för barnen
5.1 Vi förstår barnens åsikter
Under intervjuerna uppkom flera aspekter som innebar att vi kunde utläsa när vi förstår barnens åsikter och i vissa fall även kontexten bakom dessa. De aspekter som medför att vi förstår barnens åsikter är när barnen ger utvecklade svar på våra frågor, barnen bekräftar det vi förstår som deras åsikter, barnen blir exalterade när de pratar om en plats eller leksak, barnen diskuterar deras åsikter sinsemellan, barnen uttrycker sina åsikter visuellt, barnen svarar på vad/varför/hur de gillar eller inte gillar en plats eller leksak och slutligen att barnen visar de platser eller leksaker de gillar eller inte gillar. De fall då vi förstår barnens åsikter på ett djupare plan, alltså kontexten bakom dessa, är när barnen ger utvecklade svar på våra frågor, när de diskuterar deras åsikter sinsemellan, de svarar på vad/varför/hur de gillar eller inte gillar en plats eller leksak och slutligen då de visar oss platsen eller leksaken de gillar eller inte gillar.
Många exempel som tas upp i detta kapitel visar inte enbart på en underkategori åt gången, utan många gånger förstår vi barnen genom kombinationer av olika underkategorier. Till exempel är
det ofta genom bilder barnen börjar diskutera sinsemellan och de blir exalterade under samtalet.
Det blir alltså ofta en kombination av många olika aspekter som gör att vi förstår barnen. När exempel presenteras här diskuteras dock enbart en aspekt åt gången för att göra det tydligt.
5.1.1.Barnen ger utvecklade svar
Under samtliga intervjuer var det inte en självklarhet att barnen omedelbart gav oss utvecklade svar på våra frågor. Oftast svarade barnen enbart med enstaka ord, till exempel om vi frågade “Vad är roligt på er skolgård?” kunde barnen svara “Gungan.”. Detta visar att barn generellt sätt oftast svarar på precis det som efterfrågas. Ovanstående exempel är nämligen svar på den fråga vi ställde barnen. På grund av detta fick vi ofta delta i samtalet i en större grad än vad vi först hade tänk eftersom vår ambition var att barnen i stor grad själva skulle kunna styra samtalet (Dalen 2015:51;
Lindgren 2003:83; Loebach & Gilliland 2010:78). Men, genom att vi uppmuntrade barnen till att berätta mer, exempelvis varför gungan är rolig, genom att vi deltog i samtalet i en större grad fick vi många gånger ut mer utvecklade svar (Fargas-Malet et al. 2010:179). Vid ett flertalet tillfällen leder även mer utvecklade svar från barnen till att vi förstår deras åsikter på ett djupare plan. Det kan till exempel handla om att barnen berättar mer utvecklat vad de brukar leka på en viss plats eller varför de tycker att en plats var rolig eller tråkig.
Ett exempel på när vi förstår kontexten bakom barnens åsikter genom att de ger utvecklade svar är i intervju 3 på Gullregnets förskola. Vi har plockat fram de bilder vi har tagit med oss på andra lekplatser och leksaker som barnen skulle kunna diskutera kring som ett komplement till att de tidigare fått prata utan bilder. Detta för att barnen skulle få inspiration och något konkret att prata kring, men också för att vi enklare skulle kunna förstå vad de vill ha på deras skolgårdar som de inte har idag. Alla barn tittar på bilderna och Lea (L) pekar ut en och frågar Matilda (IM) vad det är för leksak på bild 5, materialrutor. Matilda förklarar att man kan känna på de olika materialen för att se hur de känns och vad det är för något, men Lea utvecklar genom att berätta hur man på en av rutorna kan ramla. Lea skrattar och visar med kroppen hur det skulle vara att gå där. Efter bara någon minut visar Lea samma bild för Ellen (IE) och säger att hon älskar den. Lea förklarar återigen hur man kan kan ramla på vissa delar. Ellen frågar om det är som att gå balansgång vilket
L Vad är det? (pekar på bild 5, materialrutor)
IM Här? Då är det olika material så här är gräs och här är grus och här är sten och så kan man gå på de olika sakerna. Så kan man känna hur det känns och vad det är för något.
