och oss. Vi besökte därför förskolorna innan intervjuerna vid ett tillfälle. Vid detta besök presenterade vi oss och pratade samt lekte med barnen på ett avslappnat sätt. Detta gjorde vi för att barnen skulle känna sig mindre pressade vid intervjutillfällena och för att ett förtroende skulle kunna skapas mellan oss och barnen innan intervjuerna. Detta var viktigt för att barnen ska kunna ge mer utvecklade svar under intervjuerna (Dalen 2015:49-50). Det har också varit av vikt att vi under intervjuerna haft en accepterande attityd och visat ett intresse och engagemang för det barnen sagt. Detta gjorde vi genom ögonkontakt, nickande och bekräftande genom uttryck som “mm”, “jaha” eller
“jasså” och genom uppmuntran som “Jaha, kan du berätta vad du brukar leka där?”. Detta för att barnen skulle uppfatta oss som närvarande och intresserade under intervjuerna vilket nämligen ska påverka barns vilja och inställning till intervjuer (Fargas-Malet et al. 2010:179). Intervjuerna har även anpassats på det sätt att situationerna inte har efterliknats ett förhör, utan har snarare genomförts på ett lekfullt sätt (Hallin & Helin 2018:60). Vi har även varit uppmärksamma på barnens gester, kroppsspråk och ansiktsuttryck då detta skapar en djupare förståelse för barnens åsikter, upplevelser och om de förstår oss. För de barn som inte kommit lika långt med sin verbala förmåga har detta varit speciellt viktigt. Vid dessa situationer kan nämligen barns tonfall och exempelvis ansiktsuttryck berätta mycket om vad de tycker om en viss plats eller leksak (Skivenes
& Strandbu 2006:17; Hallin & Helin 2018:61).
Eftersom denna studie har utförts av två personer har intervjuerna genomförts genom att en av oss varit huvudansvariga för att leda intervjun och den andra har haft som huvuduppgift att anteckna, fokuserat på hur barnen uttrycker sig samt vara till stöd när det behövts. Eftersom flera intervjuer har genomförts har vi turats om med att leda intervjun respektive anteckna. På detta vis har den av oss som lett intervjun kunnat fokusera på att vara tillgänglig för barnen och helt och hållet lyssnat på vad de har att säga, istället för att samtidigt vara distraherad med att föra anteckningar. Under tiden har den andre kunnat fånga sådant som inte fångas upp genom inspelning, som ansiktsuttryck, gester eller andra icke-verbala händelser (Loebach & Gilliland 2010:59). Anteckningarna har nämligen varit ett viktigt stöd till det inspelade materialet eftersom barnen samtidigt som de pratade pekade på bilder eller platser och ritade, vilket inte var möjligt att fånga upp via ljudinspelning. Faktumet att vi är två personer som genomfört denna studie har inneburit att vi har olika erfarenheter och förutsättningar kring förståelse för barn. En av oss har tidigare arbetat med yngre barn och har därför en mer utvecklad förståelse av hur unga barn kommunicerar. Den andra har inte samma erfarenhet vilket kan bidra till ett annat perspektiv under intervjuerna. Detta har inneburit att den multifunktionella metoden har kunnat utvärderas utifrån olika erfarenheter vilket också speglar verkligheten med att planerare som senare kommer hålla i dialoger med unga barn också har olika erfarenheter av barn.
Plats och tid för själva intervjuerna är också av betydelse för att intervjuerna ska gå så bra som möjligt. Intervjuerna har som tidigare nämnts genomförts vid barnens förskolor och det har därför varit positivt att pedagogerna befunnit sig i närheten under intervjuerna eftersom detta gett barnen en känsla av trygghet då vi är relativt okända personer för dem (Derr & Tarantini 2016:1536). Det har även varit fördelaktigt att intervjuerna genomförts något avskilt från resterande barn eftersom barnen lätt kunde bli distraherade när andra barn som inte var med i intervjun va i närheten. Slutligen spelar som sagt även tidpunkten för intervjuerna roll för dess kvalitet. Tiden för intervjuerna var till viss del beroende av förskolornas möjligheter och schema, men de planerades in utefter de tider som är optimala för barnens prestation (Fargas-Malet et al. 2010:178). Intervjuerna genomfördes under förmiddagar då det var denna tid som var mest passande för förskolorna. Intervjuerna startade ungefär vid 9:00 för att intervjuerna skulle hinna bli klara en stund innan lunch så att barnen inte skulle bli för trötta och hungriga och inte vilja medverka mer i intervjun (Hallin & Helin 2018:40).
