Det ambivalenta förhållandet till vården

Kategorin det ambivalenta förhållandet till vården innefattar hur kvinnorna försöker få kontroll över sin ovisshet genom att söka sig till vården för svar eller diagnos. Vården är den instans där en utredning kring de biologiska faktorerna kan göras och som därmed kan ge svar på varför man är ofrivilligt barnlös. Att söka sig till vården är ofta det första steget för att få klarhet i vad som orsakar utebliven graviditet eller missfall, där kvinnan många gånger förväntar sig att få ett konkret svar. Ambivalensen i förhållandet till vården ligger i att kvinnorna är beroende av den för att få till en utredning som kan ge dem svar i varför de inte lyckas. De vill ha och behöver hjälpen som enbart vården kan ge dem, men kvinnorna redogör också för motstridigheten i att den hjälp som ges inte alltid upplevs som tillräcklig.

Egenskaper tillhörande det ambivalenta förhållandet till vården är följande: Vården som första hjälpinstansochvården inger hopp men även en uppgivenhet. Den första egenskapen innebär att vården är den instans som kvinnorna söker sig till när de inte lyckats bli gravida eller vid upprepade missfall för att kunna starta en utredning. Detta visas genom följande citat som kommer från den sociala plattformen familjeliv (Familjeliv, 2022). “Ser verkligen fram emot utredningen trots att det är skrämmande. Det är ovissheten som tär på mig mest. Jag vill veta om det är möjligt eller inte så jag vet hur vi kan planera framtiden (Familjeliv, Anonym, 13/4–2020)”. Här tydliggörs hur kvinnan lägger sitt hopp och tilltro till vården för att komma ett steg närmre målet. Kvinnan söker sig till vården för att det är här hon kan få hjälp i en förhoppning om att slippa leva i ovisshet.

Den första egenskapen gestaltas även i citatet nedanför, där intervjuperson 2 får frågan hur hon ser på vården i förhållande till sin situation som ofrivilligt barnlös.

Första tanken var att, kommer man dit får man ju hjälp. Antingen hittar de något eller får man i alla fall någon hjälp. Man måste ju vända sig till vården, vad ska man annars göra liksom?

Men tillslut kände jag att det tog mer energi än vad det gav, om du förstår vad jag menar? De hittade ju inget fel, men man går ju dit för att de ska gräva vidare, typ att de ska säga att något är fel så man vet hur man ska hantera situationen. (Ip2)

Intervjuperson 2 beskriver hur hon i ett initialt skede satt förhoppningar till vården, där hon sett fram emot svar och hjälp på vägen. Hon uttrycker att vården är en förutsättning för att komma vidare och att det inte finns några andra alternativ, vilket i sin tur kan visa på att vården inger ett hopp om lösning. Dock beskriver hon därefter att vårdprocessen tog mer energi än det gav eftersom de inte kunde få några klarheter i varför de inte lyckas bli gravida.

Detta skulle kunna betyda att kvinnorna upplever en viss uppgivenhet då vården inte kunnat bidra med det man vid första tanke hade hoppats på.

25 Den andra egenskapen gestaltas genom ett inlägg från familjeliv där kvinnan uttrycker hur vården fungerar som en väg fram mot en lösning men att den även försätter henne i känslor av uppgivenhet. Här lyfter kvinnan fram att hon är i gång med en utredning i hopp om att få hjälp, men samtidigt belyser hon det faktum att vårdprocessen innebär en ytterligare lång väntan.

Tycker det är sjukt jobbigt att återigen behöva vänta. Det är allt man gör. Så oerhört trött på att vänta, trött på att svensk sjukvård inte kan ta barnlöshet seriöst, inte kan skräddarsy efter individ utan bara pressar alla genom samma mall och hoppas på det bästa. Trött på min kropp som även om den har ägglossning varje månad ändå inte förmår sig själva bli gravid

(Familjeliv, Anonym, 14/12–2021)”

Utifrån ovanstående citat framkommer uppgivenheten i förhållande till vården via uteblivna konkreta svar, en lång väntetid och avsaknad av tydlig och individanpassad information.

