Som beskrevs i teorikapitlet Intersektionalitet och ålder kan intersektionalitet be-traktas som ett analytiskt redskap för att påvisa hur maktordningar skapas och upprätthålls genom samverkan mellan olika sociala positioner som exempelvis
kön, klass och ålder.67 I min undersökning kan ålder betraktas som den överordna-de kategoriseranöverordna-de faktorn. Ungdomar betraktas i första hand som just unga och därefter tillskrivs de skilda positioner, de är ungdomar och förortsbor snarare än enbart förortsbor. Samtidigt fyller tilläggsidentiteten begreppet ungdom med skil-da konnotationer, att vara ung boende i förorten är något annat än att vara ung boende i innerstaden. På så sätt kan olika maktordningar betraktas som samver-kande i skapandet av identiteter och sociala positioner. Eftersom vissa positioner på grund av historiska, ekonomiska och ideologiska bakgrunder är överordnade i samhäl-let får kategoriseringarna betydelse då de ger individer skilda handlingsutrymmen.68
Ålder är en social kategori som oftast tas för given i vardagen. Det är en sådan självklar kategoriseringsprincip att vi sällan tänker på eller ifrågasätter den. Kre-kula, Närvänen och Näsman menar i en artikel att ålder i sig inte har någon inne-boende mening. Vad det betyder, hur vi uppfattar och bemöter människor i olika åldrar är sociala och kulturella konstruktioner.69 Detta blir uppenbart om vi tänker på hur synen på ungdom varierar i tid och rum. Här i Sverige betraktar vi idag tonårstiden som en övergångsperiod mellan barndom och vuxenliv. Men det räck-er med att gå knappt hundra år tillbaka i tiden för att ungdomsåren inte ska existe-ra, man gick direkt från barndom ut i arbetslivet.70 Här vill jag framhålla att jag betraktar ålder både som ett kulturellt och ett biologiskt tillstånd. Jag tar inte av-stånd från att kroppen och dess funktioner förändras över tid och att detta påverkar våra handlingsmöjligheter i form av hälsa och fysik. Min poäng är att dessa för-ändringar kan fyllas med skiftande betydelser.
Lesko skriver att det finns ett antal övergripande idéer och antaganden om ungdomstiden som påverkar samtliga ungdomars liv eftersom de måste förhålla sig till dessa föreställningar på ett eller annat sätt. Det mest centrala i dessa anta-ganden är att ungdomar är annorlunda än vuxna och det påverkar alla unga oavsett social eller kulturell tillhörighet.71 Detta förefaller stämma väl överens med hur ungdomarna beskrivs i mitt källmaterial där de framställs som ”de andra” genom att tillskrivas egenskaper som särskiljer dem från vuxna.72
När grupperingarna i det undersökta materialet betraktas som ungdomar följer alltså en rad föreställningar om egenskaper och beteenden. Med dessa kommer också en maktaspekt. I de allra flesta västerländska samhällen idag tillskrivs de (självförsörjande) vuxna hög status relativt andra ålderskategorier då de anses bi-dra aktivt till samhällets välfärd genom yrkesverksamhet och produktivitet.
67
De los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005) Intersektionalitet, s. 24.
68
De los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005), Intersektionalitet, s. 23.
69
Ambjörnsson, F. & Jönsson, M. (2010), Livslinjer, s. 12 f; Krekula, C. Närvänen, A-L. & Näsman, E. (2005), Ålder i intersektionell analys, s. 83.
70
Hellspong, M. & Löfgren O. (1994), Land och stad, s. 319, 337; Närvänen, A-L. (2009), ”Ålder, livslopp, åldersordning”, s. 24.
71 Lesko, N. (2001), Act your age!, s. 11 f.
72
enhet konstrueras som en normativ kategori genom att avgränsas mot andra livsfa-ser vilka karaktärilivsfa-seras som osjälvständiga och beroende.73 Ålder är alltså en social kate-gori som legitimerar maktutövning genom att samtidigt stigmatisera andra grupperingar.
Att vuxna är norm på biblioteken kan man bland annat se genom att material som inte klassificeras som barn- eller ungdomsmedier sällan kallas för vuxenme-dier. Inte heller brukar vi benämna bibliotek utan barn- och ungdomsavdelning för vuxenbibliotek, medan det motsatta finns.74
Paulina De los Reyes och Diana Mulinari skriver i boken Intersektionalitet att underordnade grupper betraktas som normala så länge de anpassar sig efter situa-tionen och inte försöker ändra på den rådande hierarkiska ordningen. Det är först om de underordnade grupperna börjar göra motstånd genom att inte agera enligt det förväntade mönstret som de blir klassade som avvikande och störande ele-ment.75 Som diskuterats i föregående kapitel beskrivs ungdomar som uppför sig enligt normerna på biblioteken genom att vara stillsamma, ambitiösa och ägna sig åt verksamheter som biblioteken initierat som goda användare, något som även tidigare studier påvisat.76 Men när de unga utmanar föreställningar om vad ett bib-liotek är och hur man får agera avviker de både från normen om den gode besöka-ren och utmanar det förgivettagna att vuxna ytterst har rätt att sätta upp regler och begräsningar. De los Reyes och Mulinaris resonemang om att det är motståndet mot att inordna sig i maktstrukturer som leder till att grupper och individer uppfat-tas som avvikande kan vara ett sätt att förstå varför ungdomar i många av utsagor-na beskrivs som en problematisk användargrupp. En trolig anledning till att mitt material innehåller så pass många utsagor där ungdomar framställs som besvärliga är förmodligen att detta har större nyhetsvärde att rapportera om än vardagliga förhållanden där verksamheten flyter på bra.
När ungdomarna i de olika diskurserna blir kategoriserade som stökiga, stöd-behövande eller kompetenta försvinner andra möjligheter att betrakta dem på. Ett liknande resonemang för Simon Lindgren i artikeln ”Dagens unga?” där han me-nar att medier ofta framställer unga som antingen hotande eller som hopp för framtiden. Dessa bilder kan betraktas som ömsesidigt uteslutande, de unga fram-ställs ofta odelat positivt eller odelat negativt i medierna.77 De bilder av unga som kan skönjas i mitt material verkar alltså inte vara unika för biblioteksvärlden.
Genom att man på biblioteken, kanske på grund av tidigare erfarenheter, för-väntar sig att ungdomar uppträder på ett visst sätt medverkar man till att skapa och bevara normativa bilder av de unga. På så sätt blir de unga avvikande från den normala användaren och därmed även möjligen bemötta annorlunda. De
73
Krekula, C., Närvänen, A-L. & Näsman, E. (2005), Ålder i intersektionell analys, s. 83 ff; Närvänen, A-L. (2009), ”Ålder, livslopp, åldersordning”, s. 24.
74
Sundström, E. (2009), Ungdomar på bibliotek, s. 45.
75
De los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005) Intersektionalitet, s. 43.
76 Rydsjö, K. & Elf, A.C. (2007), Studier av barn- och ungdomsbibliotek, s. 141.
77
den som ungdomarnas beteenden avviker från uppfattas som de normala och därige-nom görs den vuxna överordnade positionen naturlig.78 På så sätt konstrueras vuxen-het, och de egenskaper som förknippas med detta, som det självklara normaltillståndet på biblioteken.