4.5.2 Utformning av intervjuguiden
En intervjuguide är en slags minneslista över de ämnen eller intervjufrågor som ska täckas under intervjuerna. Den intervjuguide som använts i denna studie kan ses i bilaga 1. Den har utformats utifrån att vi skulle testa den multifunktionella metoden och är därmed utformad som en dialog med barn om en fysisk miljö, i detta fall deras skolgårdar. Genom att testa den multifunktionella metoden har vi efter intervjuerna kunnat analysera när och varför vi förstår och inte förstår barnen. Intervjuguiden har även utformats på ett flexibelt sätt så att fokus har kunnat läggas på sådant som under intervjuerna visat sig vara extra viktigt för barnen, vilket är nödvändigt även vid dialoger med barn (Bryman 2008:419; Lindgren 2003:83). Eftersom vår förståelse för barnens åsikter skulle växa fram under intervjuernas gång är det inte nödvändigt i en tolkande intervjustudie att ha exakta intervjufrågor som ställs i en specifik ordning (Hallin &
Helin 2018:91). Intervjuguiden består istället av några intervjufrågor som stöd och vägledning för oss men de flesta intervjufrågor har fått växa fram under intervjuernas gång och följdfrågor om barnens åsikter och perspektiv har ställts för att vi skulle förstå barnen på ett djupare plan (Hallin
& Helin 2018:91). Studien är därmed en ostrukturerad till semistrukturerad intervju som innebär att intervjuguiden innehåller ett visst antal teman och ett antal frågeställningar som intervjuerna utgick ifrån. Däremot har det inte funnits krav på att samtliga frågeställningar skulle ställas eller formuleras på exakt det sätt som de är skrivna i intervjuguiden. Detta eftersom de ämnen som under intervjuerna behandlas, som tidigare skrivet, styrs av det barnen uttrycker som viktigt och helst pratar om (Bryman 2008:415-416). Förutom att vi ställde frågor som skulle fånga barnens åsikter och förståelsen för dem var det viktigt att vi aktivt lyssnade på det barnen berättade. Vi har alltså både lyssnat på vad som sagts och hur det sagts samt haft ett förhållningssätt av total öppenhet till det som barnen framfört. Vi har därför orienterat oss kring de olika riktningarna barnens svar tar och lett barnen tillbaka till intervjuns tema när det varit nödvändigt (Kvale &
Brinkmann 2014:180).
I denna studie har intervjuerna delats in i tre olika faser: en inledande, en utredande och en avslutande. Den inledande fasen är mer avslappnad och möjliggör för inledande samtal med barnen för att de skulle känna sig mer bekväma i situationen. Vi presenterade oss för barnen samt förklarade förutsättningarna och hur intervjun skulle går till. Detta skapar en grund för hur barnen kan svara under intervjuns gång och det är därför viktigt att barnen förstår vad de är med om (Dalen 2015:51). På detta sätt kunde barnen känna sig mer trygga med att dela med sig av sina personliga åsikter. Tanken har varit att barnen ska vara medvetna om vad vi efterfrågar och varför, vilket gör att de mer självsäkert kan svara på våra frågorna (Kvale & Brinkmann 2014:170).
Slutligen var det i denna fas av vikt att göra det tydligt för barnen att intervjuerna var helt frivilliga och de fick avbryta när ville och behövde enbart vara med på de delar de ville (Groundwater-Smith, Dockett & Bottrell 2014:47; Kvale & Brinkmann 2014:107).