Kvinnan betonar hur trött hon är på allt som berör den ofrivilliga barnlösheten, det vill säga trött på sin kropp och att varje månad alltid få svaret att hon inte lyckats bli gravid.

Ambivalensen blir i detta citat tydligt på grund av att hon å ena sidan är en del av vårdprocessen i hopp om att få hjälp, samtidigt som hon uttrycker att den väntan som tillkommer och att vården inte lyckas skräddarsy processen är påfrestande.

Det ambivalenta förhållandet till vården och dess koppling till kärnkategorin jakten på kontroll är genom att vården är den instans där en utredning kan ske. Kontrollen ligger i att de söker sig dit för att få svar på varför de inte lyckas, få hjälp framåt och på så vis slippa leva i ovisshet. Däremot får inte alla kvinnor en konkret diagnos och får därför fortsätta leva i ovisshet, vilket bidrar till att förhållandet till vården blir ambivalent. De är beroende av den, men får inte den “hjälp” de behöver för att lyckas nå målet. Citatet nedanför från

familjelivgestaltar att trots vårdens medicinska hjälp, lyckas hon inte bli mamma.

Vi har gjort fyra IVFer och 13 insättningar. 6 av dem blev graviditeter som avstannat mellan vecka 5 – 20. Så ja, jag har också upplevt en del trauman. Det jag undrar är om ni gjorde kromosomutredning vid det senare missfallet när ni förlorade Birk? Vi gjorde det när vi förlorade vår son i vecka 20. Tyvärr hittades ingenting, efter att vi fick vårt sjätte missfall (i mars i år) ville jag inte försöka mer på samma sätt och vi lämnade våra sista fyra embryon i frysen (Familjeliv, Anonym, 2021–20/11).

Citatet från familjeliv förklarar de insatser som gjorts genom vården för att lyckas få till en fullgången graviditet. Trots detta har inga fel hittats på någon av paret och inte heller har de insatser som gjorts lyckats leda till en fullgången graviditet. Inlägget från kvinnan visar på hur hon lägger ett hopp till vården, men samtidigt en uppgivenhet då de trots hjälpen inte lyckas och väljer senare att inte fortsätta.

Kategorin det ambivalenta förhållandet till vården för studien vidare in till nästa kategori det ständiga sökandet. Relationen dem emellan ligger i att den information och de processer som kvinnorna får och går igenom hos vården leder till att de vill söka sig vidare och fördjupa sin kunskap för att kunna optimera och få kontroll på sin situation.

26 6.3.2 Det ständiga sökandet

Kategorin det ständiga sökandet förklaras genom att kvinnorna beskriver den ofrivilligt barnlösa processen som en tid som präglas av att ständigt finna förklaringar, lösningar, information och solskenshistorier. De säger att de är villiga att testa alternativa metoder och vill påverka och optimera chanserna till varje pris. Med hjälp av att söka information försöker de få en känsla av kontroll genom att tillskansa sig kunskap och hopp från fakta och

solskenshistorier som eventuellt skulle kunna hjälpa dem i processen.

Egenskaperna som upprätthåller det ständiga sökandet är söker information och söker

igenkänning. Den första egenskapen innebär att kvinnorna söker efter information som kan ge dem fördjupad kunskap och förståelse över den utmaning de befinner sig i. Genom att söka detta kan de få en viss kontroll över sitt handlingsutrymme och en större insikt i vad de eventuellt kan göra för att påverka sin situation. Intervjuperson 2 belyser sökandet efter information genom ett citat där hon beskriver hur Google är den plattform hon har vänt sig till för att få svar på de följdfrågor som uppkommit efter de vårdbesök hon haft.

