Det som förenar texterna inom denna diskurs är att ungdomarna betraktas som hjälpbehövande på olika områden. Det handlar om att vuxenvärlden måste stötta och stärka de unga för att de ska utvecklas som individer och samhällsmedborgare. Ungdomarna betraktas här som ofärdiga vuxna på väg mot att bli fullvärdiga medborgare snarare än att de redan är egna självständiga individer.
Det främsta område som ungdomar enligt källmaterialet behöver stöd på är kopplat till läsning av tryckt litteratur. I det empiriska materialet finns det gott om exempel på texter som handlar om läsfrämjande arbete. Dessa texter beskriver läsning som något odelat positivt men det framkommer sällan varför ungdomar bör läsa mer. Att det finns ungdomar som kanske inte uppskattar att läsa före-kommer inte i denna kontext. De unga som enligt utsagorna läser för lite har inte uppmuntrats tillräckligt av vuxenvärlden och detta framställs som ett problem, både för individen och för samhället. Ungdomarna behöver därför lockas till bib-lioteken eftersom de inte i tillräckligt hög utsträckning kommer dit frivilligt. Här finns även den enda [!] utsaga som nämner funktionsnedsatta ungdomar.
– De [Frimurarföreningen i Lund] vill att deras pengar ska göra gott i tysthet [...] Det är ju fantastiskt att man vill stödja ungdomars läsning. (46).
[...] Mölndals stad får 100 000 kronor för Mitt bibliotek: Ett läsfrämjande utvecklingsprojekt för ungdomar med funktionshinder. (48).
När vi erövrar nya läsarroller utvecklas vi som läsare och får därmed bredare repertoarer att förfoga över som gör oss bättre rustade att möta samhällets krav. I denna utveckling är skolan och skolbibliotekarierna viktiga aktörer genom att stödja och utmana elever med utgångspunkt från där de befinner sig. (4).
Om biblioteken, genom att lägga till fler medieformer, kan bidra till läslust hos den generation vars tid med böckerna nu minskar, kan det vara avgörande. Avgörande för utveckling av ett eget språk och en identitet som bottnar, avgörande för ett samhälle som inkluderar istället för att exkludera, ja, avgörande för det stora frihets- och demokratiprojekt som är bibliotekets värdegrund. (61).
Som synes ovan är centrala element i dessa utsagor ”stödja” och ”(läs)främja” vilket tyder på att det är de vuxna, i första hand bibliotekarier och lärare, som är de
aktiva subjekten som ska få ungdomarna att läsa. Motivet bakom denna önskan att stötta ungdomarnas läsning är att de ska utvecklas som individer och samhälls-medborgare. Det är alltså en god vilja som ligger bakom satsningarna på läsfräm-jande. Detta stämmer väl överens med ett av de grundantaganden som Lesko
häv-dar finns om ungdomar, nämligen att de är på väg att bli vuxna självständiga indi-vider och att de på denna väg behöver stöd från vuxenvärlden.51 Problemet som jag uppfattar det är att ungdomarna reduceras till passiva mottagare av de insatser som de vuxna finner lämpliga. Ett fåtal undantag till dessa utsagor finns dock. I dessa texter beskrivs ungdomar som handlande, även om det är bibliotekarier och lärare som skapar förutsättningarna som de unga agerar utifrån.
Ett av de allra intressantaste projekten under 2008 heter Projekt Rum 13 – unga inspirerar unga. Det är ett försök att skapa läsintresse i ungdomliga subkulturer med hjälp av en sajt och skrivande i samarbete med ett förlag som heter X-publishing. (51).
I samarbete med två ungdomsställen [...] arrangerades två bokvalsgrupper där man tillsam-mans med ungdomarna valde ut böcker som köptes in för att sedan släppas lösa. På Wick-manska och på Hemgården kunde ungdomarna hitta hyllor med de böcker som de själva valt ut och ”kidnappa” dem. (46).
Utöver stödbehov i samband med läsfrämjande förekommer ett antal utsagor som beskriver att ungdomarna behöver vägledas på ett personligt plan. Det handlar om att vuxenvärlden måste gripa in och handleda de unga för att de ska utvecklas som människor. Självförtroende är ett vanligt återkommande begrepp inom denna grupp av utsagor.
Jag tror att [projektet] QLP-Y kommer att betyda mycket för vår biblioteksverksamhet genom att öka ungdomarnas deltagande, stärka deras självkänsla så att de vågar uttrycka sina åsikter, och framför allt, genom att säkerställa att de tas på allvar. (1).
Som exempel nämner Ross Todd en elev som körde fast i ett vetenskapligt arbete men där självförtroendet stärktes genom att bibliotekarien hjälpte eleven och lyckades minska stressen. (37).