L Och här kan man ramla (skrattar och pekar på bilden) IM Ja där kan man ramla, det är som plaströr som är lite ostabila L Wööö (visar med kroppen hur man skulle gå balansgång där) IM Ja haha.
(annat samtal emellan)
L Mm, och jag älskar den (pekar på bild 5, materialrutor) IE Med materialen?
L Ja, och jag ska stå och så där ska man ramla på den.
IE Jaha så man får gå balansgång?
L Ja
IE Mhm
(Intervju 3)
46
Lea bekräftar. Genom dessa båda samtal har Lea gett oss ett utvecklat svar på vad hon tycker är roligt med en viss leksak och varför hon tycker det är roligt. Vi förstår alltså inte bara att hon tycker leksaken är kul, vi förstår också att Lea tycker det är roligt med balansgång.
5.1.2 Barnen bekräftar vår förståelse
Som tidigare nämnt lyfter flera forskare att barn under en dialog ska få möjlighet att bekräfta det som intervjuaren eller planeraren tror sig förstå som barnens åsikter eller perspektiv (Lindgren 2003:84; Cele & van der Burgt 2015:25; Skivenes & Strandbu 2006:14 & 18). Detta för att det inte ska bli missförstånd, vilket är lätt hänt under intervjuer samt dialoger och speciellt med unga barn eftersom de oftast inte är lika verbalt utvecklade som äldre individer (Derr & Tarantini 2016:1538;
Nordström & Wales 2019:509). Vi var därför under intervjuerna noggranna med att upprepa det vi trodde att vi förstod som barnens åsikter för att barnen skulle kunna bekräfta eller förklara på ett sätt så att vi förstod det vi eventuellt missförstått. Detta visade sig viktigt eftersom vi vid ett flertalet tillfällen hade fattat fel, men genom att låta barnen få möjlighet att förklara sina åsikter igen undvek vi flera av dessa missförstånd. Något som också uppmärksammats är att när vi under intervjuerna fått möjlighet att ställa följdfrågor bidrog detta till att barnen gav fördjupade svar, vilket i sin tur bidrog till att vi fick en större förståelse för barnens åsikter (Skivenes & Strandbu 2006:18). Innan vi utförde intervjuerna hade vi dock tänkt att barnen skulle få möjlighet att bekräfta det vi trodde oss förstå i slutet av varje tema samt i slutet av rundvandringen (Trost 2010:60; Hallin & Helin 2018:62). Under det första intervjutillfället upptäcktes dock snabbt att detta inte skulle fungera eftersom det både var svårt för oss att komma ihåg alla de aspekter samtliga barn nämnde under exempelvis ett tema samt att barnen i slutet av respektive tema och i rundvandringen var relativt okoncentrerade. Det var då svårt att föra ett avslutande samtal med barnen med en sammanfattning av åsikter, följdfrågor och bekräftelse. Barnen ville snarare fortsätta leka och kände sig “avklarade” med intervjun. Det var därför viktigt att vi i direkt anslutning till att barnen uttryckte sina åsikter frågade om vi förstod dem rätt.
Ett exempel som pekar på vikten av att låta barnen bekräfta det vi tror oss förstår är nedanstående missförstånd från intervju 2 på Rödklöverns förskola. Jessie (J) säger att hon inte gillar byggen.
Ellen (IE) frågar om det är byggen hon inte tycker är kul eftersom hon samtidigt bläddrar bland de olika bilderna. Jessie säger då nej, byggen är “ja”. Med detta menar hon alltså att byggen är kul, det är de andra bilder som är “nej”, alltså tråkiga. Genom att Jessie får möjlighet att rätta det vi missförstår kan vi förstå Jessies korrekta åsikt.
J Ska jag säga, jag gillar inte byggen.
IE Vänta låt J prata nu.