Jag googlar för att kunna ta reda på vad man kan göra själv, varför det händer, jag läste mycket om PCOS. Är det, det jag har? De tog tester för det och jag visade ingenting för någon sjukdom liksom. Vissa får ju reda på att de har någon sjukdom som gör att de inte kan bli gravid, vissa får reda på att de inte har några ägg. […] Allt var ju bra med mig, så jag förstod aldrig. Jag hade så många frågor och Google är självklart vart jag hamnar, vilket inte är det bästa heller. Men, det är det jag har liksom, som en form av hjälp till självdiagnostisering (Ip2)

Intervjuperson 2 beskriver i citaten ovanför hur hon inte fått något konkret svar över varför hon är ofrivilligt barnlös, mer än att allt ser bra ut. Trots den hjälp hon fått av vården, befinner hon sig i en ovisshet då hon inte vet varför hon inte blir gravid. Ovissheten gör att hon sätts i en hopplös situation, vilket skulle kunna göra att hon vill försöka få kontroll på den. Kvinnan beskriver att hon söker sig till Google för att få svar på de följdfrågor som uppkommit i efterhand och i ett sökande efter att kunna göra en självdiagnostisering. Detta kan tänkas göras på grund av att kvinnan vill ha någonting mer konkret än något abstrakt att förhålla sig till.

Den andra egenskapen sökandet efter igenkänning grundar sig i att kvinnorna söker efter liknande historier som den de själva besitter. På så vis kan de få information om hur de gått till väga och finna fler i liknande situation som man kan dela sina erfarenheter och tankar med. Detta i sin tur skulle kunna tänkas göra att de kan få en känsla av hoppfullhet. I ett av samtalen som ägde rum via chatt förklarade intervjuperson 3 hur hon upplevde sin situation i förhållande till omgivningen. I citatet nedanför gestaltas egenskapen sökandet efter

igenkänning:

Jag kände att jag var närmare 30 och började känna att jag behövde hjälp med att bli gravid, jag inte direkt var superung. Jag fokuserade bara på att bli gravid, läste massor på internet och i olika forum om olika tips och hjälpmedel med detta. […] Att vara ofrivilligt barnlös är fruktansvärt, man är så otroligt ensam i känslan och omgiven av ett samhälle där människor blir gravida utan att ha planerat det. […] Pratade en del i grupper på Facebook med

likasinnade, det var skönt. (Ip3)

27 Vad hon förklarar är att det är svårt att leva i ett samhälle som inte pratar öppet om ofrivillig barnlöshet och vikten av att kunna få ventilera, utbyta kunskap och känna att hon inte är ensam i sin situation. Att söka efter igenkänning är således ett försök över att få kontroll, att begripliggöra den situation hon befinner sig i för att kunna hantera den.

Citatet visar också en relation mellan det ständiga sökandet och kärnkategorin jakten på kontroll. De relaterar på så vis genom att kvinnorna ständigt söker efter information som kan ge dem mer kunskap och förståelse, för att därefter kunna optimera deras chanser. Detta är i sin tur en form av strategi till att föröka förstå vad det är som gör att de befinner sig i en hopplös ovisshet, så att de till slut kan lösa den. Fungerar inte det ena, så söker hon efter det andra. Kategorin det ständiga sökandet relaterar i sin tur till nästkommande kategori att bli expert, genom att den information och kunskap som tillskansats gör kvinnorna till experter.

6.3.3 Att bli expert

Att bli expert handlar om att kvinnorna tvingas in i en position som gör dem till experter kring sin egen kropp, sin situation och de metoder som finns för att optimera chanserna till att få till en lyckad graviditet. Det kan handla om att de har lärt känna sin kroppssignaler, att de har koll på alternativa metoder som kan handla om att söka hjälp utomlands där de gör andra typer av utredningar, att äta viss typ av kost eller ta vissa tillskott för att på så vis optimera chanserna så gott det går. Att bli expert är således ett sätt för kvinnorna att få någon form av kontroll över ett så okontrollerbart fenomen som ofrivillig barnlöshet. Denna kategori bygger på egenskaperna optimering av chanserna och behovet av att förstå, vilka nu kommer att redogöras för.