I den utredande fasen får barnen möjlighet att uttrycka sina åsikter och perspektiv på förskolornas skolgårdar. Vid varje nytt tema och deltema som finns i denna fas presenterade vi vad varje enskilt tema handlar om (Dalen 2015:51). Vår ambition var att under denna utredande fas få spontana beskrivningar från barnen och vi skulle därmed inte styra vad barnen pratade om alltför mycket. Efter varje presentation fick barnen därför möjlighet att själva bestämma vad de vill prata om och eventuellt rita. Det var även efter barnens fria prat- och ritstund som bilderna på barnens förskolegård samt andra lekplatser och leksaker presenterades. På detta sätt skulle vi få en förståelse för vad som är viktigt för barnen utan att de styrs in på frågor som sedan innan är förutbestämda av oss (Dalen 2015:51; Fargas-Malet et al. 2010:179;
Lindgren 2003:83). Efter denna fria prat- och ritstund fortsatte vi med frågor kring det barnen själva hade pratat om eller ritat och eventuella frågor som fanns i intervjuguiden skulle ställas.
Dessa frågor syftar till att vi ska kunna fördjupa oss i det barnen uttryckte under de fria delarna av intervjuerna (Dalen 2015:51). När frågor ställs till barn är det även av vikt att vi är konkreta (Skivenes & Strandbu 2006:17).
38
Intervjufrågorna i intervjuguiden är därför korta och enkla och inledande frågor handlar ofta om en konkret situation, till exempel “När ni är ute på skolgården och leker, vart leker ni mest då?”
(Kvale & Brinkmann 2014:176). Viktigt var här att ge barnen utrymme till att tänka efter för att de efter betänketid, och om de ville, skulle få möjlighet att berätta mer kring det ämne som pratats om. Vi skulle alltså inte lura oss själva till att tro att vi förstod det barnen menade, utan skulle istället avvakta och eventuellt ställa följdfrågor (Skivenes & Strandbu 2006:18). Följdfrågorna formulerades på undersökande sätt som “Varför tycker du det är tråkigt?” och vi frågade barnen om vi förstod dem rätt, till exempel “Det låter som att du tycker att den här delen av lekplatsen är rolig, stämmer det?” (Kvale & Brinkmann 2014:180; López-Navarrete & Peña Rivera 2020:13-14).
Om det behövdes användes bilderna och barnens egna teckningar för att förtydliga vad vi menade (Trost 2010:60).
Den sista delen av den utredande fasen innehåller rundvandringen som syftar till att barnen ska få visa oss de platser och saker de pratat om och ritat under intervjuerna. Vi får då möjlighet att förstå viktig bakgrundsinformation till varför barnen har de åsikter de har eller vad barnen menar när de pratar om en plats vi inte är bekanta med (Trost 2010:60; Nordström & Wales 2019:511).
Intervjugruppen delades här in i två mindre grupper och på så vis kunde barnen i en mindre grupp få chans att visa det de hade pratat om samtidigt som flera andra barn inte behövde vänta på sin tur och tappa koncentrationen. Tanken var även att de barn som inte trivs med att prata inför en större grupp skulle få större chans att i den mindre gruppen kunna uttrycka sina åsikter (Loebach & Gilliland 2010:80).
Även i den avslutande fasen får barnen möjlighet att bekräfta det som vi har tolkat som deras åsikter under intervjuerna. Vi upprepar då det som vi har uppfattat som barnens åsikter och ställer följdfrågor för att ta reda på om vår tolkning stämmer och på så vis säkerställer att barnens åsikter har blivit förstådda korrekt (Hallin och Helin 2018:92). Även här kunde bilder och teckningar som funnits tillgängliga eller skapats under intervjuns gång användas för att förtydliga vad vi menade (Hallin & Helin 2018:62). Intervjuerna avslutas sedan med att vi förmedlar för barnen att den information de delat med sig av har varit värdefull och att vi var tacksamma för att de medverkat (Dalen 2015:51).