Syftet [med nätvandrarna] är att finnas som en tillfällig kontakt för ungdomar att bolla med, få stöd av och vid behov få hjälp med att komma i kontakt med andra professionella. (58).
Även här kan man alltså se att vuxenvärlden agerar utifrån en god vilja att stötta ungdomarna vilka åter kategoriseras som passiva mottagare av hjälpen. I denna diskurs betraktas alltså ungdomarna med ett ovanifrånperspektiv där de vuxna vet vad som är bäst för de unga. Detta kan tolkas som en strävan att kontrollera ung-domarna och fostra dem att bli trygga och reflekterande medborgare.
Dessutom anser jag att det handlar om att förbereda [högstadie]barnen inför vuxenlivet och arbetslivet. Att lära sig koderna som finns även om vi inte vill låtsas om dem.[...] Men är det
skolbibliotekets uppgift att fostra? – Det är ju allas ansvar, hela samhällets ansvar, att fostra
våra barn. (27).
51
Idealet vore ju om man kunde få de unga att våga drömma om konstnärsyrken och juristyrken, att det ska locka lika mycket som drömmar om en fotbollskarriär, berättar Suleiman Ali. (65).
Bland de utsagor som nämner kön kan man se att båda grupperna av ungdomar beskrivs ha ett stödbehov men att behovet är av olika karaktär. Gruppen pojkar beskrivs som hjälpbehövande när det handlar om läsning. Många utsagor skildrar hur killar läser för lite och att särskilda läsfrämjande insatser bör riktas mot denna grupp. Inte sällan beskrivs hur biblioteken har misslyckats med att nå gruppen killar och att institutionerna behöver anpassas för att locka pojkar till biblioteken och till läsning. Problemen är alltså snarare institutionella än individuella, det är biblioteken som behöver förändras, inte killarna. Att tjejer som grupp överhuvud-taget inte nämns i detta sammanhang kan tyda på att deras läsfrekvens betraktas som normal. Det är i relation till flickorna som pojkarna läser för lite. Detta att killars bristande läsintresse uppfattas som ett problem samt att läsovilliga tjejer sällan uppmärksammas är något som påvisats i ett antal tidigare studier.52
När det kommer till tjejers stödbehov handlar det istället om teknik, i synner-het datorer där de antas ha sämre kunskaper och ett mindre intresse än killar. Sär-skilda insatser som exempelvis anpassade datorspel behövs för att locka tjejerna till datorerna. Förklaringen att det är institutionerna som misslyckats nå ut till denna grupp förekommer inte i materialet. Problemet verkar snarare vara att tv- och datorspel vänder sig till en manlig målgrupp samt att flickorna själva är oin-tresserade. Som beskrevs i kapitlet Genus kan man också se att tjejernas stödbe-hov i några fall kopplas till personliga egenskaper vilket inte förekommer alls i utsagorna om killar. Flickornas stödbehov förefaller därmed vara personligt, det är de som bör ändra på sig för att bättre passa in.
17 procent av pojkarna läser aldrig! Det är kanske dags för en nationell bibliotekspolitik på riktigt. (42).
Vad anser hon då om att Sverige och de övriga nordiska länderna har beslutat att satsa 45 miljoner kronor för att utveckla data- och tv-spelen? - Det vore anmärkningsvärt, framförallt
ur jämställdhetssynpunkt, om staten inte satsar på det som är intressant och lockande även för flickorna. (17).
I diskursen om de stödbehövande ungdomarna framträder en syn på ungdomarna som oförmögna att klara sig på egen hand. Utveckling kan ses som ett centralt begrepp i denna diskurs, ungdomarna är på väg att bli vuxna. På denna väg behö-ver de hjälp, stöd och stöttning från vuxenvärlden för att anpassas och infogas i normen om den gode samhällsmedborgaren. Genom att ungdomarna inom denna diskurs betrakta som vardande i behov av hjälp och stöd positioneras de alltså som objekt i relation till de vuxna som står för kunskaps- och normöverföringen. Från
52 Rydsjö, K. & Elf, A.C. (2007), Studier av barn- och ungdomsbibliotek, s. 146 ff; Sundström, E. (2009),
bibliotekens sida syns en vilja att lära ungdomarna de ”rätta” förmågorna och vär-deringarna. På så vis görs unga till ”de andra”, de passar ännu inte in i mallen men har förutsättningar att lära sig.53 Inom denna diskurs finns alltså en tydlig framtids-inriktning. Det handlar om att ungdomarna ska bli väl fungerande vuxna snarare än att satsningarna görs för de ungas egen skull här och nu.