Den första egenskapen innebär att kvinnorna gör allt vad de kan för att påverka och optimera chanserna till en lyckad graviditet. När faktumet står klart för kvinnorna att de inte lyckas bli gravida eller råkar ut för upprepade missfall söker de information som kan ge dem en

förklaring över vad som kan vara fel. Detta gör att de i sin tur kan besitta en del kunskap redan innan de söker sig till vården för att få hjälp. Processen mot att bli en expert kan således börjaredan innan en utredning tar vid. I materialet framkommer det att efter kvinnorna har gjort en utredning hos vården har de antingen fått en behandlingsplan som visar på hur den fortsatta processen kan komma att se ut eller så har de blivit diagnostiserade som oförklarligt barnlösa. Båda dessa scenario bygger på hoppet, tilltron och viljan om att lyckas och vidare på att kvinnan gör allt hon kan för att optimera. Egenskapen optimering av chanserna belyses genom intervjuperson 3, i citatet nedanför:

Det hittades inga fel på någon av oss, möjligtvis att jag hade högt BMI, men det var egentligen inget som de på kliniken sa, mer att jag hade läst det själv. Så jag köpte krämer, tabletter, hade sex på schema, försöka hålla koll på min ägglossning, tog tempen varje morgon för att hålla koll. […] Jag har lagt flera tusen kronor på att försöka bli med barn. (Ip3)

I citatet framkommer det hur kvinnan på eget initiativ sökt efter information i syfte att påverka chanserna till att lyckas bli gravid. Hon använder sig av en termometer som gör att hon har kontroll över när ägglossningen sker och kan därefter schemalägga sexlivet. Hon beskriver att hon även har betalat flera tusen kronor för att på egen hand kunna försöka optimera chanserna till att bli gravid.

28 Den andra egenskapen behovet av att förstå bygger på att ovissheten inte är hanterbar. De söker efter ledtrådar som kan föra dem framåt, men också för att göra situationen begriplig.

Genom att utbilda sig själva blir kvinnorna än mer aktiva i sökandet efter svar, vilket leder till mer och djupare förståelse kring ofrivillig barnlöshet. Även om det inte ger dem ett konkret svar på varför de är ofrivilligt barnlösa så blir de sysselsatta i ett sökande efter att förstå så mycket som möjligt, vilket är en form av kontroll i syfte att försöka göra situationen mer begriplig. I citaten nedanför tydliggörs detta, vilket framkom när intervjuperson 1 berättar om hur hon gör allt för att försöka begripliggöra den utmaningen hon står inför.

Jag försöker verkligen tracka och dokumentera allt som har med min kropp och cykel att göra, både för mig själv för att veta hur jag ska planera livet kring min ägglossning, men också för att jag ska kunna visa min läkare. Jag känner liksom att jag måste förstå hur min cykel

fungerar och vad som kan och bör optimeras, så vi kan jobba utifrån det. […] Googlade såklart olika tillskott, vad som kunde vara gynnsamt både för mig och min sambo. Tillslut fattar man verkligen hur mycket hänger ihop. (Ip1)

I citatet ovanför framkommer hur intervjuperson 1 dokumenterat det mesta för att försöka få en förståelse över varför hon inte lyckas bli gravid och vad som kan göras för att optimera chanserna. Hon kartlägger och vill ha koll på sin menscykel för att dels kunna planera bättre kring sin ägglossning, dels för att kunna visa sin läkare. Det kan tänkas att hon i sitt sökande efter fakta kan anamma sig förståelse som ger expertiskunskap på området. Detta i sin tur kan leda till att hon blir expert över sin kropp och vad som kan gynna den för att sedan finna kontroll över sin situation och den ovisshet den medför.

Kategorin att bli expert relaterar till kärnkategorin på så vis att kvinnorna införlivar den kunskap som kan öka förståelseför att de skakunna få mer kontroll över sin situation. De blir experter över sin kropp, får en fördjupad förståelse över vad som är gynnsamt för fertiliteten och får en bredare helhetsbild över fenomenet. Denna expertiskunskap används vidare på andra sätt, vilket leder in oss på nästa kategori – Behovet av samtal och stöd.

