Inom denna diskurs framstår ungdomar som en problematisk användargrupp. De kopplas samman med stökighet, hög ljudnivå och dåligt uppförande. Av de ovan nämnda grupperna förekommer elementet stökiga i samtliga ekvivalenskedjor vilket tyder på att detta är ett mycket vanligt sätt att beskriva ungdomar på. Pro-blemen uppstår i relation till de vuxna där både bibliotekarier och andra äldre lån-tagare besväras av de ungas framfart. Här verkar alltså problemet tvärtemot före-gående diskurs vara att ungdomarna kommer till biblioteken snarare än att de inte gör det.
Inom diskursen om de problematiska ungdomarna utgår många resonemang från att användargruppen är svårhanterlig, ungdom förefaller vara synonymt med stökighet. I ett antal utsagor framstår det som att konflikterna uppstår på grund av ungdomarnas ålder. Unga personer är helt enkelt problematiska i sig själva. Detta går att koppla till en av de vanligaste föreställningarna om ungdomar som finns i samhället enligt Lesko, nämligen att unga styrs av de fysiska förändringarna i sina kroppar som gör att de blir upproriska och ifrågasätter de vuxnas auktoritet.54
Ungdomar kan alltså inte själva styra över sina beteenden fullt ut.
Tonårsbeteendet, med högljudda samtal, uppvisning av hormonstinn sexualitet och ett krävan-de men tjurigt sätt mot krävan-de vuxna får bibliotekspersonalen att känna sig illa till mods och gör att de försöker sätta upp begränsningar och regler för tonåringarnas uppträdande. (5).
Många av besökarna är ungdomar och det krävs inte någon större fantasi för att begripa att ljudvolymen understundom måste vara hög. (38).
Men att ha den stojande hopen [högstadieelever] väntandes bland de morgonpigga tidnings-farbröderna (som inte gör vågen över ljudligheter) nästan en timme bedömdes som ett sämre alternativ. (59).
I andra utsagor kan man däremot se att förklaringar som ligger utanför ungdomar-na själva används för att beskriva varför det uppstår stökigheter och konflikter när denna användargrupp är inblandad. En orsak antas vara bristen på vettiga fritids-aktiviteter. De unga har helt enkelt ingen annanstans att ta vägen och kommer där-för till biblioteken där de orsakar oreda. Här kopplas ofta stökigheterna ihop med
53Martinsson, L. (2008), ”Normeras till frigörelse?”, s. 139 f.
54
mängden ungdomar. Gäng är ett element som enbart förekommer i utsagor som talar om bråk och oroligheter. Detta är i sin tur ett begrepp som när det handlar om ungdomar vanligen förknippas med killar.55 Det torde alltså vara möjligt att dessa utsagor handlar om killar även om det inte skrivs explicit i texterna.
Andra förklaringar som figurerar är bristen på ansvarstagande vuxna som kan säga ifrån. Även här finns alltså tendensen att betrakta ungdomar som essentiellt besvärliga. Utan vuxna som ser till att de aktiveras och sätter gränser blir de odrägliga. Begreppet fritidsgård förekommer ofta i detta sammanhang som en be-skrivning av hur biblioteket inte ska vara. Det kan tolkas som att biblioteken av personalen delvis uppfattas fritidsgårdens motsats, det vill säga en plats där större grupper av ungdomar inte bör uppehålla sig utan något särskilt ärende, vilket även flera tidigare studier visat.56
Problemet är att ungdomar kommer till biblioteket och förväntar sig en fritidsgård vilket ska-par en väldigt otillfredsställande situation både för ungdomarna, andra besökare och personal på biblioteket. (13).
Ända sedan öppnandet av Stockholms tredje t-banebanebibliotek i Bredäng i mars 2010, har det varit problem i biblioteket. Ungdomar i området har ingenstans att ta vägen efter skolan och ingenstans att vara innan fritidsgården öppnar och hamnar då på biblioteket där en mängd nya dataspel lockar. (63).
Det har samlats ett gäng ovanligt stökiga ungdomar i biblioteket som trakasserat både perso-nal och besökare vilket lett till att man tvingats ha en vakt i lokalen. (63).
Precis som i den föregående diskursen om de stödbehövande ungdomarna är det de vuxna som ska hjälpa de unga att komma tillrätta med problemen. Att jag kate-goriserar dem som två skilda diskurser beror på att man i den senare försöker rätta till ett redan existerande problem, medan man i den föregående snarare försöker förebygga eventuella framtida bekymmer.
Tydligt i utsagorna är att problemen först och främst ligger hos ungdomarna själva. Det är de som behöver förändra sig för att bättre passa in och följa mönstret för hur man ska uppföra sig på biblioteken. Detta är något som även den ameri-kanska biblioteks- och informationsvetenskapsprofessorn Mary Chelton skriver om i en artikel där hon visar att bibliotekarier ofta har negativa attityder mot grup-pen ungdomar. Detta förklarar hon bero på att de unga avviker från den normativa låntagaren. Genom att jämföras med en osynlig idealanvändare upplevs de unga som grupp vara högljudda, tidskrävande, oengagerade och stökiga.57
I mitt material förekommer dock ett antal utsagor som inte i första hand utpe-kar ungdomarna som upphov till stökigheterna. I dessa texter används istället
55
Lalander, P. & Johansson, T. (2007), Ungdomsgrupper i teori och praktik, s. 142, 145 ff.