J (Bläddrar bland bilderna) den, nej, nej nej, nej IE Är det byggen du inte tycker är kul
J Nej. Nej, det va ja.
(Intervju 2)
Ett exempel på när vi förstår barnen baserat på att de bekräftar det vi tror oss förstå är när Allan (A), i intervju 3 på Gullregnets förskola, frågar vad man ska göra på bild 6, jump-hoppa hage.
Matilda (IM) förklarar och Allan stämmer in genom att fortsätta räkna som Matilda har börjat med. Ellen (IE) frågar om Allan tycker att det verkar kul eftersom han verkar intresserad. Flera barn som lyssnat på konversationen svarar direkt ja på frågan. Vi kan därmed konstatera att barnen tycker att leksaken verkar rolig. Om vi däremot inte frågat Allan om han tyckte leksaken verkade rolig skulle vi inte med säkerhet vetat att han och de andra barnen tyckte det. Vi skulle kunnat förstå att Allan verkade intresserad baserat på hans fråga, men han kunde lika gärna tyckt att den verkade tråkig efter Matilda berättat vad man skulle leka där.
A Vad är det, vad är det? (pekar på bild 6, jump-hoppa hage)
IM Jump står det och det är hoppa. Och sen så på sidan här är det ju siffror så då kan man ju hoppa på 1, 2, 3, 4, 5
A 6, 7, 8, 9, 10!
IM Precis! Och då kanske P säger, hoppa till 7! Så får du hoppa hela vägen till 7!
IE Mm, verkar det kul?
(Flera barn säger ja)
(Intervju 3)
5.1.3 Barnen blir exalterade
Något som visar sig förstärka vår förståelse för barnen är när de blir exalterade i samband med att de pratar om vissa platser eller leksaker. Det visade sig på olika sätt under intervjuerna, exempelvis kunde barnen höja sina röster, börja skratta när de beskrev vissa platser, visa men kroppen hur de lekte med en viss leksak och så vidare. Även detta är en aspekt som forskare skrivit är viktigt att vara uppmärksamma på vid dialoger dialoger med barn (Cele och van der Burgt 2015:18;
Skivenes & Strandbu 2006:17). Barn använder oftare sin kropp, tonfall och så vidare jämfört med äldre personer när de beskriver åsikter eller situationer (Skivenes & Strandbu 2006:17). Detta tillät oss också att förstå om barnen exempelvis inte förstod oss då vi kunde utläsa om de blev osäkra i situationen, mer om detta i delkapitel 5.2 där vi beskriver när vi inte förstår barnen.
Ett exempel på när barnens exaltering förstärker vår förståelse för deras åsikter är när Matilda (IM) i intervju 1 på Rödklöverns förskola frågar barnen vad de vill ha på sin skolgård som de inte har idag. Holger (H) säger att han vill ha en pool och de andra barnen som sitter intill instämmer genast och börjar jubla. De går snabbt med i samtalsämnet och börjar komma med egna ideer om hur poolen ska se ut och vad man ska kunna göra där. Allas tonfall och kroppsspråk tyder på att de är exalterade och verkligen skulle tycka det var roligt med en pool på skolgården. Barnen visar även med kroppen hur de skulle leka genom att visa att de hoppar ner i poolen. Barnens exaltering gör det enkelt för oss att förstå barnens åsikter kring en pool på skolgården.
IM Men om ni får tänka jättefritt, ni kanske vill ha en jättestor krokodil, nä, det kanske man inte vill ha. Är det något annat ni
vill ha?
(Barnen börjar skratta.) H En pool!
(alla barnen instämmer och jublar) E Jaaa! Eller ett stort hav!
O Nej en sån jättestor pool i marken.
E Jaaa!
O Så man kan springa och hoppa ner.
(Barnen visar hur de ska hoppa i poolen.) IM Tycker du (E) det är kul att bada?
E Ja!
H En trampolin! En vattenrutschkana!
(Barnen skriker ja i mun på varandra.)
(Intervju 1)