6.3.4 Behovet av samtal och stöd

Behovet av samtal och stöd innebär att de ofrivilligt barnlösa kvinnorna är beroende av en omgivning som vill och försöker förstå. Trots att kvinnorna många gånger talar om att de själva inte vet vad de behöver för stöd, beskriver dem att de vill omringas av ett engagemang i någon form. Vi har sett att det kan handla om att de söker sig till sociala plattformar online, likväl som att begränsa sitt fysiska umgänge, för att på så vis kunna kontrollera vilken

“energi” och vilka “behov” de själva kan tro sig behöva för att kunna hantera situationen.

Kategorin behovet av samtal och stöd innefattar egenskaperna utbyte av information och förståelse och en känslomässig berg- och dalbana. Både den första och den andra egenskapen gestaltas i kommande citat, där kvinnan berättar att hon samtalar med psykolog och får

ventilera sina känslor. ”Jag samtalar med psykolog, hon är i alla fall dunder bra! Det blir en perfekt timme, där jag får älta, gå in i saker känslomässigt och så lämnar jag henne med nya perspektiv”

(Familjeliv, Anonym, 2019–15/12). Kvinnan antyder att professionell hjälp har bidragit till att hon kan få sätta ord på sina känslor som till slut lett till att hon kan gå därifrån med nya perspektiv. Det skulle kunna anas att hon innan samtalet var i ett känslomässigt tillstånd som

29 hon behövde hjälp med att balansera, vilket i sin tur gör att hon kan gå in i sin situation med lite nya ögon.

De ambivalenta känslorna i processen som ofrivilligt barnlös är något som genomsyrat allt insamlat datamaterial och något som är ständigt närvarande. För att kunna hantera dessa visar kvinnorna på att de är i behov av stöd och engagemang från sin omgivning eller av mer professionell karaktär. Det kan även vara viktigt att få dela med sig av sin egen kunskap och förståelse över fenomenet, för att på så sätt få utlopp över sina känslor. Den första egenskapen gestaltas bland annat i citatet nedanför:

Jag vet inte hur många timmar jag spenderar på familjeliv, jag har till och med satt på

aviseringar för att inte missa något i de trådar jag följer. Jag vill ju inte missa något som någon delar med sig av och som har fungerat för dem. […] Omgivningen har varit viktig för att få erfarenhet och kunskap. Det är en stor del för att jag på något sätt ska kunna kontrollera ovissheten. […] Jag brukar också vara den som svarar på andras frågor om jag känner att jag kan bidra med något liksom. Jag vet ju hur det är liksom och hur mycket man vill ha svar på sina funderingar. (Ip1)

Som i citaten ovanför framgår det att kvinnan sökt sig till ett socialt forum för att kunna ta till sig av andras erfarenheter och kunskap, för att på så vis få fler verktyg att hantera ovissheten med. Hon framför även att hon själv kan delta och svara på andras frågor om hon känner att hon kan göra det. Utifrån detta kan det anas att kvinnor som går igenom liknande saker vill kunna bidra till att vara en engagerad medmänniska som kan ge förståelse, stöd och råd till andra i liknande situation. Här skulle man kunna se en koppling mellan kategorin att vara expert och behovet av samtal och stöd genom att de som besitter kunskap och förståelse vill dela med sig av den till andra för att på så vis kunna hjälpa fler.

Precis som intervjuperson 1 beskriver i citatet ovanför, visar även podcasten nedan för ett behov av att få ventilera och känna stöd från sin omgivning. Citatet kommer från en podcast där kvinnan talar ut om sin upplevelse i hopp om att försöka nå ut till andra i liknande

Precis som intervjuperson 1 beskriver i citatet ovanför, visar även podcasten nedan för ett behov av att få ventilera och känna stöd från sin omgivning. Citatet kommer från en podcast där kvinnan talar ut om sin upplevelse i hopp om att försöka nå ut till andra i liknande