56 Rydsjö, K. & Elf, A.C. (2007), Studier av barn- och ungdomsbibliotek, s. 140 f.
57
ciala och samhälleliga problem såsom nedskärningar inom välfärdssektorn, fattig-dom och segregation som förklaringar till varför det uppstår bråk på biblioteken i samband med gruppen ungdomar. Som syntes i tidigare kapitel beskrevs samtliga definierade ungdomsgrupper som stökiga men de som i första hand framställdes på detta sätt var ungdomarna i förorterna. Det är framförallt i utsagor av denna typ som kopplingen görs mellan stökighet och förortsbor.
Det finns en oroväckande tendens att enbart koncentrera sig på problemen när de dyker upp och inte på de sociala strukturer som orsaker dessa problem. (1).
Men hur arbetar man då för att komma tillrätta med problemen [med stökiga ungdomar]? Bib-liotekschefen berättar att det finns en informell samverkansgrupp som består av polisen, soci-altjänsten, representanter för skolan och biblioteket. Men detkanske inte räcker med en in-formell grupp när ingen vill ta helhetsansvaret för ett problem i en fattig förort och som i slut-ändan blir ett demokratiproblem. (63).
Det [problem med stökigheter] vi ser är resultatet av en [sic] långdraget samhälleligt haveri med sociala problem och spänningar som följd. Vi pratar tunga samhällsfrågor som invand-ringspolitik, integrationsfrågor, ungdomsarbetslöshet, neddragning av aktiviteter och mötes-platser för unga, tilltagande fattigdom, psykvårdens sammanbrott samt skolans problem för att nämna några områden vars effekter vi nu ser resultatet av i det allmänna rum som kallas bibli-otek. (13).
I det sista citatet är det inte bara gruppen ungdomar som utpekas som besvärlig, men att hälften av de samhälleliga fenomen som räknas upp kan kopplas till ung-domar anser jag ändå tyda på att detta betraktas som en användarkategori vilken orsakar många problem i den dagliga biblioteksverksamheten.
Den här tendensen att betrakta ungdomar både som ett hot mot samhället ge-nom sin upproriskhet och som ett offer för detsamma är centrala i kategorisering-en av ungdomar som problem, skriver Wyn och White. De mkategorisering-enar att ett viktigt begrepp i denna diskurs är elementet ”i riskzonen” (at risk). Denna term skapas i relation till föreställningen om den normala ungdomstiden där individen utvecklas i ett givet mönster på väg mot vuxenlivet. Ungdomar som avviker från denna norm på grund av exempelvis sociala problem blir kategoriserade som vardande i riskzonen, menar Wyn och White.58 Detta resonemang anser jag går att överföra till det faktum att förortsbor framställs som en särskilt problematisk ungdoms-grupp i källmaterialet. Sociala problem som segregation och arbetslöshet länkas till denna kategori där ungdomarna framstår vara just i riskzonen för att hamna i det så kallade utanförskapet då begrepp som arbetslöshet, fattigdom och studiova-na nämns i sammanhangen. Detta kan vara ett sätt att förstå varför just dessa ung-domar i bibliotekstidskrifterna så tydligt beskrivs som problem, både för samhället och för sig själva.
58
I diskursen om de problematiska ungdomarna förknippas i ett antal utsagor problemen och stökigheterna med killar medan tjejer inte nämns alls. Att stökig-heterna i viss mån kopplas samman med gäng och användningen av datorer och tv-spel gör att man kan anta att det handlar om gruppen killar. Detta eftersom de förutsätts ha störst intresse av ny teknik och associeras med större grupper (se ovan). Däremot kan man inte i motsats till vad andra studier visat tydligt se att just killar i denna kontext skulle betraktas som extra stökiga.59 Att inte fler utsagor i detta sammanhang nämner ungdomarnas kön kan tolkas som att åldern betraktas som den främsta förklaringen till det avvikande uppförandet. Det problematiska beteendet förefaller således snarare förknippas med en ålder än med ett kön, vilket ligger i linje med resonemanget om att stökigheten uppstår till följd av ungdomarnas fysiska utveckling.
Till denna diskurs fogar jag också några utsagor som istället för att omtala ungdomarna som problematiska argumenterar för att de vuxna inom biblioteken måste respektera de unga och inte enbart komma med pekpinnar. Detta förekom-mer oftast i form av kritiska reflektioner där bibliotekens egen roll i konflikterna övervägs. Inom diskursen om de problematiska ungdomarna finns således en mot-sättning i uppfattningarna om hur de unga ska beskrivas.
– Att man har keps på sig stör väl ingen så länge kepsen inte väsnas, sade kulturministern till TT, och tillade att biblioteken ska anstränga sig för att välkomna alla sorters ungdomar. (27). – Om någon är högljudd eller stökig – istället för att förmana och tala om vad man inte får göra i biblioteket kan man bemöta genom att peka på vad man kan göra. (38).
I diskursen om de problematiska ungdomarna framställs unga som stökiga, hög-ljudda och obstinata på grund av biologiska faktorer och därför svåra att kontrolle-ra. Ungdomarna konstrueras som problematiska i relation till de vuxna vilka är de som kan komma tillrätta med problemen genom att vara tydliga förebilder och sätta gränser. Problemen beskrivs alltså i första hand bero på ungdomarna som av olika skäl inte följer bibliotekens uppförandenormer. Även här kan man se att be-greppet utveckling är centralt, ungdomarna ska förändras till någon/något bättre än vad de i nuläget är. Men även ståndpunkten att ungdomar blir till problem för bib-lioteken på grund av sociala och samhälleliga faktorer och att institutionerna själ-va har en roll i konflikten förekommer. Som syntes i föregående kapitel beskrevs samtliga definierade ungdomsgrupper som stökiga men de som framförallt fram-ställdes på detta sätt var ungdomarna i förorterna.
59